Sex regler för att nå framgång

I förra veckan var en av världens mest eftertraktade föredragshållare i Sverige. Alan Webber, grundare av tidningen Fast Company och före detta redaktör på Harvard Business Review, delade med sig av sina bästa ledarskapsråd.


Alan WebberI mitten av 1990-talet grundade han det nytänkande affärsmagasinet Fast Company. Efter flera år som redaktör och chef på den anrika tidningen Harvard Business Review hade Alan Webber tröttnat och ville prova sina egna idéer i en ny form.

Och han lyckades. År 2000 såldes Fast Company för 350 miljoner dollar till mediegruppen Bertelsmann. Nu reser Alan Webber runt världen som en eftertraktad föredragshållare, särskilt inom områdena ledarskap och företagande.

Han var nyligen i Sverige och presenterade sin bok »Tumregler – hur du lyckas i affärer utan att förlora dig själv«.

Chef fick en intervju med Alan Webber där han berättade om några av de regler som väglett honom som chef genom åren.

1. När det blir tuffa tag tar de tuffa det lugnt

Varför är det viktigt för chefer?
»Jag vill att chefer ska ta ett djupt andetag och inte bli förlamade av rädsla när de konfronteras med tuffa beslut. Vi lever i en period med mycket förändring. Vi får massor med information och det ger osäkerhet, samtidigt som chefen förväntas fatta beslut och vägleda andra människor. Och om du är rädd inuti, kommer dina medarbetare att se det. Då blir hela organisationen osäker på sig själv och dina kunder blir osäkra.«

Hur har du använt regeln?
»Den är viktig för mig eftersom jag möter rädslan hos mig själv varje dag. När jag vaknar på morgonen och ska hålla ett föredrag, är det första som händer att jag får ont i magen. Rädslan är fysisk! Men om jag är nervös så vet jag att publiken inte kommer att trivas, de kommer att märka att jag är rädd. Så jag måste jobba på att slappna av. Bokstavligen tar jag djupa andetag, eller använder mig av yoga. Jag försöker att få min kropp att slappna av. För när jag känner mig avslappnad, så tänker jag på ett avslappnat sätt. Då är jag säkrare, och roligare och tar bättre beslut. Det är bra att vara driven, men man måste också ha förmågan att slappna av. Kan man göra det presterar man också bättre.«



2. Ha två listor

Skriv listor som besvarar två frågor:
- Vad får dig att stiga upp om morgonen?
- Vad håller dig vaken om kvällen?

»Många vandrar runt i livet med autopiloten på. Den här regeln vill få dig att ifrågasätta autopiloten.
Vissa människor går till jobbet enbart för att de måste betala hyran. Det är verkligheten för en del. Men visst hoppas du på att jobbet ska vara mer än så?
Fråga därför dig själv, om och om igen: Vad får mig att stiga upp på morgonen? Vad tycker jag om med mitt jobb?
Eller ’Vad tänker jag på kvällen, vad får mig att vilja förändra saker? Och hur kan jag bidra till det?
Det är bra sätt att fundera på vad meningen är med ditt liv och din passion.«

Vad fick dig att gå upp på morgonen som chef för Fast Company?
»Jag gillade tidningen, men jag gillade processen ännu mer: att jobba med mitt team med massor av kreativa och roliga människor, att få intervjua intressanta människor, ställa frågor, lyssna och göra mina egna associationer.«

Har du haft svårt att gå upp på morgonen?
»Året efter att jag lämnade Fast Company gömde jag mig i sängen. Det säger i alla fall min fru. Men vi måste alla ladda om våra batterier ibland. Vi kan alla känna att vi har gett allt vi har och då måste man få stänga av. Och tydligen gjorde jag det ett helt år! Jag tror att jag var mentalt slut. Och jag var tvungen att säga nej.«




3. De bästa idéerna finns på oväntade platser

»Ditt jobb som chef handlar allt mer om att vara kreativ och att hitta nya idéer. Vi lever i en värld där företaget eller verksamheten med de bästa idéerna vinner. Samtidigt kan strukturen för din dag nästan hindra dig från att hitta nya idéer, eftersom vi lägger så mycket tid på att vara på jobbet, läsa mejl och sitta i möten. Så utmaningen för chefer (och medarbetare) är att försöka göra andra saker än vad strukturen säger åt dem att göra. Gå och prata med någon du inte brukar prata med eller åk på en konferens trots att du är rädd att du kommer att slösa din tid.«

Hur har du levt efter detta?

»Jag är en extrem vanemänniska. När jag arbetade på Fast Company satt jag på samma plats varje dag och åt lunch. Det är inte ett bra sätt att få nya idéer. Du blir lugnare och känner ingen stress, men du ser inget nytt. Så jag började slumpvis välja ut folk på företaget, även de som inte jobbade på min avdelning, och åt lunch med dem.
Chefer måste vara medvetna om att när vi fokuserar på effektivitet, mister vi chansen att upptäcka nya saker av en tillfällighet. När jag ledde Fast Company tog jag bara en veckas semester om året. Jag trodde att jag var för viktig för att kunna lämna företaget. Men när jag väl åkte på en resa så var det intressant, för jag kom alltid tillbaka med massor av nya idéer. Ibland är du som chef mer värdefull när du är borta från jobbet.«



4. Allt är en »föreställning«

Vad betyder det?
»Om du frågar någon i USA vad en god ledare är, säger de säkert 'någon som är äkta, som är sig själv'. Men man kan se på det på ett annat sätt. Vare sig du vill eller inte, är du en del av en föreställning, särskilt om du är chef. Jag var inte medveten om det som chef på Fast Company, men om jag kom in på kontoret på morgonen och var på dåligt humör, så spred sig ryktet som en löpeld bland medarbetarna. Och jag kunde vara sur över att bilen inte hade startat! De började däremot tro att det berodde på dem, eller att det gick dåligt för tidningen, eller till och med att vi skulle gå i konkurs! Jag började då lära mig att allt jag gjorde som chef förstorades upp något enormt. Alltså, om du är chef måste du kunna spela spelet. Det betyder inte att du ska spela självsäker eller tuff, poängen är inte att man ska vara en fejk. Var som du är, men kom ihåg att du alltid står på en scen, och att människor har ögonen på dig.«



5. Lägg märke till dina styrkor– de kan bli dina svagheter på vägen ner

»Den här regeln är en önskan om mer reflektion, vilket jag också skulle behöva. Regeln kan gälla för företag, men också för individer. Det som du är jättebra på, kan komma att användas emot dig. Det kan komma som en chock, men jag har också vissa sidor som jag behöver jobba på, haha.
Ibland har jag svårt att somna för jag tänker så mycket på vilka fel jag har gjort under dagen.
Jag är ofta väldigt engagerad i det jag gör, ibland lite för mycket. Jag kan bli för dominant och obetänksam till exempel. Om jag hade reflekterat lite mer, varit lite tystare eller tagit det lite långsammare så hade jag bättre kunnat känna in vad människor i min omgivning vill.
Som chef är det bra att reflektera snabbt kring detta, skriv till exempel ner på en lapp:
’Vad är min styrka?’ , I mitt fall, min humor.
’Hur blir det en svaghet?'
Det kan leda till att andra tror att jag inte tar dem på allvar. Eller så tror de att jag gör mig lustig på deras bekostnad. Det här är inte något avancerat och du behöver inte vara psykoterapeut för att göra det.
Fråga också vad din verksamhets styrkor är och hur det kan bli er svaghet om ni inte är medvetna.«



6. Ta jobbet på allvar – men inte dig själv

»Det här är verkligen viktigt för chefer. Människor har en tendens att tro att när de är framgångsrika, och avancerar i karriären, så måste de bli väldigt seriösa och ta sig själva på stort allvar. Men alla går att ersätta. Och förr eller senare måste du lämna ditt företag. Vad vill du då att dina medarbetare ska säga om dig? Att du var en riktigt arrogant och stel person?
Eller vill du att de ska säga att du var en chef som fick dem att utvecklas, och fick dem att göra saker som de aldrig trodde att de skulle klara av? Faran med att vara chef är att man ibland förväxlar sin yrkesroll med vem man är som människa. Man börjar tro att eftersom människor ger en mycket respekt, så har man rätt att göra vad som helst. Men det stämmer inte.
Men man ska ta jobbet på allvar, personerna man jobbar med och sina affärsmöjligheter.
Bästa sättet att misslyckas är däremot att tro att du ensam har byggt all din framgång. Du är delaktig i den, men du har sällan lyckats alldeles själv.«



Av: Maria André

publicerat 2009-10-05