Energitjuvens självhävdelsebehov och strategi
Att vara i skenbart överläge när motparten samtidigt tappar kraft ger energitjuven en känsla av triumf. Det är fråga om en makt¬ och självhävdelsebeteende som innebär att utövaren är likgiltig för omgivningens behov eller åsikter. Människor med ett över¬drivet självhävdelsebehov måste alltid styra och njuter av att säga nej. De förvränger verkligheten och vill inte se sin del i en pro¬blematik.
Den som råkar ut för en sådan person kan negligeras på flera sätt. Antingen låtsas energitjuven inte höra vad motparten säger utan verkar helt upptagen med sitt eget medan motpar¬ten pratar. Eller så uteblir energitjuvens reaktion helt och mot¬parten får inget svar utan blir helt osynliggjord. En annan av tagarens strategier är att hela tiden ifrågasätta det som sägs - han är motvalls, konstrar och har en allmänt negativ attityd. Det är fråga om ett glädjedödande; motparten blir varken sedd eller förstådd. Tagaren får däremot en kick och känner sig nöjd och upplyft.
Det allra svåraste att upptäcka är energitjuvsstrategierna med dubbla budskap. Frustrationen göms bakom en snäll och vänlig attityd och ett ständigt leende, men om man ställer krav på personen i fråga väcks en blossande vrede till liv. Sättet att ge med ena handen och ta med den andra skapar förvirring och energibrist hos den som drabbas.

Ett mycket extremt exempel på personlighetsstörningar är psykopati. Man är charmerande, mycket manipulativ, känner inga skuldkänslor för sitt beteende. Ett extremt exempel på en psykopat (på sin tid mycket tillbedd också på våra breddgrader) var ju Hitler.

Måltavla för avund
Som måltavla är man ständigt utsatt för projicerande arbetskamraters elakheter, som ibland ger upphov till rena hatkänslor.
Ett uttryck för avund är viljan att fördärva och förstöra. Det handlar om att kränka den man är avundsjuk på. Ett hat är att inte vilja se när det går bra för arbetskamraten. Det avundsjuka arbetskamraten kan till exempel nonchalera sin måltavla vara likgiltig och inte vilja dela glädje eller någon annan positiv känsla med honom eller henne. Bakom döljer sig rädslan att överträffas eller att måltavlan i något avseende ska höjas upp. Det är ständigt på sin vakt och kontrollerar att ingen får något - materiellt eller känslomässigt som det självt inte får.

Att säga att konflikter beror på att någon är ensamstående, ensamt barn eller vad det vara må, är en försåtlig formulering. Det som gäller för kollektivet “ensamstående” - att de skulle oftare vara i konflikt än andra – behöver inte alls gälla för den enskilde ensamstående individen!

Det blir lätt för den “konfliktande” ensamstående personen att luta sig tillbaka och säga, “mina konflikter beror på att jag är ensamstående - så jag kan inget annat göra så länge jag är ensamstående!”

Det finns en lång rad faktorer som kan försvåra eller underlätta för goda relationer på jobbet, men att kalla dessa faktorer för orsaker till konflikter blir för dumt.

På individnivå handlar konflikter till syvende og sisdt om att kunna uppföra sig väl och att kunna ta vara på sig själv – också när de andra inte kan det. Det är dessutom fullt möjligt att vara oenig utan att vara ovänner. Du kanske känner någon som gillar lutfisk…. kanske rent av en nära vän? Ja - du förstår vad jag menar.

Därmed inte sagt att kloka arbetsgivare ser till att befrämja faktorer som underlättar för goda relationer och arbetar för att de försvårande faktorerna reduceras. Men om vi lever i förhållanden, är singlar, har syskon eller inte – de ska vi som individer ta ansvar för.

Grälsjuka personer finns i alla grupper, men vad är det som framkallar beteendet, hacka på andra för att må bättre själv? eller för att det är kul att reta upp andra   för att få en reaktion som är ett manipulativt beteende.En del söker konflikter och skapar dom men varför?

Jag märkte en stor skillnad på min omgivning när jag skilde mig. När jag var gift var alla trevliga men när jag skilde mig kom kritiken, inget var bra längre. Allt kritiserades, hår, smink, kläder, hur jag pratar, min hållning, mitt arbete. Jag har idag ett förhållande med en ny man och då vart intresset från kollegor om han var tät och hade chefsposition. Han är chef och jag nekade inte till hans plånboks storlek även om den är normal och jag har idag en mycket bättre situation. Kan problematiken uppstå även från andra hållet -vad var det som mättes?

En studie vid Linnéinstitutet i Växjö har funnit samband mellan konfliktbenägenhet och personer som är ensamstående.

Att få bekräftelser är underbart. Att dagligen doseras med sådana från barn och maka/make gör livet lätt att leva. Men om det är så att pelargonian eller katten
ska fullgöra hela det behovet uppstår kanske en understimulering.
Här kan arbetskamraterna fylla en stor social funktion genom att inte endast jobbrelaterade spörsmål diskuteras utan att även privatärenden hamnar på agendan.

Bekant är att arbete och fritid flätas allt intensivare samman. Att hålla isär privatlivet och arbetslivet blir svårare. Informationen om oss blir allt tillgängligare och allt mer komplett. Vi själva bidrar med att vika ut oss i sociala media och familjära angelägenheter blir åtkomliga i arbetsorganisationen. 

Är det kanske så att singlar rent allmänt ställer höga krav på sin omgivning och att det också kan vara ett skäl till singelvalet? Eller är det så att de som lever i parrelationer inte har så mycket energi kvar när de väl kommer till jobbet efter hårda förhandlingar med hemmapartnern?

Det finns ju även forskning som tyder på att exempelvis män som har familj, män som är långa, människorsom är snygga o.s.v. särbehandlas positivt på arbetet. Dessa personer är ju enligt forskning också mer eftertraktade som partners. Kanske är det även så att den som anses mindre snygg och faktiskt har svårare att hitta en partner dessutom blir missgynnad och dåligt behandlad på jobbet. Vad gäller endabarnen har jag ingen åsikt.

Konflikter på arbetsplatsen
http://arbetsplatskonflikt.av.gu.se/6bibl/6webbplatsindex.html

Jag är både förstabarn och ensamstående, men jag bråkar aldrig. Undantaget från regeln, tydligen ...*ler*

Ex: En singelperson som är noggrann i sitt arbete med att lojalt leverera sin arbetsinsats till företaget den är anställd inom, och har en skötsam inställning i arbetet till sin chef och sina arbets kollegor.
Situationen jag varit med om är att de övriga personer som lever i förhällanden vill gärna under arbetsti ” dra skämt om alla personer som lever singelliv.
Och det är alltid den skötsamme singel medarbetaren som först blir utfryst på en arbetsplats.
Även om den skötsamme singel medarbetaren drar in miljon belopp per vecka till företaget.
Så är det alltid personen som lever f.n. singelliv som först får lämna företaget.

Det allra svåraste att upptäcka är energitjuvsstrategierna med dubbla budskap. Frustrationen göms bakom en snäll och vänlig attityd och ett ständigt leende, men om man ställer krav på personen i fråga väcks en blossande vrede till liv. Sättet att ge med ena handen och ta med den andra skapar förvirring och energibrist hos den som drabbas.
Precis så här använder personer Budskapet ” Mot den person som är ensamstående ” i att den ensamstående skulle ha missat något som den icke singel skulle ha förskansat sig med ( Enbart i syfte att skrämma den som är singel ” på flykten, med ord som ( Jag hör inte, en singelperson i en kundtjänst mottagning kan ha fler kunder samtidigt för att den har vana av att tvingas utföra allting själv, och i det här fallet är singelpersonen den starke som har vanan över orden ( skall jag göra något så får jag göra det själv )

Herregud… Nu förstår jag varför min chef, under en stressig period på jobbet när hon precis lagt på hela arbetsgruppen nya arbetsuppgifter med kort varsel, drog upp det faktum att jag var singel och därmed för engagerad i jobbet, när jag påtalade den redan stressiga arbetssituationen. Hon hade naturligtvis läst detta.

Jag är gift.
Och arbetar som chef.
Jag har varit lyckligt gift i tre år, men nu har jag för första gången blivit otroligt attraherad av en annan man. Vi har mötts på jobbet och det har absolut inte hänt någonting, men i min fantasi är det honom jag tänker på, och inte min man. Jag kan inte sluta tänka på honom och det känns som om jag är otrogen även om jag inte varit det rent fysiskt. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna vilja ha någon annan än min man. Kanske har jag gift mig med fel man, han kanske inte är mannen i mitt liv? Är denna förälskelse ett tecken på att vårt äktenskap är slut?

Ang ovanstående kommentar
“råder” låter lite förmätet då jag inte vet ett smack om ditt liv men det är iallafall så jag hanterar mitt.