Annons:
Lördag 26 maj 2012
Håller din medarbetare på att gå in i väggen? Som chef kan du förhindra det. Så här känner du igen varningssignalerna.
Artiklar som länkar till denna:
Forskare vid Umeå universitet har genom att intervjua kollegor och chefer ringat in de tecken som föregår utbrändhet.
De har lyckats hitta ett tydligt beteendemönster för de personer som drabbas av utmattningssymptom.
»Mina intervjuer visar att personen genomgår en förändring på arbetsplatsen när det här håller på att hända. Han eller hon kämpar för att klara av allting själv, jobbar över i högre utsträckning och hävdar att det är bara hon själv som kan klara en viss uppgift« , säger Eva Ericson-Lidman som står bakom avhandlingen till tidningen Kollega.
Så här känner du igen en medarbetare som håller på att bli utbränd:
Han/hon...
... tar på sig mer arbete än vad som förväntas.
... har dåligt samvete över att man inte klarar av sina arbetsuppgifter
... slutar följa med på gemensam fika
... låter pappershögarna på skrivbordet växa
... börjar undvika kollegorna
... känner otillräcklighet
... försöker kontrollera sina kollegor
... får känslomässiga utbrott, ilska eller ledsamhet
... får kroppsliga symptom som hjärtklappning eller sömnsvårigheter
Eva Ericson-Lidman menar att man som chef inte får blunda för problemet med utbrändhet.
»Det är viktigt att vi vågar konfrontera den som vi misstänker mår dåligt och fråga om man kan hjälpa till. Många av de jag intervjuat säger att man tassade på tå för länge, övertog jobb och skyddade den som var drabbad. Om man lär sig se de här tecknen kan man gripa in på ett tidigare plan« säger hon till tidningen Kollega.
publicerat 2008-10-14
(3/5), baserat på 2 röster
Listan är bra, men att handla utifrån den är svårare. Flera av punkterna uppskattas och värderas av många arbetsgivare, andra punkter är sådant som inte märks utåt. Framför allt inte om den drabbade inte vill kännas vid det själv: man känner sig ofta som en bluff, skäms för sina “tillkortakommanden” och saknar sjukdomsinsikt. Finns det någon chef som har varit med om att rädda någon från utbrändhet? Goda konkreta exempel önskas!
Håller med, vad ska man konkret göra när man märker att en medarbetare eller en kollega håller på att gå i väggen?
Tyvärr har jag sett att chefer ser, men ändå blundar för alla dessa signaler. I ett fall sa t.o.m. chefen att en person förmodligen var på väg att gå i väggen, men utan att ingripa på något sätt. Så jag vet inte varför dessa chefer väljer att inget göra. De skulle kanske behöva gå på kurs…?
En konkret exempel skulle vara att stämma möte med den som håller på att gå i väggen och säga: jag ser att du arbetar mycket och har mycket mer ansvar än någon kan klara av. Jag respekterar det du gör därför vill jag hjälpa dig att delegera en del av uppgifter. Skulle det t.ex fungera att (föreslå en konkret arbetsfördelning).
Gå aldrig bakom ryggen på den överbelastade. Hjälp inte i smygg. Gör det i samförstånd.
...man måste även tolka signalerna utifrån individens normala beteende. En person som normalt sett inte är speciellt social blir faktiskt ofta tvärtom mer social, fast då på ett krystat sätt, när man är på väg in i väggen. Vissa beteenden blir helt enkelt de motsatta mot hur man normalt brukar bete sig - att tänka på vad gäller det som står ang. fika.
Om man är chef och ser tecknen anser jag att man är skyldig att hjälpa sin medarbetare att återfå sin balans i livet. Man måste vara väldigt handfast och tydlig utan att kränka personen ifråga, när man är på väg in i väggen kan man inte tänka logiskt och reagerar därför inte logiskt. En extern person bör komma in och hjälpa till, man kan börja med att se till att personen kommer till företagsläkaren.
Att försöka placera in medarbetare i alla dessa typer och listor kan leda fel. Jag är kritisk. Jag hade en medarbetare som skulle kunna passa in på några av punkterna ovan, men sedan visade det sig att den personen inte var utbränd, utan tvärtom. Den här personen började undvika fika och sina kollegor eftersom han tråkades ut av skitprat och skvaller (ville inte delta i detta eftersom det var destruktivt). Det visade sig sedan efter att ha pratat med en arbetsmiljöspecialist, att miljön på vår arbetsplats inte var bra. Personen hade heller inget eget rum utan satt väldigt trångt vilket var anledningen till högarna. Jag har lärt mig mycket på detta och på att jag inte ska tro på allt som andra medarbetare säger om varandra. Troligtvis var det någon som inte gillade honom och ville få mig att tro att han var utbränd.
I Sverige där vi inte får uttrycka (känslor) vantrivsel eller klaga är det nog vanligt dessvärre att många går och håller saker inom sig. Det finns brister men ingen får påtala detta - självklart leder detta till problem till slut. Jag frågade en kollega en gång om varför hon fann sig i arbetsuppgifter som var långt under hennes kvalifikationer (50 % rent administrativa uppgifter). Hon svarade att hon ine ville klaga och att hon var glad över att ha ett jobb. Självklart såg jag att det inte gick ihop, kroppsspråket utstrålade ju irritation.
Ang Toras kommentar: Utbrändhet är oftast uttrycket av något som är inte bra på
arbetsplatsen som skitsnack, manipulation,
diskriminering eller överbelastning. Väldigt ofta även kombinationen av ovannämnda. Lägg till även intressekonflikt mellan arbetsgrupperna som gör att arbetssituationen blir ohålbar.
Så jag håller fullständigt med Tora. Fokusera inte på utbrändheten - lös arbetssituationen.
Har själv varit utbränd men tycker mig att hälften av det ni har tagit upp som symptom stämde inte in på mig. Jag klarade att sköta hundra bollar samtidigt men gick i väggen när jag till slut storknade i arbetsuppgifter och ansvar. Var väldigt social och var alltid den som piggade upp de övriga arbetskamraterna. Så jag tror att hjälpen till en utbränd är väldigt svår, då individen inte har någon sjukdomsinsikt gör det lika med omöjligt att stoppa. Som chef måste man vara bestämd och hård. Ta ifrån arbetsuppgifter, stoppa övertid för denna person och skicka personen till en psykolog för bearbetning av sjukdomen. Få arbetskamraterna att stötta denna person, prata öppet om det.
Visst har jag sett sådana tecken. Men tyvärr finns det chefer som väljer att inte reagera. De låter det hela gå för långt. När medarbetaren sedan blir sjukskriven skylls allt på honom/henne. Fast det i vissa fall tyvärr handlat om ledningen som felat. Arbetar inom en stor kommun och har sett hur detta problem vuxit under de senaste åren.
Jag har varit utbränd efter en period av för mycket nytt i en internationell miljö. Alla punkter i listan stämde in (förrutom “...kontrollera sina kollegor”).
Förstående kollegor, kravlöshet och egen tidsplanering (utan krav på att alls komma till jobbet) var vägen tillbaka till jobbglädjen för mig. Nu, med fullt flexibla arbetstider, jobbar jag bättre än någonsin.
Instämmer med Tora. Alla är individer o hur man mår o funkar på väg ner i en s k utbrändhet är väldigt individuellt. Jag har varit där själv så jag vet o det har tagit mig 2 år att komma igen men tillbaka till det jobbet går jag aldrig! Det är ett arbetsmiljöproblem! o bör betraktas som ett sådant! Med möjlighet till pauser o luncher, avstängda privata mobiler, friskvårdstimmar etc det finns mycket en seriös chef kan göra! Man bör INTE blanda in andra medarbetare för det känns bara kränkande o man blir hon, den där utbrända.. utan se till att göra positiva förändringar som gagnar alla. Bort m gnäll, övertid i onödan, inget jobbsnack på FB el på fritiden, återhämtning är A och O
Om en chef verkligen följer verktygen i systematiskt arbetsmiljöarbete…så händer det inte att någon medarbetare hamnar i den situationen. Det är tyvärr många som rekryterats till ett jobb de varken har utbildning eller lämplighet för…kanske speciellt inom offentlig sektor.
Nog stämmer en del av det, men den chef jag har vill inte se, när jag sedan brakade ihop fick jag mera höra vad jag uppfattade som “förtäckt kritik”.
Blev sur. I mitt fall handlar det inte om mig, utan om arbetsbördan. Många där jag jobbar har stora problem och mår inte bra, det ignoreras trots att vi försökt påtala problematiken. Just nu är vi två nära utmattning, en sjukskriven då och då, en, ev. 2, med hjärtproblem…osv osv. Det sägs bara att det är ett “tufft yrke vi har”.
Jag ska nu tvingas sitta med min kollega för att lösa det . Jag håller med, vill inte att massa andra ska blandas in, då blir jag “den där som inte orkar”.
Vad ska jag göra- vägra?
Kommentera artikeln:
10
Kommentarer
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
Annons:
1
Kommentar
3
Kommentarer
1
Kommentar
1
Kommentar
2
Kommentarer
CHEFTEST
Klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna? Chef testar Röda korsets generalsekreterare.
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
