Sök på Chef.se
Chef logo

Lördag 26 maj 2012

 
Annonser:











STARTSIDA

ARKIV

UTBILDNINGAR

EVENEMANG

FORUM

FRÅGA EXPERTERNA

BLOGGAR

ANNONSERA

PRENUMERERA

OM CHEF


Räddaren i nöden
Cheftest. Hon tillträdde som lugnet själv i en skamfilad organisation. Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström har ökat insynen, återupprättat förtroendet och ingjutit nytt mod. Men nu är det krisläge igen.

Läs mer

Ledarligan – topplistan över de bästa och sämsta cheferna
Klara Adolphson

»Tio procent poppar aldrig«

I sin nya bok Chef kan du vara själv presenterar ledarskapskonsulten Klara Adolpshon »popcornmetaforen«. En liknelse som många chefer kan känna igen.

Annons:
Klara Adolphson är ledarskapskonsult på Ledarna och sitter med i juryn som utser Framtidens kvinnliga ledare. I sin vardag träffar hon ett stort antal chefer och nästan alla verkar känna igen popcornmetaforen.

»När du gör micropopcorn poppar tio procent av kornen direkt. Åttio procent poppar efter ett tag och tio procent förblir opoppade. Hur du än värmer så blir de aldrig frasiga popcorn.«

Hon menar att det även stämmer på medarbetare. Tio procent förstår precis vad du menar, tar initiativ och leder ihop med dig. Åttio procent fattar galoppen först när ser att de tio första procenten har satt igång. Men de sista tio procenten vaknar aldrig riktigt till.

Ändå är det ofta de sista tio procenten, de »opoppade« som chefer lägger all kraft på.

Varför fokuserar chefer så mycket på de opoppade?

»Jag tror att människor fungerar så överlag. Vi vill vara alla till lags. De opoppade är ganska starka i sina negativa kommentarer. Det är de tankarna man går hem med, det är det som biter sig fast.«

Hur ska man tänka i stället, för att ge de första tio procenten mer utrymme?
»Oftast är man som chef också den typen, så man känner igen dem ganska lätt. De sitter och nickar med och är uppmuntrande till dina förslag. Använd dig själv som utgångspunkt och tänk vad du själv skulle gå igång på.«

Vad vinner man på att strunta i de negativa?
»Om man låter surdegarna ta stor plats, så tappar man sig på energi och kraft. Genom att satsa på de positiva blir du laddad som chef.«

Finns det inte en risk att de »opoppade« känner sig försummade?
»Jo, det är superviktigt att bekräfta dem och lyssna på dem. Ofta handlar det om människor som har jobbat länge. De har oftast viktiga synpunkter i sakfrågan. Men man får inte låta dem påverka en känslomässigt. Då är risken att de till slut drar ner hela gruppen till deras negativa nivå.«

Klara Adolphsons bok »Chef kan du vara själv« kommer ut i slutet av augusti på Liber.


Fotnot:
begreppet "Popcornmetaforen" myntades ursprungligen av Henrik Challis.

Betyg på artikeln


Sätt ditt eget betyg på artikeln:

Jon:

Hur vet vi att det stämmer, siffrorna?

“Tio procent förstår precis vad du menar, tar initiativ och leder ihop med dig. Åttio procent fattar galoppen först när ser att de tio första procenten har satt igång. Men de sista tio procenten vaknar aldrig riktigt till.”


.:

Hej Jon!

Popcornmetaforen har myntats av min kollega Henrik Challis och bygger (så vitt jag vet) inte på några vetenskapligt framtagna siffror utan snarare på erfarenheten av hur det brukar se ut i grupper.  Tänk efter själv, visst är det här ett mönster som man ofta kan iaktta och visst är det besvärligt att man så ofta går i gång på de opoppade istället för på de som poppar direkt?! Popcormetaforen brukar jag använda för att hjälpa chefer att själva få lite distans till de där som inte poppar Det är många som blivit hjälpa av den och den är bra att använda när man i gruppen har behov av att prata om motstånd på ett avväpnande sätt.

Mvh Klara


.:

Detta var sjukt lärande. Men det som jag fastnade på och började tänka lite på. Om det är 10 procent som inte “poppar” alls, kan inte det bara ha att göra med omständigheterna runt omkring? som tex fel avdelning för just denna person eller att personen i fråga inte bryr sig om företaget “jobb är jobb”?
Finns det något sätt att förlindra det negativa sättet hos med arbetarna?


.:

Jomen visst är det så i många fall! Rätt förutsättningar är a och o. Alltid. Men det kan uppstå motstånd ändå av en massa olika anledningar. Jag skriver mer om detta i min bok Chef kan du vara själv! som släpps den 23 augusti. Kanske är det någon klok chef som är inne här på Chef.se som vill dela med sig av hur ni brukar göra när det går i stå?


Krister:

Bra metafor. En variant på Paretos princip (80-20) regeln som försvaret använt länge inom gruppdynamiken. 20% av trupperna släpar fötterna efter sig och tar inga initiativ men om du gör dig av med de 20 så blir 20% av de resterande oduglingar istället. Alla behövs!


Lasse:

Ja de 20%-en trupper kanske var de som kom hem igen? Kanske de smartaste ? De 10%-en opoppade kanske var de som tänkte själva medan de 10%-en som poppade först inte hade någon egen vilja eller bara ville vara till lags i alla lägen.  Livsfarliga att omge sig med, ja-sägare har aldrig fört någon verksamhet framåt.


Ola:

Jag coachar en person just nu som bara har sett de 10% “opoppade”, i det här fallet inte medarbetare, utan negativa människor i hennes sociala o professionella nätverk.
Jag har lyckats vända detta fokus, och fått henne att bara strunta i dem - vare sig bevisa att hon duger, eller omvända dem.
Och jag själv jobbar ofta med att faktiskt strunta i de negativa. Men ofta blir jag lika förvånad varje gång när de dyker upp :-)


Lasse Olsson:

En annan benämning är:
Ledarhundar, de som visar vägen.
Gråhundar, som inte syns men gör sitt jobb.
Lathundar, som aldrig levererar.


Carina:

Oj vad jag känner igen problemet.

Jag höll på att gå under i mitt engagemang för de opoppade. Mitt ego sa att visst kunde jag vända trenden i den gruppen där ingen annan hade lyckats. Jag är glad att jag satsade stenhårt och nådde vissa förbättringar men nu är gränsen nådd och jag behöver inte anklaga mig för att inte har gjort någonting eftersom jag har åstadkommit många åtgärder. Rejäl tydlig ledning och skarpa gränser var det bästa som bet på den gruppen. Grupper är olika men den här behövde stark ledning som inte var helt enkelt att genomföra men i längden så har jag blivit accepterad. Jag är gladare och gruppen nådde inte högre i sitt självgående! Nu lägger jag större fokus på andra och försöker att synliggöra det goda beteendet.


Conny Söre:

Kanske vore detta resonemang något att ta till sig för skolsystemet. Min lilla erfarenhet är att det ser ungefär lika ut i en vanlig skolklass även om fördelningen som sagt går att diskutera. Det läggs oerhört mycket resurser på elever som inte poppar. Kanske skulle de fungera bättre i en annan kastrull för om magin fungerar som Krister förklarade kommer 90% av de opoppade plötsligt att vakna upp.


.:

Bra illustrerat. Jag har en annan liknande metod. Läs; http://retorikfabriken.dk/?p=108
Den kallas stjärnan och kräket.
Hälsningar Villy Hansen


Mattias:

Hej
Alla behövs på en arbetsplats. När en del gasar på hejdlöst och vill prova nytt hela tiden är det bra med några motpoler som nyanserar upp det hela. Ibland står de “negativa” för uthålligheten i en process.


.:

Absolut, motpoler behövs. De tillför andra perspektiv, gör riskanalyser och säkerställer att planen håller. Det är ett fatalt misstag att blanda ihop dem med motarbetare, vilket är något helt annat. En motarbetare vill inte nå målet, de vill i första hand nollställa ledaren av olika skäl. Problemet är att motarbetare har en förunderlig förmåga att förklä sig som sanningssägare. En klassiker är att när du som chef uppmanar en motarbetare att vara mera konstruktiv, kommer vederbörande med motrepliken: “Får man inte ha andra åsikter här?” Vilket snabbt får en demokratisk, intet ont anande chef att vika ner sig. Det är som vita flugsvampar och champinjoner. Det gäller att se skillnad på dem och hantera dem olika. Och det är en framgångs- och överlevnadsfaktor för en chef. Vilket truppbefäl vill ha motarbetare med sig på ett svårt uppdrag?



Kommentera artikeln:

Signatur:

Email (ej obligatoriskt):

Kommentar:

Kom ihåg min personliga information

Meddela mig om uppföljande kommentarer?

Fyll i ordet du ser nedan:











Administration

Hjälp – vi drunknar


Magdalena Andersson
Foto: Johannes Helje

Magdalena Andersson - en vinnarskalle


Pekka Viljakainen

En typisk finnjävels bekännelser


Nio myter om att motivera


Tuffaste chefen vinner - eller?


Annons:

Gudrun Schyman

Schyman startar maktakademi


Ge rätt stöd till medarbetare i kris


Bocker

Från Putin till Hoppy


”Jag jobbar för mycket och vill dra ner”


Management by trevlig


vag

Gå ner i vikt – så hittar du motivationen


”Hur hanterar jag kollegans snedsteg?”


Godis dator

Illustration: Kajsa Eldsten

Odla din vilja


”Hon bara gråter”


Vakna! Du sover för lite


Fem vanliga misstag vid dålig sömn


akuten

"Så gör vi omöjliga prioriteringar"


Bästa tipsen: Så får du andra att lyssna


Machiavelli

 

Machiavelli – ingen ondskans apostel


1000 dagar med Karl-Johan Persson


Annons:


Hur ska Anneli minska ledningsgruppen utan att få alla emot sig?
Chefs expert, professor Lars Strannegård, ger svar.


Dilemmat: ”Två av mina kolleger har uppenbarligen en kärleksrelation. Jag kom på dem, strax efter jobbet... Hur ska jag hantera detta?”
Hur skulle du göra? Diskutera här.
Dilemmat. »Jag ska på intervju för ett nytt chefsjobb. Måste jag berätta att min fru är gravid och att jag kommer vilja vara föräldraledig?«. Ge vår läsare ditt råd!
Vad gör man som ny chef på ett företag där medarbetarna ständigt kritiserar varandra? Det är frågan i veckans dilemma.
»Å ena sidan tycker jag att de ska ta det lugnt, å andra sidan är det bra att jobbet blir gjort. Vad ska jag göra?«
»Det pratas mycket om effektiviseringar just nu i min organisation. Hur gör jag som chef för att inte bli utmanövrerad i samband med det?«