Sök på Chef.se
Chef logo

Fredag 25 maj 2012

 
Annonser:











STARTSIDA

ARKIV

UTBILDNINGAR

EVENEMANG

FORUM

FRÅGA EXPERTERNA

BLOGGAR

ANNONSERA

PRENUMERERA

OM CHEF


Räddaren i nöden
Cheftest. Hon tillträdde som lugnet själv i en skamfilad organisation. Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström har ökat insynen, återupprättat förtroendet och ingjutit nytt mod. Men nu är det krisläge igen.

Läs mer

Ledarligan – topplistan över de bästa och sämsta cheferna
Foto: Istockphoto

Omotiverade behövs på jobbet

Talanger i all ära, men även de med mindre drivkraft är viktiga på arbetsplatsen.

Annons:
I en ny avhandling från Lunds universitet varnar blivande doktorn Jonas Lundsten för att låta den inre drivkraften bli den enda motivatorn på jobbet.
»Inre motivation ökar risken för att bli stressad. Utbrända har ofta haft en hög inre motivation. En annan fara är att man går upp så mycket i arbetet att man inte ser exempelvis problem i organisationen«, säger han till sajten Sunt liv.

Han har i en delstudie gjort en enkät med närmare 900 kommunanställda.

Föga överraskande visade den att chefer generellt har högre motivation än sina underställda medarbetare.
»Cheferna upplever att de har större möjlighet att påverka sitt jobb, vilket ökar motivationen«, säger Jonas Lundsten till Sunt liv.

Han menar att det finns en fara med allt för motiverade medarbetare. De är lättare att manipulera, och löper dessutom större risk att drabbas av arbetsskador.

Jonas Lundsten har kommit fram till att den ideala arbetsplatsen består av medarbetare som motiveras av olika faktorer: en del som gillar jobbet i sig, några som drivs av att tjäna pengar och en tredje grupp som är omotiverade men ser arbetsplatsen ur ett utifrånperspektiv.

De omotiverade kan bidra med en viktig beståndsdel. De är inte lika inkapslade i organisationen och kan därför lättare se fel och brister.

Av: Maria André

publicerat 2008-09-10


Betyg på artikeln


Sätt ditt eget betyg på artikeln:

.:

En intressant kommentar i dagens stressade samhälle där alla förväntar sig vara karriärister. Under senaste högkonjunkturperioden har fokus legat på att alla skall bli miljonärer och företagsledare eller så nära detta mål som möjligt. Man måste inse att denna undersökningen kan bli en intressant brasklapp att alla inte vill gå till toppen utan ser att de är nöjda med sin plats. Däremot gör de förmodligen ett mycket gott arbete och mer därtill om de känner sig tillfreds med sin plats och att chefen och samhället inte har förväntningar på dem att bli enligt ovan, GUD, den Allsmäktige. Som sagt ett intressant inlägg i samhällsdebatten.


Hugo:

Det finns en risk för att de omotiverade drar ner resten av personalen. De som vill gå hem kl 17.00 börjar hacka på sina ambitiösa medarbetare. Motiverad till att nå resultat blir till slut utmobbad en efter en.


HMG:

Ja, är företaget fullt av omotiverade människor kan jag hålla med. Men då skall nog företaget lägga ned för den ledningen är ju inte medveten om att motivationen gått så långt att alla dessa omotiverade tagit över. Så visst finns det risker, de brukar däremot vara tvärt om. De “överdrivet” ambitiösa brukar ge de som vill gå hem 17.00, syrliga kommentarer vilket gör dessa människor som är i sin fulla rätt att gå hem, ledsna och bekymrade. Men för att de skall kunna gå hem i tid gäller det ju att de fullgjort sina uppgifter de är anställda för. En god insikt om sin personal och ständigt engagemang tror jag skapar en motiverad skara som trots allt arbetar med företagets bästa för ögonen.


.:

Svar till Hugo. Att sitta kvar efter 17.00 och tro man är ambitiös, då har du nog missupfattat hela poängen med att arbeta. Kan du inte klara dina arbetsuppgifter på utsatt tid finns det bara två förklaringar; 1. Du har för mycket att göra, dvs antingen är er organisation åt h-vete och/eller du är för feg att säga nej. 2. Eller är du helt fel person för uppgiften och bör tänka om i yrkesvalet.


.:

“Omotiverade människor behövs?” Är enligt min mening ett slående uttalande i en puff om man vill väcka intresse. Men frågan är sanningsgraden i just den benämmningen? Två kategorier målas upp i artikeln. De “Omotiverade” - som går hem när klockan´slår 17.00 samt “karriäristerna” som strävar uppåt. Man blickar förbri de som besitter just engagemang och brinner för sitt (nuvarande) jobb. Man glömmer bara alla dem som inte strävar efter befodran, chefsjobb och högre lön.


Ulla:

Inga människor mår bra av att vara omotiverade och företag mår inte bra av att ha omotiverade medarbetare (eller chefer), däremot bör det finna en balans i ambitionen. Alla har olika ambitioner. Alla behövs, men sanningen är att företag som lyckas har medarbetare och chefer som vill lite mer än vad som exakt regleras enligt normen. Om man vill växa eller nå ett mål så måste man också ge något själv och sträcka sig lite längre.


HMG:

Till Ulla
Helt riktigt påpekande. Det kanske bör klargöras att benämningen “omotiverad” är att väcka intresse som R.W skriver i tidigare svar. Du har enligt min tolkning, pekat på kärnan, genom att underförstått tala om att det är ledningen som bör ha öra och öga till sin personal och på så sätt coacha och sporra varje anställd att må så bra som möjligt på sin arbetsplats. Då kommer oftast ett gott resultat vilket stärker den enskilde och förhoppningsvis smittar av sig, och så är den goda resan igång. Fast man får medge att personer i ledningsnivå också är människor med egna problem och utmaningar, trots att de är anställda för att stå över andra.


.:

Men vad är det här? Omotiverade medarbetare i sig är verkligen inget att eftersträva. Men att alla behöver vara supertalanger är heller inget självändamål.
Att vara motiverad betyder inte heller att man sitter till efter 1700. Den moderna generationen vill kunna vara motiverad, men flexibel för att kunna förena familj, jobb, fritid och humanism.


.:

..artikeln och inläggen i sig är ett målande exempel på att det behövs människor med olika grad av motivation inför uppgiften för att det ska “tända till” och skapa motivation som leder arbetet framåt…

..anställda som har eller uppger sig ha den önskvärda motivation som företaget öppet belönar, presterar varken med effektivitet eller kvalitet, utan stagnerar i sitt arbete..

..det mesta arbete som presenteras för chefer, ledning och ägare uppges ha arbetats fram av en enig grupp..

..jag önskar se en större diffrentiering i urvalet vid anställningar av personal..

..min uppfattning ar att det finns få kompetenta rekryterare, att många lägger in sina egna erfarenheter vid bedömning av vem som är en lämplig kandidat..

..vem har någonsin ingått i en grupp som är helt enig? ..i en enig grupp skapas ingen energi..

ENERGI skapas genom motpoler!!


Maria Olsson:

wow!! Ett intressant perspektiv. Kanske “omotiverade” är ett mindre bra ordval. Motivationen kanske ligger utanför organisationen. Hur vore det om alla var motiverade och ville klättra i organisationen, detta är omöjligt och skapar frustration när belöningen inte kommer.


viking:

chefen har för mycket jobb och måste klara av allt på nästa på engång lyssnr inte har ingen arbete till personalen


Lizen:

Robin Wernersson, Ulla och HMG’s resonemang summerar tillsammans hela artikeln på ett korrekt sätt anser jag.


.:

Ja, så kan man se det också. Att tre personers redovisade åsikter i tre artiklar tillsammans presenterar samma resonemang och att det enligt ditt sätt att ta avstånd från ett ställningstagande för din egen åsikt i ämnet…. tja *ler* är det motiverande eller omotiverande?

I jämförelse med resonemanget i ämnet så blir det till en jämförelse med den omotiverade som ställer sig bakom andras resonemang av feghet, ovilja eller rädsla att stå för sin egen åsikt.

Det fick mig att skriva ett svar för att själv komma närmare vad jag tycker genom att lära mig mer om hur andra tänker. Så i mitt resonemang behövs både o- och motiverade för utan motpoler skapas ingen energi!
:D



Kommentera artikeln:

Signatur:

Email (ej obligatoriskt):

Kommentar:

Kom ihåg min personliga information

Meddela mig om uppföljande kommentarer?

Fyll i ordet du ser nedan:











Administration

Hjälp – vi drunknar


Magdalena Andersson
Foto: Johannes Helje

Magdalena Andersson - en vinnarskalle


Pekka Viljakainen

En typisk finnjävels bekännelser


Nio myter om att motivera


Tuffaste chefen vinner - eller?


Annons:

Gudrun Schyman

Schyman startar maktakademi


Ge rätt stöd till medarbetare i kris


Bocker

Från Putin till Hoppy


”Jag jobbar för mycket och vill dra ner”


Management by trevlig


vag

Gå ner i vikt – så hittar du motivationen


”Hur hanterar jag kollegans snedsteg?”


Godis dator

Illustration: Kajsa Eldsten

Odla din vilja


”Hon bara gråter”


Vakna! Du sover för lite


Fem vanliga misstag vid dålig sömn


akuten

"Så gör vi omöjliga prioriteringar"


Bästa tipsen: Så får du andra att lyssna

Johens: Rent dravell

2

Kommentarer


Machiavelli

 

Machiavelli – ingen ondskans apostel


1000 dagar med Karl-Johan Persson


Annons:


Hur ska Anneli minska ledningsgruppen utan att få alla emot sig?
Chefs expert, professor Lars Strannegård, ger svar.


Dilemmat: ”Två av mina kolleger har uppenbarligen en kärleksrelation. Jag kom på dem, strax efter jobbet... Hur ska jag hantera detta?”
Hur skulle du göra? Diskutera här.
Dilemmat. »Jag ska på intervju för ett nytt chefsjobb. Måste jag berätta att min fru är gravid och att jag kommer vilja vara föräldraledig?«. Ge vår läsare ditt råd!
Vad gör man som ny chef på ett företag där medarbetarna ständigt kritiserar varandra? Det är frågan i veckans dilemma.
»Å ena sidan tycker jag att de ska ta det lugnt, å andra sidan är det bra att jobbet blir gjort. Vad ska jag göra?«
»Det pratas mycket om effektiviseringar just nu i min organisation. Hur gör jag som chef för att inte bli utmanövrerad i samband med det?«