http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton sv nyborjarchefen@chef.se Copyright 2011 2011-02-17T08:29:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/bloggen-har-flyttat/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/bloggen-har-flyttat/ Från och med i dag hittar ni min blogg här  i stället! Välkomna! 2011-10-14T14:26:31+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/foerbereder-en-flytt/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/foerbereder-en-flytt/ Som ni märkt har det varit skralt med uppdateringar på bloggen den senaste tiden. Sajten chef.se kommer att göras om under hösten och vintern, vilket innebär att min blogg kommer att flytta till en annan sajt. När jag vet vilken det blir kommer jag givetvis att meddela er och posta den nya länken. Hoppas att ni har tålamod med mig tills dess. Spring snyggt och snabbt under tiden! I lördags sprang jag Tjejmilen med bästa vännen Lina. Min uppgift var att lotsa in hennepå en tid under 60 min. Det klarade hon (och jag) med den äran! 56:30 blev slutttiden,och Lina blev inte avskräckt. Nu satsar vi på Tjejmilen 2012!Med de långa löpbenen kommer hon knäcka mitt personliga rekord på milen med råge… 2011-09-06T14:23:23+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/halvt-om-halvt-tillbaka/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/halvt-om-halvt-tillbaka/ Efter flera veckors löpuppehåll har jag börjat springa så smått igen. Och vilken chock det är att upptäcka hur snabbt konditionen försämras på så kort tid! Jag får nu anstränga mig för att hålla 6 min/km-tempo, något som tidigare gick  med lätthet. Jag kan fortfarande känna av utsidan av knät ibland och planerar därför inte några längre sträckor de närmsta veckorna. Eftersom träningen har blivit lidande i sommar, blir det inte heller något Lidingölopp för mig. Jag tycker att det behövs mer än bara två-tre långpass för att vara redo för ett så krävande lopp.Men jag har bytt »ner« mig till 15 km-klassen, så om allt känns okej den 24 september kommer jag att köra det i alla fall!Att tvingas till uppehåll i löpningen har känts lite tungt för mig. Har nästan upplevt det som en förlust. Det har varit en så stor del av mitt liv de senaste 1,5 året med minst tre eller fyra pass varje vecka. Löparskorna har fått följa med till Skåne, Sicilien, Nora och Norrtälje. Och så plötsligt tvingades jag ställa in dem i skåpet i flera veckor i sträck. En märklig upplevelse! Jag har nu sprungit tre gånger sedan uppehållet. Första gången var helt ljuvlig. Bara känslan att få röra sig i snabbare takt än gång! Att springa om folk! Rundorna har inte varit längre än en mil. Men nu är frågan – vad ska jag ha för mål?Jag vet att mitt knä fortfarande är skört, så att träna intervaller eller tempo är helt uteslutet. Jag kommer alltså inte kunna slå några personbästa i höst. Jag kommer inte heller kunna slå några distansrekord, knät måste få en långsam rehabilitering. Och det innebär korta, lugna pass.Det enda som finns kvar är att njuta av själva löpningen. Och det gör jag gärna! Samtidigt som det känns lite fattigt….Hur tänker ni? Hur tränar ni när ni inte har några bestämda mål? Hur får ni det att kännas meningsfullt? 2011-08-23T13:35:37+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/jag-vill-bara-vara-duktig/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/jag-vill-bara-vara-duktig/ I december 2009 började jag löpträna på riktigt. Det var då jag startade satsningen för Stockholm marathon 2010 och sedan dess har löpningen ständigt funnits där som en svettig följeslagare. Den har kalkylerats in under påskhelger, sommarsemestrar och julfiranden. Det blev ganska snabbt tydligt för mig att jag inte var ensam. Löpning hade blivit en trend. Den diskuterades överallt. Och nu, ett och ett halvt år senare är fenomenet ännu större.Löpning analyseras på kultursidorna i de största morgontidningarna och det finns tv-program som riktar sig bara till löpare. Jag har försökt sätta fingret på varför löpning blivit så populärt just nu. Vad är det som gör min generation (70-talist) så intresserad av att plåga sig ute i spåret? Det enda svar jag har kommit nära är att vi vill tillbaka till det enkla, okomplicerade, och att vi vill sätta vår egen agenda. Vi vill inte anpassa oss till gymmets öppettider eller tvingas kolla om Zumba-klassen är fullbokad eller inte. Vi vill ha total valfrihet.  Vi vill träna när det passar oss. Precis som vi vill titta på tv när det passar oss (SVT play), vi vill lyssna på musik när det faller oss in (Spotify) och lyssna på radio när vi har tid (poddcasts).I dag läste jag en helt fantastisk krönika på GP.se  där skribenten Mattias Hagberg ger sina tankar kring varför löpning blivit så populärt. En av hans teser är att det är ytterligare ett sätt för 70-talisten att vara duktig. Vi är en generation som hela tiden vill göra »rätt«. Vi vill vara miljömedvetna, men samtidigt ha vackraste hemmet. Vi vill vara ständigt uppdaterade, men samtidigt belästa. Och vi vill träna och hålla oss i form, men samtidigt får det inte ta för mycket tid.Jag känner mig träffad av hans beskrivning. Kanske är löpningen bara ett duktighetssträvande? Vill jag bara ha bekräftelse? Vad tror du? Varför har löpning blivit så stort just nu? 2011-08-03T12:46:34+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/hur-ful-kan-man-bli-efter-traening/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/hur-ful-kan-man-bli-efter-traening/ Rosenkindad, klar blick och ett strålande leende. Så vill man se ut efter ett träningspass. Men verkligheten ser annorlunda ut. Den franska fotografen Sascha Goldberger  har dokumenterat en rad personer efter ett hårt löppass och jämfört det med en bild som tagits av dem i vanliga kläder en vecka senare. Skillnaden är ganska stor… Se här!  2011-08-01T12:05:48+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/knaeproblem/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/knaeproblem/ Är åter i Stockholm och på arbetet, men löpningen är det lite si och så med. Har fått tillbaka känningar av mitt löparknä. Det kommer bli ett sporadiskt uppdaterande av bloggen tills jag känner att jag är tillbaka igen. Hoppas ni har överseende med den förlängda bloggpausen ... 2011-07-29T10:44:45+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/glad-sommar/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/glad-sommar/ Visst kommer jag att springa i sommar. Men jag kommer inte alltid att vara nära en bredbandsupkoppling. Därför håller jag bloggpaus i några veckor och återkommer den 25 juli. Ses då och ha en härlig träningssommar! 2011-06-27T09:27:43+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/man-ligger-och-flasar-hela-tiden/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/man-ligger-och-flasar-hela-tiden/ Efter vårens Prag halvmaraton, Kungsholmen runt och Parloppet har jag hamnat i ett antiklimax. Inga lopp så långt ögat når. Fram till igår var min plan att anmäla mig till Stockholm halvmaraton i september, men det kändes inte tändande. Det gav mig inte någon energi. Det enda jag hade att se fram emot var att försöka springa några minuter snabbare än i Prag i april. Och för att komma under 1:43 är jag tvungen att träna många snabba och långa pass. Det är helt klart en motivationsdödare. Så fick jag en ny idé. Varför inte Lidingöloppet? Jag har skytt Lidingöloppet tidigare eftersom det är både backigt och långt (30 km). Jag är inte någon backlöpare, kroknar ofta efter cirka fem meter. Däremot är jag snabb nerför. Jag tror att det underlättar att jag är så liten. Jag har ju inte så mycket vikt att bära på i nedförsbackarna. Men varför göra något som man vet att man klarar av? Bättre att göra något, som Lidingöloppet, som känns lite hemskt och svårt.När jag berättade för min kompis Petra Månström, maratonbloggare på Svd.se, att jag bestämt mig för att springa Lidingöloppet svarade hon: »Det är tufft, men passar säkert dig som är en fighter. Man får ju aldrig riktigt hämta andan utan ligger och flåsar precis hela tiden…«Hu, det låter riktigt hemskt. Men samtidigt… spännande!Jag har inte bestämt mig för något konkret tidsmål än. Men under 3 timmar tycker jag att jag borde klara.Vad säger ni som sprungit Lidingöloppet och Stockholm marathon, vilket är värst? Och hur förbereder man sig bäst för Lidingöloppet? 2011-06-23T09:06:11+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/raecker-inte-aenda-fram/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/raecker-inte-aenda-fram/ I takt med att jag börjat springa lite mer har jag upptäckt skillnaden mellan att träna och träna. När man tränar har man ingen särskild plan. Man rör på sig några gånger i veckan, går på gym, joggar eller kör zumba. Så där har jag hållit på. Det var kravlöst och relativt enkelt. Nu har jag börjat träna.Då finns det ett syfte med varje pass. Jag tar ut mig och får ibland blodsmak i munnen. Emellanåt vill jag nästan kräkas av ansträngning. Det är mjölksyra och stumma stumma ben. Träningsvärk flera gånger i veckan. Den här träningen fungerar när man sköter allt annat runtomkring, sin sömn, kost och stressnivå.Men när något fallerar, blir träningen också lidande. Jag kommer fortfarande ut och springer, jag gör min grej, men ack vad mycket tyngre det är.Natten mellan söndag och måndag fick jag bara fyra timmars sömn på grund av sent flyg från London.Tröttheten satt i även på kvällen när det skulle springas tusingar, intervaller á 1000 meter.Men alternativet att inte springa finns inte. Jag ska ut.Målet var att först köra uppvärmning i femton minuter och sedan sex tusenmetersintervaller längs Lötsjön i Sundbyberg.Eftersom min GPS-mätare vägrar fungera fick jag i stället springa varje intervall på tid, 4:30 per intervall. 4:30 min/km har tidigare varit mitt tävlingstempo på 10 km.Första intervallen gick finfint, jag kände mig stark och snabb. Andra intervallen var värre, jag kom inte tillbaka till samma punkt som jag började på. Jag hade alltså sprungit långsammare än på första intervallen. Tredje intervallen blev ännu sämre. Och så fortsatte det. Det gick långsammare och långsammare för varje intervall. Jag räckte aldrig ända fram till mitt tänkta »mål«. Till sist kände jag knappt att jag hade styrfart.Jag skyller det hela på sömnbristen. Att jag har tappat formen får bara inte vara sant.Stumma ben och en GPS-mottagare som vägrar fungera. Arg på den.Hur är det för dig? Märker du av att träningen blir lidande när du inte sovit eller stressat för mycket? 2011-06-21T11:34:04+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/vila-i-pommes-frites-land/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/vila-i-pommes-frites-land/ Ni trodde kanske att USA var landet där man äter mest pommes frites? Jag skulle vilja presentera Storbritannien som en utmanare. I helgen var jag i London och en av de saker jag noterade var hur många rätter som kan serveras tillsammans med pommes frites. Smörgås, friterad fisk, soppa, korv. Det enda jag inte såg var dessert med pommes frites.Det blev inte ett enda steg löpning, däremot besök på Jamie Olivers restaurang/CSR-projekt Fifteen , en sväng på Tate Modern, Portobello Road och Harrods. Vila från löpning är livsviktigt för mig. Då hinner jag bygga upp en lust som gör att träningen sällan känns pliktfylld eller påtvingad. En liten bildkavalkad från helgens nöjen: Jamie Olivers restaurang Fifteen, trattorian. Underbar frukost! Engelsk version av müesli, havregryn som blötlagts i mjölk över natten. På Fifteen.Roy Lichtenstein på Tate Modern.Antika rakhyvlar som uppdaterats med nya blad. En perfekt gåva till pappa, tydligen. På Portobello Market.Fantastiska bakverk på Harrods.  2011-06-20T09:00:28+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/spring-ifran-bantningen/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/spring-ifran-bantningen/ I går kom en undersökning från hälsokostföretaget Life som visade att sex av tio kvinnor är missnöjda med sin vikt. Den visade också att var tionde kvinna bantar just nu. Jag är förvånad över att vi fortfarande använder termen »bantning«. I mina öron låter den helt uråldrig. Bantning handlar för mig om en kort period av strypt kaloriintag och sedan återgår man till sitt »vanliga liv«. Min filosofi är att om man ska lyckas hålla vikten på lång sikt krävs det ofta en livsstilsförändring. Man måste behålla sina nya matvanor livet ut.Jag gick själv ner mycket i vikt i tonåren (och det var behövligt). Min metod då var att lägga till mer träning och ändra matvanorna, ingen »rocket science« direkt men det fungerade.Träningen blev sedan en del av mitt liv, och jag har tränat regelbundet sedan dess.För mig har motion och nu framför allt i form av löpning, blivit ett sätt att springa ifrån ordet »bantning«.Jag vill aldrig mer banta. Det ordet är helt och hållet bannlyst i mitt liv.Om jag senare i livet måste gå ner i vikt kommer jag (förhoppningsvis) att börja röra på mig mer och justera lite i mina matvanor.Bantningen får någon annan hålla på med.Vad tycker du? Är bantning ett bra sätt att gå ner i vikt? 2011-06-16T07:05:56+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aennu-en-kaendischef-springer-maran/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aennu-en-kaendischef-springer-maran/ Jag skrev i ett tidigare inlägg att marathonlöpning har gått från att vara oglamorös snorsport till trendigt fenomen. Jag är lite sen på bollen här, men har nu fått ytterligare ett bevis som stödjer min tes. I april i år ställde den kände modedesignern Henry Holland , som leder modehuset House of Holland , upp i London marathon. Han är inte bara känd, han är snabb också och kom in på 3:28:59. Med i loppet fanns också hans kompis och musa, supermodellen Agyness Deyn.  Är detta vad som behövs för att maratonlöpning ska kliva upp lite högre på coolhetsskalan? Jag tror det. Jag tror också att det är det här som krävs för att fler tjejer ska springa maraton.Vad tror du?  Ps. För dem som undrar om jag slutat träna: nej, men just nu är jag helt klart inne i en oinspirerad period. I måndags körde jag tusingar. Fem x 1 000 meter längs Karlbergskanalen mitt inne i Stockholm samt uppvärmning och nerjogg. Igår: vila. I dag: snabb distans. Ds. 2011-06-15T06:10:35+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/maraton-mer-maskulint-aen-oel/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/maraton-mer-maskulint-aen-oel/ DN har senaste veckan publicerat en artikelserie på ämnet »Mannen – vinnare eller förlorare?« som handlar om den »nya« mansrollen. Den brukar dyka upp cirka en gång vart tionde år. Då blir mannen ny igen. Varje gång diskuterar man ungefär samma sak: mannen som sexobjekt, mannen som mjukis, mannen som hemmapappa. Jag tycker att ämnet är intressant, men tycker ofta att man skrapar på ytan och att det inte problematiseras tillräckligt. Vad händer med de »vanliga« män som tar avstånd från den klassiska mansrollen? Alltså de män som inte heter Zlatan Ibrahimovic eller David Beckham? Det som jag reagerat mest på i artikelserien hittills är när Daniel Lindström, chefredaktör på tidningen Café, kommenterade att träning har blivit ett nytt machoattribut, och då menar han inte bodybuilding. På 1990-talet var attityden en helt annan berättar han i DN : »Det fanns något macho i att vara osund. I dag har det blivit lika coolt att springa Stockholm Marathon som att festa och vara ute sent.«Min undran är om det finns samma trend bland kvinnor? Blir kvinnor imponerade av andra kvinnor som springer maraton?Mitt tråkiga amatörforsningsinspirerade svar är »nja«.När jag själv berättar om min hobby blir knappt hälften av tjejerna imponerade och ger hurrarop, medan resten tycker att man är galen. »Maraton! Varför springa så långt?«.Eller så följs det av kommentaren : »Det hade jag aldrig klarat«.Nej, det är inte så långt. Och jo, du hade klarat det.Bland kvinnor tror jag att det finns andra fritidsintressen och prestationer som smäller mycket högre än löpning. Min gissning är att det som ger status är:- Ha ett snyggt hem- Ha snygga kläder- Ha startat ett företag inom mode/musik/resor- Ha en framgångsrik blogg- Vara en framgångsrik artistDetta är inte ett kvinnofientligt inlägg. Det handlar i stället om vad som premieras i olika »världar«. Och i den kvinnliga världen upplever jag inte att löpare är hjältar.När såg ni Isabellah Andersson på ett tidningsomslag senast?Vad tycker du? Ger det statuspoäng att syssla med löpning?   2011-06-13T12:23:48+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/ha-50-kilo-som-riktmaerke/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/ha-50-kilo-som-riktmaerke/ Varje fredag ordnar Chef lunchlöpning i Stockholm. I går var Martin Enholm, ägare till Runners Store, med på rundan. Martin har bland annat inofficiellt svenskt rekord på 800 meter. När han pratar om löpning lyssnar jag. Jag avslöjade att mitt nästa mål är att komma under 44 minuter på milen, och att jag skulle vilja nå det i höst.Jag förklarade att det hade gått relativt enkelt att dra ner min miltid från 56 min (som den låg på för något år sedan) till 44:58 (som jag klarade på Hässelbyloppet i oktober). Men nu har jag stagnerat lite i min träning och tycker inte att jag blir särskilt mycket snabbare.Martin tog en paus och sa: »Nu börjar en ny fas i ditt liv. Du måste träna hårdare.«Med hårdare menade han inte att jag måste springa längre eller fler pass i veckan. I dag ligger jag på fyra pass i veckan i snitt, och det tyckte han var perfekt för de mål jag har.Men det är passen jag kör som måste bli hårdare. Framför allt ett pass: tusingarna. Jag måste dessutom springa dem varje vecka.»Tusingarna är nyckeln till att bli snabbare på milen. Kör du fler tusingar kommer du att förbättra dig.«Inte direkt ljuv musik för mina öron eftersom jag hatar tusingar. Men det är bara till att göra som Martin säger och hacka i sig de plågsamma passen.Den goda nyheten var att de andra passen inte behöver vara så komplicerade eller ansträngande.Förutom tusingarna tyckte han att jag skulle köra ett längre pass och två distanspass i veckan.Tja, det kan jag väl klara?Han sa också en annan sak, som jag inte är lika säker på att jag vill följa. Martin frågade om min vikt och gissade att jag låg på cirka 47 kilo. »Nja, det är närmre 51-52 faktiskt«.Han tyckte att jag skulle ha 50 kilo som ett riktmärke för att bli snabbare på tävling.Jag förstår precis vad han menar, men vet inte om jag vill sträva mot det. Eftersom jag tidigare haft problem med ätstörningar slår det liksom slint i skallen så fort jag tänker på att gå ner i vikt.Jag tror att det skulle sabba min (numera) sunda inställning till mat om jag började mixtra med vikten och satsa på att bli lättare.Vad tycker ni? Skulle ni försöka gå ner några kilo för att bli snabbare? 2011-06-11T06:22:41+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/nytt-fuskpersonbaesta/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/nytt-fuskpersonbaesta/ Igår var det dags för Parloppet – 5 kilometer i Hagaparken tillsammans med sambon. Han dundrade iväg motsols, och jag körde varvet medsols. Vid cirka 3 km (mitt håll) och 2 km (från hans håll) sprang vi förbi varandra.Jag var så fokuserad och inne i musiken i mina hörlurar att jag inte hörde hans hejarop förrän jag hade passerat. Jag körde ju för fullt!För fullt i går räckte till 21:11, personbästa på 5 kilometer! Eller, tja, det var det egentligen inte, eftersom banan bara var 4650 m. Men det är rekord på den sträckan i alla fall.Sambon har varit skadad en längre tid och inte kunnat springa. Därför var jag extra stolt över att han kunde springa hela sträckan, och komma in på fina 26 minuter. Totalt sänkte vi vår Parloppstid från 47:55 till 47:37. Det ska vi slå nästa år! 2011-06-10T12:49:51+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/kan-vi-foerbaettra-oss/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/kan-vi-foerbaettra-oss/ Ikväll är det dags för Parloppet i Hagaparken. Det är en annorlunda löpartävling där man springer 5 kilometer tillsammans med en kompis, partner eller familjemedlem. Ena löparen springer motsols och den andra medsols på samma bana. Förra året sprang jag och sambon på 47:55. Jag klockade in på 23:26. Vid den tiden förra året hade jag precis fått löparknä och kunde knappt springa. Adrenalinet hjälpte dock till lite och i slutet av loppet fick jag upp farten en aning.Målet i år är att komma in någonstans runt 22 minuter. Kommer det att gå? Jag har nämligen varit väldigt dålig på att träna fart de senaste veckorna.Startskottet för Parloppet går klockan 18.00 ikväll. Jag lägger upp resultaten för oss i morgon.Håll tummarna för oss! Och lycka till alla ni som ska springa! 2011-06-09T13:58:23+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/naestan-tuffare-aen-maraton/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/naestan-tuffare-aen-maraton/ Jag har alltid hävdat att tält är en styggelse. Varför sova i dem när man kan bo på hotell? Men de senaste månaderna har jag blivit övertalad att åtminstone testa. I helgen blev det därför vandring på Sörmlandsleden och två tältnätter.Det kändes nästan onaturligt att gå en så lång sträcka. Vanligtvis springer jag ju när jag tar mig fram i skog och på landsväg.Jag blev förvånad över hur tufft det var! Efter bara några timmar var jag helt slut. Upp och ner för sörmländska bergknallar, kliva över nedfallna trädstammar, slåss mot myggor, knata i sega landsvägsbackar och hoppa över bäckar. Stockholm maraton kan slänga sig i väggen, där behövde jag ju inte ens bära packning på ryggen.Men det fina med vandringen var att man kunde ta pauser, många sådana blev det. Fikapauser, proteinbarspauser, glasspauser och sovpauser. Kanske kan jag bli medlurad igen – men bara om jag får en glass.I början av turen fanns det fortfarande energi över till att göra glada gester. Första morgonen. Debut på att laga gröt i gasolkök. Ingen mjölk till gröten, men dock hallonsylt – lyx! Andra kvällen. Jag fick “risotto”, sambon fick “currykyckling”. Citattecken är nödvändiga, maten hade ingen likhet med sina respektive epitet. Men det fanns vin!På hemfärd. Färjan från Mörkö till fastlandet. Vet fortfarande inte vilket “spel” som åsyftas, men vi tog inte befattning med dem.       2011-06-09T12:13:50+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/helt-utan-tidskrav/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/helt-utan-tidskrav/ De senaste månaderna har nästan varenda träningspass haft ett specifikt mål eller upplägg. Men av någon anledning har jag börjat tröttna på att vara strukturfascist. Just nu känner jag bara för att springa så som jag har lust till.  I går blev det därför ett terrängpass på en mil i Ursvik utanför Sundbyberg, och sedan sprang jag ytterligare fem kilometer hem. Jag hade inget tidsmål, och det kändes som en befrielse! Passet handlade bara om lust, lusten till att springa.Om ni vill läsa mer om löplust, gå in på Marathon-Mias blogg  och följ hennes fantastiska historia från Comrades  – världens största ultralopp. Mia är en inspiratör av rang.Vätskebältet fick följa med trots att jag “bara” skulle springa 14 km. Värmen var tryckande ... Blev nästan 1,5 timme i solen. Då är keps ett obligatoriskt inslag. 2011-06-07T13:39:01+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/min-loeplista/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/min-loeplista/ I söndags var jag helt maratonifierad efter det Stora Loppet i Stockholm dagen innan och kände mig själv tvungen att springa ett längre pass. För att få inspiration och kraft att orka vara ute i 1,5 timme behövdes musik med »oompf« i. Flög fram på Valhallavägen i söndags när jag lyssnade på mitt gamla favoritband Florence Valentin. Foto: Luger.Här är låtarna som spelade i min Ipod:1. My My My – Armand van Helden2. Visit to Vienna – Sahara Hotnights3. Brand New Hate – Backyard Babies4. Born to Run  – Bruce Springsteen5. Lapdance – N.E.R.D6. Seize the day – Hoffmaestro&Chraa 7. Ready to go – Republica8. Single Ladies – Beyonce9. Maneater – Nelly Furtado10. Movin´on up – Primal Scream11. Firestarter – Prodigy12. Samma vindar, samma brackor – Florence Valentin13. That´s not my name  – the Ting Tings14. Pump it – Black Eyed Peas15. They´re building walls around us – Moneybrother16. Highwayman – Hoffmaestro&Chraa 17. Amuse You – Bad Cash Quartet18. September – Earth, Wind &Fire19. Release Me – Agnes20. I´ll Work For Your Love – Bruce Springsteen    2011-06-01T09:38:49+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/vaga-bryta-dystra-moenstret/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/vaga-bryta-dystra-moenstret/ Jag har i tidigare inlägg skrivit hur skönt det är att inte behöva bry sig om stil och smink när man springer. Nu kanske jag har gått tvärtemot min egen ideologi. Jag har nämligen köpt snyggare kläder än vanligt. Tröjan jag inte kunde motstå...I fredags sålde mitt Friskis&Svettis-gym ut löparset med tröja och tights för 300 (!) kr. Eftersom jag älskar fynd var jag tvungen att köpa. Jag hade dessutom ytterligare två starka argument.Argument 1: jag tränar nu så mycket att jag inte hinner tvätta alla kläder,  utan ibland måste träna i samma tröja två dagar i rad (en dödssynd).Argument 2: Jag har bara svarta och vita tröjor i min träningsgarderob. När jag ska tävla är det helt omöjligt för någon att hitta mig i klungan eftersom jag både är kort och har kläder som är helt färglösa.Ni hör ju, en röd tröja var en nödvändighet. På lördagen var jag ute och tittade på Stockholm marathon och drogs rakt in i den känsla jag själv hade när jag sprang förra året. Jag stod vid Odenplan, drygt 3 kilometer från mål. Jag såg löparnas ansträngda ansikten och mindes hur mycket smärta jag upplevde just på den sista sträckan. Jag försökte heja på så många som möjligt och fick många glada leenden tillbaka. Jag kan erkänna att jag själv är väldigt sugen på att springa nästa år…Sprang du i lördags? Hur gick det? Jag vill höra allt! 2011-05-30T11:32:56+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/inte-bara-en-snorsport/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/inte-bara-en-snorsport/ Jag ser löpning som en ganska oglamorös idrott. Den hör hemma bland de andra »snorsporterna« längdåkning och orientering. Inom löpningen finns inga stora prispengar eller feta sponsorkontrakt. Sporten är helt tom på de lyxassociationer som finns inom idrotter som segling, ridsport, tennis och golf.Men det finns några eldsjälar som vill lyfta löpningen till en glammigare nivå. En sådan är modejournalisten Sofia Hedström , som nu bloggar om sin löpning på elle.se.Jag beundrar Sofia för hennes kreativitet, du måste se hennes löparklänningar, de är helt otroliga!Men jag är lite kluven till trenden som råder, att löpningen också har blivit en arena för modehets. Jag är glad över att det finns ett större utbud av löparkläder i dag, fler färger och modeller, men samtidigt finns det motvalls käring-drag i mig som gör mig skeptisk. Jag vill någonstans att löpningen ska vara en frizon, där jag inte behöver bekymra mig för om eyelinern sitter kvar eller om toppen matchar strumporna.Det tankesättet är så utbrett i alla andra delar av samhället ändå. För mig finns det också en motsättning i att vara snygg och prestera på topp. När jag tar i allt vad jag kan, kan jag inte tänka på mitt utseende. Det enda som finns i huvudet är att orka en sekund till, en kilometer till, en backe till. Hur håret ligger, eller vilken grimas jag har är just i den stunden helt oväsentligt. Och det tycker jag är ganska skönt.Vad tycker du? Är det viktigt att se snygg ut när du springer?   2011-05-26T14:28:47+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/koensbyte-pa-varruset/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/koensbyte-pa-varruset/ I går arrangerades den klassiska joggfolkfesten för tjejer – Vårruset. Men i massan fanns också två flickor med lite mer maskulint utseende. Se bilderna här!Jag fick äran att springa med Petra Månströms  lag i »Bloggruset«. I vårt lag ingick förutom Petra och jag även snabbspringaren Ellinor Björk, »Karin«  och »Johanna«.Jag hade bestämt mig för att springa loppet som ett snabbdistanspass och hålla min milfart, det vill säga runt 4:30 min/km.Det gick finfint, kroppen gick som en klocka och jag kom in på 22:30. Lustigt hur det nu blir exakt som jag har tänkt mig!När jag kom hem kunde jag inte låta bli att reflektera över vilken utveckling som ändå skett med min löpning de senaste åren. När jag sprang Vårruset för första gången för några år sedan, hade jag som mål att komma in under 30 minuter och var otroligt nöjd med mina 26 min.I dag är 22:30 som »en dag på jobbet«. Konstigt!Jag rättar till »Karins« hår, så att det inte ska blåsa in i ögonen under loppet. Foto: Petra Månström.Snabba Ellinor och »Johanna«. Foto: Petra Månström »Johanna« hittade en likasinnad i ett av banden som underhöll längs banan. Har du också sprungit Vårruset? Gick det bra?   2011-05-25T07:25:32+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/min-nya-kaerlek/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/min-nya-kaerlek/ Löpning i all ära. Jag tror inte att det skadar att vara otrogen ibland. Därför har jag inlett en affär med den här skönheten.En racer av märket Crescent från 1980-talet. Så vacker och snabb. Det sa bara »vroom«, så var jag hemma när jag cyklade från jobbet igår!Jag fick chansen att köpa cykeln till ett bra pris av en kollega och högg till direkt. Sommartid är cykeltid för mig!I går blev det därför först ett löppass på en timme runt Djurgården och sedan 30 minuters cykling från jobbet och hem. Skulle tagit en liten simtur i Karlbergskanalen också, så hade jag fixat dagens triathlon.I kväll blir det andra bullar. Det är nämligen dags för folkfesten Vårruset och jag ska springa med lag Petra Månström.Vårt lag kommer att bjuda på en liten överraskning, jag ska försöka visa bilder i morgon.Min målsättning med loppet?Eftersom det inte är tidtagning, kommer jag inte att köra fullt ut. Men snabbare än 25 min ska det gå på i alla fall, annars är det ju inte ett snabbdistanspass!Ska du springa Vårruset ikväll? Har du någon särskild tid du vill klara? 2011-05-24T10:25:44+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/skammen-motiverar-mig/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/skammen-motiverar-mig/ Förra veckan skrev jag om den nya löpträningen i grupp »Monday is runday«. Men just i dag blir det sololöpning. Jag har några tankar som måste tänkas klart och då finns det inget bättre än att köra själv.Sedan jag började träna löpning mer strukturerat för cirka 1,5 år sedan har jag kunnat se en stark trend där löpning gått från att vara en ensamsport till att i allt högre grad bli en gruppträningssport.I Stockholm finns flera olika alternativ som IF Linnéa , Studenterna , Team Stockholm Marathon, Running Sweden  och Runday  för dem som vill springa i grupp.För mig är det inte helt självklart att gruppträning är bäst. Jag har nämligen sällan svårt för att motivera mig till att springa, även om det kan låta skrytsamt. Jag skäms alldeles för mycket när jag missat ett pass och hoppar därför nästan aldrig över inplanerad löpning. Jag behöver alltså inte gruppen för att passet ska bli av. Däremot kan jag behöva gruppen för att ta ut det där allra lilla sista, särskilt vid utomhusträning. När jag springer på löpband är det ju enkelt, det är bara att skruva upp farten på bandet och sedan kämpa som ett djur för att hålla den. Men i dag blir det ett enklare distanspass i ensamt majestät. Jag ska ut på Djurgården och titta på naturen, argsinta kanadagäss och kvällsflanörer. Det mer krävande passen denna vecka får i stället hållas i morgon (Vårruset) och på fredag (fartlek med vår lunchlöpningsgrupp).Monday is »me-day« i dag!När trivs du som bäst? När du springer i grupp eller ensam?   2011-05-23T14:35:18+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/alltid-ont-nagonstans/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/alltid-ont-nagonstans/ Jag läser sällan intervjuer med idrottstjärnor. Jag tycker i allmänhet att det är roligare att sporta själv än att läsa om det. Många gånger blir porträtt av idrottstjärnor ganska platta. Journalisten anstränger sig inte tillräckligt och hamnar aldrig bortom resultaten, rekorden och träningspassen. Man når aldrig ner till känslorna, motivationen, rädslorna.Men jag minns en intervju med trestegshopparen Christian Olsson i Café. Det var många år sedan intervjun publicerades, men jag minns fortfarande en mening från den. »Lite ont någonstans har man nästan hela tiden«. Det lät hemskt tyckte jag då. Jag tränade cirka 3-4 gånger i veckan, mest oinspirerad gymträning och något enstaka löppass. Jag förstod inte meningen med att ha ont nästan hela tiden. Det gör jag nog fortfarande inte, men jag förstår hur det känns.De senaste veckorna tycker jag att det har ömmat någonstans i kroppen konstant. I går, när jag var ute och sprang ett lugnare pass på tio kilometer var det ljumskarna som värkte. Det berodde på Runday-passet i måndags där vi gjorde grymma utfallssteg. Samtidigt ömmade också i mina sneda magmuskler, eftersom jag använt en ny magträningsmaskin på gymmet dagen innan. Att springa med träningsvärk i både ljumskar och mage var verkligen ingen skön upplevelse.Men träningsvärken har fått en viktig funktion. Jag känner att träningen tar, att den ger effekt. Samtidigt vänjer jag kroppen vid smärta, och det är oerhört viktigt om jag ska kunna ta ut mig till max när jag tävlar.  Om jag klarar smärta på träning klarar jag den också på tävling.Igår åt jag lunch med min vän Petra Månström , som bloggar om löpning på Svenska Dagbladet. Vi pratade just om hur viktigt det är att ha den där envisheten och smärttåligheten i ett lopp, för att kunna pressa sina tider. Hennes mamma, som var med och följde Petra när vi sprang halvmaraton i Prag i april, hade tydligen sett mitt fighting face och blivit lite skrämd.»Jag fick verkligen respekt för Maria. Hon såg nästan arg ut!«.Men den minen kommer bara när jag försöker utstå smärta. Så lova att ni inte blir rädda om ni möter mig i spåret någon gång.Hur är det med din smärttålighet? Vågar du pressa dig även när det gör ont? Gårdagens outfit. Min jacka med avtagbara ärmar är perfekt på våren när när det växlar mycket i temperatur. 2011-05-19T12:06:05+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/en-halvbra-loepardessert/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/en-halvbra-loepardessert/ Just nu är jag inne i en fas där jag hela tiden tänker på godis. Kanske beror det på att min arbetsplats översvämmas av kakor och tårtor? Eller så har jag någon bristsjukdom.Jag lever efter principen att inte äta kakor eller godis på veckorna och försöker hålla mig till det. Anledningen till godisstoppet på vardagarna är att jag blir alldeles för trött och slö om jag äter godis jämt. Det går ganska bra att avstå från sötsaker, jag har inte så svårt att säga nej. Men jag är ju lika sugen ändå! Och det är trist att alltid vara den där präktiga typen på jobbet som säger »nej tack«. Jag har redan samlat in så många träningsnördspoäng ändå...Igår försökte jag mig på att dämpa godissuget med en hemmagjord löpardessert: mango och clementin med turkisk yoghurt, lite lite honung och några solrosfrön.Resultatet? Tja, det var gott för stunden, men efter cirka en timme kände jag mig ändå godissugen igen.Min löpardessert som inte kunde bota sötsuget.Vad gör ni när suget kickar in?  2011-05-18T12:06:08+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/sluta-hana-de-disciplinerade-loeparna/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/sluta-hana-de-disciplinerade-loeparna/ I dag skriver Dagens Nyheter om att långlopp skördar otränade offer – alltså att ovana löpare kollapsar i parti och minut under Göteborgsvarvet och Stockholm maraton .Jag tycker att vinkeln är lite väl hårt dragen, men håller med om att det är oerhört viktigt att vara grundtränad innan man ställer upp i ett långlopp. Trots att jag hade tränat minutiöst fram till Prag halvmaraton i början av april kände jag ändå av värmen och var riktigt mör i slutet av loppet.Jag har ofta fått höra hånfulla kommentarer om min (relativt) disciplinerade träning. Folk tycker att man är löjlig som går upp klockan fem för att hinna springa före jobbet och smått galen för att man springer 20 kilometers-pass på helgerna. Jag hoppas att man snart börjar inse att maraton och halvmaraton är en ansträngning utöver det vanliga och att man måste vara väl förberedd för att kroppen inte ska ta stryk. I artikeln i DN  säger maratonlöparen Anders Szalkai att man inför en halvmara bör »springa totalt 21 kilometer i veckan under fem veckor före loppet, för ett maraton 42 kilometer i veckan under tio veckor«.Därför kommer jag fortsätta med min stelbenta syn på träning. Jag vet att det inte är jag som kommer att segna ihop av uttorkning när det är fem kilometer kvar :) 2011-05-17T12:49:33+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/ni-maste-prova-runday/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/ni-maste-prova-runday/ I går var jag och testade en ny löpsatsning i Stockholm – »Monday is Runday«.  Jag är oftast skeptisk till att träna löpning i grupp och försöker undvika det så mycket det går. Känslan var likadan inför gårdagens pass: »Varför gör jag det här?«, »Det är mycket enklare att träna själv«, »Jag tycker om att kunna köra i mitt eget tempo«. Så fortsatte malandet under uppvärmningen.Men efterhand började de negativa tankarna vändas till positiva. Runday-träningen  är förlagd till Karlbergs slott i utkanten av Stockholm och leds av tre erfarna löpartjejer. På Karlbergs slott ligger Militärhögskolan Karlberg, där officerare utbildas. Av den anledningen finns det tillgång till flera slingor och en enklare löparbana. Vi värmde upp några varv på 400 meters-banan och körde sedan några löpskolningsövningar. Hälkick och höga knälyft hade jag gjort tidigare, men ledaren Lisa  presenterade även »aktiv fotisättning«. Övningen handlar om att ta steg med dubbelstuds och trampa ifrån hårt med framfoten för att öva upp den aktiva fotisättningen. Mycket smart övning!Gårdagens pass byggde på olika typer av intervaller. Jag vill ge stort beröm till ledarna som lade upp träningspasset så att det kändes mer som lek än löpning. Intervallerna deladesupp i tre olika block. Första blocket bestod av en stafett där vi sprang 200 meter och sedan lämnade över till en lagkompis. Totalt blev det fyra sådana intervaller. Jobbigt!Block 2 bestod av en intervallstege på tid. 30 sekunder, 1 minut, 1,5 minut, 2 minuter, 1,5 minut, 1 minut och 30 sekunder. Vi var uppdelade i två lag, och när det ena laget sprang vilade det andra. Mycket smart!Block 3 bestod av tusingar, men det blev bara en tusing för mig (och de flesta andra) eftersom kroppen var ganska mör efter de första intervallerna.Jag kan verkligen rekommendera Runday , som dessutom är gratis! Ledarna Lisa och Charlotte var mycket inspirerande och kunniga. Nästa pass går nästa måndag klockan 18. Hoppas vi ses där! Löpskolning med hälkick. Foto lånat från Runday.se   Ledaren Charlotte blåser igång intervaller. Foto lånat från Runday.se PLACERING PÅ SIDAN, Mitt 2011-05-17T11:05:23+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/kravloest-foer-att-hitta-lusten/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/kravloest-foer-att-hitta-lusten/ Mellan varven tar jag paus från löpningen. Ibland är pauserna självvalda, men oftast påtvingade. Den här veckan har jag tvingats vila från löpningen eftersom jag fick en sträckning i lårmuskeln i måndags på  styrketräningspasset.Men kravlös träning, utan ett direkt mål,  är perfekt för att hitta lusten igen. Den här veckan har jag legat på en gräsmatta och lyssnat på fågelkvitter medan jag stretchade, gått på  corepass i arla morgonstund och i dag ska jag träna ett skivstångspass (Friskis&Svettis variant på Bodypump). Det här är saker som jag nästan aldrig hinner med annars eftersom min träning nästan alltid handlar om olika varianter av löpning.Jag tror att det finns en mening med att drabbas av småskador ibland. För mig leder det till att kroppen får mer varierad träning och att hjärnan får en chans att reflektera. Den senaste veckan har jag funderat på: »Gillar jag verkligen löpningen?«, »Vad ska bli mitt nya mål för hösten?«, och »Vad ska syftet vara med löpningen?«.Jag har inte kommit fram till några svar på de två sista frågorna, men på första frågan blir det ett rungande »ja!«.Och så länge lusten finns till löpning är allt väl. Då spelar det inte så stor roll hur snabbt eller långt jag springer.   Ungefär så här såg utsikten ut på onsdagens träningspass… 2011-05-13T14:13:16+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/halt-och-lytt/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/halt-och-lytt/ De flesta träningsexperter säger att man ska variera sina pass. Man ska inte endast springa, cykla eller simma. Nej, mångfald är modellen. Konditionsträning ska kompletteras med styrketräning och rörlighet. Men min kropp verkar må bäst av att bara syssla med löpning. Den fick nämligen en chock av att träna Cirkelfys  (funktionell styrketräning på olika stationer) på Friskis och Svettis i måndags. Jag linkar nu fram på grund av en muskelbristning på framsidan av vänster lår.På de olika stationerna fanns bland annat utfallssteg från bänk, och jag tror att det var där jag halkade snett. Smärtan kom direkt och tilltog sedan under passet. Dum som jag var körde jag vidare. Nu blir det löpvila till muskeln har återhämtat sig. Hur ska jag klara mig utan löpning i flera dagar? 2011-05-11T09:34:48+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/monday-is-runday/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/monday-is-runday/ Om du bor i Stockholm tycker jag du ska testa ett nytt koncept som har premiär i dag, »Monday is runday«. Tre erfarna löpare, Charlotte Karlsson, Lisa Nauclér och Linn Modin ligger bakom satsningen. Det fina är att löpträningen är gratis! Passen utgår från Karlbergs slott klockan 18 på måndagar.Läs mer om »Monday is runday« här . Nästa måndag ska jag testa!  2011-05-09T09:07:29+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/nio-sekunder-fran-personbaesta/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/nio-sekunder-fran-personbaesta/ På nästan alla tävlingar har jag motiverats av revanschlusta. Jag har velat bevisat mig. Igår valde jag en annan taktik. Jag ville prova att springa för att det var kul och drivas av glädje, inte press. Och det funkade!Jag hade inget större mål med Kungsholmen runt-milen. Jag ville komma under 50 minuter så klart, men utöver det hade jag ingen aning om hur det skulle gå.Det var väldigt trångt i starten och jag hade svårt att hitta mitt tempo. Men redan vid 2 kilometer visade det sig att jag ändå låg ganska rätt till. Jag snittade på cirka 4:30 min/km vilket leder till en sluttid på cirka 45 min. Fram till 5 kilometer gick jag som en klocka och höll ett väldigt jämnt tempo. Runt sex-sju kilometer sackade jag lite, mest på grund av att det kom en rad mindre backar. Men sedan fick jag upp tempot igen! Jag försökte tänka på vilka underverk kroppen kan göra och hur stark den är. Och det fungerade. Kilometern mellan sju och åtta kilometer gick plötsligt på 4:11! Sedan kom det någon liten backe igen och jag kom lite efter. Jag hade känn på sub 45 min, men svängen och backen före mål gjorde att jag hamnade på “fel” sida 45 min-strecket.  Jag landade till slut på 45:07, nio sekunder från mitt personbästa på milen som ligger på 44:58. Ändå kändes gårdagen som en seger!  Jag kunde prestera en bra tid, utan att stressa mig själv och känna prestationsångest. Och det är häftigt.Alla resultaten kan du hitta här. Jag lyckades komma in på en 24:e plats av drygt 470 startande!  Jag och vännen Nina Marjavaara efter loppet.  Och så den obligatoriska kyssa medaljen-bilden. 2011-05-08T08:48:10+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/den-hemliga-skaelet-till-att-jag-springer/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/den-hemliga-skaelet-till-att-jag-springer/ »För att det är så härligt att vara utomhus«. »För att jag älskar att pressa mig själv.« »För att jag blir glad av det«. Yada-yada-yada. Så kan det låta när man frågar människor varför de springer. Ja, så kan det låta när man frågar mig varför jag springer.Men sanningen är, det är för sånt här jag springer: En fondant med varm chokladsås. Perfekt efter ett långpass på lördagen ...Ämnet mat och löpning kom upp i dag när Chef sprang lunchlöpning med vänner, läsare och kunder. (Anmäl dig här på Facebook ) En av deltagarna är personliga tränaren Emma Lindblom , som har dubbla masters degrees i idrottsvetenskap och näringsfysiologi. Vi började prata om att många blandar ihop de kostråd som gäller för personer som vill gå ner i vikt med de kostråd som passar för personer som tränar hårt. Till sina hårdtränande kunder kan Emma tipsa om att ta ett glas O´Boy eller en bit choklad efter ett riktigt hårt pass. Då reagerar många av dem med chock: »choklad, men det innehåller ju socker!«.Jag har alltid älskat mat. Men om man är av den lite kortare modellen, som jag är, börjar det lätt bukta ut lite här och där om man äter för mycket godis och kakor.Löpningen ger mig möjlighet att käka den där brownien, belgiska chokladpralinen eller ta det där champagneglaset som jag annars skulle ha fått avstått från.Ibland kan jag tänka på just det när jag ställer mig på startlinjen inför ett lopp: »Hurra, efteråt kan jag käka praliner!«Och det gör att jag springer flera minuter fortare ...Springer du också för att kunna äta mer choklad? 2011-05-06T12:23:16+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/tre-dagar-kvar/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/tre-dagar-kvar/ På lördag går startskottet för milloppet Kungsholmen runt som jag ska springa. Tanken var att satsa på runt 45 minuter, men jag har bestämt för en annan taktik. Jag ska springa för att ha kul, och se vad resultatet blir. Just nu har jag inte motivation för mer. Jag brukar vara av åsikten att man ska köra så det ryker, strunta i sina gränser och pressa det allra sista ur kroppen. Men då måste man ha lusten till det. De här senaste veckorna har den lusten inte infunnit sig. Men jag tycker fortfarande att det är kul att springa! Och jag ser verkligen fram emot lördagens lopp; att snacka med löparkompisarna innan start, känna sig nervös i startfållan och den sköna känslan efter att jag har spurtat i mål.Om ni vill se vilken tid jag får på lördag, trots att jag har väldigt låg ambitionsnivå, så har jag startnummer 3397.  Resultaten hittar ni här. Ska du springa på lördag? Vad hoppas du på för tid? Så här såg det ut på startlinjen förra året i männens tävlingsklass. Jag har alltid undrat varför de lutar sig fram innan start. Är det försprånget som behövs för att vinna?  2011-05-04T09:10:49+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/byt-spar-och-utsikt/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/byt-spar-och-utsikt/ Just nu har jag alltså en motivationssvacka. Eller, det stämmer egentligen inte. Jag har fortfarande motivation till att springa, det är inte där skon klämmer. Men jag har svårt att krama ut det där sista ur kroppen. Jag längtar inte efter intervallpassen. Jag längtar inte efter löpbandet. Och jag längtar inte efter att tävla. Därför bestämde jag mig igår för att göra något helt annat – att bryta mönstret helt enkelt. Jag åkte ut till Grimsta motionsspår  och körde ett avslappnat pass på deras 5 kilometersslinga.Avslappnat och avslappnat förresten, jag pustade som en blåsbälg i de mördande backarna. Det märks att jag inte har sprungit terräng på mycket länge.Ändå blev jag lite sugen på att springa Lidingöloppet, vet inte var det kom ifrån?Utsikten i spåret igår. Betydligt mer spännande än löpbandet ... 2011-05-03T12:05:19+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/helt-tom-pa-pepp/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/helt-tom-pa-pepp/ En mystisk känsla har infunnit sig. Jag känner mig inte taggad att tävla. På lördag är det Kungsholmen runt och jag känner ingen pepp alls. Visst, det ska bli kul att springa, men jag känner inte drivkraften att ta ut mig till det yttersta. Efter Prag halvmaraton har jag helt enkelt haft svårt att ladda om. I det loppet tömde jag mig helt på energi, jag sprang trots att kroppen skrek åt mig att stanna. Visserligen känns det häftigt att gå över sina gränser, men jag tror att det är svårt att göra det flera gånger om året.I går skulle jag sprungit ett »testpass« på löpband, sista viktiga passet inför Kungsholmen runt-milen. På sådana testpass brukar jag köra cirka 5-6 kilometer i mitt tävlingstempo, men redan efter cirka 500 meter fick jag nog. Benen var som betongklumpar efter ett tufft styrketräningspass, magen skrek efter att ha plågats av för mycket kaffe och huvudet var helt tomt.Ingen motivation. Kanske blir det bättre framåt lördagen. Kanske kommer jag bara försöka »göra mitt bästa« (hatar det) och se vad det ger.Hur gör ni när tävlingslusten försvunnit? 2011-05-02T09:37:24+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/i-droemmen-ser-jag-ut-sa-haer/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/i-droemmen-ser-jag-ut-sa-haer/ Jag är inte bara den arga löparen. Jag är också den snåla löparen. Jag tycker inte att det ska behöva kosta särskilt mycket att springa. Det är ju det som är hela poängen! Man ska betala med snor och svett, inte med pengar.Därför köper jag ytterst sällan nya träningskläder. Hälften av det jag springer i har jag fått när jag deltagit i olika tävlingar. Resterande plagg har jag köpt på rea eller fått i present. Jag tror knappt att jag har köpt ett enda träningsplagg för fullt pris.Men i drömmen svoschar jag fram i coola löparkläder i lila, knallgrönt och orange. Det finns inga gränser för hur många jackor, skor och toppar jag kan köpa. Varje pass är en ny vända på löpcatwalken.Jag fick en försmak av den drömmen i dag när jag var inne på Runners Store. För en stund var jag i himmelriket.De här måste man ju bara bli snabb i… Tajts från Asics Ayami-kollektion. Synd att jag är så snål, för jag är mycket snyggare i den här än i min nuvarande utslitna jacka. Denna variant kommer från Craft. Jag stod och gullade med dessa så länge att en annan kund nästan kände sig manad att köpa dem. Fast inte till mig utan till sig själv. Asics Noosa, designad för triatleter. Du kan springa i dem utan strumpor, vilket är smart när man snabbt ska växla mellan simning, cykling och löpning. 2011-04-29T13:23:24+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/sa-ska-en-loepdejt-se-ut/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/sa-ska-en-loepdejt-se-ut/ Många kanske tror att löpning bara är snor och svett. Så behöver det inte alls vara. Jag ser det som mitt kall att göra löpningen lite mer flärdfull. Jag tror att min vän Petra Månström, maratonbloggare på Svenska Dagbladet , har ungefär samma syn på saken.Vill du också att ditt pass ska bli lite glammigare? Hitta en springande kompis och följ detta recept:  Häng i solen…  Snacka om löparskor ...  Och ät sedan middag med ett glas vin på flådig restaurang… Själva passet var kanske inte mycket att orda om just denna gång. Vi sprang i prattempo, vilket nu är cirka 5:40 min/km. Det är helt klart en förbättring mot när jag först började springa! Då hade jag svårt att prata längre stunder om jag sprang snabbare än 6 min/km.Vi tog en runda på cirka fem kilometer, sedan blev det middag med vin för vissa och öl för andra på Griffins Steakhouse i nybyggda Waterfront building. En helt perfekt kväll, jag rekommenderar verkligen det här upplägget! 2011-04-28T07:26:01+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/naer-snaljapen-tar-oever/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/naer-snaljapen-tar-oever/ Att ha många löparskor är överskattat. Experterna brukar ge rådet att man ska ha minst två par skor om man springer mycket. Helst ska det vara en mängdträningssko med lite mer dämpning och en lättare sko för tävling och intervall. Är man ännu mer nördig kan man köpa ett par spikskor för bana, ett par ännu lättare tävlingsskor, ett par terrängskor och ett par broddade skor för vinterväglag. Sådant håller inte jag på med. Jag har ett par skor och sliter ut dem tills de går sönder. Jag rekommenderar dock inte denna metod till någon. Enda anledningen till att jag håller på så här är min snålhet (läs: ekonomiska sinne). Jag tycker om att spendera mina pengar på andra saker än löparskor. Så enkelt är det.Men. Jag inser ju att jag egentligen skulle behöva ett par nya mängdträningsskor eftersom mina Nike Structure Triax (som jag sprang Stockholm marathon med förra året och har använt ända sedan dess) har börjat sjunga på sista versen. De har till och med spruckit i tyget på vänsterskon. Det är inte okej. Jag har ett par lättare intervallträningsskor, Asics Gel 16, men de räcker inte för längre pass.Vad gör då snåljåpen?Jo, hon hittar ett par Asics i juniorstorlek på rea på nätet. Och köper dem. Och givetvis passar de inte. Juniorstorlekar går tydligen inte att översätta till damstorlekar. Morr..Så jag får väl slita på mina Nike ett tag till. »Du kan väl byta dina Asics till att annat par?«, tänker du kanske nu.Jo, om det inte hade varit för att jag köpte de här skorna på lunchen i dag. På vissa områden vägrar jag att vara snål. Kanske skor att tävla i? De är inte särskilt tunga… 2011-04-27T11:07:23+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aldrig-golf-men-en-tur-pa-banan/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aldrig-golf-men-en-tur-pa-banan/ Jag är inte så förtjust i golf. Jag har aldrig spelat, men man kan ogilla det ändå. Det går hur lätt som helst. Om vi ska vara politiskt korrekta kan vi säga att golf säkert är en trevlig sport – den passar bara inte mig.Det är för mycket precision. Det tar för långt tid. Man måste släpa på en massa redskap.Löpning är enklare. Det är bara att ta i så mycket man kan. Jag springer sällan pass som tar längre en timme. Och alla redskapen är på kroppen. Men springa på golfbanan kan jag göra. Eller åtminstone på cykelbana som korsar Kävlinge golfklubb. Det gjorde jag under påsken när jag var på besök hos min familj som bor utanför Lund.Så här såg rundan ut på ett ungefär (startpunkt är Västra Hoby):Jag tog en extra sväng på slutet, vilket innebär cirka 8,5 kilometer totalt.Min pulsklocka strejkar fortfarande, men jag försökte köra i tävlingsfart (cirka 4:30 min/km) i cirka 5 kilometer för att få upp lite flås.Jag hann med ytterligare ett pass under påskledigheten – då blev det härliga (eh, nej) intervaller!Min sambo mätte upp en sträcka mellan en buske och en kraftledning och där fick jag slita fram och tillbaka tio gånger innan det var slut på plågan.Sista intervallen försökte han peppa mig med kommentaren : »Häng på cyklisten nu då, låt honom inte köra om dig!«. Den peppen fungerade bäst för cyklisten som for iväg i en rasande fart.Hånfullt för mig.Detta är näst sista veckan före loppet Kungsholmen runt, som arrangeras den 7 maj. Jag ska försöka hinna med ytterligare ett par kvalitetspass för att toppa formen ordentligt. Vill ju hemskt gärna under 45 minuter igen på milen!     2011-04-26T12:22:17+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aer-det-dags-foer-den-arga-loeparen/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aer-det-dags-foer-den-arga-loeparen/ Ibland blir jag trött på träningsvärlden. Det är mycket käcka tillrop, superduperpepp, hurtfrisk attityd och ständiga leenden. Det finns inga motgångar, bara utmaningar. Nederlag är något man ska ta lärdom av, en chans att bli ännu bättre. En gåva! Man ska helt enkelt vara oerhört glad om man misslyckas. Jag kände mig inte glad när jag var tvungen att bryta Sylvesterloppet på nyårsafton för att mitt knä pajade. Jag kände mig inte glad när jag fick löparknä för första gången förra sommaren. Och jag är inte glad när någon slår mig på ett intervallpass. Nä,  jag blir faktiskt förbannad. Och det är pinsamt att erkänna det. Samtidigt som det känns riktigt befriande.Jag skulle vilja att det var lite mer tillåtet att visa ilska och besvikelse i samband med löpträning och tävling. Ja, för elitidrottarna är det okej att reagera på det sättet, men på amatörnivå blir man snarare utskrattad. Om man slänger sig i gräset och gråter efter att ha missat ett personligt rekord, då tar man det hela på alldeles för stort allvar.I den här bloggen kommer det därför bli lite mer »arga löparen« och lite mindre »klämkäcka joggaren«.I morse var jag inte glad när jag gick upp klockan kvart över fem för att springa 7 kilometer i duggregn. Men efteråt – hurra! Och det bästa av allt, jag vann passet. Vid halvsextiden finns det nämligen inte så många att tävla med… 2011-04-20T12:51:46+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/svett-foere-frukost/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/svett-foere-frukost/ Minns ni tv-serien »Fame«? För oss som var barn på 1980-talet var det världens coolaste program. En replik från »Fame« har börjat återkomma i mitt huvud. »You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying.. in sweat.«, sa den stränga dansläraren Lydia Grant, spelad av Debbie Allen. Nu är det inte berömmelse jag är ute efter, men gud vad jag har betalat. Flera plånböcker svett har jag gjort av med det senaste året.Även så i morse. Morgonpassen börjar kännas som en helt naturlig vana. Min sambo protesterar inte ens längre när jag säger att jag ska gå upp kvart över fem.I dag var det dags för intervallstege. Stegen jag körde i dag var en »nedåtgående« variant, där intervallerna blev kortare ju längre passet gick. Jag tror att det räknas som den mest klassiska varianten.Jag gillar verkligen intervaller. Det är rappa och snabba pass, och man får känna att man lever. Jag tror att jag gillar att springa så som jag gillar att leva – det ska gå undan och livet ska ha ett omväxlande tempo. Jag vill inte mala i samma hastighet och riskera att förslöas.  Så här såg passet ut idag. Mycket svett blev det!Uppvärmning 2 kilometer, fart: cirka 6 min/kmIntervaller 2x3 min i 4:22 min/kmVila 1 min mellan varjeIntervaller 2x2 min i 4:18 min/kmVila 1 min mellan varjeIntervaller 4x1 min i 4:06 min/kmVila 30 sekunder mellan varjeIntervaller 4x 30 sek i 3:50 min/sek, sista intervallen i 3:45   Fusklappen och svetten. Foto: Privat     2011-04-19T14:47:04+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/fast-i-ekorrhjulet/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/fast-i-ekorrhjulet/ Det finns vissa relationer som är särskilt svåra att avsluta. Man hänger gärna fast vid en partner som är trygg och alltid ställer upp. Men jag tror att jag snart måste göra slut. Det är dags att säga hejdå till löpbandet.De senaste dagarna har vi dejtat varje dag och det börjar bli slentrian. Men jag kan ändå inte slita mig från bandet, eftersom jag får så mycket glädje av det. Så här har relationen sett ut: Min trygga, stabila partner in crime. foto: IstockphotoI fredags var det snabbdistanspass:2 km uppvärmning6 km snabb distans i tävlingstempo (4:30 min/km)2 km nedvarvningI lördags körde bandet och jag en annan modell, lätt distans:9 kilometer på 50 min  Och igår söndag, umgicks vi riktigt länge. Då blev det långpass:15 km på 1 h 25 minFör alla er som har en normal hjärna kan det verka helt förkastligt att springa på löpband när det är 16 grader ute och lövsprickning på gång.Men GPS:en till min pulsklocka har dött och därför vågar jag inte ge mig ut och springa på vinst och förlust i naturen. Jag vet ju inte hur fort eller hur långt jag springer då!Så därför är jag fast i denna dysfunktionella relation med löpbandet. Hur ser det ut för er, vågar ni springa »fritt«? Utan att mäta längd eller hastighet på passen?   2011-04-18T12:40:08+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/hur-klaemmer-du-in-loepningen/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/hur-klaemmer-du-in-loepningen/ Häromdagen fick jag en kommentar från en löpare som reagerat på att jag skrivit att småbarnsföräldrar inte tränar. Det var egentligen en nära vän som kommit med det påståendet, som jag vet inte stämmer.Men frågan är: hur klämmer du som har barn in löpningen i den stressade vardagen?Jag tycker ofta att det är svårt att hinna med min träning trots att jag har en ganska flexibel vardag. Häromdagen var vi på Chef på konferens och det var egentligen en omöjlighet att träna under två dagar. Men jag och en kollega gnuggade sömnen ur ögonen och körde ett kortare löppass före frukost på konferensdag nr 2. Min metod för att få in träningen brukar just vara att träna före jobbet. Hur gör du? Jag behöver fler bra tips! 2011-04-14T09:50:50+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/spontant-aer-laeskigt/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/spontant-aer-laeskigt/ Jag tränar ju efter ett ganska inrutat schema. Därför blir det kaos i min hjärna när något dyker upp som rubbar planeringen. I går var en sådan dag.Min pulsklocka har inte varit särskilt samarbetsvillig den senaste tiden. GPS:en vill absolut inte kicka igång, så jag kan inte se hur snabbt eller långt jag springer. Det ställer till det när man ska springa intervaller eller tempo-pass. Gårdagens planerade pass var:Uppvärmning 3 kmTävlingstempo (cirka 4:30 min/km) i 6 kmNedvarvning 2 kmMen det fick stryka på foten eftersom pulsklockan strejkade även idag.I stället blev det backträning.Och passet såg ut så här:Uppvärmning 20 minuterBacke 25 minuterNedvarvning 15 minDet är lika roligt varje gång jag springer backe i Sundbyberg. Nej, det är inte backen som är kul, det är att titta på alla människor som betraktar mig. Jag undrar vad de tänker när de ser mig kuta upp och ner, upp och ner, upp och ner, säkert 20 gånger.Dagens gladaste löpnyhet, att få springa i korta tajts!      2011-04-12T05:49:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/haer-aer-mitt-nya-mal/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/haer-aer-mitt-nya-mal/ Jag misstänker att jag har mörkat vilket mitt nästa mål är? Eftersom jag tycker att det är roligare att tävla än att träna, måste jag nämligen ha någon tävling att se fram emot.För mig blir det Kungsholmen runt  lördagen den 7 maj – tio kilometer runt Kungsholmen.Bansträckningen för Kungsholmen runt syns med röd linje på kartan. Jag har som mål att komma under 44:58, som är mitt personliga rekord på milen. Det gjorde jag på Hässelbyloppet i oktober förra året. Då gav jag verkligen allt jag hade, så ska jag nå det måste jag träna ordentligt med intervaller de närmsta veckorna.Hässelbyloppet är dessutom en ganska flack bana, medan Kungsholmen runt är mer kuperat. Mmm.. det kan bli tufft. Därför börjar jag med snabbhetsträning redan i dag – ikväll blir det tempoträning! 2011-04-11T08:12:41+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/loppet-i-detalj/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/loppet-i-detalj/ Som löpare har man alla chanser att grotta ner sig i statistik. Det finns mellantider, tempotider, pulsslag, mjölksyretrösklar och skostorlekar att fundera kring. Efter ett lopp brukar jag framför allt titta lite på hur tempot sett ut, och om jag kan lära mig något av det inför kommande lopp. Det är ganska tydligt att det gick långsammare och långsammare. Vid 5 kilometer låg jag 73:a och vid målgång 84:a… Här är tempotiderna i detalj vid 5, 10, 15 km och målgång. Jag lyckades i alla fall hålla mig under 5 min/km hela tiden! 2011-04-08T08:49:55+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/bildfrossa-fran-prag/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/bildfrossa-fran-prag/ Helgen i Prag handlade inte bara om löpning. Det hanns även med restaurangbesök, lite tjeckisk shopping och härliga bakverk. Och framför allt – en rejäl dos solsken!Bilderna är lånade från min vän Lina  och Maratonbloggen.Dagen före Prag halvmaraton utanför expot. Petra Månström har lite mer energi i benen änjag ... Otroligt nöjd efter målgång. Medaljen smakade finfint och ännu finare (?) var den böhmiskasekten (tjeckiskt mousserande vin av lyxigaste snitt).Söndagen förgylldes med fika i solen och en ny klänning som fick panikköpas på grund av varma vädret. 2011-04-07T11:59:08+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aer-du-ocksa-en-fuskare/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/aer-du-ocksa-en-fuskare/ Jag har kommit på mig själv med att fuska. Dag efter dag gör jag inte som jag ska. Vem lurar jag?Ok, jag ska förklara. I dag var det återigen uppstigning kvart över fem för att hinna med frukost före morgonträningen. När jag stod och kokade gröt funderar jag över hur människor med barn, familj, hundar och villa hinner träna. Jag har bara sambo och hyreslägenhet och måste ändå gå upp i svinottan för att få in löpningen i mitt späckade schema. Min sambo svarade genast att »de som har barn tränar inte«. Sant eller falskt? Tillbaka till fuskandet. Enligt mitt träningsprogram inför Kungsholmen runt den 7 maj (10 k på under 45 min) skulle dagens pass se ut så här:Uppvärmning     22 min     4 kmLöpskolning     10 min     Backlöpning lång backe     20 min     2 kmNedjogg     12 min     2 km I stället blev det så här:Uppvärmning 13 min 2 kmIngen löpskolning (känns konstigt att göra hälkick och sprättsteg på löpband bland alla andra som tränar)Backlöpning 12 min 2 kmNedjogg 12 min 2 kmJag orkar helt enkelt inte mala på i 4 kilometer innan jag sätter igång med den roliga delen av passet. Träning är tråkigare än tävling, så är det bara. Fuskar ni också ibland? 2011-04-07T09:28:43+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/tillbaka-i-sadeln/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/tillbaka-i-sadeln/ Med ett bra resultat från halvmaraton i Prag i ryggen känner jag mig taggad att försöka bli ännu snabbare.Jag har vilat på lagrarna i två dagar (ingen löpning i söndags eller måndags) men igår körde jag ett halvtufft intervallpass på löpband. Jag har märkt att kort och snabbt verkligen är min melodi. Passet började med uppvärmning i 3 km i cirka 6 min/km-fart. Sedan blev det kortare intervaller på bara 30 sek i taget. Jag började i cirka 4:20 min/km men var på slutet nere i 3:50 min/km-fart.Jag gjorde först 10 intervaller med 30 sekunder vila mellan varje, sedan 10 intervaller till i lite snabbare tempo. Svetten forsade!Jag märker att min snabbhetsträning de senaste månaderna har gett resultat. Förut tyckte jag det var ansträngande att springa i 4:30-fart, nu kan jag med (relativ) lätthet springa lite längre intervaller i 4:10-fart. Det betalar sig att vara konsekvent och hålla ut!Men i dag förtjänar benen att vila… 2011-04-06T08:03:14+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/supernoejd-14337-pa-halvmaran/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/supernoejd-14337-pa-halvmaran/ I lördags var det dags för den stora finalen – Prag halvmaraton.Det var en svettig historia, temperaturen låg någonstans mellan 20-25 grader under hela loppet. Efter vargavintern här i Stockholm var jag verkligen inte inställd på löpning i sommartemperatur och hade bara packat med mig svarta kläder. Inte den bästa utstyrseln i gassande sol. Jag hade ju som plan att försöka klara 1:40 och fram till 10 kilometer fanns den tiden inom räckhåll. Men ungefär där klappade jag ihop och fick göra allt för att kämpa mig framåt i en anständig fart. Jag blev passerad av löpare efter löpare, och försökte att inte knäckas av att bli omsprungen. Orden »snabb och stark, snabb och stark« hann jag upprepa åtminstone tvåhundra gånger.Trots att benen kändes som blyklumpar lyckades jag hålla en snittfart på under 5 min/km resten av loppet. Vid 18 km orkade jag med en liten fartökning (jag kunde inte ta längre steg, men de kunde pinna på med högre frekvens) och när målet närmade sig blev det en mindre spurt. Jag såg ju att sub 1:45 var inom räckhåll! Och tiden 1:43: 37 är jag supernöjd med. Jag gjorde mitt bästa. Jag gav allt jag hade. Jag känner mig stolt! 2011-04-04T06:52:59+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/i-fin-form/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/i-fin-form/ I går var det dags för Premiärmilen, sista »genrepet« inför Prag halvmaraton. Jag var riktigt nervös, utan att helt förstå varför. Detta lopp borde inte vara så viktigt. Jag hade inga ambitioner att slå mitt personliga rekord på 44:58, utan ville bara ta mig runt på en tid mellan 45 och 50 minuter.Jag har känt mig ganska seg i benen den senast veckan och det var nog en anledning till nervositeten.Inför starten kände jag mig loj, som att jag inte tog det på allvar. Jag hade musik i öronen, vilket gjorde att jag knappt hörde startskottet. Blev inte varse om att loppet dragit igång förrän jag märkte att löparna runtomkring mig började röra på sig. Den första kilometern var helt okej, men redan vid andra började det kännas plågsamt. Jag försökte peppa mig med att jag alltid brukar vara seg i starten, men snabbare på slutet.I det här loppet vände det dock aldrig riktigt för mig, förrän vid 8 kilometer. Fram till dess var det en enda plåga och jag hade svårt att motivera mig att pressa mig själv till det allra yttersta.Eller rättare sagt, jag hade gärna pressat mig själv, om det bara fanns mer att ge.Något chockad blev jag runt 8 kilometer, för det fanns tydligen mer att ge. Där bestämde jag mig för att försöka länga lite på stegen och dra upp tempot så att jag åtminstone sprang om några löpare. Jag satte som mål att inte bli omsprungen av en tjej i rosa jacka och det gav mig extra energi. Jag lyckades hålla henne bakom mig hela vägen. Jag satte även nya delmål den sista kilometern. Jag hittade en snabb tjej i svart tröja som jag hann ikapp. Hon blev triggad av att  jag sprang om henne, och hakade på mig. Men jag bestämde mig för att inte bli omsprungen på upploppet och tog de allra sista krafterna jag hade och spurtade i mål. Sista halva kilometern kände jag mig riktigt stark.Tidsmässigt gick det helt enligt plan, jag hamnade på 46:24.Men det var en kamp!     2011-03-28T09:06:57+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/baesta-coachen/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/baesta-coachen/ Jag är något av en ensamlöpare. Jag springer i princip alltid själv, jag lägger upp min träning efter eget huvud (med lite hjälp från Malin Sundström som kommer med goda råd ibland) och är inte med i någon löparklubb. Men igår bröt jag mönstret. Och det var verkligen värt det! Petra Månström , maratonbloggare på Svenska Dagbladet, kom med förslaget att vi skulle springa en »Mona« (se gårdagens inlägg ). Petra Månström, bild: Petra Månström.Vilken skillnad det var att ha någon bredvid sig som skrek “tio sekunder kvar!”  och “kör!” på varje intervall. Jag kunde ta ut mig mycket mer än vanligt eftersom jag inte behövde titta på klockan hela tiden. Nu blev det ju lite orättvist gentemot Petra eftersom hon blev fast med klockansvaret ...Vi sprang intervaller som var 90 sekunder, 60 sekunder, 30 och 15 sekunder långa. Jag tyckte att formen kändes bra, men jag har ingen aning om vilket tempo det blev eftersom min pulsklocka har dött.Men jag vet i alla fall att jag gärna springer med sällskap igen! 2011-03-24T12:33:29+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/vi-koer-en-mona/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/vi-koer-en-mona/ Nej, det är inte Mona Sahlin som har börjat löpträna. (Eller det kanske hon har?) . En »Mona« är en form av intervallpass som jag ska prova i kväll. Det är Petra Månström , bloggare på Svenska Dagbladet som har tagit initiativet till passet. Hon är bra på att få mig att tänka i nya banor. Jag kör ju annars samma pass varje vecka, om och om igen. Långa intervaller, korta intervaller, backpass och långpass.Men ikväll blir det följande upplägg – en »Mona«, uppkallad efter en australiensisk maratonlöpare:Uppjogg 2-3 km lätt2 x 90 sek hårt (ca 4:30 min/km) - 90 sek mellanjogg i marafart (ca 5:30 min/km)4 x 60 sek hårt - 60 sek mellanjogg i marafart4 x 30 sek hårt - 30 sek mellanjogg i marafart4 x 15 sek hårt - 15 sek mellanjogg i marafartNerjogg 2-3 km lättTipset kommer från Petra Månströms löpcoach Ingmar, som har guidat henne på hela hennes löparresa.I morgon får ni se hur »Mona« kändes!  2011-03-23T10:23:37+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/bara-10-dagar-kvar-/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/bara-10-dagar-kvar-/ Känslorna börjar komma krypande. Nervositeten, ängslan, oron. Nu är det bara tio dagar kvar till Prag Halvmaraton och jag är osäker på om jag tränat tillräckligt hårt och mycket för att nå mina mål.Egentligen har jag satt upp tre mål med halvmaraton, även om det kan låta konstigt. Mitt »helt okej insats«-mål är under 1:48 (tiden jag sprang på i höstas, mitt »då kommer jag vara nöjd«-mål är att springa under 1:45. Mitt »då kommer jag att bli oerhört stolt och kaxig«-mål är att springa på 1:40.1:40 känns svårt, men möjligt. Då måste alla förutsättningar vara helt rätt. 1:45 känns helt klart möjligt. Jag tycker att jag har tränat mer fokuserat än i höstas, så under 1:48 borde jag klara utan problem. Men vem vet, allt  kan hända på tävlingsdagen…I går sprang jag ett fartlekspass som omväxling. 3 kilometer uppvärmning, sedan 6 km på 33 min och cirka 1 km nedvarning. Formen kändes lite sisådär. Men å andra sidan har jag tränat hårt i flera veckor nu.Jag räknar med att vara på topp om tio dagar! 2011-03-22T15:51:03+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/du-far-springa-hem/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/du-far-springa-hem/ I lördags släppte min sambo av mig långt ute på Ekerö. Jag hade varken busskort eller pengar. Vad göra? Springa de 17,5 kilometrarna hem så klart.Det kan låta som om jag har en väldigt elak sambo, men idén var halvt hans, halvt min egen. I takt med att istäcket har börjat smälta bort i Stockholms innerstad har det nämligen blivit allt trängre på cykelbanorna. På helgernas långpass får jag sicksacka mellan barnvagnar, stavgångare och vilsekomna turister. Det gör det lite svårt att hålla min planerade fart på cirka 5:30 min/km. Lösningen blev därför att köra ut mig i obygden (Ekerö) och sedan fick jag springa hem. Det kan låta som ett elakt straff hämtat ur en av »Emil i Lönneberga«-böckerna , men i min värld var det en lysande idé.På Ekerö är det långt mellan stavgångarna, löparentusiasterna är relativt få och turisterna håller sig framför allt kring Drottningholms slott.Jag kunde springa helt i min egen takt och kände mig stundtals väldigt harmonisk. Just nu går löpningen helt enligt plan. Till och med bättre än jag hade tänkt. Min planerade snittfart på 5:30 min/km råkade krypa ner till 5:05 min/km utan att jag ens tog ut mig helt.Jag körde i det tempot i 15 km och lite lugnare (cirka 5:35 min/km) de sista 2,5 kilometrarna. Väl hemma fick jag nylagade lammburgare och färsk coleslaw.  Jag vet inte om livet kunde vara så mycket bättre? 2011-03-14T12:59:30+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/inte-foer-formen-foer-glaedjen/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/inte-foer-formen-foer-glaedjen/ Jag har i flera veckor frågat mig själv varför jag springer. Förmodligen beror det på att många i min omgivning verkar tycka att det är så galet. »Blir du inte less?«. »Är det inte kallt?«. »Får du inte ont?«. Det är några av de vanligaste frågorna jag får. Och svaret är »ja« på alla tre.Så varför? Det är inte för att hålla formen. Nej, det är för att jag känner mig så ruskigt glad efteråt. Och i flera timmar varar den glädjen.Sedan jag skrev sist har jag fått en rad glädjeinjektioner.Efter förra veckans intervallpass med Petra Månström, maratonbloggare på Svenska Dagbladet, blev det ett lugnt distanspass på torsdagen.På fredagen vila, och i lördags ett längre pass på 15 km. Målsättningen var att springa i det tempo som min löpcoach har satt upp, 5:30 min/km. Det blev lite snabbare, 5:15 min/km. Och det kändes riktigt bra!I måndags ville jag variera mig lite från de traditionella tusingarna och körde i stället ett backpass. Jag hittade en 200 meter lång backe som jag gjorde 3 set gånger 3 intervaller i. Totalt nio gånger upp och ner alltså. Jag hade ett ökande tempo. Första intervallen i lagom takt, sedan lite högre tempo i den andra och tredje. Sedan körde jag ytterligare två set på det viset. Mjölksyran kändes rejält när jag sprang som snabbast.I dag har jag kört en klassiker. Intervallpass på löpband på morgonen. Jag var på Friskis och Svettis när de öppnade och högg ett band så snabbt jag kunde. Sedan sprang jag tolv intervaller i cirka 4:20 min/km-tempo.Den sista i 4:00 min/km-tempo. Riktigt jobbigt! Men intervallerna är inte alls lika plågsamma nu som de var för några veckor sedan. Anar jag en formtopp lagom till Prag halvmaraton den 2 april?  2011-03-09T15:53:12+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/intervaller-pa-lyxunderlag/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/intervaller-pa-lyxunderlag/ Jag har ju bestämt mig för att inte hoppa på löpbandet denna vecka. Men hur ska man då göra för att få till kvalitetsintervaller? Min bloggkompis Petra Månström på svd.se kom med det fina förslaget att åka ut till Bosön, där alla Sveriges landslag tränar. Nu har banorna också beträtts av en glad amatör som jag.Petra föreslog upplägget 2 x 1000 meter, 10 x 200 meter + 2 x 1000 meter. Jag replikerade: »Inte en chans..« Jag må vara ambitiös, men jag är också lite bekväm. Och överdrivet försiktig med min kropp, kanske.Eftersom jag körde tusingar i måndags tyckte jag det var lagom med korta intervaller i dag. Det enklaste var att ta ett varv (200 meter) för varje intervall. Vår fart blev cirka 40-45 sekunder på varje intervall och vi hann med 12 stycken.De första 8 stycken kändes relativt lätta, sedan handlade det mer om att kämpa. Men på sista varvet tog jag i allt jag hade på upploppet och kom in någonstans på 38 sekunder. Jag kan verkligen tipsa om att springa på bana, man känner sig snabb!Om du bor i Stockholm och vill ta dig till Bosön kostar det bara 70 kronor i inträde till hallen.Idag blir det välförtjänt vila!  Jag, okänd friidrottstränare och Petra på Bosön efter svettiga intervaller.    2011-03-03T11:10:08+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/fort-och-fint/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/fort-och-fint/ Jag har börjat få mini-vårkänslor. Framför allt på grund av att jag kunde springa ute igår.Det blev tusingar runt Lötsjön i Sundbyberg, sex stycken i cirka 4:30-fart. Jag susade fram och tillbaka bredvid stavgångande pensionärer och hundrastande damer. I lurarna dundrade Madonna, Soundtrack of our Lives, Texas och Jay Z. Det var nog på alla sätt ett helt perfekt pass. Löpglädjen börjar att komma tillbaka! 2011-03-01T08:24:52+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/veckans-utmaning-inga-morgonpass/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/veckans-utmaning-inga-morgonpass/ I flera veckor har jag gått till gymmet före jobbet för att springa intervaller. Det har varit stärkande för pannbenet, men slitigt för kroppen. Jag tror helt enkelt inte att den är redo för tuffa intervaller klockan 06.30 på morgonen. Har börjat känna av en förkylning, och ändrar därför mitt träningsupplägg lite denna vecka.Det blir inga morgonintervaller, utan bara spring på luncherna eller kvällarna.Vi får se hur det känns! Träningsupplägg är till för att revideras.Ikväll väntar ett distanspass eller intervaller. Återigen går jag på känsla – vad vill kroppen ikväll? 2011-02-28T07:58:50+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/dubbelpass-i-dag-igen/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/dubbelpass-i-dag-igen/ Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända, men varje vecka det verkar bli mer löpning än vad jag hade tänkt. Jag är helt enkelt för dålig på att säga nej.Igår det var det »tusingtorsdag« igen. Enligt mitt program ska jag just nu springa sex långa intervaller a 1000 meter en gång i veckan. Eftersom det varit så kallt och halt i Stockholm de senaste veckorna får tusingarna göras på löpband och före jobbet. På kvällarna är banden upptagna (framför allt av folk som använder dem som promenadband…)Kvart över fem-uppstigning alltså. Men denna gång var jag inte lika pigg som vanligt. Det var en kamp att komma igång. Första intervallen en kamp, så även andra och tredje. Jag har lärt mig att det är bäst att lyssna på kroppen och gjorde därför “bara” fem intervaller i stället för sex. Men det viktigaste är att jag kom ut och körde ungefär som jag hade tänkt. I dag fredag var det lunchlöpning med Chef. Ett enklare pass förbi söder och Norr Mälarstrand (ett parti som man också springer på Stockholm marathon) och sedan hem. Cirka 8 kilometer fick vi ihop.Ikväll väntar löpning och fredagsmys med kära kompisen och Svenska Dagbladets löpbloggare Petra Månström.  Jag hoppas att hon inte har för mycket spring i benen för mina ben har nästan gjort av med allt sitt..  2011-02-25T15:47:27+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/jag-far-vael-vara-galen-da/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/jag-far-vael-vara-galen-da/ Förra veckan berättade jag för några vänner att jag gått upp kvart över fem på morgonen för att hänga på låset när gymmet öppnade och kunna springa mina intervaller.Min berättelse möttes med stor skepsis. Det kom många kommentarer som anspelade på hur galen jag är.Men hur galet är det egentligen? Jag har vänner som går upp fyra på morgonen för att få biljetter till en Springsteen-konsert. Andra vänner lägger alla sina pengar på sitt hästintresse (och då menar jag inte att de spelar på hästar). Vari ligger galenskapen att man går upp tidigt för att träna? Är det för att jag aldrig kommer att ha chans att vinna VM eller OS? Är galenskapen större för att mina mål »bara« handlar om att slå en viss tid?Jag har funderat mycket kring detta men inte kommit på något bra svar. Om ni vet varför får ni gärna skriva en kommentar!Jag njuter inte av att gå upp i ottan. Men jag njuter av upplevelsen att ha vunnit över mig själv – och den får jag varje gång jag har avslutat ett tidigt morgonpass. Jag vet att jag kunde ha legat kvar i sängen, men jag valde ändå att springa. Att övervinna sitt eget motstånd är en härlig känsla. Disciplin kan faktiskt ge en kickar!I går morse var det samma ritual. Upp tio över fem, gymmet, intervaller. Denna gång korta sådana på 1 min vardera, varvat med 30 sekunders vila. Jag ökade antalet intervaller till tolv stycken. Uppvärmning och nedvarvning ingick givetvis också i passet. Jag känner att målet kommer närmre och närmre. 1:40 på Prag halvmaraton ska gå!   2011-02-23T14:49:36+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/en-massa-pass/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/en-massa-pass/ Har inte hunnit blogga på några dagar, men har hunnit med en rad pass. Vaderna klagar, men jag inbillar mig att jag blir snabbare för varje dag!Torsdag den 17 februari blev det ett »kött och potatis«-pass, som jag kallar det. Alltså ett standardpass, inga krusiduller. Ut och springa på lunchen, cirka 8 km i 6 min/km-tempo.Tusingarna (6 x 1000 meter) gjordes på fredagmorgonen på löpband. Nej, tyvärr, jag kunde inte hålla mitt löfte om att skippa löpbandet en vecka.Och på fredag lunch var det löpning med Chef, cirka 8 km blev det, inklusive 10 intervaller a 30 sek.Lördag var det dags för veckans långpass. 22 km i lite varierande tempo. Mystempo till en början (från 0-15 km) och sedan cirka 5 km i 5:30/km-tempo och till slut lite lugnare nedvarvning.Söndag – vila.I dag får vi se vad jag känner för – lusten får styra!    2011-02-21T08:04:44+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/utomhus-vinner/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/utomhus-vinner/ Okej, jag måste erkänna att resultatet efter gårdagens springtur blev utomhus vs löpband: 1-0.Jag slapp stå i någon kö för att få springa, jag fick se glittrande snö, träffa några hundar och hade inga möjligheter att fuska med min nedvarvning.Jag måste nämligen erkänna att när jag springer på löpband har jag en tendens att värma upp alldeles för kort stund och varva ner lite halvdant.Det var rasande kallt igår, cirka -14, men det spelade inte så stor roll. Det spratt i benen och intervallerna gick i en hejdundrande fart.Men tro inte att jag hade sett fram emot passet. Hela dagen igår våndades jag. »Varför gör jag det här? Varför måste jag springa?« hade malt i mitt huvud om och om igen. »Det finns ju ingen normal människa som springer i 14 minus« var en annan populär replik som gick på repeat.Jag vill inte måla upp bilden av att jag alltid längtar efter att springa. För det gör jag sannerligen inte. Just nu känns det omänskligt tungt. Oinspirerat och monotont. Samma typer av pass om och om igen.  Men igår när jag tog mina första löpsteg på den isiga trottoaren kändes det helt annorlunda. Jag kom på varför jag springer. Svaret är enkelt: för att det känns så himla bra. Och att jag alltid blir på så mycket bättre humör. Löpningen motar bort demonerna helt enkelt.Gårdagens pass:cirka 20 minuters uppvärmning10 intervaller á 1 min i cirka 4:15-tempo (har egentligen ingen aning, hade inte pulsklocka)nedvarvning cirka 20 minuter   2011-02-15T09:25:28+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/nej-nu-loepbandsvaegrar-jag/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/nej-nu-loepbandsvaegrar-jag/ I lördags var det tänkt att jag skulle springa långpass. Eftersom jag är så harig och rädd för att trilla begav jag mig till gymmet. Men återigen - kö. Oavsett vilken tid jag kommer dit, så är det kö till banden. Jag är sällan den som ger upp, men den här gången hade köerna vunnit över min löplust. I stället gav jag mig på ett tuffare styrketräningspass än vanligt. Utfall, tunga benböj, chins, dips och flera andra jobbiga övningar. I samma veva tog jag ett stort beslut. Denna vecka blir det bara utelöpning. Köandet is no more. Så, vi får se hur det går med planerade farter och intervaller. Huvudsaken är väl att man kommer ut, eller hur? 2011-02-14T08:27:11+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Tuffa-tusingar-i-arla-morgonstund/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Tuffa-tusingar-i-arla-morgonstund/ Mitt träningsprogram är ganska strikt och stelt. Det är i princip samma typ av pass vecka efter vecka. Långa intervaller, korta intervaller, långpass, långa intervaller, korta intervaller, långpass. Och så fortsätter det.I går kväll hade jag verkligen ingen lust att göra de fruktade tusingarna (långa intervaller á 1 000 meter). Jag ville hellre vara hemma, vila, och prata med min käraste.Efter en lunch med kloka Ella som skriver bloggen  »Äta, träna, kämpa« kände jag att det är okej att bryta mot reglerna ibland. Man får skjuta tusingarna på morgondagen. Det negativa med det var att tusingarna nu var tvungna att genomföras tidigt på torsdagmorgonen. Kvällen är redan bokad till annat. Därför blev det uppstigning vid 05.15 i morse, grötfrukost och hänga på låset när gymmet öppnade klockan 06.30.När jag började gå på löpbandet kändes det som ett helt omöjligt projekt att springa sex intervaller á 1 000 meter i tempo på 4:30/min.Jag orkade ju knappt promenera.Men jag lurade mig själv genom att tänka »Jag ska åtminstone klara en tusing, så får jag se hur jag känner sedan«.En tusing blev till två, som blev till tre. Jag tänkte sedan »Äh, har jag klarat tre så klarar jag fyra«. Och snipp snapp snut, så var passet slut och jag hade gjort sex stycken!Jag vet inte hur det gick till, jag vet inte var jag fick energin ifrån. Kanske var det gröten, kanske var det 60-talsmusiken som spelades under hela passet.Kanske var det tanken att jag »fick« bryta om det kändes omöjligt.Mindre tvång, mer frihet gör mig väldigt snabb helt enkelt.Passet avslutades med utfall, djupa benböj, dips, chins och lite magövningar. Det där kommer jag att göra igen! Passet i helhet:Uppvärmning 2 km i 6:00 min/kmIntervaller 6 x 1 000 meter, 1 min ståvila mellan varje intervallNedvarvning 2 kilometer 2011-02-10T13:17:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Tuffa-tusingar-i-arla-morgonstund/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Tuffa-tusingar-i-arla-morgonstund/ Mitt träningsprogram är ganska strikt och stelt. Det är i princip samma typ av pass vecka efter vecka. Långa intervaller, korta intervaller, långpass, långa intervaller, korta intervaller, långpass. Och så fortsätter det.I går kväll hade jag verkligen ingen lust att göra de fruktade tusingarna (långa intervaller á 1 000 meter). Jag ville hellre vara hemma, vila, och prata med min käraste.Efter en lunch med kloka Ella som skriver bloggen  »Äta, träna, kämpa« kände jag att det är okej att bryta mot reglerna ibland. Man får skjuta tusingarna på morgondagen. Det negativa med det var att tusingarna nu var tvungna att genomföras tidigt på torsdagmorgonen. Kvällen är redan bokad till annat. Därför blev det uppstigning vid 05.15 i morse, grötfrukost och hänga på låset när gymmet öppnade klockan 06.30.När jag började gå på löpbandet kändes det som ett helt omöjligt projekt att springa sex intervaller á 1 000 meter i tempo på 4:30/min.Jag orkade ju knappt promenera.Men jag lurade mig själv genom att tänka »Jag ska åtminstone klara en tusing, så får jag se hur jag känner sedan«.En tusing blev till två, som blev till tre. Jag tänkte sedan »Äh, har jag klarat tre så klarar jag fyra«. Och snipp snapp snut, så var passet slut och jag hade gjort sex stycken!Jag vet inte hur det gick till, jag vet inte var jag fick energin ifrån. Kanske var det gröten, kanske var det 60-talsmusiken som spelades under hela passet.Kanske var det tanken att jag »fick« bryta om det kändes omöjligt.Mindre tvång, mer frihet gör mig väldigt snabb helt enkelt.Passet avslutades med utfall, djupa benböj, dips, chins och lite magövningar. Det där kommer jag att göra igen! Passet i helhet:Uppvärmning 2 km i 6:00 min/kmIntervaller 6 x 1 000 meter, 1 min ståvila mellan varje intervallNedvarvning 2 kilometer 2011-02-10T12:41:45+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/pocketboken-loeparens-raeddning/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/pocketboken-loeparens-raeddning/  Efter att ha trillat på rumpan under långpasset i söndags blev det marsch tillbaka till löpbandet igen. I tisdags kväll körde jag korta intervaller, tio gånger en minut, mellan intervallerna var det 30 sekunders stående vila.Jag har nu sprungit på löpbandet flera måndagar i sträck och börjar känna igen personerna som springer på samma tid som jag. »Jaha, där är blonda tjejen med pagen, där är mörkhåriga tjejen med korta steget, där är mannen med mycket rygghår som svettas över hela displayen«.Något jag också känner igen är den extremt långa kön till löpbanden. Men jag har nu slutat förbanna den. Lösningen – en pocketbok. Under de cirka 30-40 minuter jag var tvungen att vänta försjönk jag i Mons Kallentofts »Höstoffer«, perfekt litteratur för tidsfördriveri. Hur gick passet då? Jo, svetten strömmade och andan var stundtals uppe i halsen, men intervaller är ändå en favorit. Att få ösa på i hög fart (för mig är det cirka 4:10 min/ km - 3:45 min/km) framkallar eufori. Dessutom tar ett sådant pass bara cirka 35 minuter. Perfekt när man är rastlös! Ikväll blir det långa intervaller, 1 000 meter i sträck. Jag bävar. 2011-02-09T07:46:54+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/dags-att-hoeja-ribban/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/dags-att-hoeja-ribban/ Jag har nu fått ett nytt specialdesignat träningsprogram av löptränaren Malin Sundström . Är så glad över att hon engagerar sig i mig! Malin analyserade mitt hemsnickrade lilla program som ju bestod av korta intervaller, långa intervaller och långpass, och kom fram till att jag måste springa mer och snabbare. Så här tycker Malin att jag ska träna. Jag fick lite skrämselhicka när jag läste det:Pass 1: Långdistans ca 15 km, i högre fart än du gjort tidigare. Kanske 5.30 fart istället för 6.00 fart. Pass 2: Kortintervaller, 10 x 1 min, 30 sek ståvila. I hög fart, ca 75-85% av din kapacitet. Sista intervallen ska du vara helt slut! Öka antalet intervaller efter hand. Förslagsvis, två veckor med 10, tre veckor med 12, 2 veckor med 15. Pass 3: Backträning. Kör 3x3 backar. Först springer du tre, första i 75% fart – joggar ner, andra 85% fart – joggar ner, tredje 95% fart - går ner.Upprepa sen detta två gånger till. Backens längd kan till en början av träningsperioden vara ca 150-200 m, sen kan du hitta längre backar mot slutet av perioden, den längsta backen kan vara upp mot 400 m. Lutningen bör inte vara för brant, men heller inte för ”mesig”. Pass 4: Långintervaller. Mät upp en flack kilometersträcka. Börja med 6 x 1000 m, 1 min jogg/ståvila . Höj därefter till 8 x 1000 m. Sen på slutet av perioden kanske två gånger med 10x1000 m. Låt farten ligga på minst 15 sekunder under tänkt tävlingsfart. Jag provade ett av passen i söndags. Långdistans, 15 km i 5.30-fart. Det kändes mycket läskigt när jag startade och först trevade jag fram i sakta mak. Men efter några kilometer drog jag upp takten och kände att "det här går nog". Gjorde 10 km på cirka 58 min och drog sedan upp farten ytterligare och klarade 15 km på cirka 1 timme och 23 min. Var mycket nöjd med mig själv!Sedan blev det hemjogg på cirka tre till fyra kilometer.I dag väntar de grymma korta intervallerna - tio stycken!  2011-02-07T15:12:47+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/loeptraena-med-chef-pa-fredagar/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/loeptraena-med-chef-pa-fredagar/ Min träning rullar på enligt det strikta schemat – långpass, kortintervall och långintervall. Tre pass i veckan. Sedan brukar jag också komplettera med ett distanspass och lite styrketräning.Det svåra just nu är att få träningen lustfylld. I måndags körde jag korta intervaller på löpband, men jag hade väntat i cirka 35 minuter på att få springa. Gymmen är helt knökfulla i januari och det märks att löpning är en träningsform som många har fått upp ögonen för.I går blev det långa intervaller på lunchen. Jag hann med en runda utomhus, fram och tillbaka till Djurgården. Eftersom jag inte har skor med broddar är det förenat med livsfara att springa just nu. Jag halkar fram på ett Bambi-likt sätt samtidigt som jag försöker väja för lattemammor med barnvagn, pensionärer som är ute och stavgår och hundälskare som vill fälla mig med kopplet.Men jag lyckades trots detta åstadkomma ett pass på en timme, med två långa intervaller i cirka 5 min/km-tempo.I morgon, fredag, kör vi på Chef lunchlöpning igen tillsammans med Runners Store och Helhetskommunikation. Häng gärna med!Vi träffas i morgon kl 12 vid Runners Store på Vasagatan 16. Båda nybörjare och mer erfarna löpare är välkomna. Vi kör i cirka en timme. Ses där!   2011-02-03T08:49:53+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Tillbaka-i-spret-mot-nya-ml/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Tillbaka-i-spret-mot-nya-ml/  Ute och intervalltränar i snön på Gärdet den 14 januari. Jag i rosa jacka.Efter flera månader av ostrukturerad löpträning är det dags att sätta sig i sadeln igen. Eller närmre bestämt, ge sig tillbaka ut i löparspåret.Det hägrande målet är Prag halvmaraton den 2 april och att slå tiden från Stockholm halvmaraton i september. Jag vill alltså komma under 1:48, helst vill jag hamna någonstans runt 1:40.Eftersom löpträningen varit ganska ofokuserad under november och december, är det nu dags att hitta rutiner och riktlinjer.Jag har dragit upp ett träningsprogram som varje vecka består av tre nyckelpass: lång intervall, kort intervall och långpass. Därutöver springer jag ett distanspass och kör minst ett pass styrketräning.Ni kommer att få mer detaljer kring mitt träningsprogram framöver.Det låter en aning kufigt, men jag njuter av att ha en struktur i min träning igen. Jag bockar av pass och analyserar, jag kör snabba intervaller och svettas floder. Jag känner hur jag blir lite lite snabbare för varje vecka. Jag är helt enkelt som lyckligast när jag är på väg att uppnå mina mål. 2011-01-21T15:16:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Dags-fr-en-bloggpaus3/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Dags-fr-en-bloggpaus3/ Här i Stockholm singlar snön ner i dag.Tävlingssäsongen för  löpning är helt klart över.Mina mål för 2010 är uppnådda. Jag genomförde Stockholm marathon under fyra timmar (3:52) och milen under 50 (44:48).Jag är glad över att löpning blivit en del av mitt liv och stolt över att jag lyckas prestera långt över alla förväntningar.I november och december tänker jag främst ägna mig åt grundträning och inomhusträning (spinning, intensivgympa). Därför känner jag att det inte finns lika mycket att skriva om i bloggen längre.Men jag återkommer gärna efter årsskiftet, då börjar jag träna för Prag halvmarathon, som arrangeras den 2 april.Jag är så glad för alla fina kommentarer jag fått från er under året och all support ni visat. Tack så hemskt mycket!Ni får gärna fortsätta höra av er till mig om ni har lust att springa en runda i Stockholm eller bara snacka löpning. Jag finns på maria.andre@chef.seHa en riktigt härlig höst/vinter och tack för att ni har läst min blogg! 2010-10-22T11:08:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Dags-fr-en-bloggpaus2/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Dags-fr-en-bloggpaus2/ Här i Stockholm singlar snön ner i dag.Tävlingssäsongen för  löpning är helt klart över.Mina mål för 2010 är uppnådda. Jag genomförde Stockholm marathon under fyra timmar (3:52) och milen under 50 (44:48).Jag är glad över att löpning blivit en del av mitt liv och stolt över att jag lyckas prestera långt över alla förväntningar.I november och december tänker jag främst ägna mig åt grundträning och inomhusträning (spinning, intensivgympa). Därför känner jag att det inte finns lika mycket att skriva om i bloggen längre.Men jag återkommer gärna efter årsskiftet, då börjar jag träna för Prag halvmarathon, som arrangeras den 2 april.Jag är så glad för alla fina kommentarer jag fått från er under året och all support ni visat. Tack så hemskt mycket!Ni får gärna fortsätta höra av er till mig om ni har lust att springa en runda i Stockholm eller bara snacka löpning. Jag finns på maria.andre@chef.seHa en riktigt härlig höst/vinter och tack för att ni har läst min blogg! 2010-10-22T11:08:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Dags-fr-en-bloggpaus/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Dags-fr-en-bloggpaus/ Här i Stockholm singlar snön ner i dag. Tävlingssäsongen för  löpning är helt klart över. Mina mål för 2010 är uppnådda. Jag genomförde Stockholm marathon under fyra timmar (3:52) och milen under 50 (44:48). Jag är glad över att löpning blivit en del av mitt liv och stolt över att jag lyckas prestera långt över alla förväntningar. I november och december tänker jag främst ägna mig åt grundträning och inomhusträning (spinning, intensivgympa). Därför känner jag att det inte finns lika mycket att skriva om i bloggen längre. Men jag återkommer gärna efter årsskiftet, då börjar jag träna för Prag halvmarathon, som arrangeras den 2 april. Jag är så glad för alla fina kommentarer jag fått från er under året och all support ni visat. Tack så hemskt mycket! Ni får gärna fortsätta höra av er till mig om ni har lust att springa en runda i Stockholm eller bara snacka löpning. Jag finns på maria.andre@chef.se Ha en riktigt härlig höst/vinter och tack för att ni har läst min blogg! 2010-10-22T09:18:23+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Det-hr-mste-du-g-p2/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Det-hr-mste-du-g-p2/ Om du är intresserad av löpning och ledarskap får du inte missa höstens mest spännande frukost.Jag ser så fram emot den 2 november då Chef arrangerar evenemanget  »Vinnarskalle&lätta löpsteg«, där bland annat Adidas vd Henrik Bunge talar om vilken nytta han har haft av löpningen i sitt ledarskap. Han ska också berätta om alla spännande äventyr han varit på, bland annat har han slagit världsrekord i skidor till Nordpolen. Henrik Bunge har inställningen att allt är möjligt, och hävdar att alla hans 400 medarbetare skulle kunna ta hans jobb.Jag tror att frukosten kommer att ge mycket inspiration och aha-känslor. Anmäl dig här!(Självklart är frukosten öppen för alla, oavsett om du är chef eller inte :) 2010-10-19T15:43:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Det-hr-mste-du-g-p/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Det-hr-mste-du-g-p/ Om du är intresserad av löpning och ledarskap får du inte missa höstens mest spännande frukost.Jag ser så fram emot den 2 november då Chef arrangerar evenemanget  »Vinnarskalle&lätta löpsteg«, där bland annat Adidas vd Henrik Bunge talar om vilken nytta han har haft av löpningen i sitt ledarskap. Han ska också berätta om alla spännande äventyr han varit på, bland annat har han slagit världsrekord i skidor till Nordpolen. Henrik Bunge har inställningen att allt är möjligt, och hävdar att alla hans 400 medarbetare skulle kunna ta hans jobb.Jag tror att frukosten kommer att ge mycket inspiration och aha-känslor. Anmäl dig här!(Självklart är frukosten öppen för alla, oavsett om du är chef eller inte :) 2010-10-19T15:43:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/S-gr-den-osponsrade-trningsbloggaren/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/S-gr-den-osponsrade-trningsbloggaren/ Eftersom jag driver en ganska liten träningsblogg (läs: Har inte tusentals besökare varje vecka) får jag inte heller en massa träningsprylar skickade till mig som företagen vill att jag ska "testa" (läs: skriva om på min blogg).Det är skönt, då slipper jag en massa etiska dilemman.Men, om jag ska vara ärlig, så hade jag gärna sprungit runt i nya fina träningskläder varje dag. Jag hade gärna testat nya skomodeller och pulsklockor.Gratis är gott.Men det finns också en charm i att helt vara sin egen. Att bara ha ett par springskor, en träningsjacka, en keps, en pulsklocka - och ändå göra resultat som man är väldigt stolt över.Samtidigt vet alla löpare att oavsett om du har världens dyraste skor eller springer barfota, så är det du som ska springa de där stegen. Det är du som måste utstå mjölksyreplågan. Därför har alla löpare min fulla respekt, oavsett om man har femtio par skor eller fem.En konsekvens av att inte vara sponsrad är att man blir påhittig. I dag när jag gick ut och sprang i beckmörkret klockan sex på morgonen var det inte några coola Nike eller Craft-vantar jag hade på händerna. Nej, det var trädgårdshandskar från Ica Maxi för 29,90 kr per par. Och de var hur bra som helst!Jodå, gratis är gott. Men fyndat är ännu godare.  2010-10-18T21:48:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Fr-dig-som-gillar-mjlksyra/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Fr-dig-som-gillar-mjlksyra/ I går presenterade min chef Peter Hampus en helt ny upplevelse för mig. Vi diskuterade nämligen mjölksyra ? något som jag är rädd för. Jag aktar mig för att få för mycket mjölksyra i benen när jag springer lopp, jag är helt enkelt orolig för att känna mig förlamad och »gå in i väggen«. Men Peter beskrev det i stället som en härlig upplevelse. »Det bästa är när man får så mycket mjölksyra att det liksom killar i öronen. Det är riktigt häftigt.« Nu är vi ganska olika. Han gillar att plåga sig själv. Jag gillar att testa mina gränser. Det finns en hårfin skillnad i det. Om du är som Peter  och gillar mjölksyra finns det ett lopp du måste testa: »Försten upp«. Det innebär att man ska springa 24 våningar, 436 trappsteg och komma först upp till toppen av Skrapan (före detta Skatteskrapan) på Södermalm i Stockholm. Loppet arrangeras den 30 oktober. Vad synd att jag är bortrest då och inte kan ställa upp... 2010-10-14T14:08:34+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Gr-inte-detta-i-din-skog/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Gr-inte-detta-i-din-skog/ Igår kväll var det alltså dags för den respektingivande slingan Ursvik Extrem. När vi kom dit upptäckte jag att den dessutom var längre än jag trodde... 15 kilometer i stället för 13. Redan i bilen på väg dit kände jag mig tveksam. »15 kilometer! I halvmörker! Varför?« Och sedan blev det värre. De första 3-4 kilometrarna gick fint. Upp och ner för stock sten, över rötter och stubbar, öppna fält och små smala skogsstigar. Men sedan började mörkret lägga sig. Och det var bara en i den dynamiska löparduon som hade pannlampa, jag hade »glömt« min hemma. Nu blev det riktigt trassligt för fötterna. Jag försökte ropa »sten!« och »stubbe!« för att uppmärksamma min käresta på eventuella farthinder, men till slut kom utropen så ofta att jag lät som en hel kör. Det kändes dessutom farligt. Jag har verkligen ingen lust att vricka foten på en stubbe och sedan lida av påtvingad löpvila i flera veckor. Jag ville inte heller att min käresta (som är ganska mycket längre än jag) skulle falla pladask och inte kunna bli räddad. Det finns inte en chans att jag skulle kunna släpa/bära honom ens några få meter... Så. Vad jag försöker komma till är detta: vi fick ge upp. Jag som aldrig ger upp. Vi fick ge oss in på elljusspåret och avsluta med en enkel 5 kilometare i stället. För att kompensera drog jag upp tempot så att åtminstone en kilometer gick på under 5 min. Vad kan vi lära oss av detta: Ge dig inte ut i skogen en oktoberkväll utan en rejäl pannlampa. Detta är en situation där fåfängan får stryka på foten. Tyvärr. Har du också upplevt några farliga skogsäventyr? 2010-10-13T13:51:54+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Myser-fortfarande/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Myser-fortfarande/ Två dagar efter personbästat på milen sitter jag fortfarande och myser. Är mycket nöjd med min prestation. Men jag är nästan lika glad över att tävlingssäsongen är slut och att jag i några månader kan träna precis vad jag vill och låta mig styras av impulsen. Fram till i söndags var mitt träningsliv ganska inrutat. Jag följde marathon.se:s träningsprogram för milen och det är superbt om man vill nå resultat, men trist om man vill vara det minsta spontan. I dag ska jag testa ett löpspår som jag har varit nyfiken på länge. Det heter »Ursvik Extreme«, är 13 kilometer långt och sprängfyllt av läskiga backar. Det känns både hemskt och underbart på samma gång. Särskilt eftersom det nu blivit så mörkt på kvällen att jag kommer vara tvungen att bära pannlampa. Ett tufft steg att ta för den fåfänga... Jag berättar mer om upplevelsen i morgon! 2010-10-12T09:24:02+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Hela-historien-frn-Hsselbyloppet/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Hela-historien-frn-Hsselbyloppet/ Här kommer hela storyn om när jag fixade nytt personbästa på milen. Härliga Hässelbyloppet! Det började egentligen redan dagen innan. Jag körde en kort värmningstur på lördagen som gick åt skogen. Jag fick jätteont i min vänsterfot (som en "förlamning" på övre delen av foten) och kunde knappt stödja på den. Linkade hem eftersom jag inte vill förvärra skadan. På söndagmorgonen vaknade jag av att vänster knä värkte. Kunde inte sova längre och gick upp redan vid halv åtta. Tog tunnelbanan till Hässelby Gård och var vid idrottsplatsen cirka en timme före start. Jag var helt inne i min egen bubbla. Min käresta skulle möta upp mig vid 7 kilometer. Där skulle han stå vid sidan av banan och sedan agera hare åt mig fram till 9 kilometer. Jag visste att det skulle vara den svåraste delen av loppet. Det var smällkallt i luften och det tog tid innan jag vågade ta av mig minsta lilla klädesplagg. Jag värmde lite på löparbanan, cirka en kilometer lugnt och 2-3 ruscher i snabbare tempo. Kände mig ganska seg och blev nervös. Väl nere vid starten började jag känna av de sköna tävlingsnerverna. Pirrande förväntan som gör att musklerna blir redo för fart. Jag ställde mig ganska långt fram i gruppen "Damer Motion 1" som startade 12.20. Då hade tävlingsklassen och Herrar Motion 1 redan gett sig av. Jag pluggade hörlurarna riktigt djupt in i öronen, satte på min tävlingsmusik och väntade på startskottet. Eftersom jag hade musiken på så hög volym hörde jag inte när startskottet gick, men sen var vi iväg! Första hundra metrarna gick över ett ojämnt gärde, så där tog jag det riktigt lugnt. Men när jag väl kom ut på cykelbanan höjde jag tempot. Första kilometrarna kände jag mig riktigt snabb och lätt. Tror att jag snittade på runt 4:15, 4:20 per kilometer. Banan var flack och okomplicerad. Vid dryga 4 kilometer började jag bli lite trött. Hade öppnat hårt. Snabbare än på Topploppet för några veckor sedan märkte jag, för när jag kom till 5 km låg jag på 22 min. 10 sek snabbare än på Topploppet! Fick lite självförtroende av det och öste på så snabbt jag kunde i någon kilometer till. Vid 6 kilometer var det riktigt jobbigt, eftersom det hade varit en rad mindre backar på vägen. Men jag höll ut eftersom jag visste att min käresta skulle vänta på mig vid cirka 6, 7 kilometer. Och där stod han i en kurva! Här var jag riktigt trött. Han drog i väg i hög fart men jag kunde inte hänga på. D saktade ner, framför allt i backarna där jag inte hade mer att ge. Men sen vid 8 kilometer hände något. Då insåg jag att de ju bara var 2 kilometer kvar! Tittade på klockan, dryga 35 minuter. Herregud, jag skulle ju kunna klara 45 minuter! Jag öste på ganska bra fram till nio kilometer, där jag kroknade lite igen. D släppte mig och i stället försökte jag haka på en tjej i svarta tajts och svart jacka som såg lätt och snabb ut. Det var ett bra val. Hon drog upp tempot lite och jag orkade hålla  hennes tempo i flera hundra meter. Då plötsligt märker jag att vi närmar oss Hässelby IP, bara några hundra meter kvar! Då kommer en kort tjej i vit topp som en projektil bakifrån och jag försöker hänga på henne också. Nu är det riktigt tungt. Jag lyckas hålla jämna steg med de två tjejerna fram till en nerförsbacke precis innan vi ska in på löparbanan. Där vilar jag lite nerförslutet och tittar på klockan. Den står på cirka 44 minuter. Jag inser att om jag spurtar nu så kommer jag klara under 45 minuter. Jag kommer in på löparbanan, drar upp tempot så mycket jag orkar och på sista rakan fram till mål ökar jag lite till. Jag tittar på klockan vid målet: 44:59. Helt fantastiskt! Jag är överväldigad. Kan inte fatta det. Kan inte förstå. Är inte helt på det klara med om jag verkligen har klarat under 45 min. Men D är bombsäker på att jag gjorde det. Jag hoppar upp i hans famn och nästan gråter av glädje. Tänk att lilla jag kan! Tänk att jag kan springa så snabbt! Senast jag sprang milen gjorde jag det på 56 min... Jag är så oerhört stolt över mig själv. Kan jag så kan alla. Löpning är så himla häftigt! För första gången i livet kan jag säga att jag tävlade mot mig själv och bara mig själv. Då är det som allra härligast att vinna. Den officiella tiden? 44:58! Här kan du se hela listan över Motionsklassen, damer. Jag är nr 13. Sprang du Hässelbyloppet i söndags? Hur gick det? 2010-10-11T08:26:16+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/S-fantastiskt-lycklig/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/S-fantastiskt-lycklig/ Jag kan fortfarande inte fatta det, Hässelbyloppet, milen, under 45 min! Jag sprang på 44:58! Helt förbluffande, fantastiskt, oerhört underbart.Målet var ju 50 minuter, och det slog jag med råge.Jag är så euforisk just nu. Känslan efter att man har satsat mot ett ambitiöst mål, tränat intensivt, gett allt och sedan överträffat sig själv är helt enastående!Skriver mer om själva loppet senare.Nu blir det dusch! 2010-10-10T16:41:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Knslostatus-infr-Hsselbyloppet/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Knslostatus-infr-Hsselbyloppet/ I övermorgon smäller det. Hjälp! Och: ja!Det känns både skrämmande och underbart att Hässelbyloppet snart är här.Jag ska ta mig under 50 minuter och det här är vad som talar för att jag kommer att klara det:- Jag gjorde de 10 första kilometerna på Stockholm halvmarathon på 50 min, 20 sek. Då hann jag dessutom med att knyta skorna, ha håll och dricka.- Jag gjorde Topploppet (5 km) på dryga 22 min.- Jag har tränat enligt plan. Relativt många intervaller.- Jag är på gott humör.- Jag kommer (förmodligen) att ha en hare som ska dra mig framåt de sista kilometrarna.Här är vad som talar emot:- Egentligen inget.- Möjligtvis mina tankar. Om jag inte kan peppa mig själv. Men det vet jag att jag kan! Jag är så taggad att jag studsar fram just nu.Så håll tummarna på söndag kl 12.20! Här finns mer info om Hässelbyloppet. 2010-10-08T16:43:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Ibland-mste-man-hylla-sig-sjlv/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Ibland-mste-man-hylla-sig-sjlv/ Löpning kan vara en ganska ensam och enformig hobby. Ibland ställer jag mig själv frågan "varför sysslar jag med det här? Är det värt det?". Sådana funderingar fick jag igår. Av en slump började jag samtidigt läsa gamla blogginlägg och såg då bilder från olika tävlingar jag varit med i under året. Jag såg en envis, fokuserad och glad människa som får något euforiskt i blicken av att springa. Jag kom på mig själv med att tänka "Hon ser ju cool ut! Snabb! Stark!" Ibland måste jag fira mig själv lite grann och reflektera över allt jag åstadkommit detta år. Jag har gått från antilöpare till maratonlöpare. Det är ändå något att vara stolt över. Och de här bilderna gör mig extra glad när jag saknar motivation:                                   2010-10-06T09:49:44+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/D-var-det-dags-igen/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/D-var-det-dags-igen/ Det är tur att jag har sprungit några lopp i år redan, annars hade jag blivit orolig. För just nu känns det som att jag är på väg att bli förkyld. Hemska tanke, jag får ju inte missa Hässelbyloppet på söndag!Men, håll i hatten. Pausa. Vrid tillbaka klockan. Just det, det var ju precis samma känsla före maraton. Det killade i halsen, jag var trött och seg, det rann lite ur näsan. Nej, det är inte sjukdom. Det kallas hypokondri. Och alla får det inför lopp som de är nervösa för.Så. Nu kan jag gå vidare. I dag vila. I morgon - intervallstege. 2010-10-05T19:06:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/personbaesta-pa-5-km/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/personbaesta-pa-5-km/ Hurra! Det gick mycket snabbare än jag trodde!Har precis kommit hem från Topploppet där jag lyckades riva av 5 kilometer på 22:14. Trodde inte att jag hade den tiden i mig! Särskilt inte efter tisdagens pass där jag kände mig oerhört långsam. Men träning är träning och tävling är tävling.Vädret var superbt för löpning, cirka 15 grader och sol. Banan i Hagaparken är ganska snäll, några mindre backar, men annars lättlöpt. Jag kom iväg bra, försökte hålla ett tempo på cirka 4:30 - 4:50 per minut och kunde hålla det loppet igenom. Var ganska trött vid cirka fyra kilometer, men fick härlig support av min käresta som stod och hejade vid 4,5. Då fick jag lite extra fart. Trodde knappt det var sant när jag sprang in på upploppet och klockan stod på 21 minuter lite drygt. Sedan spurtade jag och kom in på 22:14, nästan en minut snabbare än på I form-loppet i mitten av augusti!Jag har sagt det förr, intervaller gör verkligen susen. Jag tror att det är tack vare dem som jag har lyckats kapa en minut på två månader. Härligt!Nu ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot Hässelbyloppet nästa helg. Inget ska stoppa mig från att komma under 50 minuter!   2010-10-02T14:19:54+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Igr-valde-jag-rtt/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Igr-valde-jag-rtt/ Jag har haft problem med mina intervaller på senaste tiden.Jag är skeptisk till om min pulsklocka/gps mäter helt rätt och har därför varit osäker på om jag sprungit tillräckligt snabbt.Intervaller är viktiga för att bli snabbare på milen, och därför är det skönt om de fungerar bra.Jag vet, jag har blivit en aning manisk vad det gäller mina träningspass.Alla måste göras exakt enligt planen. Jag är inte så hejsan hoppsan när det kommer till min löpning.Men igår gick det mycket bra med intervallerna! Framför allt beror det på att jag valde ett koncept som jag vet fungerar för mig. Jag gjorde dem på löpband. Då kan jag exakt se hur snabbt och långt jag springer.Jag körde två set som såg ut så här:5 x 200 meter i tempo 4 min/km. 1 minuts ståvila mellan varje intervall. Två minuters jogg/gåvila mellan varje set.Jag klarade tempot finfint och kände mig stark och snabb igen. Härligt!I dag är det vilodag och i morgon väntar Topploppet, 5 km i Hagaparken i Stockholm.Där har jag tänkt köra relativt snabbt, cirka 24-25 min, men inte ta ut mig helt.Kolla på bloggen i morgon för att se hur det gick!Ska du också springa något lopp eller träna i helgen? 2010-10-01T09:05:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Det-sa-bara-schwoosch/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Det-sa-bara-schwoosch/ Ja, jag önskar att det var jag som blixtrade förbi i swoosch-fart igår, men så är inte fallet.Jag syftar i stället på gårdagens löppass. Det bara försvann!Anledningen? Jag sprang med bästa Petra Månström som bloggar på Svd.se. Vi har alltid massor att prata om, både löprelaterat och mer "normala" samtalsämnen.Petra Månström, bloggjoggare nr. 1 Petra ville ha ett lugnt pass på cirka 6-7 kilometer efter lördagens Lidingölopp och jag behövde ett lugnt pass efter tisdagens mastodontträning med både morgonpass och kvällspass. Min träningsvärk var inte att leka med efter det...Vi tuffade på i ett mycket behagligt tempo längs Dalagatan, Kungsholmsstrand, bort mot Karlbergs Slott, Rörstrandsgatan och tillbaka till Dalagatan. Totalt blev det cirka 6,5 kilometer och det kändes mest som vi hade gått en lugn promenad.Petra peppade mig inför nästa helgs Hässelbylopp och tippade att jag kommer springa på 45-46 minuter. Hon har sådan övertro på mig... Men det är bra! I kväll är det dags för sista intervallerna före Hässelbyloppet. Jag ska bränna av tio 200 metersintervaller på 50 sek vardera. I dag ska inget få knäcka mig. Huvudet är med, fötterna är med.Håll tummarna för att löpbandet också är på min sida... 2010-09-30T16:19:28+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Nr-huvudet-inte-r-med/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Nr-huvudet-inte-r-med/ Jag trodde länge att löpning handlar om att flytta fötterna framåt i snabb takt.Jag har förstått att man också måste ha en vinnarskalle och vara uthållig i sin träning för att bli bra, men jag insåg inte förrän igår hur viktigt det är att tänka rätt när man springer.I går var mitt huvud fyllt av ledsna tankar på grund av det här.Jag tänkte på hur mycket jag kommer att sakna henne, och hur tråkigt det kommer att bli utan henne.Och det påverkade min löpning.Planen var att jag skulle springa 4 långa intervaller på 1 kilometer var. Det skulle gå i 4:40-tempo.Men redan efter två intervaller fanns det ingen ork, ingen lust, inget intresse överhuvudtaget. Löpningen kändes bara meningslös.Jag körde en halv kilometer till och drog mig sedan hemåt i maklig takt.Jag hoppas att huvudet snart är med mig igen, för det behövs om jag ska springa riktigt snabbt.Har du märkt att dina känslor och tankar påverkar din träning? 2010-09-29T08:26:53+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Old-school-r-new-school/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Old-school-r-new-school/ Det gamla blir nytt igen.Allt kommer tillbaka.I höst ska vi klä oss som cheferna i tv-serien Mad Men, och vi ska träna som på 1980-talet. Gymping och work-out är tillbaka, i alla fall om man ska tro på Sats som bland annat erbjuder nya träningspasset Sats Energy. Det handlar om enkla rörelser, hopp och studs, tjo och tjim.I dag fick jag prova det tillsammans med några av våra läsare här på chef.se.Sats Energy är som ett intervallpass i gympaform, med ny koreografi till varje låt.Jag blev rejält svettig och kan tänka mig att det är ett bra alternativ till löpning de dagar vädret är för hemskt för att ge sig ut. Testa det, om ni tränar på Sats! 2010-09-28T16:52:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Nervositeten-brjar-redan-komma/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Nervositeten-brjar-redan-komma/ Om mindre än två veckor, den 10 oktober, ska jag springa Hässelbyloppet.Som ni kanske vet är mitt mål att klara milen under 50 minuter.Nu är det så få dagar kvar att jag börjar känna mig en aning nervös.Främst på grund av att det inte är så mycket mer jag kan göra nu än att bibehålla min nuvarande form.Kanske känner jag mig också nervös för att jag tycker att min form och kondition känns...medelmåttig.Jag körde intervaller i lördags och klarade de anvisade tiderna, nio 300- metersintervaller á  1 min 15 sekunder, men det kändes ansträngande. Jag fick verkligen slita.Jag försöker skylla det på dagsformen och det svaga uppförslutet där ute i skogen, men samtidigt lurar frågan i bakhuvudet: Kommer min form att räcka? Kommer benen att orka?Vad är era bästa tips när ni börjar bli nervösa? 2010-09-27T15:05:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/En-trningskompis-r-guld-vrd/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/En-trningskompis-r-guld-vrd/ Många pratar om det smarta i att ha en träningskompis, någon som drar ut en i spåret eller till gymmet när den egna motivationen tryter. Jag har (det låter kaxigt, men är ganska sant) sällan problem att komma iväg till träningen, men kan ibland tycka att det är ensamt och monotont att springa själv.Igår fick jag sällskap av underbara blogglöparen Miranda Kvist och insåg vilken skillnad det är att ha en träningskompis. Man får massor med nya insikter och så känns träningspasset mycket lättsammare. Timmen gick helt enkelt väldigt snabbt!Jag och Miranda efter passet  Vi hann prata om Mirandas utmaning att springa 16 mil på Täby Ultra i april nästa år, olika marathonäventyr, jobbutmaningar, varför tjejer är så mycket bättre än killar och andra viktigheter.Jag hann inte fråga ut Miranda om var hennes löpglädje kommer ifrån, men jag tror ändå att jag har luskat ut det. Hon ser löpning som en umgängesform! Sedan hon började blogga om sin löpning för snart ett år sedan har hon träffat otroligt många nya människor, och springer  med ett stort antal av dem.Jag kan rekommendera er att följa med Miranda på något långpass i höst. Hon brukar organisera längre träningspass med jämna mellanrum. Det brukar vara väldigt avslappnade löpturer där man kan haka på när man vill och lämna när man blir trött. Precis så flexibelt och opretentiöst som löpning ska vara.Har du en träningskompis? Har det ändrat din inställning till träning? 2010-09-24T16:49:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Min-springkompis-ikvll/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Min-springkompis-ikvll/ Jag skrev igår att löpningen fungerar som mitt »eget rum«. Det betyder inte att jag alltid springer ensam.I kväll får jag sällskap av en riktigt cool löpargalning ? Miranda Kvist.Miranda Kvist in actionI april ska hon tävlingsdebutera i ultrasammanhang, alltså på sträckor längre än marathon. Då ska hon springa Täby Extreme Challenge 100 miles, drygt 16 mil.Jag är full av beundran för denna tjej och i dag ska jag pumpa henne på information om var hon får all sin uthållighet och löpglädje ifrån.I morgon får ni läsa om vår löpdejt! 2010-09-23T16:42:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Lpningen-r-mitt-eget-rum/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Lpningen-r-mitt-eget-rum/ »En kvinna måste ha pengar och ett eget rum för att skriva böcker«, skrev Virginia Woolf i sin bok »Ett eget rum«. Jag tror att alla människor måste ha sina »egna rum« för att kunna vara kreativa och lyckliga. Och det gäller både kvinnor och män.Det egna rummet kan vara en fysisk plats, en hobby eller ett tidsfördriv som gör en både fokuserad och avslappnad.När jag var ute och sprang igår kände jag starkt att löpningen har blivit mitt egna rum, en del av mitt liv där jag får vara helt ifred med mina tankar och inte störs av bloggar, tv, mobiltelefon eller spotify.Jag behöver inte ens tänka. Löpningen är meditation i rörelse.Jag har hört skräckhistorier om småbarnsföräldrar som bara får vara ensamma när de sitter på toaletten (om ens då). Jag hoppas att löpningen får vara mitt egna rum länge till. Och jag önskar att fler kunde upptäcka den ro och frid man kan känna av att bara få ge sig ut och springa. Igår blev det backpass. 2,5 kilometers uppvärmning. Sedan hittade jag en kort backe som tog cirka 25 sekunder uppför. Den backen övervann jag cirka 15 gånger, sedan gav jag mig hemåt i lugnt tempo.Hemma på köksgolvet blev det armhävningar, sneda och raka sit-ups, rygglyft och tåhävsövningar.Allt som allt, en väldigt skön träningskväll. 2010-09-22T16:40:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Helgens-supertrning/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Helgens-supertrning/ I augusti var löpträningen ganska spontan och ostrukturerad. Men ju närmre jag kommer mitt mål, Hässelbyloppet, desto mer planerad blir jag. Målet är inte att springa längre, utan med mer kvalitet.Därför kör jag nu enligt Anders Szalkais program för "under 50 minuter på milen" de sista veckorna fram till Hässelbyloppet den 10 oktober.Jag anpassar det lite så att det passar min vardag, men de viktigaste beståndsdelarna ska finnas med varje vecka: längre pass, intervaller och backlöpning alt distanspass.I helgen blev det intervallträning på löpband på lördagen: Uppvärmning i 3 km, 12 intervaller á 200 meter, nedvarvning i 2 kilometer.Jag delade upp intervallerna i grupper om fyra, och körde tre sådana. Mellan varje "grupp" tog jag 2 minuters löpvila, mellan varje intervall 1 minuts ståvila. Varje intervall gick i tempo på 4 min/km. Det är snabbt för mig! Men det kändes mycket bra. Jag har spring i benen just nu, särskilt på korta snabba distanser.På söndagen blev det ett lite längre pass, Kungsholmen runt och lite mer därtill. Jag samlade ihop cirka 11 kilometer medan jag lyssnade på ett poddprogram från Sveriges Radios "Sommar i P1". Ett utmärkt sällskap på de lite längre långsammare passen. I dag blir det vila och eftertanke. Jag kände av mitt knä lite igår och vill inte riskera någonting. Min kropp behöver en dags paus från löpning tror jag.Vad har du tränat i helgen? 2010-09-20T11:48:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Arga-bilder-frn-Stockholm-halvmarathon/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Arga-bilder-frn-Stockholm-halvmarathon/ Jag har haft en felaktig bild av hur jag ser ut när jag springer. Jag har trott att jag ser fokuserad och målmedveten ut. Men efter ha sett bilderna från Stockholm halvmarathon måste jag revidera min uppfattning.Jag ser ju arg ut! Jisses, jag förstår om folk flyttar sig när jag kommer farande. Vem vågar stå i vägen för den här personen (även om hon är liten..):Den här bilden är också rolig. Killen bredvid ser ut att tänka: »Var sjutton kom hon ifrån?«  Upploppet var sjukt jobbigt... Och sen den helt galna minen när jag fick medaljen: Har du också sett bilder på när du springer? Fick du en chock? 2010-09-17T10:23:47+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Har-jag-ftt-hybris/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Har-jag-ftt-hybris/ Mitt sista stora springmål för 2010 är att klara milen på Hässelbyloppet under 50 minuter.Just nu känns det som att det kommer att bli en relativt enkel match.Jag sprang de första 10 kilometerna på 50:27 på Stockholm halvmarathon och det var efter både håll, sänkning av tempo och knytning av trilskande skosnören.Jag gjorde också  5 km på 23:11 i mitten av augusti.Men milen är milen och vad som helst kan hända. Skosnörena kan gå upp  (nej, det får faktiskt inte hända igen), jag kan få håll, kramp, skoskav, magont, hjärtsnörp.Men jag tror inte att något av det ovanstående kommer att hända.Jag ser i stället mig själv flyga fram i tio kilometer (eller kanske lida i tio kilometer), och korsa mållinjen på runt 49 minuter.Betyder det att jag har fått hybris? Överskattar jag mig själv?Kanske. Därför ska jag göra allt jag kan fram till den 10 oktober för att maxa formen. Framför allt ska jag köra intervallpass och snabbdistanspass på mellan 8-10 kilometer. Jag tror att det är det magiska receptet.Vad tror du? Vad är ditt bästa tips för att få upp farten på milen? 2010-09-16T11:05:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Spring-till-reapris/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Spring-till-reapris/ Om du är sugen på att springa ett lopp i Stockholm i vår finns det nu ett bra erbjudande.Kungsholmen runt fyller 30 år och firar det med reapriser på anmälningsavgiften fram till den 30 september. Loppet går den 7 maj 2011.Man kan springa halvmarathon, milen eller knatteloppet (om man är yngre än än 12 år). Länk till anmälan finns här.Själv är jag mest sugen på milen. Jag ska springa halvmarathon i Prag den 2 april och funderar även på Göteborgsvarvet i slutet av maj. Tre halvmarathon på några få veckor känns lite väl intensivt.Har du sprungit Kungsholmen runt? Är det ett kul lopp? 2010-09-14T11:30:00+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Jag-lr-av-mina-misstag/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Jag-lr-av-mina-misstag/ Det har nu snart gått två dygn sedan jag sprang halvmarathon och mina lår ömmar fortfarande.Hade det varit för några månader sedan hade jag gett mig ut för att springa i alla fall.Jag hade tänkt att "träningsvärk är till för att övervinnas. Den ska springas bort".Nu tänker jag "om jag har så ont behöver jag förmodligen vila". Ikväll blir det bara en längre promenad.Mitt viktigaste mål för hösten är att klara Hässelbyloppet under 50 minuter. Inget får komma i vägen för det.Den stora risken just nu är att jag börjar springa för tidigt efter halvmaran och får tillbaka mitt löparknä.Det. får. inte. hända.Har du också lärt dig av dina träningsmisstag? 2010-09-13T14:47:24+00:00 http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Stockholm-halvmarathon-den-lnga-historien/ http://www.chef.se/blogg/100-dagar-till-maraton/Stockholm-halvmarathon-den-lnga-historien/ Min korta "tävlingskarriär" inom löpning, som började i maj i år med Spring Cross, har varit ganska lyckad. Med lyckad menar jag att jag har nått mina mål, och ibland helt överraskat mig själv.De flesta gånger jag har tävlat har jag haft ganska bra koll på vilken sluttid som är rimlig. Men igår hade jag verkligen ingen aning.Jag har tränat så sporadiskt och ostrukturerat sedan jag blev frisk från mitt löparknä att jag aldrig har testat min halvmarathon-form på riktigt.Det var nog därför jag satte ett så blygsamt mål inför loppet igår. Jag hade bestämt mig själv för att jag skulle komma under 2 timmar. Det var skamgränsen. Men igår vid lunchtid ändrades plötsligt mitt mål. Jag träffade en kompis som tyckte att jag var alldeles för mesig.Så i hemlighet satte jag ett nytt mål bara några timmar före start. Jag skulle komma under 1:50. Det kändes helt klart görbart. Inte smooth sailing, men inte heller orealistiskt.Jag hade ytterligare ett drömmål. Att klara 1:45. Men det kändes faktiskt som en utopi. 1:45 innebär att man måste springa på en snittfart av under 5 min/km och jag har inte sprungit ett enda längre pass i den hastigheten sedan... jag vet inte.Men när jag stod i startfållan bestämde jag mig ändå för att hänga på 1:45-farthållaren och se hur länge jag orkade köra i det tempot.De första 3-4 kilometrarna var det inga problem, men redan vid 6 kilometer började han glida ifrån mig. I samma veva fick jag håll och var tvungen att kämpa för att hålla mig rullande.Sen var han nästan utom synhåll.Då kom nästa bakslag. Mitt högra skosnöre går upp!Jag måste stanna, knyta om, och givetvis knyter jag då för hårt. När jag är iväg igen känns det som att den andra skon glappar..Men jag kämpar vidare. Känner inte att jag har något särskilt flyt. Det går tungt, jag har andan i halsen, jag knixar mig fram.Jag försöker komma ur de negativa tankarna genom att ta rygg på en kvinna i snygg lilablå löpardräkt. Hon har ett rappt löpsteg och ser lagom snabb ut. I flera kilometer har jag henne cirka 10 meter framför mig.Fram till 10 kilometer är loppet ganska plågsamt, men det lättar lite när jag ser att jag klarat milen på dryga 50 minuter.Jag inser då att jag har en timme på mig att klara resten av loppet. Det borde inte bli några problem så länge jag kan hålla samma tempo. Vi passerar Stadshuset och Riksdagen där det är extra trångt med publik längs banan. Jag får lite ny energi av jublet och applåderna.Vid 12 kilometer kollar jag klockan igen och ser att jag håller ungefär samma tempo. Allt går som det ska. Förutom att jag är seg, väldigt seg. Jag tar mig fram på ren vilja.Jag rullar förbi Skeppsbron, uppför den lilla backen vid Slussen och bort mot Söder Mälarstrand. Där finns ett litet skuggigt parti där jag får ny fart och passerar några löpare mest för att ha något att göra. Jag vet att det snart kommer att komma ett backigt parti. Det är lika bra att tjäna in lite tid på de platta kilometrarna.Borta vid Långholmen går mina skosnören upp igen och jag blir rejält irriterad.Det får ju bara inte hända! Jag är trött som det är och varje gång jag stannar för att knyta snörena måste jag sätta högre fart efteråt för att tjäna in de sekunder jag tappat.Jag försöker peppa mig själv med att det bara är drygt 6 kilometer kvar. Det är ingenting. Det är en uppvärmningstur bara.Vi kommer in i Tantolunden, där får vi njuta av platt mark i några hundra meter innan den långa stigningen upp mot Söders höjder börjar. Mitt i en stigning har Marathonfoto sin kamera och jag höjer händerna mot den bara för att visa för mig själv att jag har energi kvar.Den långa backen suger musten ur mig och jag tar till mitt gamla trick. Jag hänger på en man som ser ganska seg ut och bestämmer mig för att inte tappa honom.Nu är det bara 3 kilometer kvar. Jag tittar på klockan och inser att jag kommer att klara 1:50. Med råge, om inget oförutsett händer.Strax efter 3 kilometer ser jag min en av mina bästa vänner i en kurva och blir överlycklig. Jag vinkar åt henne, hon skriker åt mig att jag ser snabb ut och jag fortsätter i flera hundra meter med ett leende på läpparna. Jag tror inte att hon förstår hur viktigt det var. För mig finns det inget som ger så mycket energi som att ha vänner och familj som hejar. Det är helt obeskrivligt. Plötsligt hittar man energi man inte visste fanns.Jag tar backen upp mot Götgatan med spänst i steget och jag tror till och med att jag springer om några i uppförslutet.Men sen händer det igen! Skorna går upp när jag springer nerför i Götgatsbacken. Just som jag skulle börja sprinta mot mål! Jag blir heltokig och svär några eder. Ganska högt, så jag skrämmer nog några medlöpare. Förlåt.Knyter snabbt som attan, fortsätter nerför och sprätter fram som att det inte finns någon morgondag. Springer om en rad människor vid Skeppsbron, men vet ni vad som händer då?Japp, ni gissade det. De förbaskade snörena går upp för sjuttielfte gången. Jag har ingen ork kvar att svära eller domdera utan ställer mig bara på trottoaren och knyter igen. Jag sätter sedan iväg i en fart som jag inte trodde jag hade. Rusar förbi Slottet, upp på Norrbro, tittar på min klocka och ser att den är på ungefär 1:46.Tänker att: inget ska få hindra mig att klara 1:50!Så jag tar all min sista energi och spurtar ner de sista 100 metrarna. Tittar på min klocka och ser att jag landat på 1:48 lite drygt.Jag känner mig överlycklig! Jag kan inte riktigt förstå hur jag kan springa så snabbt med så få mil i kroppen.Jag har bara sprungit ett längre pass sedan juni. Men med mycket vilja kan man åstadkomma en hel del.Tänk vilken tid jag hade fått om inte skosnörena gått upp...Nu har jag ett nytt mål. På Prag halvmarathon nästa år ska jag under 1:45, så är det bara! 2010-09-12T19:59:41+00:00