Håller med HH; jag förundras också över ett flertal inlägg här som pratar om relationen chef och medarbetare som om det handlar om vuxen och barn. Det första som chefen påpekade för mig på ett tidigare jobb var att jag inte fick ta semester den första tiden/månaderna eftersom det var mycket att göra. Det var märkligt för mig att som 40-åring få höra det på min första dag. Trodde chefen verkligen att jag skulle ansöka om semester det första jag gjorde. Nej, jag var ju full av motivation och längtade efter att ta tag i nya uppgifter, hade inte en tanke på ledighet. Allt detta (ovan) är ju häpnadsväckande!! Liknande uttalanden från chefen fick mig att förstå att det skulle vara tyst i klassen. Medarbetare som till exempel inte ville sitta i öppet kontorslandskap blev tillrättavisade gång på gång. Som chef måste det också vara viktigt att ta signalerna från medarbetarna på allvar. Kanske vissa faktiskt inte mår bra av att sitta så pass öppet inför varandra.

Problemet är ju att det är just det vi försöker göra, vi vill inget annat än att ta vårt ansvar. Det är snarare chefens inställning ifrån början som gör det problematiskt. Chefen utgår från att medarbetarna (“de flesta medarbetarna”)inte vill ha ett ansvar. Hur kan någon utgå ifrån detta (fördomar….!?)? Jag menar att det är just genom eget ansvar som både chefen och medarbetaren växer som människor. Kan det vara som så att chefen inte vågar av andra anledningar ge oss det ansvar vi borde ha för att kunna ge det bästa till organisationen, företaget… Jag arbetade i en organisation men fick inget ansvar, ingen arbetsbeskrivning, eget arbetsområde… Jag efterfrågade detta förstås utan att få något klart svar. Det mesta flöt runt. Projekledaren smet ifrån uppgiften och så vidare. Medarbetarna är inga barn och heller inte några djur i bur.

Tänk på att det finns många som blir chefer för att de inte finns några andra karriärsvägar i Sverige. I USA kan man bli “Senior” eller “Partner” eller helt enkelt få en ordentlig löneförhöjning för att man gör ett bra jobb - det tilllåter inte Jante, därför blir man chef även om man inte vill det. Chef.se ser jag kuriosaläsning, ungefär som Aftonbladet eller Expressen men det är knappast en seriöst forum för professionella och erfarna chefer.

Till sist, tänk på att chefen har varit anställd - har du varit chef?

Det finns en hel del värdelösa chefer och jag har fått en beskärd del av dem, samtidigt när jag ser tillbaka på mitt agerande som underordnad så var det ganska puckat - man har blivit intutad en massa skit av facket och som Smurfen säger, man har sin egen agenda o skiter i företaget egentligen, så länge man har ett jobb det vill säga. Chefen är anställd, han skiter också i företaget, men på ett annat sätt - han har mer (lön) att förlora.

Ja, meningarna går isär, men som Samuraj gör, “skylla” på facket och jantelag, nej minsann! Att vara en tydlig ledare som, ibland, pekar med hela handen, är faktiskt helt OK. Medarbetare, ja jag väljer att kalla dem så, som är informerade och förstår företagets mål och visioner, förstår oftast också ett tydligt besked. De som inte är med på tåget blir kvar på stationen och kommer att lämna företaget, själmant eller bli uppsagda. Problem, kanske, men det fungerar faktiskt så.
Sedan blir jag otroligt irriterad på att i nästan alla exempel, vad det än gäller, så har man projekt/projektledare som någon slags referens. Kontor/kontorslandskap etc - är det någon av alla experter som någonsin provat sina teorier på t ex ett hotell, en stor konferensanläggning, eller liknande?

Varför skriver ingen om att chefen är svag i sitt ledarskap då hon inte kan ge ett ordentligt svar på en gång i enkla frågor? Utan alltid hänvisar till att ge ett svar senare? Chefen blir i denna situation löjeväckande. Enkla frågor kräver förmodligen också enkla svar och med det samma, om man har något så när vuxet hyfs som chef! Min chef skjuter nästan alltid sitt svar till ett senare tillfälle… Och det ger inte någon större respekt för chefskapet - utan tvärtom. Särskilt när man själv som arbetstagare så gott som alltid förutsätts störta upp ifrån stolen för att ge chefen ett omgående svar. Skall man knäppa chefen på näsan för ett sån’t omoget beteende? Respekt fordrar respekt, tycker jag.