Ljuger de för dig?

Kommer att ta upp det här ämnet så småning om i den blogg jag kommer ha på chef.se. Men med en annan vinkel.

Men nu kommentar till din artikel.
Man kan som chef - oavsett vilken nivå man befinner sig på - bli lurad.
Mellancheferna blir också lurade av företagsledningen och sina närmaste chefer. De säger “här har vi högt i tak” och “vi vill veta vad du tycker”. Ambitionen är nog så men den finns oftast bara på pappret. Kommer du med reflektioner/synpunkter på något som har en antydan till kritik uppåt (förmedlat eller egen) så riskerar du som chef att bli betraktad som jobbig (med allt vad det innebär i risker att förlora sin position - och i värsta fall förlora jobbet). Den grundläggande synen är att du som chef ska du kunna hantera detta. Underförstått; kunna bemöta och “släcka ut” medarbetarnas kritik och frustrationer. “Befatta mig inte med det” - fixa själv det som kommer upp. “Släck “branden” annars är du inte en kompetent chef”. Det är den vanligaste reaktionen.

Givetvis kan även medarbetare “lura” sina närmaste chefer utifrån behovet av att framhäva sig själv eller slå mot någon annan för att vinna fördelar. Det måste en chef se upp med. Men de flesta chefer värda sin roll genomskådar det (annars befinner de sig i fel position och ska bort). Men det är relativt sett mindre vanligt.

En av chefernas viktigaste uppgifter är just att ta tempen på hur det ser ut i organisationen - och föra det uppåt i organisationen. Den frustration som finns bland medarbetarna är verklig.Chefens uppgift är att ställa frågor “varför” och försöka få dem som kritiserar att komma med förslag om hur de tänker sig lösningen för att lösa problemet. Sen beror fortsättningen på “hur” cheferna på ett konstruktivt och positivt sätt sätt - och retoriskt gör det på ett positivt sätt, med konkreta idéer på alternativa lösningar. Då blir det något som bidrar till organisationes utvecklig.

Jag regerar hårt mot den aproach du förespråkar - att ta till “blåslampan”. Jag tror mer på ödmjukheten - inte att på att på ett hamrande sätt “krossa” synpunkter och personlig upplevelser”. de är verkliga. Hur man ska hantera dem är en annan sak.

Du inleder din krönika (95 % av den) till att prata i generella termer. Rätt vad det är så börjar du på slutet föra in “företag i kris”. Här försätter du oss i en helt ny problemsitution med lösnigar som är helt än i en normal företagsproblematik.

Här befinner vi oss i en helt ny situation - där gängse “on going regler” sätts ur spel. Du har har blandat äpplen och päron i samma korg - som jag ser det.

Vad är det du pratar om egentligen ?

../Leif

../Leif