Sök på Chef.se
Chef logo

Lördag 11 februari 2012

 
Annonser:









STARTSIDA

CHEFENS VERKTYG

UTBILDNINGAR

NÄTVERK

EVENEMANG

BLOGGAR

CHEF.EGO

EXPERTERNA

CHEFSJOBB

ANNONSERA

PRENUMERERA

OM CHEF

FAKTA OM CHEFER


Arbetsförmedlingens chef får toppbetyg
Ena stunden kramas hon, andra gormar och skäller hon och sätter ner foten så hårt att medarbetarna känner sig överkörda. Generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez-Svankvist, har temperament men hamnar högt i Ledarligan.

Läs mer

Ledarligan – topplistan över de bästa och sämsta cheferna

Tankar efter en lunch med John Cleese

»Företagsledare som kritiseras för sina höga löner och bonusar ägnar sig aldrig åt välgörenhet. Varför är de inte mer generösa?«, undrar informationschefen Erik Hörnfeldt.

Annons:


Artiklar som länkar till denna:



Kurser som behandlar detta ämne:

Bli Bli medlem / logga in för att lägga till egna taggar.

En solig vårdag för mycket länge sedan när luften dånade av nyutslagna björkar och drillande lärkor åt jag en lyxig Ulriksdalslunch med John Cleese. Jag frågade honom vad han tyckte var roligt, vad som fick honom att skratta. Han svarade att han inte var så intresserad av saker som fick honom att skratta utan mera av det som fick honom att tänka. Som?

»I går var det någon som berättade att 80 procent av alla sjukvårdsplatser i Storbritannien tillkom på 1800-talet och skapades genom välgörenhet. Det fick mig att börja tänka.«
Trettio år efter vår lunch tänker jag på just det.

I den anglosaxiska världen är välgörenhet en naturlig del av näringslivet. De flesta av den första industrirevolutionens rövarbaroner blev med tiden också givarbaroner. John Rockefeller och Andrew Carnegie är nog mer kända för sina välgörenhetsstiftelser än för det de en gång gjorde som industrimän. Tate som grundade Tate Gallery i London är samme Tate som har namnet på pappret runt sockerbitarna vi tar till vårt frukostkaffe när vi är i London. Och så vidare.

Till viss del handlar det kanske om mäktiga män som vill skapa monument över sig själva, men det var också så att det förväntades av dem. Hela samhället hade bidragit till deras framgångar och det var naturligt att ge tillbaka till samhället. Och ge generöst.

Det är det förresten fortfarande. Världens i dag största välgörenhetsstiftelse drivs av världens två rikaste män. Bill Gates ägnade trettio år åt att bygga Microsoft och nu ägnar han resten av sitt liv åt att skänka bort det mesta av det han tjänat, hittills 35 miljarder dollar.

Hans partner Warren Buffett, vår tids skickligaste aktiespekulant, har lagt in 30 miljarder dollar i Gates stiftelse. George Soros, en gång flykting från kommunismen i Östeuropa, har donerat nio miljarder dollar för att sprida demokrati och frihet.

Båda familjerna Hewlett och Packard har stora välgörenhetsstiftelser.
Li Ka-Shing, huvud­ägare i det bolag jag själv arbetar i, är inte bara Asiens rikaste man, han är Asiens störste och mest generöse donator också.

Skälet till att jag tänker på det här är att just nu debatteras svenska chefers löner. Tiderna är hårda och den allmänna uppfattningen är att de som äger och leder våra stora företag tjänar oskäligt mycket.
»Direktörers maktmissbruk jämförbart med korruption«, hette det på DN debatt tidigare i år och det var bara lönernas och bonusarnas storlek det handlade om.

Min vinkel blir i stället att de inte ger tillräckligt. Jag menar, ärligt talat, hur många ledande svenska filantroper kan ni räkna upp? Våra stora industrialister ger för lite och i tysthet. Sigrid Rausings stiftelse ger till mänskliga rättigheter, Kamprad sponsrar en professur i industridesign, familjen Persson en professur i mode – och det är väl bra, men det är inte riktigt i samma storleksordning som deras respektive familjeförmögenheter.

Några få ger stort, men i tysthet, som Barbro Osher eller Robert Weil, och Gerhard De Geer har byggt en stor, men väldigt hemlig konsthall på Östermalm.

De företagsledare som kritiserats hårdast för sina höga löner och bonusar syns dock aldrig i sådana här sammanhang.

Varför? Det är fullständigt rimligt att extraordinära arbetsinsatser belönas med extraordinära inkomster, men det är först när dessa kombineras med extraordinär givmildhet som de verkligen blir socialt acceptabla.

Och ett litet bidrag från en liten chef är alltid en bra början. Amnesty har pg: 90 00 72-0 och bg: 900-0720.

Av: Erik Hörnfeldt

publicerat 2009-04-16


Betyg på artikeln


Sätt ditt eget betyg på artikeln:

Musse:

Jakob von Uexkull grundade Right Livelihood Award och donerade en miljon dollar till priset 1980.
I Sverige har vi undvikit välgörenhet och ersatt det med skatter. Men du har nog rätt i att de rikaste direktörerna inte kan skylla på detta så länge till. Om inte annat borde de prova att uppleva glädjen i att ge och skapa något meningsfullt i stället för att bara köpa nya hästgårdar åt sig själva.


Määääähh:

Kamprad skänker genom IKEA Social Initiativ 1,6 miljarder till Unicef och deras arbete för barns rättigheter. 80 miljoner barn och 10 miljoner kvinnor kommer få sina liv påverkade.
Du kan väl åtminstone be nån praktikant googla åt dig innan du skriver om ett ämne du inte har nån koll alls på?


.:

Kanske har jag en bild av verkligheten som åtminstonne förklarar en del av din frågeställning Erik.

Jag tillåter mig göra en viss sammanblandning mellan brist på givmildhet/samhällsengagemang (att betala tillbaka) från de som ekonomiskt lyckats och den “roffarmentalitet” som gemene man upplever vad gäller vd-löner, bonusar, avgångsvederlag och pensionsavtal. Jag upplever att det har ett visst kulturellt samband. Åtminstonne hos vissa personer och framför allt initialt i deras karriär.

Men det finns också en annan strukturell förklaring. Vi har i Sveriges Socialdemokratiska grundkultur lärt oss att “samhället” ska ta hand om oss. Alltså behöver vi inte bry oss om att ge tillbaka (det har vi redan gjort genom skatterna).

Du nämner ett antal namn där de alla har byggt upp ett ansenligt kapital och samtidigt blivit äldre (mer mogna och filosofiskt inriktade, börjat fundera på “vad är meningen efter detta”). De har lite grand trätt tillbaka operationellt De har tid och råd (blivit äldre, fått tid att tänka filosofiskt och mänskligt värdemässigt). Då kommer samhällsengagemanget. Om än hos för få (som du säger). Även om de fortsätter tänka businessmässigt (som affärsänglar/ investorer med privat intjänat kapital), så blir det ofta lite åt det filantropiska - utifrån vad han/hon känner är viktigt att stödja/utveckla utifrån ett större perspektiv än sig eget ego.

Som viktig kontrat till detta ovan (den verklighet som riksmedia aldrig visar).
Hos 99,99 % av Sveriges flera 100 000 aktiva företagare (ägare och entreprenörer) finns en hög grad av filantropi och “oegennyttigt” stöd (ekonomiskt och att ställa egen/personlig och företagets resurser till samhällets förfogande). I syfte att få fart på bygdens/kommunens/regionens utveckling (skapa struktur för dess utveckling). Som aktiva inom näringslivsgrupper, i skolan, i att kollegialt stötta andra företagare (även konkurrenter), stötta arbetslösa ungdomar till jobb, vara “en nagel i ögat” på kommunala politiker, etc. Det sker i det dolda (från de stora medias rubrikfokucering på enbart det negativa), trots att de - utan egen vinning - i mycket hög grad bidrar till det svenska samhällets utveckling, moral och solidaritet.

Och tittar vi på de nya unga företagarna/entereprenörerna som växer fram så är det glädjande att se hur de på samma sätt, via internetbaserade nätverk och fysiska sammankomster, engagerar sig i att stötta varandra och är synnerligen idémässigt givmilda.
Media ger alltså en skev bild av verkligheten.

Eftersom du själv nämnde chefslöner, etc. (dagens debatt).
Jag skulle vilja påstå att du bara hittar “roffare” och ogina bidragsgivare bland företagsledare som inte själva är entreprenörer till de företag de är anställda hos !! Vilket i en symbios med “herrelöst” ägarkapital - och (skulle jag också vilja påstå) - i symbios med ägar/styrelserepresentanter som har ett egenintresse i att allmänt höja nivåerna eftersom de själva sitter på flertal stolar (som vd och i styrelser för olika bolag). Och vi talar här om ett synnerligen fåtal “top 10” börsnoterade företag.

Jag har “of the record” diskuterat den här situationen med ett flertal börsnoterade vdar, ägare och styrelserepresentanter. De har alla markerat att det är något sjukt med hur det har utvecklats.
Jag har också diskuterat bonusar med några av de ägar/styrelserepresentanter som medialt uppträtt irriterade över debatten om bonusar och försvarat dessa. Ingen av dessa kan påvisa någon forskning eller egen erfarenhet (ekonomiskt) som stödjer att en vd gör ett bättre jobb med en bonus som morot. Ingen av dessa (utifrån detta) har därmed heller kunna säga nej till (eller sänkt) befintlig bonus - trots att resultatet pekat nedåt. Man har aldrig inför vd kunnat bevisa att det berott på hans/hennes bristande arbetsinsats/förmåga. Hur professionellt är det ? Och de vdar jag pratat med tycker själva att bonusar är tveksamt som styrmedel - och menar på att de inte påverkar hur mycket energi de lägger ned.
Och skulle det varit så att någon vd skulle göra ett bättre jobb bara för att det finns en bonus, så skulle det också säga hur illa det är ställt med kvalitén i vd-rekryteringen i de börsnoterade företagen. “Får jag inte en bra bonus så jobbar jag bara med vänster hand”. Är det en godtagbar affärsmoral ?
Skall jag, som konsult, kräva att få kraftigt överdebitera antalet timmar jag lagt ned till dig som kund - annars kommer jag inte göra ett maximalt bra jobb för dig ?

Hälsningar från;

En blivande krönikörs-kollega på Chef.se



Kommentera artikeln:

Signatur:

Email (ej obligatoriskt):

Kommentar:

Kom ihåg min personliga information

Meddela mig om uppföljande kommentarer?

Fyll i ordet du ser nedan:






22 FEBRUARI: MEDIATRÄNING. CHEFEN OCH DREVET
Nicke Franchell, printchef på Aftonbladet, är en av Sveriges mest erfarna kvällstidningsjournalister. Med sina 28 år mitt i nyhetsflödet ger han Chefs deltagare en unik inblick i hur journalister tänker och fungerar.
Läs mer och anmäl dig här
Därför bör du jobba med strategi
Med en strategi är du redo att leda din avdelning. Utan är du ett offer för omständigheterna.

Kontorsväxternas fem-i-topp


Övertid ger ökad risk för depression


Skönlitteratur ger djupare kunskaper i ledarskap


Tjocka o smala

Danska chefer ratar tjockisar


Unga drömmer om att bli ingenjörer


Annons:

Fingrar i kors

Många förskönar sitt CV


Bebisar

Halva föräldraledigheten en dröm för manliga chefer


Slutet för nio till fem?


Mynt o piller

Högt pris för ohälsa


Tangentbord

Bli en vassare chef – du är bara några musklick bort


Mina medarbetare är ögontjänare


Tre faktorer som skyddar mot utbrändhet


2012 – revolutionens år är här!


En ny syn på auktoritet


Anders Borg

Anders Borg till Kompetensgalan


Para ihop ditt nätverk på lunch

oraklet: nöden har ingen lag

1

Kommentar


Årets första Chef


Chefer jobbar mest obetald övertid


Fem myter om framgångsrika företag


Finalisterna till Årets Chef klara


Annons:


Annons:

Mycket diskussion kring pensionsåldern just nu. Självklart ska vi jobba till 75! Åtminstone så länge vi har förmågan. Jag kommer att jobba så länge jag har hälsan. Inte är det hållbart att människor ... Läs mer

Hej!

Vad är vanligt bet. lön och ersättning vid firmaresor, firmafester samt teambuilding?
Vi hade en …
Ur forum: Lön
2 svar
01/30/2012 03:18 em


Sedan urminnes tider har människan försökt, med olika knep, utröna
om den andre ljuger eller ej. …
Ur forum: Konflikt & dilemma
3 svar
02/04/2012 04:29 em


I de flesta anställningsärenden är personligheten - främst tillförlitligheten,
den tyngsta faktorn. Det är därför märkligt …
Ur forum: Karriär & kompetens
10 svar
01/15/2012 03:24 em


Experterna. En av våra läsare har kört fast och vill hitta ett bra nätverk att bolla med. Se vad vår karriärexpert svarar. Och kom gärna med dina tips!

Gudrun Sjödén
Cheftest. Så är kändisdesignern som ledare – Chef har testat.

Mikael Ahlerup
Årets Chef 2011.
Nu är han på toppen. Men vägen dit har varit plågsam – både jobbmässigt och privat.

Sa det klick under intervjun? Så här står du emot charmattacker när du ska rekrytera.

Forskning tyder på att sociala per­soner kan hämma arbetsprestationen.

armhavningar
Sverigechefen för Citroën, Magnus Bengtsson, bötesbelägger sen ankomst till möten med armhävningar.


Dilemmat. »Jag ska på intervju för ett nytt chefsjobb. Måste jag berätta att min fru är gravid och att jag kommer vilja vara föräldraledig?«. Ge vår läsare ditt råd!
Vad gör man som ny chef på ett företag där medarbetarna ständigt kritiserar varandra? Det är frågan i veckans dilemma.
»Å ena sidan tycker jag att de ska ta det lugnt, å andra sidan är det bra att jobbet blir gjort. Vad ska jag göra?«
»Det pratas mycket om effektiviseringar just nu i min organisation. Hur gör jag som chef för att inte bli utmanövrerad i samband med det?«
En före detta kollega söker nytt jobb. Jag måste vara referens. Ska jag berätta om hans alkoholproblem?