Sök på Chef.se
Chef logo

Lördag 26 maj 2012

 
Annonser:











STARTSIDA

ARKIV

UTBILDNINGAR

EVENEMANG

FORUM

FRÅGA EXPERTERNA

BLOGGAR

ANNONSERA

PRENUMERERA

OM CHEF


Räddaren i nöden
Cheftest. Hon tillträdde som lugnet själv i en skamfilad organisation. Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström har ökat insynen, återupprättat förtroendet och ingjutit nytt mod. Men nu är det krisläge igen.

Läs mer

Ledarligan – topplistan över de bästa och sämsta cheferna

Annika Lantz

Vad håriga, bredarslade chefer lärt mig

Annika Lantz
Annika Lantz är radiopratare, tv-program­ledare och komiker. Just nu gör hon den veckoaktuella satirserien Sist med det senaste i P4.


Artiklar som länkar till denna:



Kurser som behandlar detta ämne:

Bli Bli medlem / logga in för att lägga till egna taggar.

Kära läsare, chef och medmänniska! Jag heter Annika Lantz och är ny krönikör här på Chef. Jag är inte själv chef, har aldrig varit chef, och om du frågar min närmaste omgivning kommer jag heller aldrig att bli chef. Fakta som alltså inte hindrar mig från att börja två av mina tre första meningar med ordet "jag". Eller från att ha uppfattningen att det alltid är jag som bestämmer.
Eftersom en människa i mycket är summan av sina chefer har jag för avsikt att presentera mig genom att kort beskriva några av de olika chefstyper som jag har mött och arbetat för, under mitt yrkes­verksamma liv:

Den hårige

Mitt första arbete var som kennelflicka hos en uppfödare av Cavalier King Charles spaniels i Vagnhärad. I korthet gick arbetet ut på att mocka rastgården, ta ut hundarna på långpromenader, lyssna på Chicago och tråna efter killar i skinnbrallor.

Chefen under den här tiden var Pascal, en stor­växt polisschäfer som hade en oerhört tydlig chefsprofil, särskilt om man försökte anfalla hans husse. För att ha det yttersta ansvaret över arbetet, låg han kanske ovanligt ofta ihoprullad, snarkandes, under köksbordet, men jag känner till en framgångsrik företagsledare som under stor press kryper in under skrivbordet och låtsas att han är katt, så Pascal var uppenbarligen inte helt ute och cyklade.

Jag vet inte med säkerhet vad som blev av Pascal, men ryktet säger att han var aktuell som styrelseordförande för BP, innan Carl-Henric Svanberg knep den platsen.

Delegeraren
Under flera år arbetade jag som kassörska i en matvarubutik i Stockholms innerstad. Butiken styrdes av en butter och bred­arslad kvinna, byggd av lika delar leda och folköl.

Hon älskade mat till den grad att hon hyvlade bort möglet från osten i ost­disken för att den inte skulle behöva skäm­mas när köparna kom förbi. Det var hon som lärde mig grunderna i livsmedels­teknik, som att vända på köttfärsen för att få den att se fräschare ut.

Mina kolleger under de här åren utgjordes främst av chefens söner, vars hjärnor var i olika grad av upplösning, eftersom de ägnade en avse­­värd del av arbetstiden åt att boffa butantändare på personaltoaletten. En vacker sommarförmiddag kom min chef in i butiken och informerade mig om att hon och familjen skulle åka på en två veckors semester till Ibiza, och att jag därmed fick ansvaret för butiken. Sedan bar hon ut två plattor bira genom kassan och försvann.

Jag vet inte med säkerhet vad som hände med den här kvinnan, men ryktet säger att det kan ha varit hon som var underhållschef på Ringhals när den där dammsugaren började brinna.

Den innovativa
Min första chef inom mediesfären har berättat för mig att hon anställde mig "för att du var så fruktansvärt nervös att jag förstod att du var sjukligt ambitiös".

Flera år senare anställde jag en medarbetare av exakt den anledningen, och det funkade den gången också. (Haha, jag kan ju inte anställa någon, jag är ju inte chef, ändå tror jag att det var jag som anställde den här killen, jag är verkligen sjuk i huvudet). Även om det här tillvägagångssättet uppen­­barligen har slagit väl ut två gånger är det väldigt modigt.

Ponera att jag inte var nervös utan bara bakisskakis, något inte helt ovanligt bland journalister på tidigt 90-tal - då hade både min dåvarande chefs och min karriär sett helt annorlunda ut i dag.

Den här chefen stack också ut genom att hon var övertygad om att jag skulle hitta min yrkespersonlighet om jag arbetade i keps, något som tidigare främst testats inom svenskt lantbruk, men som visade sig vara ett framgångsrikt grepp även inom Sveriges Radio.

Ja, det var ett smakprov på mina tidigare chefserfarenheter. Hoppas att inget av ­exemplen var du. I så fall vet du var jag finns. (Här till höger.)

Av: Annika Lantz

publicerat 2012-03-02


Betyg på artikeln

21321 (2/5), baserat på 155 röster


Sätt ditt eget betyg på artikeln:

Magnus Dalsvall:

Kul med ett nytt grepp med din personliga stil och humor. Det behövs att vi kan se på chefer även med lite humor. Även om det är en mycket utsatt grupp.


Humorbefriad radiolyssnare:

Jag slutade lyssna på P1 när Annika Lantz förstörde kanalen med sitt flams och dravel.
Jag slutade se på TV för att slippa se och höra henne där med exakt samma flås, flams, dravel och under-bältet-mentalitet.
Nu får jag sluta läsa Chef.
Är hon kontroversiell?
Rolig?
Inte alls.
Bara fruktansvärt omogen.


Humorfylld krönikeläsare:

Käre humorbefriade radiolyssnare, vilken tur att du har tid att seriöst kritisera personen bakom krönikan. Jag vill bara betona att vi är fler, som tur är, som uppskattar det “fruktansvärt omogna”, det får oss att le och komma ihåg hur det var att leka. Vilket vi förhoppningsvis fortsätter med. Trots att vi är chefer. Livet blir roligare då.


Humoristisk läsare:

Håller fullständigt med “Humorbefriad radiolyssnare”, även om jag anses ha humor. Annika L är inte rolig - jag fick nippran av att lyssna på hennes dravel. Skippa henne som krönikör om ni vill vara seriösa på Chef.


Lasse:

Gud hjälpe den som har den humorbefriade som chef.  Jag kan däremot bidra med ytterligare en chefstyp, arbetsledarna för tillfälliga hamnarbetare (huvudsakligen studenter) i Göteborgs Hamn på 60-talet. De var varken bredarslade eller bredaxlade men ack så bredkäftade. De skrek och gapade hela dagen och vi “blixtare” hörde dem tillslut inte utan deras gap flöt samman med allt annat oväsen i lastrummen.  De hade definitivt fått IG på dagens chefskurser.


.:

Otroligt träffande och kul. Humor och en uppfriskande distans till att vara chef är enligt min egen chefserfarenhet viktigt för att vinna medarbetarnas förtroende. Var dig själv och ta inte dig själv på så himla stort allvar - då mår alla bättre. Flams kan innebära viktig avkoppling i allt det där viktiga som vi chefer måste hålla på med hela tiden.


lachmac:

Jag tror att Annika är chef. Iaf litegrann.


Nisse:

Meh, ett riktigt sänke i Chef att läsa detta.


Fram för mer humor av alla de slag!:

Härligt att se Annika Lantz här! Bara det gjorde att jag nu vill var inne på denna sidan ofta! Tack!



Kommentera artikeln:

Signatur:

Email (ej obligatoriskt):

Kommentar:

Kom ihåg min personliga information

Meddela mig om uppföljande kommentarer?

Fyll i ordet du ser nedan:










”Hur stor ska en ledningsgrupp vara?”


Administration

Hjälp – vi drunknar


Magdalena Andersson
Foto: Johannes Helje

Magdalena Andersson - en vinnarskalle


Pekka Viljakainen

En typisk finnjävels bekännelser


Nio myter om att motivera


Annons:

Tuffaste chefen vinner - eller?


Gudrun Schyman

Schyman startar maktakademi


Ge rätt stöd till medarbetare i kris


Bocker

Från Putin till Hoppy


”Jag jobbar för mycket och vill dra ner”


Management by trevlig


vag

Gå ner i vikt – så hittar du motivationen


”Hur hanterar jag kollegans snedsteg?”


Godis dator

Illustration: Kajsa Eldsten

Odla din vilja


”Hon bara gråter”


Vakna! Du sover för lite


Fem vanliga misstag vid dålig sömn


akuten

"Så gör vi omöjliga prioriteringar"


Bästa tipsen: Så får du andra att lyssna


Machiavelli

 

Machiavelli – ingen ondskans apostel


Annons:


Hur ska Anneli minska ledningsgruppen utan att få alla emot sig?
Chefs expert, professor Lars Strannegård, ger svar.


Dilemmat: ”Två av mina kolleger har uppenbarligen en kärleksrelation. Jag kom på dem, strax efter jobbet... Hur ska jag hantera detta?”
Hur skulle du göra? Diskutera här.
Dilemmat. »Jag ska på intervju för ett nytt chefsjobb. Måste jag berätta att min fru är gravid och att jag kommer vilja vara föräldraledig?«. Ge vår läsare ditt råd!
Vad gör man som ny chef på ett företag där medarbetarna ständigt kritiserar varandra? Det är frågan i veckans dilemma.
»Å ena sidan tycker jag att de ska ta det lugnt, å andra sidan är det bra att jobbet blir gjort. Vad ska jag göra?«
»Det pratas mycket om effektiviseringar just nu i min organisation. Hur gör jag som chef för att inte bli utmanövrerad i samband med det?«