Listan är bra, men att handla utifrån den är svårare. Flera av punkterna uppskattas och värderas av många arbetsgivare, andra punkter är sådant som inte märks utåt. Framför allt inte om den drabbade inte vill kännas vid det själv: man känner sig ofta som en bluff, skäms för sina “tillkortakommanden” och saknar sjukdomsinsikt. Finns det någon chef som har varit med om att rädda någon från utbrändhet? Goda konkreta exempel önskas!

Tyvärr har jag sett att chefer ser, men ändå blundar för alla dessa signaler. I ett fall sa t.o.m. chefen att en person förmodligen var på väg att gå i väggen, men utan att ingripa på något sätt. Så jag vet inte varför dessa chefer väljer att inget göra. De skulle kanske behöva gå på kurs…?

...man måste även tolka signalerna utifrån individens normala beteende. En person som normalt sett inte är speciellt social blir faktiskt ofta tvärtom mer social, fast då på ett krystat sätt, när man är på väg in i väggen. Vissa beteenden blir helt enkelt de motsatta mot hur man normalt brukar bete sig - att tänka på vad gäller det som står ang. fika.

Om man är chef och ser tecknen anser jag att man är skyldig att hjälpa sin medarbetare att återfå sin balans i livet. Man måste vara väldigt handfast och tydlig utan att kränka personen ifråga, när man är på väg in i väggen kan man inte tänka logiskt och reagerar därför inte logiskt. En extern person bör komma in och hjälpa till, man kan börja med att se till att personen kommer till företagsläkaren.

I Sverige där vi inte får uttrycka (känslor) vantrivsel eller klaga är det nog vanligt dessvärre att många går och håller saker inom sig. Det finns brister men ingen får påtala detta - självklart leder detta till problem till slut. Jag frågade en kollega en gång om varför hon fann sig i arbetsuppgifter som var långt under hennes kvalifikationer (50 % rent administrativa uppgifter). Hon svarade att hon ine ville klaga och att hon var glad över att ha ett jobb. Självklart såg jag att det inte gick ihop, kroppsspråket utstrålade ju irritation.

Har själv varit utbränd men tycker mig att hälften av det ni har tagit upp som symptom stämde inte in på mig. Jag klarade att sköta hundra bollar samtidigt men gick i väggen när jag till slut storknade i arbetsuppgifter och ansvar. Var väldigt social och var alltid den som piggade upp de övriga arbetskamraterna. Så jag tror att hjälpen till en utbränd är väldigt svår, då individen inte har någon sjukdomsinsikt gör det lika med omöjligt att stoppa. Som chef måste man vara bestämd och hård. Ta ifrån arbetsuppgifter, stoppa övertid för denna person och skicka personen till en psykolog för bearbetning av sjukdomen. Få arbetskamraterna att stötta denna person, prata öppet om det.

Jag har varit utbränd efter en period av för mycket nytt i en internationell miljö. Alla punkter i listan stämde in (förrutom “...kontrollera sina kollegor”).

Förstående kollegor, kravlöshet och egen tidsplanering (utan krav på att alls komma till jobbet) var vägen tillbaka till jobbglädjen för mig. Nu, med fullt flexibla arbetstider, jobbar jag bättre än någonsin.

Om en chef verkligen följer verktygen i systematiskt arbetsmiljöarbete…så händer det inte att någon medarbetare hamnar i den situationen. Det är tyvärr många som rekryterats till ett jobb de varken har utbildning eller lämplighet för…kanske speciellt inom offentlig sektor.