Rationalisering

Utvecklingsarbete har tidigare varit starkt sammankopplat med kostnadsra-
tionalitet i form av skalekonomi. Tänkandet runt stora marknadsandelar har
utgått ifrån just behovet av att producera långa serier för att därmed kunna sänka
styckekostnaderna. Rationalisering av kostnadsmassan är en nödvändig vardags-
företeelse, men då och då krävs kraftfullare tag för att företaget inte ska tappa i
lönsamhet.

Ekonomi betyder ”hushållning med knappa resurser”. I själva ekonomi-
begreppet ligger sålunda ett kontinuerligt rationaliseringskrav, dvs. en inriktning
mot ökande resursknapphet. Ekonomisk verksamhet går ut på att göra mer och
bättre för mindre resurser och fortare.

Skillnaden mellan ekonomi och affärer är just att ekonomi enbart ser till resurs-
utnyttjandet, medan affärer även införlivar värdeskapandet för kunder liksom
innovationskraften i organisationen. Pendelutslagen medför lätt överdrifter åt
olika håll. Till dessa hör en undervärdering av rationaliseringens betydelse för
verksamhetens långsiktiga lönsamhet. I perioder av snabb utveckling glöms
rationaliseringen gärna bort.

Begreppet  operativ effektivitet betecknar resurshushållningen i en pågående
affär. I själva verket är begreppet en synonym till fortgående rationalisering
och uttrycker hur effektivt man utnyttjar den struktur i form av kompetens,
maskiner, byggnader m.m. som man arbetar med. Problemet med arbete med
operationell effektivitet är att man ofta inte tar tillräcklig hänsyn till företagets
strategiska inriktning och till det kundupplevda värdet.

Produktivitet i den dagliga driften står ofta i ett motsatsförhållande till
värdet för kunderna, vilket är besvärande, utmanande och egentligen tangerar
affärsmannaskapets kärna. Affärsmannaskap innebär att man förmår arbeta med
såväl kundupplevt värde som resursrationalitet och göra lagom avvägningar som
främjar verksamhetens utveckling på lite längre sikt.

Man skiljer ibland på:

• Strategisk nivå.
• Taktisk nivå.
• Funktionell eller operativ nivå.

Den taktiska nivån kan i allmänhet utelämnas, då den saknar pedagogiskt värde.
Däremot används begreppet funktionellt och operativt ofta synonymt. Detta
innebär i allmänhet inte något problem. Följande distinktion kan emellertid
vara av värde i sammanhanget:

Med operativ effektivitet avses förmågan att ”göra saker rätt” med en minimal
resursåtgång.

Härmed avses, litet parodiskt, att effektivt utföra en transport från Manhat-
tan till Kennedy Airport vare sig den transporterade personen ska åka dit eller
inte.

Något som är grundläggande i affärsmannaskap men ofta förbisett är ett
fortgående arbete för ständiga förbättringar. Något som i Japan konceptuali-
serats med ordet kaizen (se detta begrepp). Begreppet ständiga förbättringar är
ett ut tryck för fortlöpande och ständigt pågående vardagsrationaliseringar. Det
syftar till att stimulera människors kreativa intellekt och se bortom det rutin-
mässiga i arbetet och identifiera möjligheter till förändringar och förbättringar.
Ett ständigt och frekvent upprepande av arbetsmoment tenderar att avtrubba
såväl lärandet som förmågan att identifiera förbättringsområden. Ständiga för-
bättringar syftar till att motverka slentrian och ingjuta inspiration till förnyelse.
Rationaliseringsarbete är i själva verket företagandets vanligaste underlåtenhets-
synd.

Något förenklat kan man uttrycka det så att operativ styrning gäller styrning
av en organisations verksamhet inom ramen för en given inriktning. Strategisk
styrning däremot gäller utformning av själva inriktningen.

Rationalisering har relation till ett antal begrepp. Några av de viktigaste är
följande:

• Effektivitetsbegreppet som är fundamentalt inom företag där planekonomiska relationer föreligger.
• Produktivitetsbegreppet som specifikation inom effektiviteten.
  
• Kostnadsreduktion som ett uttryck för resurssnålhet.
• Kapitalrationalitet i sådana verksamheter i vilka räntabilitet är lönsamhetsmåttet.
• Affärsmannaskap som ett uttryck för relationen mellan kundvärde och produktivitet.
• Relativ kostnadsposition som ett uttryck för egen resursförbrukning i relation till konkurrenter eller andra som man jämför sig med.

Bengt Karlöf publicerat 2007-12-04