Annons:
Lördag 26 maj 2012
illustration: Jens Magnusson
Social kompetens är överskattat. Det är en myt att sociala personer skulle göra arbetsplatsen bättre, tvärtom kan de hämma arbetsprestationen.
Artiklar som länkar till denna:
Tänk dig att du ska rekrytera en ny nyckelmedarbetare till din verksamhet. Dina ögon faller på en ansökan med formuleringen: »Jag är lite blyg och inte särskilt intresserad av människor, men jag är mycket kompetent i mitt yrke«. Handen på hjärtat – hur stor är sannolikheten att du kallar denna person till intervju? Nä, just det, du gör inte direkt vågen. Och det är inget konstigt i det. Det finns sanningar som är så etablerade att vi närmast tar dem för givna.
En sådan är att sociala människor är att föredra i arbetslivet. Det menar Liisa Keltikangas-Järvinen, professor i tillämpad psykologi vid Helsingfors universitet. I sitt hemland är hon banbrytande inom temperamentsforskning och i sin åttonde bok om socialitet och sociala färdigheter (som ännu bara finns på finska) slår hon hål på myten om vikten av att vara social i arbetslivet.
Vi har lärt oss att dyrka den sociala förmågan i så hög utsträckning att vi ofta oreflekterat utgår från att en person måste vara social, på toppen av allt annat på kravlistan, för att överhuvudtaget komma i fråga för ett jobb. Men Liisa Keltikangas-Järvinen menar att det inte bara är felaktigt, utan dessutom kan vara rent skadligt.
»Tror man på det är det lätt att göra kostsamma fel, vid val av såväl medarbetare som chefer.«
För att förstå hennes resonemang måste man göra skillnad mellan »socialitet« och »sociala förmågor«. Socialitet är något medfött och handlar om temperament. Vi har alla behov av andra människor i våra liv, men en mycket social person har större behov av detta än andra.
»Sociala förmågor«, däremot, är något vi lär oss från barnsben och vidare genom resten av livet. Det handlar om att kunna behärska sociala situationer. Exempelvis kan en blyg person ha utmärkta sociala förmågor, men sakna behov att stå i centrum. Han eller hon ser främst till att sköta sina arbetsuppgifter.
Blandar du ihop dessa begrepp kan till exempel en blyg person vid en anställningsintervju riskera att väljas bort med motiveringen att han eller hon är »osocial«. I själva verket kanske just denna person tack vare sin personlighet är ett ess på jobbet, då personen i fråga fokuserar på sitt jobb i stället för att vara en lustigkurre och ständigt samla folk till after work.
»Forskningen visar intressant nog att just blyghet står i samband med empati. Det gör däremot inte socialitet. Det betyder att en alltför social person inte nödvändigtvis märker att omgivningen tröttnat på att han eller hon alltid vill stå i centrum«, säger Liisa Keltikangas-Järvinen.
Hennes slutsats är att vi åter måste sätta yrkeskunskapen i högsätet.
»Vi har i alldeles för hög grad belönat socialitet. En person som stilla och utan att väcka uppmärksamhet sköter sina arbetsuppgifter hamnar ofta i skymundan.«
Idealet är den klassiska statstjänstemannen. Han eller hon sköter noga sina arbetsuppgifter, men förlägger sitt privatliv till fritiden.
»Det har i dag blivit något slags konstig sammanblandning av jobb och fritid. En del arbetsgivare utgår från att de anställda alltid ska vara nåbara. Och en del arbetstagare förväntar sig att så gott som dagligen få beröm för det som de presterar. Men det är väl ändå något fel om en vuxen människa ständigt måste rosas på jobbet?«
Liisa Keltikangas-Järvinen till och med varnar för arbetsplatser med alltför många för sociala personer. Där kommer det att pratas och skvallras i stället för att var och en sköter det som de faktiskt är anställda för att göra.
En konsekvens som hennes resonemang får för chefsjobbet är att du vid en nyrekrytering inte passivt sväljer allt som en mycket social person säger om sig själv. Handlar det dessutom om att rekrytera en chef behöver du utifrån detta lyssna extra noga efter varningsklockorna. För alltför sociala personer blir dåliga chefer.
För dem är det så pass viktigt att vara omtyckt att det kan gå ut över beslutsförmågan. Han eller hon kan under loppet av en timme hålla med tre olika medarbetare.
En annan anledning till att en sådan person är olämplig som chef är att han eller hon gärna delegerar svåra beslut till andra för att själv kunna två sina händer.
»Ju mer det stormar på en arbetsplats, desto olämpligare är en sådan här chef«, säger hon.
Men är det så farligt om man skvallrar en smula på fikapausen?
»Självfallet inte. Sådant behövs också. Men det är viktigt att komma ihåg att på arbetsplatsen är vi först och främst för att arbeta«, säger hon.
publicerat 2011-01-04
(4/5), baserat på 143 röster
Okej. Nu är jag bara arg att den här sajten har framtvingat två omladdningar av sidan när jag använder siten via min mobil. Jag hade skrivit en bidragande kommentar men nu orkar jag inte skriva om den en tredje gång. Piss system.
Hej “Arg”. Jag vidarebefordrar din kritik till vår tekniske chef. /Maria André, webbredaktör
Intressant och tänkvärt! Samtidigt värt att lägga märke till att det skrivs av en person från det land där man är känd för att “kunna tiga på två språk”. Det gäller att passa in i kulturen också.
Håller med Magnus, detta är en till inte oväsentlig del en lands/kulturspecifik fråga.
å andra sidan är kanske en social teamplayer det bästa man kan ha på en arbetsplats, men det låter mycket coolare på intervjun med någon som ‘tar ansvar för allt från a till ö’ och som ‘är helt självgående, orädd och pricksäker’ - allmän ranking blir då bra:blyg och självgående bättre:social bäst:stursk och självgående :-)
Social kompetens är inte överskattat.
Det problem som diskuteras är ett överdrivet socialt behov, det är inte detsamma som social kompetens! Att vara socialt kompetent innebär att man förstår och kan anpassa sig till olika sociala situationer. Alltså är dessa överdrivet sociala personer _inte_ socialt kompetenta.
Det beror väl på vilket jobb som skall utföras. Skall man jobba gentemot eller med andra människor så bör man nog ha en hög social kompetens. Naturligtvis inte överdrivet men ändå kan man nog inte kategorisera åt båda hållen.
Intressant uppdelning! Det är nog sant att det är social förmåga företag behöver, inte folk med stort behov av social kontakt. Rätt nivå på socialt kontaktbehov tror jag är kulturspecifikt, och där är ju Finland (som Magnus och Airborne skriver ovan) rätt unikt. Rätt nivå i USA är nog “en extrem pladdertacka” i Finland.
Ja, den inställningen märktes verkligen när företaget jag jobbade åt fick finskt styre. Sen gick bilan…
Går ej att kommentera med mobilen pga omladdning av sidan.
@Lisa: det är helt rätt att socialt behov och social kompetens inte är samma sak. Jag håller med dig. Men när man anställer folk så kan ett överdrivet socialt behov göra att man luras tro att personen i fråga är “socialt kompetent”. Social kompetens förväxlas alltför ofta med behovet av att stå i centrum och synas hela tiden. Jag tycker din definition av social kompetens är mycket bättre!
Det här stör jag mig på, att det är så viktigt med “social kompetens” (oavsett hur man tolkar det).
När jag började mitt nuvarande jobb så blev jag oerhört belönad/uppskattad för att jag var så “social”. Att jag gick runt och minglade och lärde känna folk, kunde skämta lite, och få andra anställda att veta vem jag var. På det senaste utvecklingssamtalet fick jag mycket credit för detta.
Egentligen är det väldigt konstigt, för min förmåga att gå runt och vara “social” har ingenting alls att göra med min prestation på arbetsplatsen. Det gjorde jag endast för att lära känna folk lite bättre och få koll vad de sysslade med.
När jag tvärt om sitter fokuserad och jobbar med någonting så belönas jag inte i samma utsträckning.
Varför är det så oerhört viktigt att kunna glänsa, stå i centrum, synas, vara rolig och snacka skit?
Får jag lön för det så kanske arbetsgivarna ska skriva om sina platsannonser framöver?
“Ditt jobb är i första hand att vara i centrum hela tiden och prata om irrelevanta saker med kollegorna. I andra hand sköta dina arbetsuppgifter”.
Mycket bra artikel. Visar med tydlighet rön att beakta och fördomar att förkasta. Känner igen mig i mötet med troll från “förr”.
De “blyga”, ändå så effektiva, är således diskriminerade på arbetsplatserna genom felaktiga rekryteringsprocesser.
Jag förstår mycket väl vad artikelförfattaren menar och håller verkligen med. Det stämmer till 100% i vissa fall, för pratiga personer blir en last. Artikeln talar inte om varje 100% situation utan över lag, och för pratiga personer är inte trevligt att ha och göra med som chef.
Även en utav de sämre chefstyperna också, som bara springer runt och surrar och inte föregår med gott exempel.
RE:Leo
Mycket av det du beskriver stämmer bra med verkligheten, tyvärr så är det så på en del arbetsplatser.
Det finns en kategori till, socialt dominanta, dom vill dominera o vara i centrum, vill synas. Dom bör man se upp med.
Vad gäller rekrytering så bör man utgå ifrån vilka egenskaper man inte vill ha, men i verkligheten går man efter vilket trevlig o charmigt intryck den intejuvade ger. Det betyder inte alltid att personen är den mest lämpade.
Tyvärr så sorteras blyga och kanske inte så pratsamma bort efter som dom inter ger inrycket av att vara kompetenta, men dom kan vara raka motsatsen flitiga arbetsamma och diciplinerade.
En bra och interssant artikel.
Kallas väl politik om det hålls inom vissa ramar. Hamnar det utanför ramarna kallas det rövslickeri. Det är därför “snackarna” inte alltid hamnar där de duger.
Inte förvånande att en finne (förmodligen rejält introvert forskare) kommer fram till detta….
Det skrevs en väldigt bra uppsats i början av 2000-talet av en Jan Wiklund som handlade om Introversion och Social Kompetens. Tror inte att han brydde sig om att lägga fram den, han jobbade samtidigt, men han jobbar med utbildning i skogsindustrin så det går nog att hitta honom. Vi gick samma kurs, och jag var så imponerad av hans uppsats.
Äntligen är det någon som tar upp den här frågan!
Tror de flesta som dissat detta är stolta över sin egen sociala kompetens och behöver för sin egen självkänsla skriva ner artikeln. De övriga förstår detta…
Jag tycker det har ar intressant & absolut relevant.
Det ar en sak att ha social formaga & en annan att ha socialt behov, vilket jag forlikar med att man som person vill vara i centrum, vara synlig, omtyckt & med det lata alla andra gora jobbet istallet for att gora sin del, som anstalld. Jag har traffat manga duktiga personer med socialt behov som anvander mestadels av tiden att prata med andra, tyvarr. Men just for att de ar sociala & latta att ta till sig…tar det lang tid innan det upptacks. Ofta har de redan gatt vidare till ett annat jobb eller foretag. Produktiviteten hos dessa individer ar mycket lag & det skulle gora bra ont i en organisation om detta foljdes upp regelbundet.
Jag som trodde sju maniska kärringar alltid var de som presterade mest1
Jag har märkt att dessa “över"sociala medarbetare dessutom ofta äger förmågan att starta mobbing mot dem som är “blyga”/tysta (osociala, men mycket duktiga och högpresterande) på arbetsplatser. Antagligen för att dölja sin egen brist på yrkeskompetens och självkänsla. De osociala däremot är oftast trygga i sig själva, men har inget behov att “spela Allan” och hela tiden gapa högst för att märkas.
RE: Per.
Helt riktigt, bra skrivet, sociala personer snackar mer än arbetar, kollar ofta vad andra gör o ständigt kritiserar andra, springer ofta med diverse smörja o skvaller till sina överordnade som ofta sväljer allt med hull o hår.
Översociala personer stör verksamheten. Varför är jag anställd? För att leverera ett förväntat resultat eller gå omkring och störa alla andra och flabba i korridoren? Chefer som har för stort socialt behov är nästan ännu värre eftersom de inte kan leverera över huvud taget. Nej, se över det där noga vid nästa rekrytering. Arbesplatsen kan omöjligen vara en arena för privatliv och social glänsning. Skärp till er alla som rekryterar!
Som en representant för landet där “man tiger på två språk” och bosatt i Sverige vill jag påpeka att kritiken inte är helt oväsentlig i Sverige, även om kulturen kan anses lite mera social jämfört med grannen i största allmänhet. Det beror förstås också på arbetsplatsen i fråga, men jag känner till fall där de “socialt kompetenta” inte är värst kompetenta så där annars och kan trots sitt trevliga lynne orsaka onödigt tidsslöseri, både av egen, men framför allt andras arbetstid. Ibland används dessutom den sociala kompetensen till att belasta andra med de uppgifter som detta sociala underbarn själv borde fixa. Ansvarskänsla ska alltid prioriteras högre än social kompetens, även om det sociala inte ska helt förbises.
På en del arbetsplatser skall det uppvakatas, teambuildas, fikas, skvallras som om det vore en inegrerad del av arbetet. Det går inte att göra jobbet och hålla sig till arbetstiderna utan att man får pikar. Man måste lyssna, hålla med och titta på kort av barn och barnbarn och gå med ut och fira födelsedagar m.m.
Terror!
Vill bara tillägga att det faktiskt finns människor som är både ansvarsfulla OCH sociala! Och inte skvallrar!
Ibland verkar “social kompetens” innebära detsamma som “att vara en person som är omtyckt”.
Om du är omtyckt får du en bättre status i grupphierarkin och du får större möjligheter att påverka utan att ha formell maktposition. Men det finns även andra medel att uppnå informell makt, mobbning, sprida rykten, undanhålla information m.m. m.m. Är det någon som tycker att det också är social kompetens?
Ja, kanske egentligen, men det är nog ingen som vill att det ska räknas in i begreppet.
Så se upp så att det inte används som en eufemism (förskönande omskrivning) av något som är tabu att erkänna, att en person är omtyckt av mer dunkla “djuriska” orsaker som socialt speglande, utseende, kön, ålder m.m.
Kompetens borde betyda kompetens genom skicklighet
Artikeln säger en hel del om vad jag som chef ser på min arbetsplats
Miu Miu sale online with free shipping to every corner of the world! Bag lovers are sure to adore Miu Miu’s leather handbags with a quirky oversized zip and elegant detailing that add easy glamour and high-fashion forward taste! The Iconic Miu Miu bags’ outfit will be the perfect complement to all your favorite looks that each woman just cannot stop being attracted! A standout way to work the trend, our highly appraised Miu Miu bags now hot discount sale online with up to 60% off in Miu Miu outlet store and a wide collection of all the styles with versatile colors available! Enjoy shopping and greatest Miu Miu fun! Are you now bothering with choosing a perfect pair of shoes for big days or parties? Our Christian Louboutin Outlet online sale store here is very honored and proud to recommend our fabulous Red Bottom shoes to you and we’re sure that you will be greatly pleased with these superbly fashionable while supremely comfortable shoes! Besides, free, fast door-to-door free shipping are offered on all the Christian Louboutin sale shoes in our store! Welcome to come by and have a look and you will find your favorite Louboutin high heel shoes at cheap price without knowing in advance!
Människor med narcissistiska drag är mycket sociala. De har inga svårigheter att få ett toppjobb och klättra upp i karriärstegen pga att de anses vara sociala. Fast de oftast saknar yrkesskompetens.
med lättsamhet erhåller toppjobb
Kommentera artikeln:
10
Kommentarer
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
Annons:
1
Kommentar
3
Kommentarer
Utrikesministern: Dina arbetsuppgifter är inte att spionera på dina kollegor samtidigt är det deras problem.
16
Kommentarer
3
Kommentarer
1
Kommentar
1
Kommentar
2
Kommentarer
CHEFTEST
Klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna? Chef testar Röda korsets generalsekreterare.
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
