Karriär

Kan tatueringen hindra mig i karriären?

Hej,
Jag är en kvinnlig ledare med cirka 25 underanställda. Undrar dock hur det motttages om jag som chef och kvinna har synliga tatueringar ex på handleden? Kan detta vara ett skäl till att inte få ett jobb? Ser det slarvigt/slafsigt ut? Mvh 1973

Läs mer

Artiklar som länkar till denna:

Tolv obekväma sanningar som hjälper dig i karriären

Kurser som behandlar detta ämne:

Bli Bli medlem / logga in för att lägga till egna taggar.

Hej,

Kommer osökt att tänka på talesättet »sanningen ligger i betraktarens öga« och det tror jag stämmer in här. Jag tror att det beror helt och hållet på den individuelle arbetsgivarens eller rekryterarens personliga syn på tatueringar om det blir något som kan tänkas bli ett hinder för dig.

Naturligtvis ska inte en tatuering kunna få stå i vägen för att man ska få ett jobb. Att ange det som ett skäl för att inte anställa vore med största sannolikhet att anse som diskriminering men det hindrar förstås inte att det finns de som tycker att tatueringar ger ett negativt intryck. De kanske föredrar att anställa någon som inte har tatueringar om de ges möjligheten att välja. Sedan kan det också finnas branscher eller verksamhetsområden där en synlig tatuering kan upplevas som störande, medan det i andra sammanhang kanske uppfattas som ett positivt utslag av ens personlighet. Sedan beror det naturligtvis på vad tatueringen föreställer hur den kommer att uppfattas av omgivningen.

Hälsar,
P-O Eriksson
Leg. psykolog/coach

Betyg på artikeln

Sätt ditt eget betyg på artikeln:

Lasse:

Jag tror åsikter om tatuering är en generationsfråga. För oss som är 60+ så är tatuering huvudsakligren något som gamla sjömän hade och det gav inte någon speciellt bra status. Numera är väldigt många yngre tatuerade och därmed tror jag inte att man kommer att bedöma tatueringen som något negativt. Kanske inte positivt heller. Stora dominerande tatueringar kan nog även i framtiden tydas som dåligt självförtroende och ett sätt att försöka göra sig synlig. Men en lite diskret tatuering på axeln eller handleden har nog ingen betydelse. Är man osäker så kan man ju ta långärmat på anställningsintervjun.

1. Tatueringar är idag accepterade i ganska breda kretsar.
2. Vänd på problemet: fråga om synen på tatueringar. Välj en arbetsgivare där du får ett bra svar.
3. Om jobbet är så viktigt att du vill bortse från chefens inställning till tatueringar får du problemet att dölja den vid intervjun och kanske också under anställningen.

Hälsningar

Thomas

Titta vad det står på en del kontaktsidor. Där kan man klicka i om “kroppsdekorationer är acceptabelt”. Jag har inte sett någon kvinna (dvs 50 +) som inte klickat i ett negativt svar. Där har du ett svar på vad folk egentligen tycker, i motsats till vad som “bör tyckas”. Själv skulle jag m a o tackat nej.
Christian Jutvik

Alice:

Det hänger mycket på vad det är för tatuering och hur personen i övrigt ser ut och beter sig. En liten tatuering på handleden behöver inte vara något hinder, men är den av modellen “traditionell för fängelsekunder” eller liknande drar nog fler öronen åt sig.
En större tatuering skulle ställa till större problem, i alla fall i mina ögon.

Allt vettigt är sagt av ovanstående: Det beror på, och det beror på vilken verksamhet det är. En diskret och smakfull tatuering kan ju vara som ett smycke. Stora tatueringar som inte går att dölja är nog fortfarande ett minus, man kan aldrig komma ifrån att ditt omdöme och stabilitet kan ifrågasättas. Orättvist? Javisst, men med tanke på din fråga har du nog sett att verkligheten är sådan. Skulle rekommendera att dölja den om det går.

LF:

Det är en generationsfråga. För min del var det fängelsevarning ända tills oskyldiga stiliga och skolade kvinnor - och barnbarnen - började tatuera sig. Örhängen på män under tidiga 90-talet provocerade också mig. Vem är då jag. 67 bast, tjänstemannakarriär utan skolor bakom, under medellängd, fet och tunnhårig, tas inte på allvar trots eller pga för mycket snack

Själv har jag anställt folk och har synen, en synlig tatuering är av nagativ art, den branch med starkt kundkontakt vill man som handlare inte att kunderna reagerar negativt. Den generation och uppfostran jag har fått, är att det är kriminella, narkomaner, horor och sjömän som är tatuerade, tillika visar att de inte tilllhör något starkare intelektuell grupp. Sen finns det givetvis undantag.
Beakta dock - är det värt det, om det skulle kanske vara så att den här åsikten delas av 20-40- 60 % av befolkningen?
Det kanske är bara tio procent som tycker så, mao var tionde person tycker du är korkad, och hör till en socialgrupp som är tveksam.
Vilket intryck vill du ge, vad är det värt?

Kommentera artikeln: