Sök på Chef.se
Chef logo

Lördag 26 maj 2012

 
Annonser:











STARTSIDA

ARKIV

UTBILDNINGAR

EVENEMANG

FORUM

FRÅGA EXPERTERNA

BLOGGAR

ANNONSERA

PRENUMERERA

OM CHEF


Räddaren i nöden
Cheftest. Hon tillträdde som lugnet själv i en skamfilad organisation. Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström har ökat insynen, återupprättat förtroendet och ingjutit nytt mod. Men nu är det krisläge igen.

Läs mer

Ledarligan – topplistan över de bästa och sämsta cheferna
Jesper Kärrbrink

»80-talisterna blir också 40-talister«

Annons:

Jesper Kärrbrink

Gör: Vd för Eniro.
Första chefsjobb: Har varit chef sedan 20-årsåldern och vd sedan han var 24, då på Östersunds-Posten.

Artiklar som länkar till denna:



Kurser som behandlar detta ämne:

Bli Bli medlem / logga in för att lägga till egna taggar.

Fick en fråga under en debatt för inte så länge sedan. »Hur svårt är det att vara chef för 80-talisterna?« Jag tror mitt spontana svar blev ett något mindre begåvat, »Eh«.
Jag förstod nog inte riktigt frågan – och förstår den fortfarande inte. Vad som särskiljer 80-talisterna är precis samma saker som alltid har skilt ut den yngsta generationen i arbetslivet; vitalitet, spontanitet, utbildning, aptit på livet, naivitet, begränsad erfarenhet, frihet, energi, nyfikenhet, uppstudsighet etcetera.

Det hör ungdomen till att vara annorlunda än sina trötta föräldrar. Och tur är väl det. Men det betyder inte att 80-talisterna skulle skilja sig från andra »talister«.

Tvärtom, om det är något som skett de senaste decennierna så är det snarare en utjämning mellan generationerna. Det mentala »gapet« mellan mig och mina barn är nog mindre än det var mellan mig och mina föräldrar när jag var i 20-årsåldern, för att inte tala om motsvarande gap mellan dem och deras föräldrar. Där kan vi snacka om skillnad!

»Men de reser ju så mycket«, kan man höra som ett argument för att 80-talisterna faktiskt skiljer sig från oss andra dödliga. Jaha, och vem reser inte mycket?
»Men de vill inte bli chefer eller göra karriärer«, kan man höra någon annan säga.

Yeah right, vänta och se, är mitt svar. Det är nämligen väldigt enkelt. Förr eller senare slutar ungdomar vara ungdomar och träder in i vuxenvärlden med mer ansvar, större bil, äkta hälfter, hund, barn, båt, räntor, amorteringar, aktiviteter att skjutsa till och allt annat som hör den vuxna vardagen till. Och då lockar plötsligt både chefstiteln och lönen (och säkert det faktum att det är ganska kul att vara chef).

Och på den vägen är det, förr eller senare blir vi alla 40-talister vare sig vi vill det eller inte. Till och med jag har blivit det. Till min egen och mina vänners stora förvåning så var inte livet en enda lång barrunda. Och det kanske inte är så dumt.
40-talisterna ser också ut att ha haft ganska kul på barrikaderna i polisonger, palestinaschalar, utsvängda jeans och blommiga VW-bussar (och folk påstår att 80-talisterna är speciella jämfört med tidigare generationer).

Men efter en dekadent ungdom skärpte de till sig och var med och skapade det som kanske är mänsklighetens häftigaste välstånds­utveckling i historien. Och nu pensionerar de sig som den rikaste, friskaste och mest bildade generationen någonsin.
Ironiskt nog kommer de att ägna sig åt allt det som de flesta 80- och 90-talisterna sägs representera, men i ärlighetens namn bara kunnat drömma om; att resa, förverkliga sig själva, slappa, njuta och ta dagen som den kommer.

Det finns alltså inga knep för att leda 80-talister, det behövs inga. Utgår man från att alla individer är alldeles för komplexa för att placera i fack, vare sig det är ålder, kön eller hudfärg så brukar snart varje individ skymta fram. Och då är det plötsligt 40-talisten med karriären bakom sig som ber dig, chefen, att fara och flyga!

Medan den kaxiga 80-talisten plötsligt inser att han eller hon har karriären, just det, framför sig …

Av: Jesper Kärrbrink

publicerat 2009-10-20


Betyg på artikeln


Sätt ditt eget betyg på artikeln:

.:

Ännu en lysande analys av Kärrbrink!
Jag har länge varit trött på Universums och andras konstanta rubriker om att “den här generationen är annorlunda”. Det har de sagt åtminstone sen tidigt 1990-tal. Den revolutionen är som Majestix morgondag. Den kommer aldrig. I bytet från studier till villa och volvo ändras värderingarna. Det tråkiga är att dagens ungdomar tvingas ta jättelika lån för sin första bostadsrätt som gör dem medelålders väldigt snabbt.


Madeleine:

Nej Jesper - helt så enkelt är det nog inte, men visst ligger sanningen någonstans däremellan. Redan Sokrates 425 BC hade synpunkter på ungdomar - så åldersaspekten finns alltid med. En viss mognad sker tack och lov över tiden - men en viss utveckling av mänskligheten sker också - och när det gäller generation Y så ligger den utvecklingen mer på det självförverkligande planet (för att använda Maslow), då de redan har “allt annat” med sig i bagaget. Varje generation har haft särdrag - och det är hälsosamt både ur organisation och ur “säljsynpunkt” att fundera över vad det betyder. Men valet är ju fritt - man KAN välja att inte bry sig om generationsfrågor - vem kan säga att det är fel?


Micke:

Visst är det skillnad på 40-talister och 80-talister! Skillnaden mellan generationerna har alltid funnits, det vore konstigt annars.
Men värderingarna har ändrats under 40 år, moral, etik, möjligheter, begränsningar….
Det var nog lättare att vara chef förr, arbetsrollerna var tydligare, respekt för andra människor (inkl. chefen)var större.
Så visst är det skillnad. Och utbildningsnivån är på väg nedåt, samtidigt som de enkla jobben blir färre.

Svårt att vara chef? Nej, men chefen måste förstå de nya värderingarna utan att bli mesigt eftergiven. Vi måste leda tydligt, vara flexibla och konsekventa, våga säga ifrån.Mål ska nås, fortfarande. Så chefa på, chefen bestämmer fortfarande.


Laban:

Jag tror möjligen att 80-talister i större utsträckning har slutat “lita på systemet”. Besparingar i skolan under uppväxten, en rejäl kris när vi ska ut på arbetsmarknaden och en allmän uppfattning att man inte bör lita på ett vittrande välfärdssystem har lett till att vi respekterar formell position mindre och informell status och erfarenhet mer.

Kanske inte alltid “respekt för de äldre”, men definitivt respekt för relevant kunskap. Mer och mer handlar kompetens inte om att kunna själv utan att veta vem som vet eller hur man tar reda på svaret.

Åtminstone om man har några få år på arbetsmarknaden och inte gärna kan vara gurun själv.

Således måste chefen lita till status snarare än makt, vara ledare snarare än befäl. Gör chefen ett bra jobb vill jag göra ett bra jobb, skiter chefen i mig finns en tendens att jag skiter i chefen…

Men det har väl alltid gällt, man jobbar hellre med människor än mot människor…


TK:

Jesper, vilken lirare.

Talisterna vill också bli chefer för att få hög lön och en titel. Vems uppfattning är det? Som baseras på? Mer entreprenörer som tar ansvar och bygger, istället för chefer som bara tar jobbet för att få..lön.



Kommentera artikeln:

Signatur:

Email (ej obligatoriskt):

Kommentar:

Kom ihåg min personliga information

Meddela mig om uppföljande kommentarer?

Fyll i ordet du ser nedan:










Administration

Hjälp – vi drunknar


Magdalena Andersson
Foto: Johannes Helje

Magdalena Andersson - en vinnarskalle


Pekka Viljakainen

En typisk finnjävels bekännelser


Nio myter om att motivera


Tuffaste chefen vinner - eller?


Annons:

Gudrun Schyman

Schyman startar maktakademi


Ge rätt stöd till medarbetare i kris


Bocker

Från Putin till Hoppy


”Jag jobbar för mycket och vill dra ner”


Management by trevlig


vag

Gå ner i vikt – så hittar du motivationen


”Hur hanterar jag kollegans snedsteg?”


Godis dator

Illustration: Kajsa Eldsten

Odla din vilja


”Hon bara gråter”


Vakna! Du sover för lite


Fem vanliga misstag vid dålig sömn


akuten

"Så gör vi omöjliga prioriteringar"


Bästa tipsen: Så får du andra att lyssna

Johens: Rent dravell

2

Kommentarer


Machiavelli

 

Machiavelli – ingen ondskans apostel


1000 dagar med Karl-Johan Persson


Annons:


Hur ska Anneli minska ledningsgruppen utan att få alla emot sig?
Chefs expert, professor Lars Strannegård, ger svar.


Dilemmat: ”Två av mina kolleger har uppenbarligen en kärleksrelation. Jag kom på dem, strax efter jobbet... Hur ska jag hantera detta?”
Hur skulle du göra? Diskutera här.
Dilemmat. »Jag ska på intervju för ett nytt chefsjobb. Måste jag berätta att min fru är gravid och att jag kommer vilja vara föräldraledig?«. Ge vår läsare ditt råd!
Vad gör man som ny chef på ett företag där medarbetarna ständigt kritiserar varandra? Det är frågan i veckans dilemma.
»Å ena sidan tycker jag att de ska ta det lugnt, å andra sidan är det bra att jobbet blir gjort. Vad ska jag göra?«
»Det pratas mycket om effektiviseringar just nu i min organisation. Hur gör jag som chef för att inte bli utmanövrerad i samband med det?«