När Sofie König blev chef kom det helt oväntat. I ett trollslag förvandlades hennes kolleger till hennes medarbetare. Och samtalen vid fikabordet fick en helt annan ton.
Men skiftet innebar också andra erfarenheter. Till exempel fick hon säga upp en medarbetare som inte skötte sina arbetsuppgifter.
»Det var en ny situation för mig. Uppsägningen diskuterades fram med de berörda cheferna, men även med min chef och styrelseordföranden.«

Händelsen födde även insikten att man som chef tvingas stå själv. För om alla ska vara med i samtliga beslut blir det lätt otydligt.
»Ja, lite ensamt blir det. Vissa samtal bjuds du inte in till som chef«, säger Sofie König.

Men att det emellanåt blir ensamt i chefsrollen betyder inte att chefen är ensam. En undersökning som Chef och Synovate har gjort bland 500 chefer förpassar begreppet »Det är ensamt på toppen« till soptippen för avlivade myter.

84 procent av cheferna har någon person som de ocensurerat kan diskutera med när det handlar om svåra frågor kopplade till rollen som chef.

Cheferna i Chefs och Synovates undersökning anger en kollega som främsta bollplank. På andra respektive tredje plats på listan över samtalspartner kommer en anhörig eller en vän. Därefter kommer den egna chefen och längst ner på listan kommer en mentor.

Problematiken är förmodligen allra störst för den som, i likhet med Sofie König, blir befordrad i den egna gruppen och plötsligt blir chef över sina kompisar. Frestelsen att backa tillbaka till den varma kamratskapen är stor. Men det finns saker som du inte kan prata med dina forna kolleger om. Och det finns saker som de inte kan prata med dig om.

Samtidigt är det bättre att bryta ensamheten och söka någon att samtala med, i stället för att ge alla svaren själv.
»Ibland behöver chefen få säga ’öhhh, jag kräks!’ utan att det slår tillbaka i ansiktet på honom nästa dag«, säger psykologen Kira von Knorring Nordmark, som jobbar på IPF, Institutet för personal- och företagsutveckling.

Hon uppmanar chefer att skaffa sig ett bollplank som vet vad det innebär att vara chef. Men se till att det är någon som kommer utifrån, som du inte riskerar att träffa vid kaffebryggaren på måndag morgon.
»Visst förekommer det att chefen pratar för mycket om svåra frågor bland medarbetarna. Men nej, i stort tror jag inte att chefer pratar för mycket. Om man pratar så gör man det för att uppfylla sin chefsroll«, säger Kira von Knorring Nordmark.

Men vad är det chefen absolut inte får säga?
Enligt lag omfattas läkare, lärare, poliser, präster, advokater och psykologer av tystnadsplikt. Inom offentlig verksamhet gäller sekretess kring alla frågor som rör hälsa. I den privata sektorn omfattas frågor om sjuklön och rehabiliteringsärenden av tystnadsplikt.

Men annars är det bara det sunda förnuftet som hindrar chefen från att prata bredvid mun – och en ömsesidig lojalitetsplikt som finns mellan chefer och medarbetare.

»När lojalitetsplikten diskuteras utgår man oftast från arbetstagarnas lojalitetsplikt mot arbetsgivaren. Innebörden av chefens ansvar i denna ömsesidighet är mer oklar«, säger handläggaren Petra Herzfeld-Olsson på arbetsmarknadsdepartementet, som just nu arbetar med utredningen »Integritet på arbetsplatsen«.

Men lojalitetsplikten förutsätter att chefen är lojal tillbaka genom att prata om sina medarbetare med andra på ett ansvarsfullt sätt.

Av både diskretions- och lojalitetsskäl, får man förmoda, pratar chefer alltså i första hand med chefskolleger och den egna chefen, och i andra hand med anhöriga och vänner utanför arbetsplatsen. Men, vad chefen gör är inte detsamma som vad chefen vill. Chefen gör faktiskt totalt tvärtemot vad han egentligen vill, visar Chefs och Synovates undersökning.

42 procent pratar med en nära vän om svåra frågor knutna till chefsrollen – men bara 2 procent vill göra det. 45 procent pratar med en anhörig – men ingen vill egentligen göra det.
Bara 10 procent talar med en mentor – trots att 61 procent helst av allt skulle vilja göra det.