http://www.chef.se/blogg/chefen sv catharina.nordlund@chef.se Copyright 2010 2010-09-02T08:24:28+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-ska-aldrig-mer-goera-fel/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-ska-aldrig-mer-goera-fel/ Varför göra fel när man kan göra rätt? Kom precis på att andras misstag är bäst. Åt lunch med en tidigare chef, en som jag inte träffat på tio år. Tack vare ett av nätets alla sociala nätverk tog vi upp kontakten igen. Vilken tur! Han hade hunnit fundera ut en massa smarta saker under de här åren, delvis med hjälp av att göra misstag. Jag är inte ironisk när jag säger att på bara 45 minuter blev jag själv en mycket klokare människa. Tack. Enligt professor Micael Dahlén på Handelshögskolan i Stockholm kan man inte lära av sina misstag eftersom de så snabbt blir passé. Jag vet inte om Dahlén har rätt eller ej, tror faktiskt inte att han har det, men oavsett så är andras misstag mycket trevligare att lära av än de egna. Man slipper ju helt nersidan. Jag får sluta göra fel, helt enkelt. Eller, kanske det räcker att lyssna mer på andra? 2010-09-02T08:24:28+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/lyckohetsar-du/ http://www.chef.se/blogg/camilla/lyckohetsar-du/ »Om du inte är lycklig har du helt enkelt gjort fel.« Den positiva psykologins insikter om hur man blir lycklig har spritt sig till såväl managementlitteraturen som fikasnacket. Lyckohetsen är total. Om du inte är lycklig har du helt enkelt gjort fel. Och visst, den positiva psykologin visar att det går att påverka hur lycklig man är. Genom att tänka positivt blir man mer lycklig än genom att tänka negativt. Numera finns dessutom vetenskapligt stöd för att positiv psykologi inte bara gynnar individens lycka utan också produktiviteten i företaget. Klart att man som chef föredrar att medarbetare slutar fokusera på problem och börjar fokusera på att leverera resultat. Men är det så enkelt? Nej, nu börjar allt fler tänka till. Den amerikanska författaren och journalisten Barbara Ehrenreich har precis kommit ut med boken »Bright-sided«, på svenska »Gilla läget. Hur allting gick åt helvete med positivt tänkande«. Hon konstaterar att i ett tvångsmässigt leende samhälle tenderar vi att blunda för reella problem.Ett sådant problem är hot mot chefer. På tio år har hoten i samhället ökat dramatiskt, ändå vill ingen prata om dem. Symtomatiskt nog polisanmäler bara en av tio hotade chefer saken, visar en undersökning som Chef låtit Synovate göra. Kanske beror det på rädsla, kanske på att vi inte vill vara gnälliga. Vi tänker leende att »Det var säkert inte så allvarligt menat ...«.Men alla låter sig inte tystas. Några väljer att berätta om sina upplevelser. Möt dem i Chef nummer 8. Kom sedan ihåg att det någon gång kan vara värt att tillåta lite rättframhet också kring det som är svårt och svart. Både från sig själv och sina medarbetare. För som de skriver i Modern Psykologi: »När klingar ett durackord som vackrast, om inte när det bryter av mot moll«. 2010-08-19T07:20:27+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/utveckling-inte-avveckling/ http://www.chef.se/blogg/camilla/utveckling-inte-avveckling/ Det är jobbigt att säga upp medarbetare. Men Saab i Trollhättan visar att vi chefer inte behöver ha så stor ångest. Enligt DN och Aftonbladet så har en av tre personer som i somras erbjöds att komma tillbaka till Saab automobil i Trollhättan tackat nej. Några av dem har fått jobb på andra ställen, några har valt att sadla om och börja plugga och några har flyttat från orten.För alla chefer känns det som goda nyheter att så många medarbetare väljer en ny bana. Det är jobbigt att behöva dra ned, men för att rädda verksamheten blir det nödvändigt i bland. Tänk vad trösterikt om neddragningarna visar sig innebära att man hjälper människor utvecklas, snarare än avvecklas. 2010-08-16T08:03:14+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/stort-intresse-foer-chefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/stort-intresse-foer-chefer/ Just nu är chefer verkligen i allas blickfång. Jag njuter när jag hittar lite besinning i chefsföraktet. Här på Chef tycker vi givetvis att chefer och chefskap är det mest intressanta som finns. Nu verkar även andra börja tycka samma sak. Plötsligt svämmar medierna över av artiklar om chefer. Många har, som jag skrivit tidigare, en väldigt negativ syn på chefer. Mängden negativa artiklar om chefer gränsar till mobbning. Nu kommer också en text i Aftonbladet om att kvinnliga chefer upplevs som bråkigare än manliga (fast det kanske egentligen kan ses som positivt?). Glädjande nog finns det dock undantag från alla gnälla på chefen-artiklar. I samma kvällstidning kan man läsa en kommentar till artikeln som konstaterar att frågeställningen är skev. Jag håller med. Och jag njuter av att det finns lite besinning i chefsföraktet.Låt oss sluta gnälla på chefen och börja fundera över vår egen roll på jobbet och vad vi kan bidra med, antingen vi är medarbetare eller chefer. 2010-08-13T07:58:32+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/media-mobbar-chefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/media-mobbar-chefer/ Chefer är hett villebråd. Vi är inte bara orsaken till mobbning på arbetsplatserna, nej, om du blir för full på festen är det också vårt fel. Chefer har alltid varit lovligt byte. Chefer kan man gnälla och skälla på (åtminstone bakom ryggen eller i media). Men på sistone har det verkligen börjat gå alldeles för långt. DN kör en artikelserie om hur chefer mobbar på jobbet, och följer därefter upp med en debattartikel om att mobbning är chefers fel. Av debattartikeln framgår att osäkerhet och omorganisationer ökar risken för att folk far illa. Det är ju självklart. Även chefer far illa av osäkerhet eller omorganisationer, de måste dock ta ansvar och genomföra förändringarna trots att de är jobbiga. Det borde hyllas, inte dissas. Nu kommer Aftonbladet med fortsättningen på den nya klagolåten om hur allt är chefens fel:»Skyll på chefen om festen kantrar«.Jag säger inte att alla chefer är bra. Vi finns i både bra och mindre lyckade varianter. Jag säger heller inte att mobbning någonsin är acceptabelt. Men jag vägrar stämma in i klagolåten om att chefer är roten till allt ont. Det vore verkligen att mobbas.  2010-08-12T07:09:21+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/bra-kaempat-sas-jansson/ http://www.chef.se/blogg/camilla/bra-kaempat-sas-jansson/ SAS vd Mats Jansson lämnar det förlusttyngda flygbolaget. Imponerande att han orkat kämpa så länge. Som jag skrivit här tidigare är jag imponerad av hur flygchefen Mats Jansson orkat kämpa vidare på sin post trots alla motgångar. Jag hade blivit galen. Men nu väljer han att lämna. »Jag har försökt göra mitt bästa för att rädda det här bolaget ur den värsta krisen flygbranschen har upplevt. Nu ser det bättre ut både internt och externt«, säger Mats Jansson till di.se.SvD konstaterar att SAS-Jansson är en av få vd:ar som väcker känslor av medlidande efter allt elände han tvingats kämpa med. Jag håller med. Och undrar nu vilken modig chef som ska ta över ledartröjan? 2010-08-10T07:08:47+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/problem-naer-problem-aer-kundernas/ http://www.chef.se/blogg/camilla/problem-naer-problem-aer-kundernas/ SJ har haft stora problem med tågtrafiken det gångna året. Enligt styrelseordföranden är det kundernas fel. »Problemet är att det är extremt stor efterfrågan på tågresor.« Så förklarar styrelseordförande Ulf Adelsohn alla tågproblem som förekommit det senaste året i en intervju i DN . Vilket annat företag skulle anklaga kunderna för upprepade problem att leverera utlovad tjänst?Det måste vara knepigt att vara mellanchef och arbeta för att få en ansvarstagande och tillmötesgående kultur hos sina medarbetare när styrelseordföranden ser just resenärerna som roten till alla problem. Trots detta verkar mellancheferna lyckas bra. Jag har nämligen testat i praktiken, när jag åkte tåg två gånger i förra veckan. Båda gångerna var tåget försenat (med tanke på alla problem SJ haft på sistone får jag väl vara glad att tågen över huvud taget kom fram). Ändå var den personal som jag mötte väldigt tillmötesgående. I Chef nr 8 som kommer i mitten av augusti testar vi ledarskapet hos SJ:s vd. Men oavsett vad vd-testet visar så har SJ:s styrelseordförande väckt en hel del frågor.  2010-08-09T07:21:18+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/toppchefer-skaenker-bort-sina-pengar/ http://www.chef.se/blogg/camilla/toppchefer-skaenker-bort-sina-pengar/ Ofta ses chefer som giriga typer, sådana som jobbar lite och får (för) mycket i lön. I USA har flera toppchefer startat en ny trend som går på tvärs med fördomarna. Det började med att Bill Gates och Warren Buffet bestämde sig för att skänka bort stora delar av sina förmögenheter till välgörande ändamål. Nu skriver Expressen och DI att miljardärerna skapat en trend. Bland de nya givmilda cheferna finns New Yorks borgmästare Michael Bloomberg, mediemogulen Ted Turner och regissören George Lucas. Vem blir första svenska chefen att följa trenden , och berätta om det? 2010-08-05T08:08:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/aer-det-farligt-att-dricka-oel-med-medarbetare/ http://www.chef.se/blogg/camilla/aer-det-farligt-att-dricka-oel-med-medarbetare/ Är det bra eller dåligt att dricka öl med medarbetare? Det funderar jag över efter att ha läst motstridiga studier i ämnet. Enligt en ny undersökning från HP ökas produktiviteten på våra arbetsplatser om vi till exempel dricker öl med kollegerna, skriver E24 och Chef. Samtidigt konstaterar forskaren Roland Paulsen i DN att många jobb är tomma på innehåll. Det beror enligt honom bland annat på arbetskamrater som går på puben.»I dag är makten osynlig och manipulativ. Förr åt anställda och arbetsgivare i skilda matsalar, nu går man på puben med chefen«, säger han i DN.Så jag undrar nu: gör folk mer eller mindre på jobbet om de sedan ses över en öl? 2010-08-04T09:48:52+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/en-baettre-maenniska/ http://www.chef.se/blogg/camilla/en-baettre-maenniska/ Tillbaka på jobbet efter semestern. Lite piggare, lite gladare, lite fler idéer , och något mer tålamod. Lyssnade på radio under sommaren och hörde en kvinna som sa att hon alltid känner sig som en bättre människa efter semestern. Jag håller med. Det är en härlig känsla när man träffar alla medarbetare igen och ser hur de går med ett extra studs i steget. När man ännu inte insett hur mycket det är att jobba ikapp och därför lugnt tar sig tid att lyssna hur alla haft det under sommaren. Småpratetet leder till att nya idéer kastas upp och diskuteras. Några blir till artiklar.Vi på redaktionen sitter mitt i tidningslämning, men vi började ändå dagen med varsin stor kaffe latte. Hoppas att det ska hålla kvar sommarkänslan lite till. 2010-08-02T09:14:04+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/nya-semestervanor-i-sverige/ http://www.chef.se/blogg/camilla/nya-semestervanor-i-sverige/ Styr vi chefer upp våra medarbetares semestervanor mer i sommar? Det är i alla fall min tes efter en helt ovetenskaplig undersökning. Mellandottern har precis fyllt år och vi hade tre familjer hemma på tårta. Det är första gången vi lyckats bjuda hem några på hennes riktiga födelsedag. I vanliga fall är alla bortresta så här i mitten av juli. Jaha, vad har det med chefande att göra, undrar du kanske. Jo, det faktum att våra vänner var hemma mitt i juli fick mig att fundera. Och jag gjorde därför en helt ovetenskaplig undersökning. Den visar att många i bekantskapskretsen i år tvingats välja mellan två semesterperioder. Antingen semester före eller efter 18 juli. Inga två veckor på varje sida mittstrecket eller slöande från början till slutet av juli där inte. Industrisemestern verkar alltså ha släppt sitt grepp, men ersatts av en annan typ av styrd semesterperiod. Individuella lösningar? Nej, glöm det. Men jag förstår ändå poängen. Att fixa semesterschemat är en allmänt erkänd konflikthärd. På det här viset blir det lättare att styra så att inte alla är borta från kontoret samtidigt, men ändå får välja mellan två alternativ.Dessutom får dottern chans att firas med tårta av fler än närmaste familjen ... 2010-07-18T13:12:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/hoej-inga-loener-i-hoest/ http://www.chef.se/blogg/camilla/hoej-inga-loener-i-hoest/ Motivationen blir inte bättre av höjd lön.Värt att komma ihåg vid nästa omgång lönesamtal. Att få högre lön höjer inte motivationen, konstaterar DN och DI. Den studie man hänvisar till rör visserligen chefsbonusar, men jag tror att samma sak gäller för alla anställda. Det visar mina erfarenheter av såväl snack med kolleger som lönesamtal och därtill kopplade prestationer. Viktigast verkar vara att lönen inte känns orättvis, det är nämligen demoraliserande och sänker motivationen. Om alla på arbetsplatsen ligger på ungefär samma nivå och den är rimlig, eller om man kan förklara skillnaderna i lön med till exempel erfarenhet, extra ansvar eller spetskompetens, ja då verkar lönen mest vara en hygienfaktor. Viktig för att vardagen ska gå runt, men inte i sig motiverande. Det kan vara värt att tänka på när det nästa gång blir dags för lönesamtal. Om du vill behålla en särskild förmåga eller allmänt höja motivationen får du lägga pengarna på andra insatser än just lönenivån. Så höj inga löner i höst. Utom min, förstås. 2010-07-12T07:53:42+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/pa-patvingad-semester/ http://www.chef.se/blogg/camilla/pa-patvingad-semester/ Ack ljuva internetproblem. Ni ger semesterfrid - och nya jobbidéer. Har tillbringat en dryg vecka på en ö med svajjig uppkoppling. Första dygnen var det stressande att inte ha kontakt med världen utanför. Men jag kom snart in i och började till och med uppskatta den avskurna känslan. Det påtvingade semesterlugnet tog snabbare över på det viset.Förra året hade jag koll på mejl och mess hela semestern. Det hade sin charm - jag slapp undra vad jag missade. Men i år har jag tvingats acceptera att behöva logga ut totalt. Och jag tror att det är bättre i längden. För då kommer idéerna stormande och energidepåerna fylls snabbare på.Så till alla er chefer som snart ska iväg på semester: åk till en plats med dålig internetuppkoppling.Fast jag kan ändå erkänna att det är rätt skönt nu när jag är tillbaka vid min dator med uppkoppling. 2010-07-06T12:50:11+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/chefs-tips-till-svanberg/ http://www.chef.se/blogg/camilla/chefs-tips-till-svanberg/ Inte nog med att Svanberg borde ha varit mer synlig under oljekrisen, nu måste han också be om ursäkt för sin ursäkt. Tänk om han hade följt några enkla grundregler i stället. BP:s ordförande Carl-Henric Svanberg skulle be om ursäkt för oljekatastrofen. I stället retade han upp miljoner amerikaner med uttalandet "We care about the small people". Amerikanerna uppfattade uttalandet som nedsättande, trots att Svanbergs avsikt var att visa att BP bryr sig om den lilla människan. Enligt författaren till bästsäljande ledarskapsboken "7 Habits", Stephen R. Covey, borde Svanberg i stället följt några enkla regler från början. Då hade han sluppit be om ursäkt i elfte timman , och med fel ordval.Coveys (och Chefs) råd till Svanberg: 1. Var synlig. 2. Var helt öppen med läget.3. Tala så att folk förstår att ni arbetar med det verkliga problemet.4. Ägna inte tid åt att försvara och förklara dig.5. Försök heller inte prata dig ur ett problem som ni hamnat i på grund av felaktigt agerande. Lös det genom att agera rätt. 2010-06-18T09:54:49+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-leker-ferrari/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-leker-ferrari/ »Till slut är vi många som sitter med axlarna uppe vid öronen.« Om jag hade varit en bil så hade jag sladdat in på skolgården på två hjul. Nu småspringer jag i stället från bussen. Dottern har dansuppvisning och hon har förberett sig i veckor. Klart att mamma ska komma och titta! Och även om mitt schema spricker redan vid lunch (första mötet blir rejält försenat) så börjar ju dansen klockan 16. Jag försöker därför tjäna in förlorad tid genom att jobba fort, prata fort och gå ännu snabbare mellan mötena. Och klockan 16 är jag faktiskt utanför skolans aula.Visst är det värt en stressig dag när jag sedan ser barnen stolt dansa fram över scenen. Men tyvärr handlar det sällan om en stressig dag utan om många. Och tyvärr är jag inte ensam om att uppleva detta. Nu när sommaren (äntligen!) kommer så är det förutom dansuppvisningar också städdagar, föräldrafikor och skolavslutningar som ska hinnas med. Utöver den lilla detaljen jobb, alltså.Antingen missar man något i det privata eller så missar man något på sitt arbete.Till slut är vi många som sitter med axlarna uppe vid öronen, konstant hjärtklappning och en markant känsla av otillräcklighet. Det är då vi börjar drömma. Och det är inte tankar på en ny cool bil eller en flashig resa som upptar oss. Nej, enligt en undersökning som vi på Chef gjort tillsammans med Synovate så drömmer vi chefer allra mest om ett liv som funkar. Läs mer om det här. Och om hur du faktiskt kan få ditt drömliv , oftast med bara små skruvningar i vardagen.Så är det för mig. Jag har insett att jag inte bara måste stå ut med utan till och med kan gilla farten när jag sladdar in på skolgården. Hellre högt tempo och många som drar i mig än lugn och ro och tristess. Mina skruvningar i vardagen handlar i stället om att hålla mig på rätt sida stressgränsen. Jag vill inte leka Ferrari för ofta. 2010-06-15T08:29:49+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/njut-av-ditt-jobb-det-aer-inte-sa-farligt-om-du-jaemfoer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/njut-av-ditt-jobb-det-aer-inte-sa-farligt-om-du-jaemfoer/ Stressad? Funderar du på att sluta som chef? Lugn, med nya perspektiv inser du snart att det inte är så farligt. Känns det stressigt med allt du förväntas hinna , men inte kommer kunna fixa före semestern? Kanske känner du att du inte riktigt mäktar med chefsjobbet. Ett sätt att då peppa sig själv och skaffa perspektiv på tillvaron är att jämföra sitt chefsuppdrag med några som har det värre. Vips så känns din tillfälliga stressperiod kanske mer hanterlig. Här kommer därför några chefsjobb som i alla fall jag inte skulle vilja ha (eller ha haft) just nu:BP:s styrelseordförande Carl-Henric Svanberg har blivit inkallad till Vita huset med anledning av oljekatastrofen. Du kan se Obamas brev till Svanberg här , det är inte skrivet i en mysig ton.HQ:s förre vd avgick efter stora förluster inom tradingen och har nu lite ryktesräddning att jobba med.Sedan finns det mindre jobbiga varianter, alla kan ju göra fel, men som ändå är sköna att slippa vara ansvarig för. Som att vara den som beslutat om att köpa in en lyxbil som man sedan inte kan köra med eftersom den retar upp blivande och nuvarande kunder. Nej, heja alla chefer som just nu kör på fälgarna. Kämpa på och ta sedan lite välbehövlig semester. Till hösten blir det ny energi och nya chefstag.   2010-06-15T08:26:04+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/littorin-mobbar-chefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/littorin-mobbar-chefer/ Enligt arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har Sverige dåliga chefer. Littorin är en mobbare! Många av oss har nog fått ont i magen av DN:s artikelserie om mobbning. I dag ger Sven Otto Littorin sin syn på saken i DN. Hans slutsats är att Sverige har dåliga chefer. Som chefredaktör på Chef möter jag hela tiden chefer. Littorin har fel: Sverige har i stort bra chefer, även om mobbning givetvis är fel när det förekommer. Som arbetsmarknadsminister är Littorin i princip chef för Sveriges chefer. Genom sitt uttalande sällar sig Littorin till skaran av mobbare! Det skulle aldrig ha ansetts okej att säga att medarbetarskapet på Sveriges arbetsplatser är otroligt dåligt. Littorin ger sig dock på kollektivet chefer och då anses det plötsligt acceptabelt.Den första som borde gå en kurs för att förbättra sitt ledarskap är Littorin själv. 2010-06-09T12:30:34+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/nu-ska-murveln-klaes-i-kostym/ http://www.chef.se/blogg/camilla/nu-ska-murveln-klaes-i-kostym/ Snart ska murveln kläs i slips och kavaj. Betyder det kostymens undergång? Expressens ledning funderar över om huruvida företaget ska ändra klädkoden för de anställda. Murvlarna ska kanske tas på kostym och välputsade skor à la fastighetsmäklare och bilförsäljare.Samtidigt visar min fullständigt ovetenskapliga undersökning att allt fler chefer på andra håll, som banker och försäkringsbolag, tar på sig jeans och udda kavaj på jobbet. Slipsen är ett minne blott.Så nu undrar jag: blir framtidens stilmarkör att inte vara överdrivet stiligt klädd? 2010-06-04T08:47:57+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/vilka-hjaeltar-det-finns/ http://www.chef.se/blogg/camilla/vilka-hjaeltar-det-finns/ Helgen som gick blev minstingen akut sjuk och vi fick ringa ambulans. I efterhand har jag tänkt på vilka fantastiska människor det finns! Nej, jag brukar inte direkt ägna den här bloggen åt att dela ut dagens ros, men jag måste göra ett undantag. Tack alla ni som ägnar era yrkesliv åt att vårda, lugna och hjälpa folk i nöd. Ni är vardagens hjältar.  Även om jag är van att styra upp diverse situationer i jobbet så är läget ett helt annat när ens eget barn är riktigt akut dåligt. I den akuta situationen jobbar man (i alla fall jag) på. Men när faran är över är även hjärnans topp-prestationer över för ett tag. Då är det underbart med ambulanssjukvårdare som tar över kontrollen och sprider lugn. Så tack Fredrik på Falck med kollega. Ni tlllhör dem som håller hjärnan kall och hjärtat varmt, som arbetar på strategiskt och dessutom styr upp omgivningen.Utan att nödvändigtvis vara chefer agerar ni faktiskt som födda ledare.  2010-06-04T07:49:16+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/bussresorna-ger-nu-tid/ http://www.chef.se/blogg/camilla/bussresorna-ger-nu-tid/ Varje vardag ägnar jag drygt 1,5 timmar åt att resa mellan bostad och jobb. »Usch, stackars dig vad mycket förspilld tid«, tänker du kanske. Du behöver inte tycka synd om mig. Bussresorna är min mest effektiva arbetstid. Där blir jag inte avbruten av frågor och kan heller inte luras av min rastlöshet att springa iväg och ta tag i ditt eller datt. (Om jag vore min chef skulle jag sätta mig på en ringlinje några dagar varje vecka. Tänk vilka resultat det skulle kunna leda till!)På bussen sitter jag still på min plats och läser eller tänker. När jag kommer till jobbet tankar jag över alla pusselbitar som fallit på plats till mina medarbetare. Gör om den här si och så, prioritera den där uppgiften före den där, kolla upp om vi kan satsa på den här helt nya produkten.Resandet är med andra ord min mest kreativa och fokuserade oas. Där är jag nu, nu, nu. Vi skriver i en artikel om rastlöshet tre råd för den som vill bli mindre rastlös. Men för egen del har jag hittat balansen. Det handlar bara om att få pendla till jobbet. 2010-05-28T08:49:40+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/foeraeldrar-far-andas-igen-till-midsommar/ http://www.chef.se/blogg/camilla/foeraeldrar-far-andas-igen-till-midsommar/ Har alla glömt bort att det finns fler månader på årets första halvår än maj och början av juni? Eller varför ska allt ske just nu? Maj och första halvan av juni är verkligen en galen tid. Det är fotbollsavslutningar (kan någon baka?), hockeyloppis (förutom baka ska ni även samla in grejer samt sälja det ni samlat in och bakat), föräldrafika på skolan (samling ute i förorten kl 15), avslutning (samma förmiddagstid för båda barnens skolor, någon av dem blir alltså besviken. Dessutom ska föräldrarna ta med sig en egenhändigt skriven sång till ena avslutningen) med mera. Utöver den lilla detaljen jobb alltså, där allt ska hinnas klart innan folk går på semester. När min son härom dagen kom hem med en lapp om att klassen ska spela upp en pjäs på föräldrafikat och att han därför behövde en tunika (mönster medskickat, bara att klippa sönder och sy ihop ett lakan), ett repskärp, ett fårskinn, en järngryta samt järnåldersaktiga smycken började jag fnissa. Men det var inget skämt. Visst löser jag det (men det blir en häftad tunika, inte en sydd). Men jag blir fundersam kring alla krav. Det känns som om samhället är uppbyggt på att alla har ett barn och två föräldrar, varav den ena max jobbar halvtid. Varför lägger man en föräldrafika i slutet av maj? Varför är skolavslutningarna samtidigt och på förmiddagen i stället för efter jobbet (samhällsekonomiskt måste det vara bättre att betala personalen övertid än att alla föräldrar ska vara borta från jobbet)? Och varför allt detta bakande?Vad tycker ni, ska man bara strunta i att alla andra har föräldrar på dessa aktiviteter och tala om att vi inte hinner med allt? Eller ska man spränga sig och sikta på att börja andas igen till midsommar? Jag försöker just nu det senare. 2010-05-26T06:44:09+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/lockande-med-jobb-utomlands/ http://www.chef.se/blogg/camilla/lockande-med-jobb-utomlands/ »Trots begränsad framgång vill jag gärna utomlands igen.« Det finns ett romantiskt skimmer kring att jobba utomlands. När jag för cirka tio år sedan fick frågan om jag ville åka till Rom och lära italienarna att göra tidningen Metro på svenskt vis var svaret givet. Jag packade väskan och for iväg.Min uppgift var att få två manliga chefer i övre medelåldern att göra tidning med korta sammanfattande artiklar. Jag fick i stället sida efter sida med kilometerlånga pratiga texter.Så en dag gick de två manliga cheferna in i ett möte för att diskutera hur de kunde göra en rappare produkt. När de kom ut gick de stolta till mig och sa att de hade kommit fram till något. »Yes!« Tänkte jag. »Äntligen!«De harklade sig och la fram sin idé:»Jo, vi tror att du skulle passa mycket bättre i utsläppt hår.«Trots den begränsade framgången i Rom kan jag lockas av att jobba utomlands igen. Skimret lever kvar. Jag är inte ensam. Svenska chefer jobbar utomlands, får chefer eller medarbetare från andra länder eller arbetar inom verksamheter som köps upp av utländska företag. Nästan sju av tio chefer tycker att deras organisation är mer eller mycket mer internationellt och mångkulturellt sammansatt i dag än för bara fem år sedan. Det visar en färsk undersökning som vi på Chef gjort tillsammans med forsknings- och konsultföretaget Kairos Future.Det är en stor förändring som påverkar oss chefer i vardagen. Du kan läsa mer om förändringen och få tips på hur du tacklar den här. Själv behöver jag inga tips, jag vet vad som krävs för ett utlandsuppdrag. Låter redan håret växa så att det kan bölja fritt. 2010-05-19T11:04:54+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/fangad-av-yogavagen/ http://www.chef.se/blogg/camilla/fangad-av-yogavagen/ Med tre barn, två chefsjobb (mitt och min mans), husdjur och köksrenovering så slipper jag sysselsättningsproblem. Ändå sprängde jag i går in en yogakväll med några tjejkompisar. Vi är alla mitt i karriären och flertalet av oss har barn. I går samlades vi därför med andan i halsen och axlarna uppe vid öronen för att hinna med en timmas avstressning på taket till ett badhus. Kan ju låta lite löjligt att stressa lite extra för att stressa mindre. Men jag lovar, det var som i Askungen: »Alldeles underbart«. Tidigare blev jag irriterad och uttråkad av yoga. Tyckte att allt gick för långsamt och kändes ineffektivt. Men antingen det beror på ålder eller på behovet av att stressa ned så tycker jag nu att yoga är grymt. Hur ofta är man egentligen helt fokuserad på sig själv och sin kropp? Nej, precis. Så som en nyfrälst vill jag därför tipsa alla er Chefsläsare därute. Samla ihop ett gäng och boka en privatlektion som vi gjorde, eller gå på ett pass på ett träningsställe nära dig. Det är värt tiden. 2010-05-18T08:22:29+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/inte-laengre-ung-och-lovande/ http://www.chef.se/blogg/camilla/inte-laengre-ung-och-lovande/ Vad blir man när man passerat stadiet ung och lovande? Gammal och passé, kanske. I går kväll utsåg Ledarna och Shortcut Framtidens kvinnliga ledare. För att ens komma på fråga för att bli nominerad ska man vara kvinna mellan 20 och 35 år. Jag är 36 år , med andra ord är jag för gammal. Jag gick så klart ändå dit och hejade på vinnaren och alla finalister. Men samtidigt funderade jag över vad som händer när man passerat stadiet ung och lovande. Är jag nu gammal och passé? Eller ännu värre, medelålders och bitter? Nej då, min samlade känsla så här i efterhand är att jag är imponerad och stärkt av alla sjukt duktiga kvinnor på listan. 2010-05-11T14:41:40+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/skum-rekryteringsmiss/ http://www.chef.se/blogg/camilla/skum-rekryteringsmiss/ En misslyckad rekrytering är en misslyckad rekrytering. Varför inte våga stå för det? Läste just i Resumé och Dagens media att Trygg Hansa/Codans nya marknadsdirektör hoppar av efter mindre än två månader. Men enligt Trygg Hansa handlar det inte alls om en misslyckad rekrytering. Nej, o nej, de har bara olika syn på företagets kultur samt på framtiden. Jag blir helt fascinerad. Hur kan det inte vara en misslyckad rekrytering att helt missa diskussionen om verksamhetens kultur samt tänkt utveckling framåt? Om inte det är en misslyckad rekrytering så undrar jag hur en sådan ser ut.Varför förneka en sådan uppenbar sak? Om man vill försöka dölja något är det här tvärtom bästa sättet att skapa nyfikenhet. Förnekandet får mig att undra vad som hänt egentligen. 2010-05-10T12:35:31+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/blae-foer-ledarskapsklyschor/ http://www.chef.se/blogg/camilla/blae-foer-ledarskapsklyschor/ Jag är så less på ledarskapsklyschor. Retligt nog stämmer dessutom de flesta! I morse träffade jag min adept. Och jag slogs av att klyschan faktiskt stämmer: det är utvecklande att vara mentor. Genom mentorskapet tvingas jag tänka igenom hur jag gör saker och varför. Det är lite pinsamt att behöva erkänna det, jag har nämligen utvecklat allergi mot alla klichéer som omger ledarskap och ledarskapsutveckling. Men »Jag vill växa genom andra« stämmer alltså. Usch. Snart hör ni mig kanske säga: »Det är viktigt att kommunicera« eller: »Personalen är vår främsta resurs« också. 2010-05-10T08:16:50+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-aer-visst-en-fin-maenniska/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-aer-visst-en-fin-maenniska/ 33810. Det är antalet steg jag tagit i helgen. Jag knatar på för fullt i Chefs stegtävling , för att bevisa att jag inte bryr mig om tävlingar. Just nu är vi på Chef med i en stegtävling . Tidigare i livet hävdade jag att jag inte är en tävlingsmänniska och låtsades att jag inte brydde mig om huruvida jag vann eller ej. Idag har jag insikt om att jo, jag bryr mig. Men trots min insikt får jag ibland återfall och vill försöka verka mindre typ A än jag är (typ B-människor verkar på något vis lite mysigare). För någon vecka sedan påbörjade jag ett sådant återfall. Jag hade spelat hockey för första gången i mitt liv. Orsaken var att min son hade avslutning och vi mammor skulle möta våra gullungar i en match. Blev inte gulligt. För er som inte spelat hockey kan jag tala om att det svåra är inte bara att stå på skridskorna. Man ska dessutom träffa pucken. Och fösa den åt rätt håll! På jobbet försökte jag därför hävda att det var bra att barnen vann, ja, mer än så, det var ju hela poängen med att spela mot dem. Så inte kunde jag betraktas som en överdriven tävlingsmänniska när jag nu gladde mig så åt att få storspö, sa jag. En av mina medarbetare tog ner mig på jorden igen. »Vet du att utmärkande för extrema tävlingsmänniskor är att de vägrar göra sitt bästa och delta fullt ut när de inte kan vinna?«, sa hon. Ungefär. Men jag ska motbevisa henne. Jag är en myspysfinis. Därför går jag nu för fullt, trots att jag inte har en chans att vinna mot mina galna träningsnarkomaner till kolleger. Så det så! 2010-05-03T14:27:12+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/goer-inte-som-jag/ http://www.chef.se/blogg/camilla/goer-inte-som-jag/ En liten varning till alla er som ska köpa flygbiljetter i jobbet: Gör inte som jag! Min man ringde och frågade: »Älskling, har vi köpt flygbiljetter för 70 000 kronor?«. Rösten var väldigt försynt, men jag hörde oron i den. En räkning från kreditkontokortsföretaget hade kommit och där visades att Lufthansa hade dragit nästan 70 000 kronor för en enkelresa för familjen från Pisa till Stockholm i juli. Jag fick lätt panik och började fundera. Insåg ganska snart att de biljetter jag trodde mig ha köpt för 7000 kronor antagligen hade kostat just 7000. Euro. Efter diverse samtal visade det sig att jag, utan att märka det, under min bokning hade förflyttats från lufthansa.se till lufthansa.it eftersom resan gick från Italien till Sverige. Och vips var summan i Euro i stället för kronor. Och vips igen så drogs 70 000 kronor för en vanlig resa enkel väg i ekonomiklass. Eftersom det var ett kreditkort behövde jag inte ens ha pengarna för att de skulle dras. Som tur var fick jag avbeställa resan mot en smärre avgift. Så nu är jag cirka 1000 kronor fattigare och utan biljetter hem från Italien i sommar. Men det är verkligen en riktig lättnad , i jämförelse.Också tur att det inte var företagsbiljetter jag köpte. Hade onekligen varit jobbigt att ha bokat en konferensresa eller dylikt med en nolla för mycket på räkningen. Så du, gör inte som jag. Strunta i vad som verkar rimligt. Kolla både två, fem och tio gånger extra vad det står innan du köper flygbiljetter. 2010-04-30T08:55:02+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/sverige-aer-fullt-av-snaella-chefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/sverige-aer-fullt-av-snaella-chefer/ Att döma av alla kommentarer kring senaste Agendareportaget i Chef nr 4, »För snäll , bara en björntjänst«, så är det många som känner igen sig. Det gör mig snäll inuti! En läsare skriver så här: »’För snäll ...’ var en otroligt bra artikel! Tack för den! Har precis haft en helvetes dag på min arbetsplats och har i kväll övervägt att ge upp mitt jobb som chef. Det som togs upp i artikeln är verkligen så träffande och gav mig ändå en gnutta hopp och faktiskt lite inspiration! Skönt att veta att man inte är helt ensam med dessa problem. Nu blir det nog nya tag och nya RUTINER från i morgon!« En annan fick en knuff i rätt riktning.»I helgen plöjde jag senaste Chef. Känner igen mig jättemycket. Artiklarna var det som avgjorde att jag i går morse tog mig tid att prioritera och få en överblick. Så tack för bra läsning och en knuff i rätt riktning!«Ytterligare en ser snälla chefer omkring sig. »Sitter här och läser artikeln ’För snäll’ i senaste tidningen Chef.  Den är verkligen intressant och det är ett ämne som jag brinner för.  Varför ska det krävas att ledare mår dåligt innan de kan hitta ett fungerande ledarskap? Alltför ofta ser jag ’för snälla’ ledare som hjälper, stöttar och fixar för sina medarbetare medan de själva går på knäna. Hur ofta får dessa personer det stödet tillbaka från sina chefer och HR? ...«Och jag blir alldeles snäll inuti när jag läser dessa kommentarer. Tack för att ni hör av er! Att någon eller några tycker att Chef ger dem hopp och en knuff i rätt riktning gör mitt jobb extra meningsfullt. 2010-04-29T14:15:38+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/barn-borde-ljuga-mer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/barn-borde-ljuga-mer/ Varför måste barn vara så sanningsenliga? Jag ska nog träna mina i att ljuga lite mer. Okej, det här är helt klart avdelningen i-lands-problem. Men i dag på förmiddagen skulle jag ta nya byline-bilder, alltså fotografier för att ha bredvid krönika och liknande i tidningen. Och jag fick höra några sanningens ord från mina barn. Jag klev upp extra tidigt för att hinna tvätta och blåsa håret. Hos frisören hade det sett jättesnyggt ut, men efter min styling kan man väl säga att resultatet blev, ja, så där. Det är tur för andra att jag inte valt frisöryrket. Gnällde inför barnen för att få lite pepp och tröst. Sa att håret såg ut som »en igelkott som gift sig med en julgran«. Sonen tittade noga och höll sedan med. Min dotter sa dock emot. »Nej då mamma, det ser mer ut som en långhårig igelkott.«Tack och lov för en hårkunnig sminkös hos fotografen. Ni får väl bedöma om barnen ändå hade rätt , nya bilder kommer till sommarnumret.   2010-04-26T14:13:10+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/aer-vi-chefer-foer-snaella/ http://www.chef.se/blogg/camilla/aer-vi-chefer-foer-snaella/ Har vi chefer så fullt upp med att coacha och utveckla våra medarbetare att vi missar det egna chefsjobbet? Jag låg i sängen och försökte somna. I stället poppade arbetsuppgift efter arbetsuppgift upp i huvudet. Jag började formulera tänkta att göra-listor och hoppades att jag skulle minnas dem nästa dag. Då, när flera akuta uppgifter skulle behöva lösas samtidigt. När lunchen skulle bli en macka vid datorn. Och när jobbet skulle hänga med hem igen på kvällen. Jag kände mig kort sagt ganska splittrad. Precis som Tom. Vem är Tom, undrar du kanske? Jo, det är en läsare som jag mötte för en tid sedan. Han berättade att han oftast brukar bläddra i Chef, men när han såg artikeln om att känna sig som en bluff var han tvungen att läsa varje bokstav. Han kände igen sig.Jag var nära att utbrista: Hurra!Inte för att Tom känner sig som en bluff i chefsrollen. Utan för att vi på redaktionen ägnat de senaste månaderna åt att förändra tidningen. Vårt mål är just att komma närmare er läsare. Vi vill att ni ska känna igen er.Jag skyndade mig att fråga Tom vad han mer skulle vilja läsa om. Då berättade han om bristen på fokus i chefsjobbet. Hur de ständiga avbrotten hackar upp dagen och en hel massa uppgifter kan bockas av , utom känslan av att faktiskt ha chefsgreppet.Jag fick genast flashbacks till de stressiga perioder som ibland inträffar i mitt chefsliv. När jag missar att prioritera och när jag i stället för att delegera hamnar i »det går snabbare om jag gör det själv«-fällan.Svosch, svosch: fort, fel och färdigt.Det finns alternativ. Det gäller bara att påminna sig om dem när man känner sig för stressad för att ta tag i situationen. Här kan du läsa mer om chefers splittrade tillvaro . Men också om att hålla fokus. 2010-04-19T06:41:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/bra-mat-och-soemn-bakom-min-karriaer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/bra-mat-och-soemn-bakom-min-karriaer/ Nu förstår jag varför jag blivit chef. Det har inget med kompetens att göra. Enligt en ny studie tjänar långa kvinnor mer än korta. Gränsen går vid 173 centimeter, skriver E 24. Om man dessutom är över 183 centimeter har man 80 procents större chans att bli chef. Så jag får väl lägga all nöjdhet med mina prestationer på jobbet åt sidan och inse att min karriär beror på gener och bra mat och sömn som liten. Jag är nämligen 183 centimeter och några millimeter lång. 2010-04-15T13:30:03+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/va-kan-maen-vara-pappalediga/ http://www.chef.se/blogg/camilla/va-kan-maen-vara-pappalediga/ Vi tror ofta att det svenska samhället är ganska jämställt. Men ibland blir det väldigt tydligt att det är lång väg kvar. Som när jag var på fest härom dagen. Vi var på fest och jag hamnade i ett sällskap där en tongivande kvinna mer eller mindre mässade om sitt nya liv som feminist. Framför allt gick hon igång väldigt på männens kollektiva skuld för förtryck och brist på jämställdhet. Jag undrade i mitt stilla sinne om inte vi kvinnor i så fall också har stor del av skulden?Efter ett tag började kvinnan intressera sig för mig. Hon frågade om jag hade barn och jag berättade att jo, tre stycken har vi välsignats med, den yngsta bara bebis. Hon frågade om jag alltså var föräldraledig och jag svarade att nej, jag jobbar heltid. Då blev hon alldeles perplex och undrade om vi hade lyckats komma runt alla lagar och regler och fått förskoleplats i förtid, innan barnet fyllt ett år.Jag förklarade att min man tagit en stor del av föräldraledigheten. Och så här i efterhand tänker jag att det är klart att det tar tid innan det blir jämställt i samhället om det till och med för en frälst feminist är mer troligt att barnet börjar för tidigt på dagis än att pappan är hemma. 2010-04-14T13:33:55+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/nr-2/ http://www.chef.se/blogg/camilla/nr-2/ Som chef på Chef intervjuas jag lite då och då av andra medier. Det är kul att tillfrågas som expert. I dag blev jag dock intervjuad om hur man ska göra när man behöver gå på toa på jobbet. Men vill jag verkligen vara expert på hur man sköter nr 2? Härom dagen fick jag ge karriärtips på en webbplats om jobb. Inget ovanligt med det. Det brukar ringa journalister lite då och då för att ställa frågor om chefskap, karriär och relationer på jobbet. I dag ringde en annan journalist och ville intervjua mig. Kul, tänkte jag. Tills jag fick höra vad han ville diskutera. Nämligen hur man ska hantera frågan om att gå på toa på jobbet, särskilt när det handlar om att göra nr 2. Jag försökte smita undan genom att säga att jag inte har koll på någon forskning i ämnet och liknande lama ursäkter, men till slut svarade jag ändå på hans frågor. Vi chefer kan ju inte väja för att diskutera pinsamma ämnen som svettlukt och toabesök, tänkte jag. Och som chefredaktör vill jag att andra svarar när vi gör intervjuer. Då kan jag inte neka själv. Alltså: Ja, man måste få gå på toa på jobbet. Nej, det är inget man vill prata om. Ja, man ska fräscha till efter sig. Ja, de flesta tycker nog att det är jobbigt att prata om att gå på toa för att göra tyngre grejer, hör liksom inte till den professionella imagen. Och nej, långläsning på toa är inte en självklar rättighet för anställda.PS Uppenbarligen är det många som går igång på just wc-problematik. Eller vad säger ni om de senaste rubrikerna om Ryanair? DS 2010-04-08T10:29:19+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/vinnare-av-logistik-sm/ http://www.chef.se/blogg/camilla/vinnare-av-logistik-sm/ Egentligen skulle man kunna avskaffa alla utbildningar i logistik. Det borde räcka att planera och genomföra en skidsemester med två vuxna och tre barn för att få examen. Har haft en kanonhelg i Orsa Grönklitt med familjen. Att den skulle bli så bra som den blev var långt ifrån självklart. Jag och maken kom hem trötta från våra chefsjobb på kvällen och orkade bara inte börja packa alla skidor, pjäxor, underställ, mat, vantar, hjälmar, mössor och så vidare. Vi inbillade oss att det skulle gå snabbt och lätt att fixa morgonen därpå.Morgonen kom och det gick inte längre att skjuta upp deadline mer. Medan våra barn påpekade hur klockan gick allt längre ifrån den tid vi hade sagt för avfärd packade vi vidare och stuvade bilen full. Till slut var det dags att åka. Väl i bilen ösregnade det. Ettåringen tyckte att det var urtrist att åka bil trots att vi sjöng hennes favoritlåtar och mutade med majskrokar. Jag hade smått panik av tanken på att vi snart skulle sitta på ett vandrarhem med tre uttråkade barn medan ösregnet piskade bort snön ur backarna. Framme i Grönklitt var det dock som i Orsa-Moréus schlagerlåt: Underbart. Regnet byttes mot sol och vi hade, hör och häpna, lyckats få med (nästan) allt i packningen. På plats lyckades vi dessutom turas om att åka skidor och vara med minstingen utan att tappa bort någon. Vi kände oss som vinnare av logistik-SM! Tyvärr får vi nog ändå vänta med att ta ut examen i logistik. På vägen hem konstaterade min man att det var så skönt att vi hade mer plats i bilen än på vägen upp. Vi hann hela vägen till Rättvik innan vi insåg varför. Vagnen stod kvar i vallaboden.Tur nog kunde några kompisar, som stannat lite längre än vi i Grönklitt, ta med den hem. Tack för det!  2010-04-06T06:54:07+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/farligt-att-saega-vad-du-tycker/ http://www.chef.se/blogg/camilla/farligt-att-saega-vad-du-tycker/ »Chefer är numera omgivna av paparazzis överallt.« Vi satt fem personer i ett möte och diskuterade varumärken. Vi skulle jämföra vårt varumärke med en bil och någon föreslog ett visst bilmärke. Jag opponerade mig starkt och slog fast att alla som kör denna bil har uppblåst ego, stort hävdelsebehov, är otrevliga och dessutom livsfarliga i trafiken.När jag var klar framkom det att tre av de övriga deltagarna kör bilmärket (jag säger inte vilket, vill ju inte göra bort mig igen). Tänk om alla mina tokiga kommentarer skulle bli offentliga. Om alla gånger jag trampat i klaveret skulle samlas och läggas ut på nätet. I och för sig kan jag inte ge särskilt många exempel på klavertramp här och nu , men det beror bara på att jag förträngt dem. Jag kallar dem »Usch-minnen«, sådana som ibland hoppar upp och anfaller bakifrån innan jag hinner trycka ner dem i glömskans sankmarker igen. Där hör de hemma. Och inte på webben.Ändå är det där många av våra tokigheter hamnar. Utan att ens vara typen som lider av förföljelsemani inser jag mer och mer att det är ett faktum. Chefer har i dag en ny verklighet att förhålla sig till. Mobilen kan användas som både bandspelare och filmkamera och alla medarbetare kan ha ständig kontakt med sina 150 närmaste vänner via statusraden på Facebook eller skriva korta inlägg på Twitter. Till exempel. Chefer är numera omgivna av potentiella paparazzis överallt.När webben blir en arena för att sätta åt dig eller din verksamhet är det för sent att fundera över hur du borde ha agerat. Bättre att tänka till före. Säg till exempel aldrig vad du tycker om olika bilmärken.Läs mer om risken att bli uthängd på nätet.  2010-03-25T14:57:26+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/finfint-pris-pa-facebook/ http://www.chef.se/blogg/camilla/finfint-pris-pa-facebook/ Årets Chef Lena Larsson får ursäkta, men jag har fått ett ännu finare pris. Det var i form av en kommentar på facebook. Temat för onsdagens Kompetensgala var sociala medier. Och inför prisutdelningen på Grand Hotel var jag ju därför tvungen att uppdatera min statusrad på facebook och berätta att jag snart skulle dela ut priset till årets bästa chef. Jag fick något vått i ögat när jag i dag såg min sons kommentar till denna status. Han skrev: "Vilka bra (om det nu finns några förutom dej) ska vara med?"För mig kändes hans parentes ännu finare än att själv ta emot en utmärkelse på galan. Nu gäller det bara att aldrig låta min son prata med någon av mina medarbetare. Jag vill ju inte förstöra hans syn på modern. 2010-03-18T15:27:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/landets-baesta-chef-satt-vid-mitt-bord/ http://www.chef.se/blogg/camilla/landets-baesta-chef-satt-vid-mitt-bord/ Det blev Lena Larsson, VD på Värmlands Folkblad, som blev Årets chef på  Kompetensgalan under onsdagskvällen. Jag darrade bara lite på handen när jag delade ut priset till henne. ”Jag känner mig hjärteglad och hedrad. Stolt”, sa Lena när hon med famnen full av blommor klev ner från scenen och satte sig vid bordet där jag och de andra finalisterna satt.Ja, så såg hon ut också.Stort grattis, säger vi på Chef.Läs en längre intervju med Lena Larsson här 2010-03-17T22:18:20+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/i-dag-utser-vi-arets-chef/ http://www.chef.se/blogg/camilla/i-dag-utser-vi-arets-chef/ I kväll utser vi på Chef Årets Chef. Jag har fjärilar i magen. I kväll samlas en stor del av Sveriges chefselit på Grand Hôtel i Stockholm. Det är dags för Kompetensgalan och det ska delas ut priser till Årets HR-chef, Ung chef med flera. Och vi från Chef ska dela ut vårt eget pris: Årets Chef. Tre finalister är utvalda efter en lång process där medarbetare nominerat sina chefer, vi har gjort bakgrundsresearch och en jury till slut valt ut de tre finalisterna. Jag tror att de har fjärilar i magen i dag. Och det har jag också. Ska bli så spännande att träffa alla tre och lära känna dem bättre. För oavsett vem av dem som vinner så är det en stor bedrift att komma så långt som till final. Tänk er själva att vara en så bra chef att medarbetarna vill utse en till Sveriges bästa! Jag skulle bli oerhört glad om mina medarbetare nominerade mig till ett pris för att de tyckte att jag var så bra. (Fast ni behöver inte känna någon press, kära medarbetare, ni kan ju inte nominera mig till vårt eget pris.)Hoppas att allt flyter på bra i kväll, det brukar det ju göra på galan. Ett är säkert: vinnaren har ett häftigt år att vänta! 2010-03-17T09:24:26+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/vi-gned-benen-mot-varandra/ http://www.chef.se/blogg/camilla/vi-gned-benen-mot-varandra/ I dag har jag nästan legat sked på jobbet. Och överlevt! För att en grupp ska fungera gäller det att medarbetarna och chefen kan ge varandra öppen feedback. En öppen kommunikation är inget som utvecklas automatiskt , det kan ju vara ganska jobbigt när alla verkligen säger och står för vad de tycker och tänker. Men för affärens bästa måste man vara medveten om hur viktig öppenhet är och jobba på den. Därför har vi på Chef ett samarbete med konsultfirman Helhetskommunikation. I dag hade min avdelning en feedbackövning med deras hjälp. Och vad tror ni att vi fick göra? Ni som läst min blogg tidigare vet att jag inte är ligga sked-typen. Men jo, det gjorde vi. Nästan. Vi fick sitta två och två med knäna tätt mot varandra, hängande armar och titta varandra djupt i ögonen. Timma efter timma (kändes det som). Eller i alla fall några minuter.Och tro det eller ej, det var riktigt intressant. Jag la märke till en massa hos mina medarbetare om sinnesstämning, anspänningsnivå och liknande. Och jag tror att vi kom närmare varandra.Fast nu räcker det med kroppskontakt på jobbet för ett tag.  2010-03-16T14:05:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-hade-blivit-galen/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-hade-blivit-galen/ Till slut har SAS kommit överens med facken. Det verkar ha suttit långt inne. Äntligen är SAS överens med facken om lönesänkningar, lägre pensioner och indragna förmåner. Det skriver bland andra DI och DN . Jag har länge förundrats över hur ett bolag som har så stora problem ändå kan ha så svårt att få fackförbunden att bidra till en lösning. Om jag vore SAS vd Mats Jansson skulle jag nog ha varit fullständigt vansinnig redan för flera månader sedan och haft svårt att härda ut så här länge. Därför är jag imponerad av att han i stället fortsatt kämpa för flygbolagets överlevnad. Vilket tålamod. Vilken styrka. Hoppas bara att företaget kommit tillräckligt långt i sin uppgörelse. Det gäller att alla chefer i företaget får med sig medarbetarna på ett helt nytt tänk. Globaliseringen och alla nya konurrenter har lett till en helt ny värld för flygbranschen. Men det är inte alltid så lätt att nå fram med det när man har anställda som jobbat länge i ett företag. Jag önskar alla lycka till. 2010-03-12T10:12:16+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-far-manliga-mutor/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-far-manliga-mutor/ Jag har valt fel jobb. Om jag vill få bra mutor, alltså. I dag kom ett bud med en påse skönhetsprodukter till mig på jobbet. Visst låter det härligt? De flesta chefredaktörer som jobbar på större magasin är vana vid att få nya produkter, erbjudanden om evenemang och liknande från företag som vill nå ut i media. På magasin som Elle och Damernas värld inbillar jag mig att de lyxiga skönhetsprodukterna strömmar in till redaktionen i tid och otid.Men, tyvärr, om jag hade blivit journalist för att få trevliga mutor har jag helt klart valt fel tidning. För vad kan man förvänta sig som chef på Chef? Påsen som budades hit innehöll förstås enbart skönhetsprodukter , för män.Min medarbetare Fredrik fick ta över en del ur påsen. När jag såg att en av produkterna hette "Below Your Belt" blev det dock lite pinsamt.Kanske är lika bra att vi inte brukar få produkter skickade hit till redaktionen...   2010-03-11T13:16:09+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/fler-mysstunder-pa-jobbet/ http://www.chef.se/blogg/camilla/fler-mysstunder-pa-jobbet/ Nu har jag svaret på den ultimata teambuildingen: jag ska så klart ta på mig pyjamas och ligga sked med medarbetarna! Fast alla som känner mig vet att det aldrig kommer att ske. Härom morgonen när jag kom till jobbet hade en medarbetare lagt en notis på mitt bord. Texten kom från Metro och handlade om att myskurserna , inspirerade av amerikanernas »cuddle parties« , nu landat i Sverige. Vad då myskurs, undrar du kanske? Jo, »En myskurs är ett koncept där människor träffas och övar på beröring inom tydliga ramar och lär sig att sätta gränser ... Man sitter i en ring och berör varandra«, berättar Mia Gartner i Metro. Jag har läst om dessa myskurser på flera håll den senaste tiden. Även Amelia skriver om det, liksom bt. Medarbetaren och jag brukar skoja om att vi har ett ganska stort »dance space«. Vi vill med andra ord inte att folk kommer för tätt inpå våra respektive privata sfärer. Snacka om att jag inte skulle boka in mig på myskurs i första taget. Fast en liten del av mig, den som fortfarande är i trotsåldern, kan inte låta bli att lockas av tanken att kalla till konferens med »Plats: kuddrummet« och »Klädkod:pyjamas«. Undrar hur pass chockskadade mina medarbetare skulle bli? 2010-03-09T06:47:10+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/nu-aer-mormor-pappaledig/ http://www.chef.se/blogg/camilla/nu-aer-mormor-pappaledig/ Är en bra förälder en som står vid spisen? Och en dålig en som gör karriär? Sedan början av året jobbar jag heltid. Min man är pappaledig på deltid. Resten av tiden är mormor pappaledig. Under min mans pappadagar får minstingen följa med de stora på hockeyträningar, lämna och hämta på skolan, åka och handla och vara hemma med storasyskonen och deras kompisar vinande kring öronen. Ett liv som inte direkt är anpassat för en bebis, utan att för den skull vara dåligt.Resten av tiden är mormor vår räddare i nöden. Med henne får bebban leva äkta caffe latte-mammaliv, med besök på öppna förskolan, vagnpromenader och anpassad lek i lugn och ro hemma på mormors köksgolv. Det är så fantastiskt att vår dotter får en nära relation med mormor och lite tid på egna villkor! (Tack, mamma.)Ändå känner jag mig som världens sämsta mamma när jag träffar väninnor som ojjar sig över hur hemskt det är att jag jobbar så mycket. Eller när jag får påpekanden om att bebban kommer att ta upp det här när hon blir vuxen och går i terapi.Samtidigt blir jag arg. Att min man egentligen skulle varit helt föräldraledig men jobbar deltid är inget problem, han är tvärtom en hjälte som alls är hemma med bebban. Det är jag som är boven.Hallå! Ja, jag har gjort ett val som jobbar heltid och har ett roligt jobb som jag vill vara på. Jag kunde ju ha varit hemmafru (oklart, dock, vem som skulle försörja mig). Men det kan inte vara lag på att en bra förälder är en förälder som står vid spisen. Eller? 2010-03-03T09:36:40+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/fler-chefer-vaeljer-chef/ http://www.chef.se/blogg/camilla/fler-chefer-vaeljer-chef/ Vi på Chef har just fått resultatet från senaste revisionen av tidningens upplaga. Medan många andra affärstidningar just nu får färre läsare så ökar Chef. Vi har nu 111 600 exemplar i  så kallad TS-upplaga, en ökning med 3 procent. Kanske beror ökningen delvis på lågkonjunkturen som höjer kraven på chefer. Vi chefer vill och känner behov av att dela chefslivet med andra i samma situation. Sådana som också av och till känner att de måste ägna jobbet lite för mycket tid och familjen för lite. Eller som blir irriterade över en medarbetare som inte levererar som han eller hon ska, trots upprepade samtal och stor yttre press. Eller chefer som har krav att leva upp till som inte backas upp av rimliga förutsättningar. Som biter ihop ibland. Men som ändå, i grund och botten, tycker att det är himla kul att vara chef. Att gå till ett jobb där man har frihet att påverka både sin egen och andras situation. Klart att man gärna delar den känslan med andra chefer. Och att man är nyfiken på hur andra chefer gör när de upplever samma sak, antingen det handlar om problem med livspusslet eller att få en medarbetare att sluta skylla på andra och börja leverera eller bara att njuta av chefsfördelarna.Tack alla ni chefer som väljer Chef! 2010-03-02T08:25:27+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/passa-pa-att-rekrytera/ http://www.chef.se/blogg/camilla/passa-pa-att-rekrytera/ Trots tillväxt är det ont om jobb. Som chef kan man välja och vraka mer i dag, när det väl är dags att rekrytera. Under torsdagsmorgonen satt jag i en paneldebatt och diskuterade en ny undersökning från handelskammaren och InfoTorg. Undersökningen visar att fler vill rekrytera framöver. Dessutom är tillväxten på uppåtgående. Låter positivt, men samtidigt är det många som gör sig av med personal så det betyder tyvärr inte att fler får jobb. Tvärtom har vi just nu en jobblös tillväxt , hemskt för alla som söker jobb utan att få.Men med risk för att låta överdrivet klämkäck: inget ont som inte har något gott med sig. Som arbetsgivare är det nu lättare att få tag i extra kunniga medarbetare. Undersökningen visar att 88 procent anser att tillgången på kompetent personal just nu är bättre eller oförändrad. Chefer kan med andra ord välja och vraka mer i dag. Hoppas bara att möjligheten för oss chefer att passa på att rekrytera faktiskt uppstår just nu och inte om två år. Då kan läget vara ett helt annat. 2010-02-25T09:32:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/dags-att-saega-okej/ http://www.chef.se/blogg/camilla/dags-att-saega-okej/ I år är det argumentationens år, året då alla vill förhandla. Mina barn är tydligen väldigt trendiga. Argumentation inför riksdagsvalet, argumentation på jobbet för överlevnad efter lågkonjunkturens härjningar och den ständigt närvarande argumentationen i livets privata skeden. Ja, det är vad som gäller 2010, enligt bokförlaget Liber . Privat stämmer det åtminstone väl. Jag funderar ibland på om mina barn ens kan ordet »Okej«? Tänk vad härligt , och överraskande , att mötas av: »Okej, jag tar genast på mig ytterkläderna« eller »Okej, jag slutar läsa direkt och släcker för natten«. Men jag ska nog byta attityd och i stället se det positiva i att barnen lär sig ifrågasätta och följer med i samhällstrenden. Det är kanske dags för mig att säga: »Okej, gör klart allt du 'ska bara' så kan du klä på dig därefter.« 2010-02-23T06:07:34+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/mentorskap-en-ren-egokick/ http://www.chef.se/blogg/camilla/mentorskap-en-ren-egokick/ Frågan låg och väntade i e-posten. En kvinna som jag tidigare hade varit i kontakt med i jobbsammanhang undrade om jag ville bli hennes mentor. Vilken kick! Jag svarade nästan genast ja.Kanske borde jag nu låtsas att jag tar på mig mentorrollen bara för att jag vill utvecklas som människa och chef. Det låter väldigt fint. Men ärligt talat, utvecklingen är mest en bonus , om än en briljant sådan. Den stora anledningen är att mentorskapet ger en saftig dos bekräftelse. Jag instämmer i Abba:s tack till musiken: »I’m nothing special, in fact I’m a bit of a bore ...« Jag är inte särskilt speciell, även om jag liksom alla andra har sidor som är lite egna. Ändå är det skönt att få känna sig speciell. Att få vara en annan persons smarta bollplank för en stund. Det fina i kråksången är att även adepten vinner på konceptet och får fokus på sina funderingar för en stund. Kanske är mentor/adept-skapet extra viktigt när vårt snabba samhälle gör att tid upplevs som en bristvara. Då kan bollandet komma in som en möjlighet att tänka till innan man agerar.En annan möjlighet att skaffa sig lite tid att tänka är att dela sitt jobb med en kollega. Bland Sveriges chefer uppger hela 50 procent att delat ledarskap vore lösningen på deras pressade tillvaro. För även om vi chefer gillar våra jobb så tjänar ingen på att vi jobbar ihjäl oss. I usa är en stark trend just nu att vara lite lat , eller åtminstone normalproducerande. Det håller på att bli högsta status att vara chef och ändå ha ett verkligt fungerande liv. Följaktligen blir det helt ute att skryta om sina 70-timmarsveckor. En skön trend att ta till sig för svenska chefer! Ett steg på vägen kan vara att skaffa en parhäst eller ett alldeles eget bollplank. 2010-02-15T06:38:21+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/ny-vardag-vaentar/ http://www.chef.se/blogg/camilla/ny-vardag-vaentar/ Tror du att arbetsrätten räddar dig från avsked på grått dasspapper? Tänk om. Den nya globala chefsarenan kan ändra på invanda spelregler. Vi svenska chefer arbetar i en alltmer global värld. Företag köps upp och får utländska ägare, chefer från andra länder kommer till Sverige och jobbar och - framför allt- svenska chefer får åka utomlands och jobba.Lockande? Ja, ofta har internationaliseringen ett spännande skimmer över sig när du tänker på möjligheten att åka iväg några år och jobba i Frankrike, eller kanske Australien. Men i verkligheten innebär den att vi ställs inför många ovana och inte särskilt glamorösa situationer. Nyligen fick till exempel vd:n på ett läkemedelsföretag i Helsingborg hastigt och olustigt lämna företaget. Enligt källor till HD fick företaget utländskt besök av en chef inom koncernen. Den nyanlände personen ska ha gått in till vd:n och meddelat att hon fått sparken, skriver Dagens Medicin. Vd:n fick hastigt packa ihop sina saker på kontoret och blev därefter eskorterad ut från byggnaden av säkerhetspersonal. En halvtimme senare ska en annan högt uppsatt tjänsteman på enheten ha gått samma öde till mötes. Han fick inte ens ta med sina personliga tillhörigheter.Jag tror att vi framöver kommer att få se fler exempel på hur den nya internationella chefsarenan leder till en förändrad vardag för oss chefer. 2010-02-12T15:34:18+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/galna-krav-pa-chefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/galna-krav-pa-chefer/ Ibland förvånas jag över alla krav som ställs på arbetsgivare, medan anställda kommer undan med en hel del. Till exempel är det okej att ta strupgrepp på chefen. Sunt förnuft säger att man kan tveka inför att ge praktikplats till en person som hälsar på alla på intervjun utom den kvinnliga representanten för att hon är kvinna. Lutar ju åt att kvinnan blir diskriminerad. Men nej, det är mannen som nu ska få 60 000 kronor som plåster på såren för att han blivit utsatt för diskriminering, skriver bland annat Metro! Arbetsförmedlingen drog in hans a-kassa med hänvisning till incidenten, men det var fel eftersom de kände till att han på grund av sin religiösa övertygelse inte hade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand, skriver tingsrätten.Samtidigt konstaterar arbetsdomstolen att medarbetare får ta strupgrepp på chefen, skriver Chef och Juridik i dag. Någon mer som tycker att det råder obalans mellan kraven på chefer och kraven på medarbetare?   2010-02-09T13:10:08+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/chefsjobb-och-bebis-en-bra-kombo/ http://www.chef.se/blogg/camilla/chefsjobb-och-bebis-en-bra-kombo/ Efter första barnet trodde jag att jag visste allt om hur barn fungerar. Efter två barn fick jag omvärdera mina »sanningar« och trodde åter att nu, nu visste jag verkligen allt om barn. Vid tredje barnet insåg jag att det inte finns någon sanning. Önskar att alla förståsigpåare som kommenterat Birgitta Ohlssons nya jobb som EU-minister kunde ifrågasätta de »sanningar« de serverar. Först ansågs Ohlsson vara en dålig chef eftersom hon ska ha barn. Nu, när hon konstaterat att hennes bebis i magen har en far och att hon visst kan sköta ett chefsjobb även efter att ha fött barn, anses hon vara en dålig mor.Språkvetaren och ledarskapskonsulten Eva Sternberg hävdar i Expressen att Birgitta Ohlsson borde stanna hemma. I texten skriver Sternberg bland annat: »Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget.« Även DN:s ledarskribent Hanne Kjöller funderar över hur det ska gå när Ohlssons barn kommer. I DN skriver Kjöller att det ska till en hårdhudad dinosauriemamma för att vinka adjö till den lilla.Kjöller har rätt. Visst är det himlastormande att få barn. Helt fantastiskt. Men just därför utgår jag ifrån att Birgitta Ohlsson kommer att göra allt för att få vara så mycket som möjligt med sitt barn, när hon inte jobbar. Och när hon jobbar får bebben vara med pappa. Barnet kommer med andra ord att få en fin kontakt med båda sina föräldrar. Det är väl en fin gåva till bebisen? Dessutom måste man inse att barn varken behöver , eller kan få , perfekta föräldrar. Ibland kan för övrigt det som är kortsiktigt sämre för ett barn vara långsiktigt bättre. Som att få en fin kontakt med både mamma och pappa, även om mamma ibland måste vinka hej då när både hon och bebben skulle vilja bädda ner sig i en kokong.Tänk om man som kvinna visste att man kunde vara hemma barnets två första år och därefter få samma jobbchanser som om man hade arbetat och inte halka efter i lön. Då skulle nog många stanna hemma längre. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Allt går inte att planera fullt ut. Så heja på, Birgitta Ohlsson! Det blir säkert jobbigt att chefa och ha bebis ibland, men också väldigt roligt. Du kan om du vill.  2010-02-04T15:29:46+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-aer-darth-vader/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-aer-darth-vader/ Unga vill inte bli chefer. Kanske inte så konstigt när de förknippar ledarskap med de onda varelserna i Star Wars-filmerna. Det sägs att unga inte vill bli chefer och inte vill jobba på samma sätt som sina föräldrar. De tycker att arbetslivet verkar trist. För att förändra bilden hos våra unga måste alla vi föräldrar därför visa att det är kul på jobbet och tänka på vad vi säger om våra arbeten.Svårt för vissa som vantrivs. Men eftersom jag verkligen tycker att jag har ett roligt jobb behöver jag inte låtsas. Ändå verkar jag ha sänt lite mystiska signaler om arbetslivet i allmänhet och mitt ledarskap i synnerhet. Härom dagen undrade nämligen min son över organisationsstrukturen här på Chef. Han frågade om jag är högsta chef på Chef. Jag försökte svara konkret och begripligt att jag är högsta chef för tidningen, men vår vd Vibeke är högsta chef för hela företaget. Han förstod direkt, men hans associationer förknippade med mitt liv som chef var kanske inte dem jag hade hoppats mest på:»Jaha, då förstår jag. Du är liksom Darth Vader och hon är Kejsaren! « 2010-02-03T08:26:46+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/alla-foerlorar-naer-polischef-haektas/ http://www.chef.se/blogg/camilla/alla-foerlorar-naer-polischef-haektas/ En hög polischef har häktats misstänkt för sexbrott. Stackars alla inblandade , även chefens chef. Tänk att du som chef delegerat en av verksamhetens absolut viktigaste uppgifter till en medarbetare. Du har stort förtroende för honom och är nöjd att du hittat en sådan klippa. Han visar engagemang, jobbar hårt och kommer med många idéer kring uppgiften. Så en dag framkommer det att han inte gör det han ska. Han har missat en viktig deadline vilket får ekonomiska konsekvenser. Du blir arg och besviken och tycker att han gjort ett klavertramp.Tänk dig sedan att du tar den här situationen och multiplicerar med 100. Eller 1000. Klavertrampet är inte en missad deadline, utan en medarbetare som arbetar med moral och jämställdhetsfrågor som häktas misstänkt för flera sexbrott. Och inte vilken medarbetare som helst, utan en polischef. Jag tror inte att du längre skulle använda termen klavertramp. För mig känns det åtminstone som en underdrift. Men det är just det ord Rikspolischefen Bengt Svenson använder. Samtidigt förstår jag honom. Att vräka ur sig all ilska han rimligtvis måste känns just nu vore inte förenligt med den höga chefsroll han har. Just nu måste Bengt Svenson klara av att både ta avstånd och samtidigt se människan bakom det inträffade. Han måste också avvakta den fortsatta utredningen.Därför vill jag nu bara sända några stöttande tankar till alla drabbade i den här hemska affären. Även Rikspolischefen själv. 2010-01-28T14:11:25+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-har-nollkoll-hurra/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-har-nollkoll-hurra/ Jag är okunnig och har nollkoll. Och är stolt över det! Vi hade samlat en panel med smarta och kunniga människor. Över en lunch i ett av konferensrummen diskuterade vi trender inom chef- och ledarskap.En av deltagarna pratade initierat om ngo:s (Non-Governmental Organizations). Alla nickade eftertänksamt. Alla utom jag. Visst rodnade kinderna, men jag valde ändå att avbryta: »Ursäkta, men jag förstår inte alls vad du pratar om.«Förr kände jag mig ofta som en bluff. Eller, nej förresten, jag kände mig inte bara som en bluff. Jag var helt säker på att jag var en bluff. Visst kunde jag snacka för mig. Men folk skulle bara veta hur lite jag visste. Innerst inne.Det tog en hel del energi att dölja allt jag tänkte att jag borde kunna men inte hade koll på fullt ut.Tills en dag ...Skribenten Anette Kullenberg gästföreläste för oss på Journalisthögskolan. Med släpig stämma konstaterade hon att hon gärna föreföll okunnig. Ja, lite smådum till och med. Det var bra vid intervjuer eftersom den utfrågade då slappnade av och talade friare. Jag insåg plötsligt att jag inte behövde kunna allt perfekt. Och jag behövde heller inte låtsas att jag kunde det. Tvärtom är okunskapen något att stolt stå för.Att våga visa sig okunnig har sedan kunnat ge mer än så. Det kan till och med väcka respekt hos den du pratar med när du säger: »Jag har ingen aning! Låt mig kolla upp det och återkomma.« Då vet dina medarbetare, din högre chef eller kollega att när du säger att du har koll så har du det. Annars tar du ansvar för att du inte har det.På köpet slipper du ifrån bluffsyndromet.Läs mer här! Tre chefer berättar om sina bluffkänslor i Chef nr 1 2010 och Aftonbladet liksom Metro skriver om bluffkänslan.  2010-01-21T15:18:45+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/chefer-tvingas-lasta-bagage/ http://www.chef.se/blogg/camilla/chefer-tvingas-lasta-bagage/ Ibland anklagas chefer för att ha tappat kontakten med verkligheten. Den konspirationsteoretiske skulle kunna tro att högsta ledningen på ISS Aviation funnit vägen bort från problemet. På flygplatsen utanför Helsingfors tvingas cheferna just nu lasta bagage eftersom medarbetarna har gått hem. Två av tre anställda på bagagehanteringsbolaget ISS Aviation tågade under tisdagskvällen ut från sina jobb på terminal ett i Helsingfors skriver SBTA och Travel News. För att trafiken ändå skulle flyta på fick chefer och flygbolagsanställda sköta bagagehanteringen på flygplatsen. Tvisten gäller användandet av utomstående arbetskraft. Det är inte första gången som personalen tågar ut i protest. Kanske är det högsta ledningens taktik för att mellancheferna ska hålla kontakten med verksamheten? 2010-01-21T10:54:54+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/chef-inte-husmor/ http://www.chef.se/blogg/camilla/chef-inte-husmor/ Som kvinna i karriären måste man sänka kraven på perfektion i privatlivet, hävdar många förstå-sig-påare. I helgen började jag fundera över om jag kanske lyckats för bra med just sänka kraven-uppdraget. Jag pös nästan av stolthet där min yngsta dotter satt och åt av den hemkokta potatisen. För en gångs skull fick hon inte färdig bebisburkmat. Nä, nä, jag hade skalat en potatis, kokat den utan salt och tillsatt smör utan salt (speciellt inhandlat för ändamålet). Det var när jag berättade för min mamma vilken fantastisk husmor jag är som jag insåg att definitionen av en fantastisk husmor kanske ändå inte är att ha kokat en potatis. Och skryter man om att man kokat en potatis kanske man egentligen just lyckats bevisa att man INTE är en husmor. Alls.Jag funderade helt kort över att lägga undan alla böcker som handlar om faran i att vara en »duktig flicka« och i stället ta fram några om hur man hinner mer på kortare tid.Men jag ångrade mig. Jag nöjer mig med att nu konstatera att jag inte är någon husmor. Och det är ju inte hela världen. 2010-01-12T06:08:14+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jippie-i-ar-blir-det-mindre-ledigt/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jippie-i-ar-blir-det-mindre-ledigt/ Ibland undrar jag över folks syn på oss chefer. Tror de att vi är något slags ondsinta varelser som njuter av att plåga andra? I DI konstateras att cheferna kan jubla i år eftersom de röda dagarna ofta infaller under helger. Det blir alltså mindre ledigt för alla anställda. Ursäkta att jag påpekar en liten detalj, men det blir även mindre ledigt för oss chefer. Och vi sitter för övrigt inte och vrider händerna i förtjusning över att svenska arbetstagare får jobba mer i år än tidigare. Visst kan det innebära någon ekonomisk fördel. Men inte tillräckligt greppbar för att få mig att jubla i alla fall. För jag vet att ledighet också kan vara gynnsamt. Både medarbetare och chefer kan bli ineffektiva och jobba sämre om de arbetar för hårt. Och lite ledigt kan leda till motsatsen. Så ni hör åtminstone inte mig ropa: »Jippie, i år blir det mindre ledigt!«. 2010-01-07T10:26:02+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/att-sla-in-oeppna-doerrar/ http://www.chef.se/blogg/camilla/att-sla-in-oeppna-doerrar/ Visst är det bra att komma på nya sanningar liksom att fördjupa sina kunskaper. Men måste det vara så många forskare som sysslar med att slå in öppna dörrar? För en tid sedan fick jag, som så många gånger förr, ett meddelande från forskning.se om nya träffar på bevakningsområdet chef- och ledarskap. När jag ögnade igenom de nya avhandlingarna och uppsatserna blev jag så trött. Slutsatserna var, för att uttrycka sig fint, inte så överraskande. Vad sägs om: »Studien visar även att många av de anställda önskar större ansvar, vilket skulle kunna avhjälpas genom att cheferna uppmuntrar och stöttar ett ökat initiativ- och ansvarstagande.« Eller: »Gemensamma faktorer hos de olika definitionerna har bland annat varit att en konflikt är något som sker mellan minst två personer och kan uppstå i alla relationer samt att grunden till konflikten oftast baseras på att olikheter, behov och intressen hos människor kolliderar.«Nej, när jag vill veta mer om chef- och ledarskap fortsätter jag nog att läsa tidningen Chef i stället ;-) 2010-01-05T06:38:11+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/viva-sociala-medier/ http://www.chef.se/blogg/camilla/viva-sociala-medier/ Sent ska syndaren vakna ... men från att ha sett facebook som en mötesplats för mig och mina kompisar inser jag mer och mer dess potential för jobbet. Ja, från att ha varit skeptisk till att låta sociala medier användas på jobbet (det gör medarbetarna splittrade och tar en massa arbetstid i anspråk) får jag nu medge att jag ändrat mig. Visst, de negativa bitarna finns kvar. Men efter att ha läst Chef.Bokens sammanfattning av »Socialnomics , Varför sociala medier förändrar hur vi lever och gör affärer« inser jag att det positiva överväger. Om sociala medier används på rätt sätt, alltså.Facebook, Twitter, LinkedIn och snart även Google Wave har kommit för att stanna och är numera en del av vår arbetsvardag. Så hur kommer vi att hantera dessa möjligheter, undrar trender.net ? Kundaktiviteter på Twitter finns redan, men hur snabbt blir det styrelsemöten på Facebook, eller projektarbete i Google Wave?Ja, det vet väl du som chef bäst. Själv ska jag börja med att logga in lite oftare på Facebook. 2009-12-29T06:23:02+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/manga-potentiella-chefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/manga-potentiella-chefer/ Unga i dag har fått IT-kunnande med modersmjölken, är internationellt bevandrade och ofta välutbildade. Vilken chefspotential! Härom dagen hade en stor PR-firma rekryteringsdag. En bekant som var där var helt förstummad över den höga nivå de sökande höll vad gällde både utbildning och erfarenhet. I kombination med låg ålder. När mina äldre kompisar gick ut från gymnasiet fick de genast relativt kvalificerade jobb på olika företag. De gjorde karriär utan att behöva plugga en massa poäng vid universitetet. I dag är en högre utbildning något av en hygienfaktor för att ta sig in på arbetsmarknaden och där få den åtråvärda erfarenhet som kvalificerade jobb kräver. Det är inget unikt att dagens unga måste ha en bra utbildning för att ta sig in, kraven påverkas av den konjunktur som råder när man ska ta första kliven i arbetslivet. I lågkonjunktur blir jobben färre och kraven högre. Ändå är det fascinerande att se riktigt hur mycket vissa unga har att erbjuda. De har internationell koll, har fått IT med modersmjölken och ofta pluggat en hel del, vilket jag också konstaterade i en intervju härom dagen. Helt klart bra förutsättningar för att kunna få en framtida chefskarriär. Sedan återstår dock frågan om de vill bli chefer. Unga i dag tillhör generation lust, de gör det som är kul och verkar inte ens fundera över att göra något de inte har lust till. På gott och ont. Men det är en annan diskussion. 2009-12-29T06:00:52+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/stanna-eller-ga/ http://www.chef.se/blogg/camilla/stanna-eller-ga/ Säg upp dig och skriv en bok. Eller inte. Mina barn hade precis börjat dagis. Jag var relativt ny som chef och jobbade, eller borde kanske ha jobbat, jämt. Jag visste inte riktigt hur jag förväntades hantera mitt uppdrag och var varken nöjd med min insats på jobbet eller hemma.Kände mig värdelös, värdelös, värdelös.Otillräckligheten fick mig att ligga sömnlös på nätterna. I stället drömde jag i vaket tillstånd om att bli min egen. Men inte kunde man väl hoppa av en chefskarriär? Särskilt inte i mediebranschen, där det är så svårt att få jobb.Jo, det kunde man. Jag kunde i alla fall. Jag sa upp mig, startade eget och skrev en bok. En kul tid.Efter ett tag började suget efter att jobba som chef komma tillbaka. Och till slut hamnade jag här.Den här gången trivs jag mycket bättre med mitt val. Jag har ännu roligare än som egenföretagare. En anledning till det är att jag nu har en roll som är tydlig och greppbar. En annan är kul kolleger.Jag är väldigt glad att jag inte gav upp chefskarriären helt och hållet efter mitt första försök, utan bara lät den vila.I nuläget funderar många chefer på att som jag hoppa av. Lite motsägelsefullt vill jag då peppa alla er att inte ge upp! Ni behövs. Ni tar de svåra samtalen, sätter lön, kämpar för att nå målen och motiverar era medarbetare. Belöningen kan låta som en samling klichéer, men en något högre lön, möjligheten att påverka och chansen att utveckla andra är egentligen något fantastiskt.Och nej, jag tycker inte att man ska sitta kvar på sitt jobb tills man blir bitter och besk. Eller bli ett gnälligt offer som skyller tillvarons knepigheter på högre chefer. Men kanske går det att förändra en svår chefsroll till något bra? Annars är det dags att skriva en bok.Läs mer om detta i månadens Agenda »Är du nära att ge upp?« 2009-12-15T06:05:05+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/nya-sjukfoersaekringssystemet-sjukt-foer-manga/ http://www.chef.se/blogg/camilla/nya-sjukfoersaekringssystemet-sjukt-foer-manga/ Tänk att sitta som chef och ha en medarbetare som blir svårt sjuk i till exempel cancer. Du lider med både den sjuka och dennes anhöriga. Tur att det finns ett försäkringssystem som ändå något täcker upp den ekonomiska förlust som sjukdom kan innebära för en familj. Eller finns det verkligen det? Enligt vad jag läst om det nya sjukförsäkringssystemet så tvingas svårt sjuka ut på arbetsmarknaden. Hur gör man då som chef om en sjuk medarbetare förväntas börja jobba igen? I söndagens »Agenda« berättade exempelvis en bröstcancersjuk kvinna att hon känt sig tvingad av försäkringskassan att gå upp till 75 procents tjänst. För att klara av jobbet har hon då blivit tvungen att avbryta medicinering eftersom hon mår så dåligt av den.Hemskt!Som chef kan man ju inte betala lön till en medarbetare som inte jobbar. Men man vill ju inte att någon avbryter en behandling på grund av jobbet. Ska det bli som förr i tiden att sjuka blir beroende av allmosor för att klara sig? Ska du starta en insamling bland medarbetarna för att försörja den sjuka? Nej, hela situationen riskerar att bli absurd. Jag delar förvirringen kring de nya sjukreglerna. Nu har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson lovat ta tag i problemen. Låt oss hoppas att hon hittar en snar lösning. 2009-12-07T10:17:31+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/vart-tog-gloeggen-vaegen/ http://www.chef.se/blogg/camilla/vart-tog-gloeggen-vaegen/ Glögg  med mandarinsmak i all ära. I år har glöggfesterna uteblivit. Vart tog kundvården vägen? När det lackar mot jul brukar glögginbjudningarna droppa in på kontoret. Företag bjuder in kunder och samarbetspartners på mingel över lite varm och söt dryck med russin och mandel. Ingen jätteinvestering men ett lätt sätt att umgås.Icke i år. Jag har fått en jobbrelaterad glögginbjudan. En. När jag frågat runt har andra gjort samma reflektion - glögginbjudningarna har i stort sett uteblivit.Är vi för stressade? Är det nya influensan som skrämmer? Eller tänker vi så kortsiktigt att vi inte ägnar oss åt kundvård just nu?Vill härmed slå ett slag för glöggen! Fast det har du kanske redan fattat? 2009-12-01T06:20:07+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/varning-foer-sexkoeparchefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/varning-foer-sexkoeparchefer/ Just nu duggar artiklarna om chefer som köper sex tätt. Oskyldiga chefer dras med i problematiken. De tvingas hantera problemet när underställda chefer gör bort sig. Du är säkert ganska van att hantera brandkårsutryckningar i din roll som chef. Kanske har du tagit ett antal svåra samtal och gjort allt från att säga upp medarbetare till att hantera alkoholproblem.  Detta förbereds chefer för i stor eller liten mån, via allt från ledarskapskurser till diskussioner med kolleger.Men jag gissar att få är särskilt förberedda för att hantera underställda som köper sex. Men chefer måste kanske bli? Artiklarna om chefer som köper sex har duggat tätt på sistone. Den senaste skriver Metro om. Där fick vd:n på ett statligt ägt bolag nyligen veta att en underställd chef hade köpt sex.Han sa sig vara förberedd för problemet och hade rutiner för vad han skulle göra. Så våga tänka tanken att detta kan ske du också, och tänk igenom vad du då ska göra. 2009-11-24T10:07:26+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/unga-kan-/ http://www.chef.se/blogg/camilla/unga-kan-/ Ni har väl inte missat att AIK vann allsvenskan i fotboll? Jag är inte AIK:are, men jag intresserar mig trots det för vinsten. Vinsten är nämligen ett lysande exempel på en föryngring bland ledarna i fotbollsvärlden. 34-åriga huvudtränaren Mikael Stahre är, mig veteligt, första ledaren någonsin i allsvenskan att vinna så ungt. Föryngringen kan bero på att man respekterar kompetens högre än hierarkisk position. Kanske luckras ledarhierarkierna nu upp? 2009-11-24T06:13:39+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/maktkamp-pa-jobbet/ http://www.chef.se/blogg/camilla/maktkamp-pa-jobbet/ »Jag ska berätta en hemlighet. Sedan mitt första möte med en strid om makten har jag i dag en medveten metod: Jag leker såpastjärna.« Vi var helt överens om hur vi skulle lägga fram vår idé för chefen. Idén var ursprungligen min, men som kolleger på samma nivå ville vi ha enad front för att få gehör uppåt. Trodde jag.Väl på mötet tar kollegan upp idén som sin egen och kör över mig totalt. Jag vet knappt hur chefen reagerar eftersom jag är upptagen av att fundera över kollegans beteende. Jag är förundrad, mållös och matt.Efter mötet inser jag att kollegan inlett en maktkamp med mig. Och jag gillar det inte.Maktkamper har sällan en positiv klang. Vi associerar dem till styrelserum fyllda av toppchefer eller tv-serier med välsminkade rivaler i strid. Men faktum är att maktkamper försiggår på alla chefsnivåer, enligt Chefs och Synovates senaste undersökning. Cirka 81 procent av cheferna har kämpat om makten.Så i stället för att förvånas är det bäst att gilla läget. Jag ska berätta en hemlighet. Sedan mitt första tydliga möte med en strid om makten har jag i dag en medveten metod för att hantera bataljerna. Jag låtsas helt enkelt att jag är skådespelare i en tv-såpa. Nej, jag börjar inte kalla mig Angela Channing i Falcon Crest, men jag ser på det som sker som vore det en scen i en serie. På så sätt kan jag hålla en personlig distans och slipper agera ogenomtänkt eller i affekt. Visst är min metod löjlig och på gränsen till oseriös. Men den funkar. Med såpans hjälp kan maktkampen till och med bli ett roligt inslag i chefstillvaron.¶ 2009-11-10T06:53:40+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/idas-sommarvisa-en-chefsguide/ http://www.chef.se/blogg/camilla/idas-sommarvisa-en-chefsguide/ Har ni tänkt på att Idas sommarvisa skulle kunna vara ett ledarmanifest? »Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nå’n sätter fart« blir i chefsversion: »Du ska inte tro det blir bättre snart, ifall inte du driver på ...« När vi chefer ser ett problem på jobbet kan vi sucka och tänka att någon borde göra något. Helst någon högre upp. Men egentligen sitter alla mellanchefer på en enorm maktpotential. Vi har ansvar att förändra och mandat att påverka (i de flesta fall).Ida ändrar årstiden till sommar, vi kan ändra problem till lösning. Så ta tag i den där surdegen du stört dig på så länge, »för då kommer blommorna snart«. 2009-11-03T11:17:11+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/en-ordfoerandeklubba-ger-fler-chefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/en-ordfoerandeklubba-ger-fler-chefer/ Chefsbristen sägs stå för dörren eftersom dagens unga inte vill bli chefer. Jag tror att jag kommit på lösningen på problemet. Sonen kom hem, tydligt nöjd. Han och en klasskamrat hade blivit ordföranden i elevrådet. De hade fått en klubba att dunka i bordet vid beslut och möjligheten att sätta agenda för rådet.Unga sägs inte vilja bli chefer, men hans glädje gick inte att ta miste på. Och hans övriga kompisar verkade lätt avundsjuka, även om de unnade honom rollen.Så för att dra stora växlar på en liten grej: vi ersätter enkelt 40-talisterna med unga chefer. Vi behöver bara locka med varsin ordförandeklubba. 2009-10-27T07:29:55+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/skit-i-integriteten/ http://www.chef.se/blogg/camilla/skit-i-integriteten/ Kärlek på jobbet leder till problem, men frågan är jobbig att ta tag i. Kolla in TV4 och se en diskussion om relationer och chefskap. Hon kunde inte göra någonting rätt. Antingen var kvalitén för låg eller så gick det för långsamt, åtminstone enligt chefen.Vi övriga på kontoret tyckte synd om henne när chefen hackade. Men eftersom medarbetaren och chefen var ett par privat var det ingen som sa något.Förhållanden på jobbet märks, antingen i favorisering eller , som här , motsatsen. Chefen försökte visa sin opartiskhet, men gick till överdrift och blev extra kritisk till kärestan.Arbetsplatsens spelregler blir alltid annorlunda när de involverar ett par, antingen det handlar om medarbetare som blir ihop med varandra eller chefen. Stämningen kan påverkas negativt, liksom effektiviteten och arbetsmoralen. Alla runtomkring tar hänsyn och blir mer försiktiga med att säga vad de tycker och tänker. Det som sker på jobbet känns plötsligt väldigt privat. Och 72 procent av Sveriges chefer tycker att de inte ska lägga sig i medarbetares privatliv, visar en ny undersökning från Synovate som vi på Chef beställt. Jag känner likadant.Att ta upp hur ett par ska hantera sin relation på jobbet känns som att pilla sönder någon annans sårskorpa. Men vid närmare eftertanke inser jag att det måste ske. Som chef är det viktigt, ja helt nödvändigt, att klampa på innanför medarbetarnas personliga integritet en sådan här gång. En hjälp i klampandet är att tänka till innan kärleken slår till, gärna i en intern policy. Inte för att förbjuda kärleken, men för att ta tag i konsekvenserna. 2009-10-16T08:41:48+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/hemskt-fa-beroem-i-foervaeg/ http://www.chef.se/blogg/camilla/hemskt-fa-beroem-i-foervaeg/ Det har väl inte undgått någon att USA:s president Barack Obama vann Nobels fredspris. Stackarn! Tänk dig att du som chef får hand om ett omfattande förändringsarbete. Säg att du ska organisera om hela företaget och minska personalstyrkan på kuppen. Hur skulle du då känna om vd kallade samman hela företaget och i förväg, innan du ens dragit igång arbetet, prisade dina fantastiska resultat och dessutom berättade att du omgående skulle få en rejäl bonus som tack för dina insatser? Inte så bra, va?! Man vill gärna ha gjort något innan man får feedback och belöning för prestationen. Det vill ens medarbetare och kolleger också att man ska ha gjort. Annars blir de skeptiska och negativt inställda, vilket gör förändringsarbetet svårare att lyckas med.Men Obama fick på många sätt priset i förväg, innan han hade gjort något egentligt för freden, anser jag och många med mig, som Claes Arvidsson i SvD. Så hur mycket björntjänst gjorde Nobelgänget i Norge när de utsåg Obama? Ja, frågar du mig så var björntjänsten av det grövre slaget. 2009-10-13T06:00:32+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/laett-att-saega-foer-mycket/ http://www.chef.se/blogg/camilla/laett-att-saega-foer-mycket/ Ibland är det lätt att prata först och tänka sedan. Men ju högre chef man blir, desto färre är de tillåtna misstagen när det gäller just kommunikation. Ibland slinter tungan. Man blir så upprörd att man gör något av alla självklara no nos som vi chefer måste rätta oss efter. Då kanske man gör som Beatrice Ask och säger att poliser ska hålla käft och göra sitt jobb. Men ju högre upp man kommer som chef, desto mer borde man ju ha lärt sig att välja rätt ord. Så varför lyckas inte vår justitieminister hålla tungan rätt i mun? Jag tycker inte heller att det är okej om polisen läcker hemliga uppgifter. Men hur många tror att Asks uppmaning leder till önskat resultat? Ingen? Det är knappast motiverande eller uppmuntrande att sitta som mellanchef i en verksamhet och få en dylik uppmaning. Och många reagerade så klart negativt på hennes känsloutbrott. I onsdags, sista dagen i september, blev jag intervjuad om just detta i Kvällspasset i P3. Programledarna undrade samtidigt om man inte ska vara tydlig som chef. Och visst ska man det. Men tydlig är inte samma sak som hård. Därför är det bra att ta ett djupt andetag och fundera ett extra varv innan man snackar. Även om det är svårt (tro mig, att hålla tyst är inte min starkaste gren heller). Så jag önskar oss som ibland pratar först och tänker sedan lycka till framöver! 2009-10-06T06:44:57+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/facebook-ger-dumma-medarbetare/ http://www.chef.se/blogg/camilla/facebook-ger-dumma-medarbetare/ Allt fler använder sociala nätverk. Det leder till att chefer får splittrade och ofokuserade medarbetare. Fler och fler använder sociala medier som Facebook, Twitter, Linkedin och Flickr. Det här märks på jobbet. Enligt DN oroar sig chefer över hela Europa för fenomenet. Och om man följer medieflödet ytterligare så har chefer all anledning att se framtiden an utan tillförsikt. En artikel i Management-Issues visar att multi-tasking (som att vi splittrar oss genom att hänga med på olika sociala nätverk under arbetstid) gör att vår IQ sjunker med 10 poäng! Vi blir mindre »smarta« än någon som röker marijuana , där är minskningen 5 poäng.Och fler är inne på samma spår. The Economist har artikeln »Is Google Killing General Knowledge« medan The Atlantic har artikeln »Is Google Making Us Stupid«.Men de sociala nätverken går knappast att stoppa. Ny psykologiforskning visar att hos de yngre suddas uppdelningen mellan vad som händer på nätet och i verkligheten ut. Då kan chefen knappast skära bort en del av livet. Vad kan vi göra då? Om det inte finns anledning att använda sociala medier i jobbet, till exempel för marknadsföring, kan man välja att blockera alla sociala medier under arbetstid. På jobbet jobbar man. 2009-09-29T06:02:35+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/haerligt-att-braka/ http://www.chef.se/blogg/camilla/haerligt-att-braka/ Jag stegade in till min chef. Blodet kokade och jag valde mellan att säga upp mig på stående fot och att argumentera. Till mors dag fick barnen på förskolan fylla i vad deras mammor var bra på. En av mammorna fick meningen »skrika högre än pappa«.Jag fnissar så fort jag tänker på det. Kanske för att det är så härligt ärligt. Kanske av lättnad för att det inte var jag som fick barnets bryska hälsning. Den här gången.För många framstår jag nog som en normalstörd person, för att citera Pär Johansson på Glada Hudikteatern. Men när det verkligen gäller säger jag ifrån, ibland kanske väl hårt. Minns särskilt en gång. Jag var så arg att folk fick ta skydd för min blixtrande blick. Jag stegade in till min dåvarande chef. Han satt vid sitt skrivbord och bekräftade det rykte jag hört. Projektet jag ledde skulle helt byta inriktning, strax före mål. Orsak: Han »trodde inte på det« längre.Blodet kokade och jag valde mellan att säga upp mig på stående fot och att argumentera. Det blev det senare. Vi diskuterade länge och levande. Efteråt var jag slut i kroppen och tom i knoppen. Samtidigt kände jag mig förvånansvärt stark, upplyft och levande.Men alla har inte möjlighet att säga ifrån uppåt. Fjorton procent av alla chefer gör absolut ingenting när de blir arga på sina chefer. Och det är av allt att döma en växande trend. I kristid är folk generellt sett mer rädda om sina jobb. Då är det troligt att fler väljer bort att ta en öppen konflikt med en högre chef, för att inte tala om alternativet uppsägning. Begripligt, men synd. För att prestera bra på jobbet och för att trivas måste man antingen kunna säga ifrån eller rösta med fötterna. Hur gick det med projektstriden då? Tja, vi gjorde trots allt om och la till en del, även om huvudstommen var kvar. Men kanske vann jag i respekt hos min chef. När projektet var klart erbjöd han mig nämligen en tjänst högre upp i hierarkin. Eller så ville han bara slippa ifrån mig. 2009-09-14T12:18:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/koensroller-i-cement/ http://www.chef.se/blogg/camilla/koensroller-i-cement/ Träffade en amerikan härom dagen. Berättade att jag bara tar fem månaders föräldraledigt på heltid. »Vaddå bara?!«, utropade han, det är ju jättelång tid. Han är rätt ensam om den reaktionen ... Efter fem månader var det förra veckan dags.  Jag vinkade hej då till min man och vår lilla bebisdotter och gick med darrande ben till bussen för att åka till jobbet.I sommar har det rasat en debatt om att nätet cementerar könsrollerna. Jag håller inte med. Det är inte nätet som cementerar dem utan samhället i stort. Det har jag blivit varse på sistone. När folk fått höra om att jag ska börja jobba har jag fått mer än en kommentar om hur tidigt jag börjar jobba och flera uppmaningar om att jag borde ta bättre vara på den första tiden med mitt barn. Några anser till och med att det är skadligt för vår dotter att jag börjar jobba så tidigt. Och jag har försökt att hålla kommentarerna ifrån mig, men ändå delvis tagit åt mig. Jag undrar å ena sidan exakt vad det är som är så skadligt för vår dotter. Är det att hon får en nära relation också med sin pappa? Är det att vi lever relativt jämställt hemma? Eller kommer hon verkligen att känna sig övergiven och må dåligt? Efter drygt fyra timmar mötte jag upp man och dotter. De var båda nöjda och glada. Och jag pustade ut. Kanske handlar det helt enkelt om att det fortfarande är relativt nytt och ovanligt att pappan är rejält engagerad redan första året? Nytt är ju som bekant skrämmande. Oavsett orsak. Där har vi i så fall grunden till bevarandet av cementerade könsroller.Jag är inte alls lockad av hur det är i USA utan älskar vårt fina föräldraledighetssystem. Men det måste vara okej att dela mellan mamman och pappan om jämställdheten ska ha en chans. 2009-09-08T06:10:24+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/stackars-kommunchefer/ http://www.chef.se/blogg/camilla/stackars-kommunchefer/ Mellancheferna i Stockholms kommun har fått en otacksam uppgift dumpad i knät. Jag önskar ändå lycka till! Stockholms stads politiker har infört rökförbud för sina anställda, skriver DN. Underbart! Jag avskyr cigarettrök eftersom jag sett flera nära anhöriga gå bort i cancer. Men ändå ... Stackars alla mellanchefer i kommunen! Det blir så klart mellanchefernas uppgift att få personalen att sluta röka. Och alla som känner någon rökare vet hur svårt det är att sluta röka. Rökaren blir ofta ilsk bara inför blotta tanken. Om påbudet dessutom kommer uppifrån lär inte ilskan minska.»Det bygger på att varje enhetschef ser efter att reglerna följs«, säger en byråkrat till DN. Och fimpandet ska dessutom inte ske med tvång, utan med »uppmuntran«. Ja, men då så. Inga problem. Eller?Jo, det lär bli problem. Och de hamnar inte i knät hos dem som fattat beslutet. Nej, politikerna dumpar den otacksamma uppgiften i knät på mellancheferna.Det är lätt att vara politiskt korrekt när man själv slipper genomföra det som beslutas. 2009-08-31T09:36:32+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/giriga-chefer-smittar-ner/ http://www.chef.se/blogg/camilla/giriga-chefer-smittar-ner/ I DN avslöjas att fem giriga chefer utövar utpressning i ett krisdrabbat bolag. Den typen av handlingar smittar ner ryktet för alla andra fantastiska chefer i Sverige. I dag avslöjar DN att bankerna måste ta över krisbolaget Dometic. Samtidigt hotar fem av företagets toppchefer att lämna - om de inte får 800 miljoner kronor. Det är just den här typen av girighet som stänker på alla andra hårt arbetande chefer. Alla chefer som valt sitt arbete för att göra något bra. När vi på Chef gör undersökningar om varför chefer valt att bli just chefer så svarar de flesta att det är för att de vill utveckla medarbetare såväl som verksamhet och för att de vill vara med och påverka. Ändå finns ett fåtal rötägg med helt andra drivkrafter. Nu har jag själv inte granskat Dometicsaffären, men nog låter det illa. Vilket chefer i allmänhet får lida av. Så jag säger lite gammaldags: alla sjyssta chefer förenen eder! Vi måste upp till kamp för att försvara ryktet i vårt skrå. 2009-08-24T06:00:13+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/vi-star-pa-chefens-sida/ http://www.chef.se/blogg/camilla/vi-star-pa-chefens-sida/ Oj! Har ägnat veckan åt att läsa och begrunda reaktionerna på cheftestet av Katri Linna. Vi väcker verkligen känslor.Chef står på chefens sida. Vill bara börja med att slå fast det. Men det är stor skillnad mellan att vara mellanchef och högste chef. Håller med en av kommentatorerna om att många mellanchefer får klä skott för toppchefernas misstag. Om vi i stället vågar se våra misstag kan vi lära av dem, både egna och andras. Därför testar vi på Chef i varje nummer ledarskapet hos någon av Sveriges högsta chefer. Är det då okej att beskriva någon som Sveriges sämsta chef? Ja, vårt mål på tidningen Chef är verkligen inte att sätta dit chefer. Men för att kunna vara trovärdig som förespråkare för chefer så måste vi också granska vårt eget skrå. Vi har då en poängsättning som under alla år sett likadan ut där vi genom ett stort antal intervjuer med medarbetare, kolleger och chefer bedömer en chefs ledarskap. Minst två, men helst fler, måste bekräfta ett uttalande - oavsett om det är positivt eller negativt. Vi censurerar bort saker som vi upplever är försök att sätta ditt en chef eller personliga vendettor. De poäng Linna fick var de sämsta någon har fått. Kanske beror det som Linna säger på att medarbetarna varit igenom ett jobbigt förändringsarbete. Kanske på annat. Jag är säker på att jag själv i perioder också skulle kunna få svidande kritik.Men vi tror att man lär sig om ledarskap genom att reflektera och genom att se både bra föredömen och mindre bra föredömen. På så sätt ger vi Sverige bättre chefer. PLACERING PÅ SIDAN, Mitt, TYP AV PUFF, Chef.se första sidan 2009-08-17T17:19:52+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-vaessar-mina-ursaekter/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-vaessar-mina-ursaekter/ En bra chef bör väl våga välja och stå för sina val? Med för mycket att göra blir du sämre på allt. Sämre beslutsfattare, sämre förälder och sämre levnadskonstnär. Påminnelsen kommer när jag lämnar på skolan på morgonen. »Du dyker väl upp på städdagen i eftermiddag?« Eftersom jag har förträngt att det återigen är dags att städa skolgården har jag inget bra svar. Jag mumlar »Javisst«. Bara några veckor tidigare skulle förskolegården städas. Då putsade jag fönstren ut mot gården. Fönstren hemma skriker efter samma behandling.Nävål, framåt eftermiddagen packar jag in bebisen i bilen och styr mot skolstädningen. Där är redan ett antal föräldrar i färd med att rensa rabatter, gräva, kratta och sopa. Jag går omkring planlöst och känner ett mystiskt motstånd. Hjärnan klarnar och jag inser att det är dags att smita smart. Jag häver ur mig ett »syyynd, men jag måste hem och amma« och smyger sedan iväg.Väl hemma varvar jag jobbmejl med matlagning. Och jag skäms. Jag har smitit från en uppgift. Filosofen Kants tal om att man ska kunna upphöja sina handlingar till en maxim gör tydligt hur fel jag handlat. Tänk om alla gjorde som jag! Då skulle skolgårdens rabatter fyllas med ogräs och gården vara dammig. Är det en katastrof?Nej, med lite distans kan jag se mina skamkänslor i vitögat. Egentligen tycker jag ju inte att jag gjort fel. Skamkänslorna handlar om vad folk ska tycka, inte att städningen är rätt prioritering för mig. Kant kan ju inte mena att man ska utföra allt folk säger åt en. Tänk dig vilket ledarskap det skulle leda till!Men det är lockande att gå i fällan och ta på sig femtielva uppdrag. Ett ja ser bra ut och man hamnar på plus. Ett nej leder till minus.Ändå bör väl en bra chef våga välja och stå för sina val? Med för mycket att göra blir man sämre på allt. Sämre förälder, sämre beslutsfattare och sämre levnadskonstnär.Så nu berättar jag alltså stolt: Jag smet från skolans städdag. Jag lyckades prioritera och spara energi. Och jag ska fortsätta att vässa mina ursäkter. 2009-08-17T14:18:59+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/vaeljer-du-veckans-fria-ord/ http://www.chef.se/blogg/camilla/vaeljer-du-veckans-fria-ord/ I går var det min dotters första dag i skolan. På gården kom vi föräldrar att tala om mediehantering. Hur gör man rätt själv? Och hur får man rätt personer inom organisationen att uttala sig och inte andra? Helst samtidigt som man värnar det fria ordet? Någon skämtade om att man kan skicka ut "Veckans fria ord" till alla anställda. Det kanske vore något ...Som journalist kan jag inte låta bli att undra över varför så många chefer är så dåligt förberedda på att hantera media. I går på skolgården var det inte bara jag utan ett helt gäng föräldrar som reagerat när Gotlands landshövding Marianne Samuelssons uttalanden ledde till att hon måste sluta sitt jobb. Vi kan alla slinta med tungan. Och när vi sagt något tokigt är det lätt att drabbas av panik och fortsätta säga fel saker. Men om man i förväg har tänkt igenom hur man ska hantera en kris går det sannolikt bättre. Nu vet jag inte vad som hände internt i fallet Samuelsson. Men om man tänkt igenom strategin i förväg finns förhoppningsvis medarbetare som kan försöka föra högste chefen på rätt väg om olyckan är framme eller höga chefer som kan hjälpa lägre. Och problem med att hantera media kommer att öka. I Gotlandsfallet började det hela med att Samuelsson spelades in med dold mikrofon. Dolda inspelningar lär troligen bli vanligare i takt med att tekniken blir allt mer tillgänglig. Vi måste alla värna det fria ordet och yttrandefriheten. Men vi måste också tänka igenom hur vi ska hantera konsekvenserna när tungan halkar snett, antingen det är på oss själva eller någon annan inom verksamheten. För det är då vår egen framtid kan avgöras. Liksom verksamhetens rykte. 2009-08-11T06:10:31+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/dags-att-taenka-till/ http://www.chef.se/blogg/camilla/dags-att-taenka-till/ Just nu funderar jag över hur man som chef planerar för att klara svininfluensans härjningar. Jag är knappast den enda som skräms av svininfluensan just nu. Jag funderar över hur jag kan skydda mina barn. Och jag funderar över hur vi ska skydda oss på jobbet. Som chef gäller det ju att ha en plan både för människorna och för driften. Kanske är alla larmartiklar något av en storm i ett vattenglas, men det skadar ju inte att tänka till. För att citera Superdeckarna i Nalle Puh: "Nu är det dags att tänka, tänk. Har du ett problem så tänk, tänk, tänk!" Så får vi chefer göra vårt bästa för att klara hösten. 2009-08-04T04:37:02+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/karriaer-foer-barnens-skull/ http://www.chef.se/blogg/camilla/karriaer-foer-barnens-skull/ Wow, tänker jag när jag läser DI Weekends rubrik "Karriär för barnens bästa". Vad skönt. Kan man göra karriär utan att vara en dålig mor?! Tänk att slippa kluvenheten och det dåliga samvetet och stolt förkunna, inte att "man kan ju inte få allt och man gör ändå sitt bästa men visst vore det skönt om man hann med barnen mer", utan "ja, jag gör karriär och det är ju så himla bra för barnen". Men så läser jag artikeln och inser att det inte är grejen. Nej, det handlar om att barn fått det sämre vilket Rädda Barnens chef vill rätta till. Toppen så klart!Men jag får väl stå ut med en släng av dåligt samvete ibland även i fortsättningen. Och trösta mig med att jag är mänsklig. Och att det ändå är bättre att förmedla att det är kul att jobba än att gå hemma och riskera att bli bitter för att jag gett upp alla andra chanser. 2009-07-28T06:26:20+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/laege-att-latsas/ http://www.chef.se/blogg/camilla/laege-att-latsas/ Tror du att chefer alltid ska vara äkta och ärliga i sitt ledarskap? Nej, det var något ledarna kunde unna sig i högkonjunktur. Nu gäller i stället "fake it ´til you make it". Om cheferna så ligger vakna av oro på natten måste de ändå förmedla känslan att krisen är en häftig utmaning och möjlighet. Givetvis ska chefen inte ljuga, men hålla humöret uppe på kontoret. Det är helt enkelt livsviktigt för verksamheternas överlevnad, vilket allt fler ledare inser. Dessutom höjer en positiv anda medarbetarnas välmående. 2009-07-21T06:54:43+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/stressigt-med-semester/ http://www.chef.se/blogg/camilla/stressigt-med-semester/ Ni vet att man får höra sanningen från barn och dårar? Jag önskar att det gick att bortse ifrån.Min dotter var inte alls ute efter att dissa mig när hon sa att jag pratade så fort att hon blev stressad.Det var bara ett krasst konstaterande. Eftersom jag vet hur stress kan bryta ned hjärnor och skapa ohälsa kände jag mig genast som världens sämsta mamma. Jag tog åt mig av det hon sa och bestämde mig för att prata långsammare. Det gick jättebra. I säkert flera sekunder.Visst är det toppen att kunna få mycket gjort ganska snabbt när det  behövs. Men när man kommer in i ett högt tempo är risken stor att det bara rullar på. Upptempot fortsätter sedan när det inte alls behövs. För dotterns kommentar fälldes när vi höll på att packa strandväskan den första dagen på vår semester i Italien. Vad skulle hända om vi kom en kvart senare till vågorna? Ingenting.Lustigt nog har den snabba ordsvadan nu lugnat ned sig. Helt utan min förtjänst. Det räckte med min dotters påpekande och några lugna dagar i Lady och Lufsens land. 2009-07-14T06:22:10+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/chefer-lovligt-byte/ http://www.chef.se/blogg/camilla/chefer-lovligt-byte/ Chefer är kontrollmaniker och krävande dårar. I alla fall verkar det så om man gör en snabb omvärldsanalys. Har ni hört reklamen om fredagsmys? Den som bland annat går ut på att på fredagen slipper man äntligten chefens tjat. Eller har ni sett den nya komedin om en kvinnlig chef som gifter sig med sin unga manliga assistent. Gissa om det är av äkta kärlek? Nej, chefen är en extremt krävande typ som bara ingår ett skenäktenskap. Inga varma känslor här, inte. För att inte tala om alla nyhetsartiklar där chefer beskrivs som giriga bovar. Nej, det är bara att konstatera att vi är lovligt byte. Och det är tydligen extra tacksamt att skämta om oss chefer nu i kristid.Tur att vi på Chef försöker peppa chefer i alla fall. 2009-06-30T06:46:31+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/kakgrupp-vaegrar-semester/ http://www.chef.se/blogg/camilla/kakgrupp-vaegrar-semester/ Just nu skulle jag kunna vara tokledig eftersom jag just fått mitt tredje barn och är föräldraledig. Men lusten att logga ut totalt har uteblivit. Jag tillhör tydligen den växande gruppen »äta upp kakan och ha den kvar«. För nya studier visar att över- och medelklassen nu, för första gången i historien, jobbar mer och fler timmar än underklassen. Det blir också tydligt i Chefs senaste Synovate-undersökning. Fritid har blivit något för de lägre klasserna.När vi chefer inte jobbar befinner vi oss i en ständig känsla av att vi borde vara någon annanstans och göra något annat. Tanken på en lång, oavbruten ledighet är helt väck. På semestern läser vi mejl, kollar mobilen och funderar över hur vi ska utveckla vår enhet när vi är tillbaka. Dags att förfasa sig? Nej, inte om du frågar mig.Vi i kakgruppen kan förstås bestå av ett gäng kontrollmaniker som inte vill lämna över till någon annan. Eller så har vi helt enkelt svårt att välja och välja bort.Nu till sommaren brukar det komma en massa larmartiklar om att alla som jobbar måste våga vara lediga och att man behöver flera veckors oavbruten semester för att må bra på sikt. Tillåt mig tvivla. Kanske gäller det inte alla? Kanske finns det människor som mår bättre av att kunna sätta på mobilen två gånger i veckan och kolla att allt flyter på som det ska, i stället för att lämna telefonen på kontoret hela semestern, men ha en gnagande oro för att något går snett. Eller som inte kan stoppa utvecklingsidéerna från att dyka upp i huvudet bara för att de just då cyklar till kiosken för att köpa glass.Och visst är det rätt bra att chefer känner, och tar, stort ansvar? Att chefer inte bara släpper det ansvaret för att de är tillfälligt frånvarande? Nej, låt oss njuta av ledigheten samtidigt som vi jobbar. Och låt oss göra det med stolthet. 2009-06-23T06:03:06+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/haerligt-utan-regler/ http://www.chef.se/blogg/camilla/haerligt-utan-regler/ Jag säger som Gert Fylking: Äntligen. Men jag pratar inte om någon litteraturpristagare. Nej, jag syftar på att regelbördan har börjat minska. Förra året minskade företagens administrativa kostnader med närmare fyra procent till följd av statliga regler enligt regeringens sajt. Det visar en mätning som Tillväxtverket har gjort på regeringens uppdrag.Nej, jag är inte nyliberal och ute efter Vilda Västern eller laglöst land. Men länge har vi chefer mer eller mindre drunknat under regelpressen. Förhoppningsvis får vi nu en lättare tillvaro. 2009-06-08T13:20:05+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/chef-och-stolt/ http://www.chef.se/blogg/camilla/chef-och-stolt/ Pågår en häxjakt på Wanja Lundby Wedin? Eller har hon helt tappat omdömet? Det kommer avslöjande efter avslöjande om LO-bossens pinsamheter. Först missade hon att sköta ett styrelseuppdrag. Sedan kom det fram att hon varit på lyxresa med jobbet. Och nu framgår det i tv och tidningar att hennes man fått dubbla LO-inkomster.Jag häpnar. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om hon verkligen tappat omdömet så till den milda grad. Eller om hon helt enkelt är en chef som nu är ett hett villebråd. Glorian har åkt på sniskan, dags att sälja lösnummer på ännu fler exempel på den alltid så giriga chefen.Oavsett vilket så är det synd om alla mellanchefer som smittas av chefsskandalerna. För det blir ju mindre roligt att säga att man är chef när ordet förknippas med galenskaper och girighet.Dags att peppa oss själva! Till alla chefers hjälp finns nu en peppkalender. Kolla in den på chef.se/pepp 2009-06-01T08:49:44+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/bra-med-bonus/ http://www.chef.se/blogg/camilla/bra-med-bonus/ Sedan en tid pågår det en attack mot bonusar. Hur kan man inte inse att bonusar är jättebra? Nu menar jag givetvis inte den typ av bonus som varit uppe i medierna på sistone. Den typ av bonus som främjar kortsiktighet och girighet. Nej, jag menar bonusar som är konstruerade för att koppla chefens lön (åtminstone de högsta chefernas) till det chefen faktiskt åstadkommer, över en längre tid. Ja, just det, över en längre tid! Inte senaste kvartalet eller i bästa fall året.I Tyskland pågår försök att ta fram bonusvarianter som bygger på utvecklingen under en hel konjunkturcykel. Jag vet själv inte hur en sådan konstruktion skulle fungera i verkligheten, vi chefer byter ju gärna jobb oftare än så, men jag hoppas att tyskarna lyckas. För visst bör vi chefer få utdelning när vi gjort något bra. Men också känna av när vi gjort något mindre bra.Så heja bonusar, men i nya konstruktioner. 2009-05-19T05:50:16+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/foer-babbligt-pa-toppen/ http://www.chef.se/blogg/camilla/foer-babbligt-pa-toppen/ Medarbetaren berättade för alla hur chefen helt utan grund anklagat honom för att stöta sig med kunder och sprida dålig stämning. Medarbetaren kände sig kränkt och sårad och flera kolleger tröstade honom, samtidigt som de fördömde chefens agerande. Det verkade helt grundlöst, ansåg de.Vad gjorde chefen? Jo, hon konstaterade för sig själv att flera av medarbetarens kolleger, oberoende av varandra och vid upprepade tillfällen, kommit till henne med klagomål. När även kunder började klaga och inte ville ha den besvärlige personen som konsult, hade hon känt sig tvungen att ha ett allvarligt samtal med honom. Men eftersom hon inte ville hänga ut honom inför resten av företaget gick hon inte till försvar när han baktalade henne. Hon konstaterade att man som chef måste gilla läget. Det är ensamt på toppen.Chefen ovan är en väninna till mig. När hon berättade om hur folk tittade snett på henne på jobbet tyckte jag spontant att hon skulle kalla till möte och lägga fram bevisen för hur medarbetaren misskött sig. Sedan insåg jag att hon har rätt. Det är ensamt på toppen ibland när du sitter inne med kunskap som du inte kan diskutera hur som helst.Men enligt Chef:s och Synovates nya undersökning är det mindre ensamt än den välkända klyschan säger. Trenden har vänt. Sveriges chefer tycker numera att de har någon att prata med om svåra saker i chefsjobbet. Det låter kanske bra , i alla fall innan man tänker efter. Visst är vi chefer människor och behöver prata av oss ibland. Men varken maken eller kollegan har tystnadsplikt. Dessutom finns oberoende personer att prata med om du verkligen behöver råd.Det är värt att minnas när vi avlivar myten om den ensamma chefen.För det är ingen bra myt att avliva. Tvärtom: Att känna att man inte är ensam är en varningssignal. Då är det stor risk att man säger fel saker till fel personer. Det får ju inte bli för babbligt på toppen. PLACERING PÅ SIDAN, Mitt, TYP AV PUFF, Chef.se första sidan 2009-05-12T06:07:36+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/faerdighukat/ http://www.chef.se/blogg/camilla/faerdighukat/ Den ljusnande framtid är chefens. Om vi fångar den.I november 2008 ägnade vi på Chef ett helt nummer av tidningen åt CSR (Corporate Social Responsibility). Då var företagens ansvar för samhället en hygienfaktor och företagens intresse för CSR jättestort. Bara ett knappt halvår senare har CSR hamnat i skymundan. Nu är det bara kris som gäller. Eller? Nej, det finns faktiskt ljuspunkter. I senaste DI Weekend berättar Samir Brikho, vd i brittiska Amec Plc som omsätter drygt 30 miljarder kronor, om hur viktigt chefens ansvar är för samhället i stort. »Jag brukar säga att nu har vi sista chansen att göra något åt miljön. Vi måste sänka utsläppen, och här finns också stora möjligheter för oss som företag«, säger han till tidningen.Visst är det lätt att nu spara in överallt i verksamheten. Att dra åt svångremmen och satsa så lite som möjligt. Som chef är det ju då mindre risk att göra fel. Men vi måste våga mer än så, för det går inte att huka sig ur krisen. Det är chefer som lyckas sprida en framgångsstämning trots motgång som har störst chans att klara sig, och verksamheten, helskinnade. Givetvis ska man inte dumhuka och låtsas att problem inte finns. Nej, problem måste hanteras. Men det gäller att också våga se möjligheter. Och det gör många, härligt nog. Utöver Samir Brikho märktes det på Humorgalan i TV 4 i fredags. Då rullade företagsnamnen förbi i snabb takt. Alla hade spontant skänkt 10 000 kronor till Unicefs verksamhet. Det ska jag tänka på och inspireras av när jag leder den dagliga verksamheten. Spara när det verkligen behövs, men också våga!Den ljusnande framtid är chefens. Och alla andras. Om vi fångar den. 2009-05-05T06:15:25+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/fegt-sparka-mellanchefen/ http://www.chef.se/blogg/camilla/fegt-sparka-mellanchefen/ Vd:ar sägs ha sina höga löner eftersom de har en utsatt position och är de första att förlora jobbet om verksamheten går dåligt. Men det gäller inte på Stora Enso. Där tycker högsta ledningen att de själva är oersättliga, framgår i DN:s artikel. Bättre att ta bort mellancheferna när verksamheten går dåligt... Därför har de nu beslutat att ledningen ska sitta säkert när företaget drar ned på personal. Men mellancheferna tvingas lämna. Mellancheferna som driver verksamheten framåt, som måste vara lojala med ledningen utan att själva ha fattat de stora besluten och som tar stort dagligt ansvar är alltså de som ska ta smällen. Hur motiverar ledningen detta? "Ja, men de tjänar ju ändå 34 000 per månad i medianlön så då får man tåla lite ..."?Nej, beslutet att bara skära i mitten är fegt och dessutom farligt för verksamheten. För vem ska nu driva företaget framåt? 2009-04-28T06:38:52+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/the-office-pa-jobbet/ http://www.chef.se/blogg/camilla/the-office-pa-jobbet/ Visst är det skönt att tänka good enough och välja den lätta vägen ibland? Men nu finns det smitvägar för kontoret som börjar likna ett skämt. Ska du hålla tal på ett bröllop i sommar? Ja, då väljer du kanske att som många andra köpa ett färdigt tal från någon av alla talskrivarsajter på webben. Det finns till exempel tal från brudens far eller bästa väninnan. Det är väl inga problem. Men nu har det börjat dyka upp nya typer av tal till salu. Och genast känns det som om the Office blivit verklighet. Eller vad sägs om färdiga tal till medarbetare som ska sägas upp på grund av arbetsbrist? För några hundralappar är det bara att skriva ut och läsa innantill på stormötet eller det svåra samtalet öga mot öga.Får bara hoppas att chefen då inte laddat ned fel tal. Medarbetarna blir nog konfunderade om chefen börjar prata om sin härliga dotter eller fantastiska väninna.Nej, kanske, eventuellt, är det bättre att välja bort den lätta vägen i just det här fallet? 2009-04-21T06:00:38+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/stoppa-specialsignalsjukan/ http://www.chef.se/blogg/camilla/stoppa-specialsignalsjukan/ Ledningsgruppsmötet pågår för fullt när jag inser att jag glömt mobilen. Min son är ensam hemma för första gången och resten av mötet härjas jag av ångest. Tänk om han försöker ringa? Tänk om han är ledsen? Tänk om det brinner och han inte vet vad han ska göra?Och jo, jag har ett missat samtal när jag kommer ut från mötet. På telefonsvararen undrar sonen om han får ta en glass.Egentligen borde jag inte ha haft ångest och koncentrationssvårigheter. Jag borde ha pöst av stolthet över att jag låter sonen lösa saker på egen hand. För jag är så fruktansvärt less på den nya specialmobilsignalsjukan. Där sitter vi , ett gäng chefer i ett affärsmöte , och diskuterar viktiga frågor. Plötsligt avbryts diskussionerna av en truddelutt på någons mobil. En av cheferna kastar sig över telefonen och svarar med ett urskuldande leende. Det här samtalet har högsta prioritet, allt annat får stå undan. Det är ju barnet som ringer. Alla runt bordet ler förstående. Man svarar så klart inte om någon annan ringer, men ens barn har en särskild signal och när den ljuder är det dags att ställa sig i givakt.Själv vill jag bara väsa: »lägg på och sluta curla«.Barnen i andra luren behöver aldrig lära sig att fatta beslut eller lösa problem. Det gör dem helt beroende av sina curlande föräldrar även i vuxen ålder.Och konsekvenserna av alla dessa specialsamtal drabbar nu oss chefer. Nu sitter vi allt oftare med curlingföräldrarna i vårt eget knä. De kommer på köpet när vi anställt deras nu vuxna barn.Chefs nya Synnovateundersökning visar att föräldrarna hör av sig för att lägga sig i vad barnen får i lön, kräva att du som chef löser barnens konflikter och så vidare. Nu är det dags att säga stopp. Förbjud specialsignaler på mötena och hindra föräldrar som vill lägga sig i på barnens jobb. 2009-04-14T06:52:53+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/lita-pa-byggare-bob/ http://www.chef.se/blogg/camilla/lita-pa-byggare-bob/ I förra veckan köpte mina kompisar nytt hus. Förutom den rent personliga glädjen att de nu flyttar närmare oss gläder det mig att alla inte har slagits ned av krisen. Än finns människor som vågar satsa, och det är ju vägen mot ljuset.För oss chefer duggar annars de deppiga rapporterna tätt om verksamheter som måste dra ned på grund av pengabrist. Det gäller att hålla optimismen uppe. Så min uppmaning är: våga tänka helt galet så hittar ni säkert spännande öppningar just där du jobbar. Något som var en omöjlighet för några månader sedan kan fungera perfekt i dag. Ta det nya yrket spök-Twittare. Vad det är? Jo, att jobba som spökskrivare åt alla som vill ha maximal kontakt och exponering, men som inte har möjlighet att skriva själva, rapporterar International Herald Tribune.Jag säger som Byggare Bob (för han var faktiskt före Obama): Can we fix it? Yes we can. 2009-04-07T06:21:20+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/hoej-chefsloenerna/ http://www.chef.se/blogg/camilla/hoej-chefsloenerna/ Svenska mellanchefer har en medianlön på 34 100 kronor. Gapet till de högsta vd:arna är enormt, om man ser till den senaste debatten. Tänk att ens komma på tanken att begära några miljoner i löneförhöjning! Hur tänker man då? »Det här kommer vanliga medel-Svensson tycka att jag är värd.« Eller »Inte bryr jag mig om hur våra kunder reagerar på min lön«. Det här diskuterade jag i P4 Väst i fredags den 27 mars kl 0815.Oavsett hur toppcheferna tänker så är det inte bra ledarskap när man som högste chef tillskansar sig, eller bara tackar ja, till enorma bonusar trots lågkonjunktur, hysteriskt förmånliga pensionsavtal eller galna löneförhöjningar. Tänk bara hur det påverkar övriga anställda i verksamheten. Jag menar, hur kul kan det ha varit att sitta som kontorschef på SEB de senaste veckorna?Nej, anpassning till verkligheten vore fint. Och det betyder enligt mig högre löner till mellancheferna och lägre löner till vissa höga vd:ar. 2009-03-30T11:11:22+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/kreativt-med-kris/ http://www.chef.se/blogg/camilla/kreativt-med-kris/ Hurra. Det är lågkonjunktur, vilket betyder att de kreativa idéerna står som spön i backen. Bara att njuta Nja, riktigt så härligt känns det ju inte att chefa i kristid. Men enligt nationalekonomin kan kriser leda till kreativ förstörelse, skriver trender.net. Visst är det jobbigt att förstörelsen måste komma först.  Många är oroliga över om de ska få ha kvar jobbet och de som verkligen får sluta tvingas söka sig nya vägar. Ett beslut man normalt sett hellre fattar själv. Men för oss chefer som ofta måste meddela dessa ovälkomna sanningar kan det vara en liten tröst att tänka på att vi åtminstone bidrar till kreativiteten. I bästa fall hamnar de som sägs upp i ett nytt bra, ibland till och med bättre sammanhang. Den kreativa förstörelsen har hjälpt till. 2009-03-24T06:05:36+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-vet-hur-du-lyckas-foeraendra/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-vet-hur-du-lyckas-foeraendra/ Många tycker att förändringsarbete är svårt. Men det finns ett universalknep för att lyckas. Hm, tänker du, om det verkligen finns ett sätt att förändra i en verksamhet som alltid lyckas så skulle ju misslyckade förändringsarbeten för länge sedan ha försvunnit. Men så är det inte.Kanske beror det på att knepet är urenkelt. Och jättesvårt. Vill du veta hemligheten bakom en lyckad förändring? Jo, att ta bort alla alternativ.Enligt Harvard Business Reviews managementtips kan du som chef lyckas implementera något nytt genom att ta bort dina medarbetares val att göra det som är vant och bekvämt. Om du till exempel vill att dina medarbetare ska vända sig mer till varandra för att lösa svåra problem i stället för att alltid gå till dig så kan du tjata om det hur mycket som helst utan framgång. Men om du helt enkelt stänger av mobilen och tar en välbehövlig semester finns du inte som alternativ och medarbetarna måste testa den nya vägen.Själv undrar jag hur tillvaron kommer att te sig när jag i september kommer tillbaka från min nyligen inledda föräldraledighet ... 2009-03-17T06:26:48+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-aer-baest-i-teorin/ http://www.chef.se/blogg/camilla/jag-aer-baest-i-teorin/ Cheferna lyssnade engagerat när jag höll föredrag om hur en bra chef beter sig. Efteråt berättade flera av dem att de tänkte förändra sitt eget chefskap utifrån mina ord. Jag är verkligen bäst på chef- och ledarskap. I teorin. I praktiken är läget ett helt annat. Jag anstränger mig att vara tydlig men inser att jag inte nått fram. Som när jag bad om ett möte med en begåvad medarbetare. Mitt budskap var: Du har mycket stor talang! Du kan verkligen unna dig att ta ut svängarna mer. Medarbetaren sa sig vara intresserad av att försöka. Flera veckor senare kröp det fram att medarbetaren uppfattat mitt budskap som att jag var totalt missnöjd med allt som denne producerade. Personen i fråga hade aldrig känt sig så nedtryckt i skorna. Heja mig ...Och när jag ska delegera får jag kämpa för att inte lägga mig i. Och misslyckas ofta. Jag vet att jag inte ska lösa problem åt mina medarbetare utan coacha fram deras egna lösningar. Men så tryter tålamodet och jag ger mina förslag på lösningar.Är jag med andra ord en hycklare? Det är möjligt. Jag jobbar på att bli bättre även i praktiken, men i nuläget måste medarbetarna ta mig som jag är. Och jag är ändå trovärdig. Jag kan lära ut vad som är bra ledarskap, både i tidningen, genom föredrag och som expert i andra medier.Jag misstänker att många blir experter på det de egentligen har minst koll på, och därmed är mest fascinerade av. Som småtokiga psykologer, läkare som kedjeröker och ledarskapsexperter som hellre pekar med hela handen än lyssnar och coachar. Och alla kan de vara fantastiskt insiktsfulla i sina respektive yrken.Man måste helt enkelt inte leva som man lär för att ha något att säga.Men jag blir ändå imponerad när jag läser nomineringarna till Årets Chef. Vilka duktiga ledare det finns runtom i landet, sådana som verkligen är bäst på chef- och ledarskap. I praktiken.Läs mer om vem som blir Årets Chef efter Kompetensgalan den 11 mars! 2009-03-10T06:31:04+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/far-droemjobbet-i-nionde-manaden/ http://www.chef.se/blogg/camilla/far-droemjobbet-i-nionde-manaden/ Nu är det två veckor kvar till beräknad nedkomst. Samtidigt har jag precis erbjudits och tackat ja till att bli chefredaktör på Chef. Det känns fantastiskt roligt att nu fullt ut axla chefsrollen för redaktionen. Jag har i egenskap av redaktionschef lett det dagliga arbetet sedan i september. Men nu tar jag klivet upp och axlar ansvaret även för mer långsiktiga frågor som strategi och affärsutveckling. Det är så meningsfullt och kul att ta över på Chef fullt ut. Tidningen har alltid varit viktig för chefer, men nu i kristid är behovet av stöd, inspiration och tips extra stort. Det märks också på att vi har en upplaga som stiger, trots lågkonjunktur. Det är för övrigt smått surrealistiskt att erbjudas drömjobbet i nionde månaden. Men, för att citera Askungen, alldeles, alldeles underbart. 2009-03-06T12:02:52+00:00 http://www.chef.se/blogg/camilla/gloem-delat-ledarskap/ http://www.chef.se/blogg/camilla/gloem-delat-ledarskap/ Delat ledarskap sägs vara på uppåtgående. Säkert en bra idé. Men hur ska företag och organisationer ha råd att ha två chefer på samma tjänst? Intresset för delat ledarskap är stort, konstaterar en artikel i Suntliv. Antagligen är det en reaktion på två effekter av den ekonomiska krisen: 1.    Chefen måste ensam fatta en massa tunga beslut.2.    Kraven och stressen ökar eftersom lika mycket ska hinnas med trots att vissa företag slimmar sin personalstyrka. Visst, komplexa verksamheter mår bra av att ledas av ett chefsteam och chefer mår bra av att dela på ett ledaruppdrag. Men frågan är om inte delat ledarskap just på grund av samma kris är en dröm att ge upp, åtminstone för den enskilda chefen. I stället är det ökad effektivitet och kanske en professionell samtalspartner som är lösningen. För det är ensamt på toppen. 2009-03-05T06:05:57+00:00