Hur gör du för att vara orädd som chef?

»Jag tänker inte att ’nu ska jag visa mig modig’. Jag diskuterar och bollar alltid tankar och idéer med alla proffsiga medarbetare omkring mig. Jag reflekterar också över vilken sorts människa jag vill vara och framför allt inte vara. Jag litar till mig själv och då vågar jag mer. Därmed inte sagt att jag inte kan känna osäkerhet många gånger. Att erkänna det är en annan del av att vara modig.«

Ge något exempel där du visat dig orädd.

»När jag lät homosexuella poliser bära uniform under Prideparaden första gången. Det blev ramaskri. Jag blev anmäld till JO och JK och fick utstå mycket kritik. Men syftet var att markera att polisen står för allas lika värde. Det var ett underbart tillfälle att i konkret handling visa att vi står för mångfald. Dessutom var det ett inlägg för att bekämpa fördomar, även inom polisen. Men ofta tror jag att jag sticker ut hakan mer utåt än internt.«

Vad bottnar ditt mod i?

»Jag har en bred allmänbildning och har jobbat med många olika saker, i olika roller. Dessutom har jag ett brett kontaktnät som ger mig kunskap. Jag stämmer ofta av med mina mellanchefer i kontroversiella frågor. Att ha på fötterna ger mig trygghet och gör att jag vågar mer.

Dessutom drivs jag av ett starkt engagemang för den lilla människan. Det har jag haft med mig sedan barnsben. Ibland krävs det att man är politiskt inkorrekt och fattar obekväma beslut för att nå dit man vill på lång sikt.«

Har du alltid varit orädd som chef?

»Nej, verkligen inte, men jag har blivit modigare med åren och med stigande erfarenhet. Oräddhet går att träna upp.«

Hur då?

»Genom att alltid göra lite mer än man tror att man vågar. Om man vill ta ett steg bakåt är ett bra tips från mig att i stället ta ett steg framåt. Nästan alltid upptäcker man att det inte var så farligt som man trodde. Tar man däremot ett steg bakåt blir man bara ännu mer rädd. Jag försöker lyssna inåt och tänka efter vad jag vill. Sedan bryr jag mig inte så mycket om ifall det är politiskt inkorrekt, ofta blir det mycket bättre. Det viktiga är att man innan man gör något har klart för sig varför. Därefter måste man stå kvar och inte backa, även om man stöter på motstånd. Däremot lyssnar jag på och lär av kritiken.«

Smittar din oräddhet av sig på omgivningen?

»Det hoppas jag. Jag har på många sätt en orädd omgivning. Polisanställda är ofta modiga personer. Jag uppmanar mina medarbetare att tänka och testa nytt. Det är tillåtet att misslyckas. Ibland kan jag medvetet använda provokationer för att väcka debatt och få fram engagemang och mod hos andra. Men man måste vara försiktig så att man inte upplevs som skrämmande.«

Hur undviker du det?

»Jag försöker vara tydlig med var jag står och varför. Men det betyder inte att jag alltid har rätt. Jag erkänner när jag har fel. Jag lyssnar på erfarna medarbetare innan jag fattar beslut och kör inte bara på. Men jag inbillar mig inte en sekund att inte även jag misslyckas ibland.«

Du har sagt att du tror på mjuka nypor och hårda tag – hur lyckas du med balansen?

»Att vara modig i bemärkelsen att hänsynslöst bara köra på som man själv vill är inte särskilt modigt. Konsten är att kombinera oräddhet med ödmjukhet och medmänsklighet. Jag lyckas inte alltid med det. Men jag har bett familjen och min bästa vän att säga till mig när de upplever att jag förändras negativt som person av att jag är hög chef. Och det gör de! Ibland blir jag sur och tycker att de är orättvisa, men efter ett tag inser jag att de har rätt.«

Hur mycket ska man som chef lyssna till sig själv jämfört med andra?

»Det är en svår avvägning. För min egen del är jag sällan tvärsäker i början. Jag lyssnar på andra, bollar mina åsikter och samlar beslutsunderlag. Inte sällan ändrar jag min ursprungliga uppfattning. Men när jag lyssnat klart är det ändå jag som fattar beslutet utifrån vad jag själv tycker. Det kan innebära att jag går tvärs emot vad alla andra tycker.«

Är det alltid värt priset?

»Än så länge har det varit det. Visst har tanken slagit mig att det skulle vara bekvämare att hålla en lägre profil – men nej! Det är ingen mening att ha mitt jobb och bara förvalta det. Även om jag får hatbrev får jag så mycket positiv respons att det väger upp många gånger om. Men vi kvinnor behöver tänka på att stärka teflondräkten ibland och inte ta så illa vid oss av motgångar.«

Ligger du aldrig sömnlös på nätterna?

»Nej, inte numera. När jag var yngre gjorde jag det om jag hade något svårt personalproblem. Nu försöker jag hjälpa mina chefer under mig med stöd, exempelvis i nätverk för att skapa mod genom att hjälpa varandra i gruppen.«