
Artiklar som länkar till denna:
publicerat 2009-10-20
Ännu en lysande analys av Kärrbrink!
Jag har länge varit trött på Universums och andras konstanta rubriker om att “den här generationen är annorlunda”. Det har de sagt åtminstone sen tidigt 1990-tal. Den revolutionen är som Majestix morgondag. Den kommer aldrig. I bytet från studier till villa och volvo ändras värderingarna. Det tråkiga är att dagens ungdomar tvingas ta jättelika lån för sin första bostadsrätt som gör dem medelålders väldigt snabbt.
Nej Jesper - helt så enkelt är det nog inte, men visst ligger sanningen någonstans däremellan. Redan Sokrates 425 BC hade synpunkter på ungdomar - så åldersaspekten finns alltid med. En viss mognad sker tack och lov över tiden - men en viss utveckling av mänskligheten sker också - och när det gäller generation Y så ligger den utvecklingen mer på det självförverkligande planet (för att använda Maslow), då de redan har “allt annat” med sig i bagaget. Varje generation har haft särdrag - och det är hälsosamt både ur organisation och ur “säljsynpunkt” att fundera över vad det betyder. Men valet är ju fritt - man KAN välja att inte bry sig om generationsfrågor - vem kan säga att det är fel?
Visst är det skillnad på 40-talister och 80-talister! Skillnaden mellan generationerna har alltid funnits, det vore konstigt annars.
Men värderingarna har ändrats under 40 år, moral, etik, möjligheter, begränsningar….
Det var nog lättare att vara chef förr, arbetsrollerna var tydligare, respekt för andra människor (inkl. chefen)var större.
Så visst är det skillnad. Och utbildningsnivån är på väg nedåt, samtidigt som de enkla jobben blir färre.
Svårt att vara chef? Nej, men chefen måste förstå de nya värderingarna utan att bli mesigt eftergiven. Vi måste leda tydligt, vara flexibla och konsekventa, våga säga ifrån.Mål ska nås, fortfarande. Så chefa på, chefen bestämmer fortfarande.
Jag tror möjligen att 80-talister i större utsträckning har slutat “lita på systemet”. Besparingar i skolan under uppväxten, en rejäl kris när vi ska ut på arbetsmarknaden och en allmän uppfattning att man inte bör lita på ett vittrande välfärdssystem har lett till att vi respekterar formell position mindre och informell status och erfarenhet mer.
Kanske inte alltid “respekt för de äldre”, men definitivt respekt för relevant kunskap. Mer och mer handlar kompetens inte om att kunna själv utan att veta vem som vet eller hur man tar reda på svaret.
Åtminstone om man har några få år på arbetsmarknaden och inte gärna kan vara gurun själv.
Således måste chefen lita till status snarare än makt, vara ledare snarare än befäl. Gör chefen ett bra jobb vill jag göra ett bra jobb, skiter chefen i mig finns en tendens att jag skiter i chefen…
Men det har väl alltid gällt, man jobbar hellre med människor än mot människor…
Jesper, vilken lirare.
Talisterna vill också bli chefer för att få hög lön och en titel. Vems uppfattning är det? Som baseras på? Mer entreprenörer som tar ansvar och bygger, istället för chefer som bara tar jobbet för att få..lön.
Kommentera artikeln:

10
Kommentarer
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
Annons:
1
Kommentar
3
Kommentarer

1
Kommentar
1
Kommentar


2
Kommentarer
CHEFTEST
Klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna? Chef testar Röda korsets generalsekreterare.
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
