

»Det går inte«. »Jag kan inte«. Att lyssna till medarbetares gnäll hör till chefens vardag. Men du kan bryta trenden. Psykologen Liria Ortiz ger fyra goda råd.
Artiklar som länkar till denna:
publicerat 2009-09-29




(2/5), baserat på 7 röster
På min arbetsplats så är vissa arbetare så oförskämda så dom säger, näää det vill inte jag göra, näää jag vill inte jobba med honom/henne, näääe jag vill inte resa 30 mil för två dagars jobb hos en kund och vad gjorde chefen, jo han gick o frågade alla tills det var någon som sa ja,och om ingen tackade ja så ringde han några arbetslösa för att erbjuda projektanställning för det som ingen ville utföra är det ledarskap?
oj oj. e detta sant som RB säger?? för skulle nångon utav mina anställda bete sig på så sätt så så skulle dem få ta sna saker och gå! det handlar om att ett företag ska gå runt och de anställda är där för för att det ska funka men kan vill de inte ställa upp så behöver de inte vara kvar!!!
Enligt min erfarenhet har personer som gnäller ofta dåligt självförtroende. Som chef gäller det i ett sådant fall att försöka förstå den egentliga bakomliggande orsaken till gnället och om möjligt lösa problemet. Kanske har personen fel arbetsuppgifter eller så kanske det finns organisatoriska problem som går att lösa. Det kan naturligtvis också röra sig om privata problem där man som arbetsgivare kan underlätta relationen med den anställde genom att lyssna men också vara tydligare med vilka förväntningar som finns. Om en stor del av personalen gnäller är detta ett varningstecken att något är allvarligt fel i organisationen. Ett bra arbetsklimat ökar prestationen och effektiviteten på arbetsplatsen.
Det finns positiva och negativa människor. De som gnäller har en negativ attityd till det mesta i livet. Det finns även människor som blir gnällspikar temporärt, beroende på att något hänt eller händer i deras liv som påverkar deras sätt att hantera känslor och tankar.
Som ledare måste man kunna särskilja de olika typerna av gnällspikar, och vara mycket rak is isn kommunikation med dem (när den väl kommer till stånd). Men gnälliga människor är inte uppskattade av någon, varken kollegfor eller chefer, så det bästa är att ta bort dem ur situationen.
För mig handlar det i grund och botten om ansvarighet. Gnäll och klagande är lätt eftersom personen inte behöver ta ansvar för det som sägs. Som Liria mycket riktigt påpekar är det lätt att skilja på det som är relevant och det som inte är relevant. Hör man inga förslag till lösningar är även ansvarigheten 0. Jag har börjat där: att klargöra att det inte är acceptabelt att bara lyfta fram problem och omständigheter utan att ha några tankar kring förslag på lösningar. Sedan den spelregel vart satt och kvitterad har det blivit betydligt mindre gnäll på avdelningen.
Vid möten och sammanhållningar stöter jag ofta på problemet att vissa “negativa” personer får med sig resten genom sitt gnäll. Vad jag gjorde för att bli av med detta var dela att ta upp det med berörda personer face-to-face., samt att jag avsatte tid för gnäll. En officiell “Gnäll-kvart” där det är fritt att gnälla och jag noterar inläggen för att sedan kunna kommentarer (eller komma med åtgärd/lösning) vid ett senare tillfälle. Detta har funkat mycket bra och samtliga har nu fått en annan medvetenhet om gnället vilket har gjort att det minskat
Många bra kommentarer som jag kan ställa upp på till stora delar. Jag menar dock att det finns situationer där en medarbetare uppmärksammar problem men själv inte kan komma på hur det ska lösas. Men tillsammans i gruppen och med chefens bistånd kanske man kan. Alltså, i vissa situationer bör man accepterar att den som “gnäller” själv inte har lösningen på problemet utan behöver hjälp med att fixa det.Som en chef sa till mig en gång: Man måste inte själv vara felfri och kunna allt för att få ta upp fel och brister på arbetsplatsen.
Är det inte så att detta är större problem i de företag som inte har “inbyggt” problemlösning i företagskulturen alltså då existerar det inget alternativ till gnället, inget forum där man får framföra sina åsikter på ett kreativt sätt…. då återstår bara gnäll, inget görs ju ändå.
Omdet förekommer mycket gnäll på en arbetsplats så är det ett tecken på att det inte står rätt till, på en sjuk arbetsplats tolereras inte ens konstruktiv kritik, den som vågar utsätts ofta med hot och represalier.
Har själv erfarenheter från sjuka arbetsplatser och vet hur det fungerar, det är antingen för eller emot tänkande och där svaga ja-sägare är vinnare.
ingen lösning inget gnäll… Ett recept för att skaffa bra medarbetare enligt concensus här? Inte undra på att vi skriker efter ledare i detta landet… Fy för chefer som inte tillåter “gnäll” om man inte har lösningarna. Detta är ett så sjukt beteende så om du som chef gör detta kan jag garantera att du får ingen dynamik du får en grå massa som kommer att sakta men säkert falla isär. Ett extremt dåligt sätt att bedriva “ledarskap”. ledarskap skall initiera de bästa sidorna hos människor, det är kanske lite jobbigt så då tar man till håll käft och stäng dörren metoden… då tycker jag att du skall se dig om efter ett annat jobb. utanför chefs position, kanske som sop hämtare? Då har du i alla fall inte med människor att göra och det tjänar hela samhället på i längden.
När skall det bli obligatoriskt med kvalitativa lämplighets test för chefs positioner?
Precis. “Kom inte med problem, kom med lösningar” - har ni hört den? Irriterande attityd! Jag vill hellre att man kommer med problem än lösningar eftersom lösningarna kommer utifrån ett problem och kan bara värderas utifrån det problemet.
Så: “kom med problem och låt oss lösa dem”.
Om man vill utgå från att chefen alltid har rätt, vilket jag tycker hela denna debatten verkar vila på, är det ingen ide att diskutera saken. Chefer har ofta fel, halvbossar slickar upp och sparkar ner.
Ett tips är att inte påtala problem utan låta det gå åt helvete. Är det tystand dom vill ha så ge dom det. med alla konsekvenerna.
Använd “gnällaren” till att lösa problemet och beröm, beröm, beröm. Jag anser att man ska ta gnäll seriöst. En gnällare har nog allt för ofta inte blivit hörd. Men det är viktigt att ta fatt i problematiken på en gång.
Det här hände hos oss: En städerska gnällde på att hon ALDRIG fick nån information. Jag satte henne till att lära sig att starta en dator och gå upp på vår informationssida där alla skriver aktuell information (uppbyggt i excel).
Hon fick order att komma in till mig på datakurs 3 eller 4 gånger ca en kvart per gång. Nu är hon den största informationsspridaren i huset. Hon har fått arbetsglädje eftersom hon har lärt något nytt. Hon har tom lärt andra hur man kommer in, läser och skriver i informationsboken.
Använd fantasin och tänk efter vad du kan använda av gnällspikens klagan. Det är bara fantasin som sätter gränser. Å till sist - handen på hjärtat, brukar detinte ligga ett uns sanning i klagandet?? ;-)
Det finns säckert 100 orsaker till att det gnälls.
En person som mobbas uppfattas ofta som gnällig o svår person som får utså verbala angrepp dagligt och det blir värre når inget görs åt det.
Avundssjuka skapar en massa gnäll och leder till överdriven övervakning av varandra, det sker när chefen favoriserar vissa medarbetare.
Kan räkna upp en hel lista av orsaker men jag slutar här.
” Ju längre en dörr får stå och gnissla, desto mer olja för att åtgärda gnisslet “
Samma är det med gnäll; om vi inte lyssnar och åtgärdar direkt så växer problemet och blir till slut en stor SUR DEG !! Och gnäll måste bemötas, vare sig det är gnäll-gnäll eller konstruktiv kritik som kanske inte framförs på rätt sätt. Många ggr låter just användbar kritik som gnäll för att det framförs på fel sätt! Det vet vi ju att vissa personer för fram sina idéer och får respons direkt medan andra knappt får tala till punkt innan åhörarna har gått iväg eller somnat.. Det gäller att kunna argumentera på rätt sätt och framförallt så ska vi ju komma i håg att klaga till någon som har makten att förändra!! Det är ju det allra viktigaste. Om någon gjort/gör ngt mindre bra klaga då till den personen och inte runt om till alla andra.. Mitt tips! :-)
Om en medarbetare inte vill jobba med en viss person eller grupp, kan det ju faktiskt vara så att den personen eller gruppen beter sig oförskämt mot medarbetaren. Det kan handla om mobbning eller trakasserier. Orsakerna till mobbningen kan vara att de spetsar på att en helt annan person ska få tjänsten eller att de försöker stöta ut någon som är äldre till förmån för någon yngre etc. Det är sällan felet ligger hos den som mobbas, men den mobbade vill gärna slippa problemet och har också rätt till att få gehör för detta. Jag tycker att många som svarar på s k problem här har en väldigt dålig fantasi och insikt om vad som kan ligga bakom dem. Det är mest uppmaningar om att göra sig av med personen frågan gäller, istället för att se vad som kan orsaka beteendet.
Det jag tycker att man inte har nämnt i den här diskussionen är att vi var och en har eget ansvar över våra liv, oavsett vår position på en arbetsplats. Alltså: när jag är förkyld så är det nästan ett krav idag från chef och kollegor att jag stannar hemma för att inte smitta någon. Det är knappast ok att jag då går runt och hostar folk i ansiktet. Men om jag är grinig och missnöjd så är det helt i sin ordning att jag “hostar mitt missnöje” i ansiktet på andra. Då ska jag kräva att bli förstådd och sedd??
Jag tror att lösningen är att tipsa om kurser och böcker i hur man kan utveckla sig själv till att bli en gladare och positivare människa.
LC:
Det du skriver att alla har ansvar för sig själva det stämmer, men det finns gott om människor som aldrig blir vuxna och inte tar ansvar för sig själva utan istället projicerar sina egna brister på andra för att må bättre.
Det är fantastiskt hur en artikel som handlar om att motverka gnäll kan få så många gnälliga kommentarer som ovan ;o)
Våga sprida glädje! Börja med att le till en främling eller börja prata i kön i mataffären. När jag känner mig gnällig brukar jag förvarna min omgivning om att jag ÄR gnällig och be dem ha överseende. Gillar ideén om “gnäll-kvart” beskriven av “KR”.
jag har just lämnat en arbetsplats bakom mig där jargongen var gnäll o klag o sura miner o dåligt (läs obefintligt ledarskap) Det är det bästa beslut jag har tagit! Nu jobbar jag på en stor arbetsplats med tydligt ledarskap o positiva människor! klagande o gnäll tar ner både humöret o entusiasmen o förstör stämningen nåt otroligt! Jag hade ont i magen varje morgon på jobbet tidiagre pga allt tjafs o gnäll direkt på morgonen nu kan jag fokusera på att göra ett bra jobb i stället!
“Företaget har rätt att leda och fördela arbetet…”
Gnäll bottnar oftast i bla brist på självkänsla, brist på respekt för andra och brist på ansvarkänsla.
Brist på självkänsla manifesterar sig oftast i att man väljer att sätta sig i en “offerposition”, där man hellre kritiserar än bidrar till en lösning, eftersom man är rädd att misslyckas om man kommer med en sådan. Beteendet är oftast starkt förankrat, eftersom man hellre gärna klagar på företaget/chefen, än att tex byta jobb. Det är alltid ngn annans fel…
Brist på respekt för andra är när man inte kan se att andra har gjort sitt bästa och slitit hårt med att försöka skapa ngt.De har lyckats med det i och med att det faktiskt finns ett företag, och att det troligtvis åstadkommer en hel del (bla anställer folk, betalar ut löner etc)!
Slutligen, bristen på ansvarskänsla. Den ser man lätt när någon väljer att stå utanför gruppen/företaget, eller försöker söndra den, istället för att se vad man kan bidra med för att stärka densamma. Den påminner om brist på självkänsla, eftersom personen oftast inte ser att ansvaret för att skapa sig en dräglig tillvaro faller på en själv i en mycket stor utsträckning.
Tvärtemot vad många tror, så är inte rätten att gnälla på jobbet en rättighet, utan ett negativt beteende som aldrig bidrar till något bra! Om man däremot påpekar brister på ett konstruktivt sätt, och försöker bidra med ngn lösning, har man oftast bidragit till att göra tillvaron ngt bättre, både för andra och sig själv!
Att rannsaka sig själv till tider, och kontrollera om ens gnäll bottnar i avundsjuka, egna tillkortakommanden eller
rädsla för förändringar i sitt eget liv är också nyttigt…
Det är min erfarenhet!
En fantastisk teknik vid möte med gnällspikar: repetera det de har sagt. ordagrant: Jaha, Anna, du tycker alltså att den här avdelningen är alldeles för stressig och att du får göra alldeles för mycket varje dag?! Har jag förstått dig rätt!? Samma metod som med barn… istället för motargument o kritisk röst tillbaka; låt personen KRÄKAS o REPETERA IGEN. Ställ sedan tre frågor: VAD behöver hända för att SITUATIONEN skall förändras? VAD kan DU göra för att du skall må bättre? VAD kan jag hjälpa till med? JU enklare lösning, desto snabbare väg ut ur gnällspikarnas land…
Mest utmärkande för arbetsplatser som det går dåligt för ekonomiskt:
Att konflikter på arbetsplatsen ofta ignoreras/tystas ned
Att det uppstår intriger och skitsnack på arbetsplatsen
Att de anställda grupperar sig i olika ”läger” utifrån konflikter
Offentliga arbetsplatser med otydlig ledning, där ledningen oftast avsaknar fackkunskaper och sitter utanför själva verksmaheten leder ofta till sk gnällkultur. Dvs desto mer verksamhet som kan privatiseras desto bättre, inga problem kan lösas lokalt då mycket bestäms ovanifrån. Sjukvård-Landsting är typex. Varje gång något privatiseras så ökar medarbetarnas välbefinnande och framförallt så kan rakare kommunikation införas och prestationsersättningar införas. Det leder till lugn och att verksamheten kan prioriteras.
Sidospår kan hanteras och kotterier brytas ner. All verksamhet har ett syfte - att bygga upp verksamheter kan ta sin tid och alla behöver inspiration och glädje. De flesta människor vet vad de skall göra - och politisk styrning skall vara där den behövs, och ha till syfte att underlätta och ge stadga till en organisation.
Man skall välja yrke om man road av det! Pengar kommer senare.
Låt mer verksamhet styras av individera. Politiker skall sätta regelverket - inte detaljstyra. NU gnäller folk för de känner att de inte kan påverka. Låt eget ansvar gälla!
Gnäll och fjäsk värst på jobbet
http://www.nyhetskanalen.se/1.1196683/2009/09/10/gnall_och_fjask_varst_pa_jobbet
Det finns gnäll som bygger på okunskap. Detta botas bäst med en förstående attityd och pedagogiska samtal. Okunskap beror uteslutande på olika utbildning eller erfarenhet. Prova att sätta samman en grupp med praktiker som har lärt sig själva tillsammans med teoretiskt skolade. Beroende på vad uppgiften är kommer ofta ena sidan att dominera. Men båda behövs och chefens roll är att vara där och skapa den balansen och tillåta olika tänkesätt och att fördela arbetsuppgifterna (prioritera). Om gnällare tar till brösttoner eller är martyrer måste man trycka tillbaka tydligt.
Men jag vet andra exempel där det i gruppen, eller i ledningen, finns obotliga naiva optimister. Det betyder att de föreslår kortsiktiga, endimensionella, ohållbara lösningar i en arbetsgrupp som nästan alltid bygger på dålig koll på hur helheten fungerar på riktigt. När tiden är knapp är snabba lösningar lockande. En arbetsgrupp med sådana naiva optimister måste ha gnällare som motvikt. Annars går gruppen med på beslut som inte går att genomföra praktiskt. Så om man har gnällare i gruppen bör man kolla upp de naiva optimisterna också.
Skillnaden mellan en optimist och en naiv dito är att den senare oftast älskar sina egna idéer och har svårt att prioritera helheten framför detaljerna. En naiv optimist berömmer allt som låter positivt , gynnar egna intressen och alla som säger ja, även när det leder åt fel håll. Som någon sa här tidigare,i offentlig sektor och i platta organisationer är detta vardag, oftast beroende på otydliga roller och befogenheter.
Det är naturligtvis skillnad på gnällare och på realister, men det är inte alla som kan skilja på dem i en diskussion. Det konstruktiva förslaget ska ju naturligtvis gå hand i hand med ett gnäll.
En som jobbat på båda sidor, privat och offentligt/ledare och lagarbetare
Kommentera artikeln:
Peter Reivall: I stort tillämpligt även i mindre företag som arbetar med en aktiv styrelse. Särskilt punkterna 3, 4 och 5 fann jag bra.
1
Kommentar
Lönsam mångfald
Ta initiativet. Ta in mångfalden och gå ut till mångfaldsmarknaden först, så kommer resten sedan.
1
Kommentar
Annons:
Affärscoachen Henrik: Ett tydligt exempel på: "Kultur äter Strategi till frukost!" Du kan inte tala om för dem vad som gäller - inget kommer hända förutom att de kommer trotsa ännu mer. Tvärtom skall du…
12
Kommentarer
5
Kommentarer
3
Kommentarer
Nätbrotten exploderar, skriver Computer Sweden. Det handlar ofta om något av nedan tre kategorier av brott:Dataintrång"Hit hör brott som innebär att någon olovligen bereder sig tillgång till ... Läs mer
När man blivit kallad till intervjuer förväntar man sig att bli bemött med respekt eller som en …
Ur forum: Karriär & kompetens
1 svar
02/12/2012 09:10 em
Av: Bergsarbetare
Har under min karriär kunnat konstatera ett fenomen (och en bekräftelse på diskriminering) när akademiska par anställs …
Ur forum: Karriär & kompetens
1 svar
02/12/2012 11:04 fm
Av: Diskad Lisa
Hej!
Vad är vanligt bet. lön och ersättning vid firmaresor, firmafester samt teambuilding?
Vi hade en …
Ur forum: Lön
2 svar
01/30/2012 03:18 em
Av: StefanM



Sverigechefen för Citroën, Magnus Bengtsson, bötesbelägger sen ankomst till möten med armhävningar.