Plötsligt en dag var hennes vd inte bara bolagets högste chef och hennes närmaste kollega. Han var även hennes hemliga kärlek. Fast så hemligt hann det förstås aldrig bli.

Det fanns ingen tid för att treva sig fram med kyssar bakom stängda dörrar. För Helena Stålnert, dåvarande kommunikationsdirektör och vice vd på Saab, blev kärleken på jobbet nästan omedelbart och per automatik en chefsfråga. Och medial. Men så hade hennes och Saabs vd Åke Svenssons relation också extrema omständigheter.

När det hösten 2006 blev känt att de var ett par var båda toppchefer och nyckelpersoner i företagsledningen på samma stora börsnoterade företag. Hon var dessutom ett känt ansikte från tv.

Det fanns alla tänkbara ingredienser för att göra det till en komplicerad fråga och – för den som ville – till en snaskig story. Men snaskigt blev det aldrig. För kärleken må vara blind, men inte cheferna i detta fall. Som det kommunikationsproffs Helena Stålnert är såg hon till att inte bjuda vare sig omgivning eller media på några »sensationer«.

Tvärtom. Hon och hennes nye partner Åke Svensson agerade enligt regelboken, om än en oskriven sådan. Men det innebar inte att det var okomplicerat.
»Vi tvingades att bli offentliga med vår relation i ett mycket tidigare skede än om vi hade träffats i ett annat sammanhang. Det fanns inte utrymme för att långsamt pröva sig fram som man normalt gör. Vi tvingades även inför oss själva ta ställning till relationen tidigare«, säger Helena Stålnert, i dag kommunikationsdirektör på SSAB.

Alternativet skulle ha varit att riskera att det läckte ut. Rykten och skvaller var inget val för en kommunikationsdirektör som Helena Stålnert. Inte med hänsyn till vare sig bolaget, deras positioner eller dem som privatpersoner, båda hade barn sedan tidigare, till exempel.

»För oss var det ingen tvekan om att det var en ledningsfråga«, säger hon.
Det var inte heller någon tvekan om att de inte skulle jobba kvar tillsammans. Eftersom Åke Svensson var vd blev det Helena Stålnert som slutade på Saab.
Så glasklart är det dock långt ifrån alltid för chefer i frågan om kärlek på jobbet, om det överhuvudtaget är en chefsfråga, än mindre hur den i så fall bör hanteras – och när. Inte ens expert­erna är eniga.

Just här i gränslandet mellan det privata och det offentliga, mellan kärleksliv och jobb famlar många chefer obekväma av osäkerhet och rädsla. Många vågar helt enkelt inte lägga sig i.

Det är inte bara kärleken i sig som rymmer spänning, hela frågan är laddad, visar en undersökning som Chef och Synovate har låtit göra bland 500 chefer. Majoriteten av cheferna, nästan 70 procent, anser att kärlek på jobbet är ok, förutsatt att det sköts snyggt och diskret och inte påverkar arbetet.

Problemet är bara att kärlek på jobbet ofta tenderar att just påverka arbetet, oavsett om det ger guldkant och en härlig krydda eller bitter eftersmak. Det konstaterar också cheferna i undersökningen. För samtidigt som de vill vara tillåtande svarar över hälften att kärlek på jobbet leder till samarbetsproblem.

Trots detta anser bara tre av tio att chefer bör lägga sig i. De är medvetna om att det finns problem – men vågar inte eller är osäkra på vad de ska göra.

Låt oss slå fast: Så fort som en kärleksrelation på jobbet får konsekvenser för arbetet blir det en chefsfråga. Det är inte konstigare än att andra saker som påverkar arbetsinsatsen i ett visst läge blir en fråga för dig som chef.

Och tänker du efter så har du ju redan verktygen, eller hur? Tänk exempelvis på hur du skulle göra om det var samarbetsproblem som orsakas av en konflikt. Eller om du skulle hålla ett svårt samtal med en medarbetare i en annan fråga som påverkar arbetet, som alkoholproblem.

Så varför är det så svårt att hantera just kärlek?
»Jag tror att många chefer känner sig generade när något som egentligen hör privatlivet till utspelar sig inför öppen ridå på jobbet«, förklarar Lars-Gösta Dahlöf, docent i psykologisk sexologi vid Göteborgs universitet.

Ljuv musik eller hjärtklappande drama – kärlek på jobbet kan ha flera ansikten. Två medarbetare kan inleda en relation som du som chef får hantera konsekvenserna av. Men du kan också personligen bli involverad med någon på samma arbetsplats.

Tydligast på sin spets ställs det naturligtvis om du har en kärleksrelation till en medarbetare. Då finns en beroendeställning er emellan, om inte annat sätter du vederbörandes lön. I en sådan relation kan misstanke om jäv uppstå, liksom lojalitetskonflikter och frågan om favorisering.

Av cheferna i undersökningen svarar drygt fyra av tio att de har varit med om att någon på jobbet har visat ett personligt intresse för dem. Lika många säger att de själva någon gång har blivit attraherad av någon på arbetet. Tre av tio uppger också att de flörtat på jobbet.

Betydligt fler, drygt sex av tio chefer, uppger att de har varit med om att en kollega har inlett ett förhållande med någon på jobbet.
Helena Stålnerts historia är inte typisk, men att chefer involverar sig i relationer på jobbet är inte unikt.
»Överhuvudtaget är det inte så konstigt att kärlek uppstår på jobbet. Vi tillbringar merparten av vår vakna tid där, vi arbetar nära varandra, med samma målbilder. Här besannas också tesen att lika barn leka bäst. En del av urvalet är ju liksom redan gjort. Arbetsplatsen är som en enda stor matchmaking-tjänst«, säger Eva Rusz, legitimerad psykolog och kognitiv terapeut och en av Sveriges mest kända relationsexperter.

Däremot har du som chef i och med din roll gjort valet att ta ansvar för en rad saker. Det innefattar även att hantera konsekvenserna om den stora passionen drabbar dig. Eva Rusz uppmanar till en inre etik att försöka hålla emot, i synnerhet om du är i en maktposition i förhållande till någon annan.
»Men går det inte så går det inte. Då får ni ta ansvar för konsekvenserna.«

Helena Stålnert kände tydligt detta ansvar. När det stod klart för henne och hennes vd att de ville gå vidare med sin relation, agerade de enligt den kända kommunikationsprincipen »Bättre förekomma än förekommas«.
»Det går inte att dölja en relation. Det är lätt att man noteras tillsammans någonstans. Vi märkte att det började snackas lite. Då gällde det att vara den som höll i taktpinnen för att styra historien«, berättar hon.

De informerade övriga kolleger i ledningsgruppen samt styrelsen.
»Vi var tydliga med att vi ansåg att jag inte skulle vara kvar. Annars hade vi fått spekulationer om lämplighet.«

Hon minns egentligen inga negativa reaktioner internt.
»De flesta tyckte nog att det var ganska kul.«

En tid senare bytte Helena Stålnert också arbetsgivare. Hon tror absolut att hon haft nytta av sitt yrke som journalist och kommunikatör.
»Annars hade jag kanske fallit i fällan och trott att vi skulle kunna hantera det i tysthet. Då hade vi bara bäddat för skvaller och ryktesspridning.«

För Helena Stålnert innebar offentliggörandet inte bara att gå ut internt på företaget. Hon och hennes man insåg att relationen i ett svep skulle bli offentlig inför hela svenska folket. De valde därför medvetet att tala med en enda journalist.
»Men det fick ändå större publicitet än jag hade trott«, säger hon.

Innan det drabbade henne personligen hade Helena Stålnert i rollen som chef stött på andra kärlekspar på jobbet. På Sveriges Television, där hon var chef för Aktuellt, fanns det flera medarbetare som var gifta eller sambos. Då agerade hon inte alls.
»Det var en helt annan situation. De hade inget professionellt beroende­förhållande till varandra och det påverkade inte arbetet negativt«, säger hon.

Eva Rusz har liknande erfarenheter. Förutom att hon som terapeut har träffat chefer som har haft kärleksrelationer på jobbet har hon vid fyra tillfällen fått hantera medarbetares jobbromanser som chef. Men inte minst vet hon själv hur det är att bli kär på jobbet.

För femton år sedan förälskade hon sig i en man, en högre chef, inom samma koncern. De inledde en relation. Hon gick självmant till sin koncernchef och informerade. De ingick en överenskommelse om sekretess paret emellan i jobbfrågor. De lovade även att vara diskreta och inte berätta för andra på företaget. Eftersom de arbetade inom olika affärsområden och inte per automatik sågs varje dag var det inte så svårt.
»Men jag tyckte ändå att det var obehagligt. Jag tänkte hela tiden på om jag skulle tvingas sluta.«

Eva Rusz råd till chefen som ser att två medarbetares relation spiller av sig på jobbet, är att konfrontera dem.
»Det skadar inte med en policy från företaget. Då har chefen någonting att luta sig emot. Däremot kan man aldrig förbjuda kärlek.«

De riktigt stora problemen kanske uppstår om en relation tar slut och medarbetarna ändå ska jobba sida vid sida dagligen.
»I extrema lägen kan det till och med bli en säkerhetsrisk. Tänk dig om en kirurg och den assisterande sjuksköterskan har kärleksstrul. Då skulle inte jag vilja att de skar i mig!«

Men det finns företag som vågar ta tag i problematiken genom att ha en tydligt skriven policy i frågan. Systembolaget är ett sådant exempel.
Karin Furevik som är högsta HR-chef inom företaget har flera gånger fått hjälpa chefer att gripa in när kärleksrelationer gått ut över jobbet. Det har handlat om samarbetsproblem för att par har hållit varandra om ryggen, eller par som begärt semester samtidigt och orsakat avundsjuka och irritation och ett dilemma för chefen som lägger schemat.

Hon har också upplevt att diskussioner har hämmats eftersom kärlekspar inte har velat uttrycka en åsikt som går emot varandra.
»Det kan till synes vara små petitesser, men det är sådant som skapar konflikter och negativ stämning«, säger Karin Furevik.

Hon berättar om ett specifikt fall där ledningen hade synpunkter på hur en medarbetare, vi kan kalla honom för Pelle, utförde sitt jobb. Han fick tillsägelser och vad händer? Jo, Pelles flickvän, tillika kollega, Lisa blir arg och engagerar sig mer i frågan än Pelle själv.

Enligt policyn ska den ena partnern i ett förhållande på samma arbetsplats omplaceras. Det har Anders Lilja, områdeschef på Systembolaget i Uddevalla, varit med om flera gånger.
»Det är aldrig enkelt att lägga sig i eftersom det också handlar om deras privatliv. Därför är det oerhört skönt att ha riktlinjer att följa. Då kan jag som chef känna att jag bara gör det som förväntas av mig«, säger han.

I grunden handlar policyn om risken för misstanke om otillbörligt gynnande.
»Vad ett par gör i lunchrummet kan jag aldrig veta, men ute i butiken är det inte okej att pussas på arbetstid.«

Ännu mer känsligt blir det om chefen har en relation med en medarbetare. Karin Furevik minns ett sådant fall. Det blev oro hos övriga. De upplevde att medarbetaren fick en gräddfil, mer intressanta uppgifter och lägre krav än övriga. De ifrågasatte också om chefen var objektiv i lönesättningen.
»Och hur skulle han kunna vara det, egentligen?«, säger hon.

Hon berättar om ett stort obehag i arbetsgruppen och hur medarbetare sökte upp henne för att få hjälp.
»De var inte trygga. De visste inte vad chefen och den involverade medarbetaren avhandlade hemma vid köksbordet. Det blev dålig stämning.«
Detta fall slutade med att medarbetaren omplacerades.

Många av de chefer Lars-Gösta Dahlöf har mött har ofta har sagt att kärleksparet i sig inte har varit problemet. Det har snarare varit folk runt omkring som varit upptagna med deras relation.
»Vissa kan bli provocerade av att tvingas se andras kärlek varje dag. Avundsjuka mot turturduvor är inget ovanligt«, säger han.

En som vet att varje dag hantera sin egen relation på jobbet är Ulla-Karin Barrett, vd för reklambyrån The Fan Club i Malmö, där hennes make Christian är kreatör. Det är svårt att hitta ett mer talande exempel. De träffades på en tidigare arbetsplats och jobbar fortfarande ihop, men i dag är hon hans chef.

Men det är mer än så. De är intrasslade i varandras yrkesroller på ett ovanligt sätt. Å ena sidan är hon hans chef, å andra sidan är han en av delägarna och därmed hennes arbetsgivare. Privat är de gifta och har två barn. Komplicerat på pappret måhända, men inga problem i praktiken, hävdar de två. Nyckeln är tydlighet och professionalism.
»Vi är mycket medvetna på jobbet. Vi pratar inte dagislämningar eller vem som ska handla efter jobbet. Måste vi stämma av sådant mejlar vi. Och vi har inte kroppskontakt eller kallar varandra för älskling«, säger hon.

På sin förra arbetsplats, där de blev ett par, hände det att de som nykära smög till sig en kyss i hemlighet. Då hade de å andra sidan andra roller. Det skulle aldrig hända i dag, betonar hon.

När Ulla-Karin Barrett blev tillfrågad om att bli vd arbetade hennes man redan på byrån och var delägare.
»Spontant ville jag ropa ja tack, men vid närmare eftertanke var det inte självklart att jag skulle tacka ja.«

Vad skulle de övriga säga, var en fråga som de tvingades ta ställning till. På det mer privata planet övervägde de om det var så lyckat att båda jobbade i en intensiv verksamhet med periodvis långa arbetsdagar. Den kanske mest avgörande frågan var om de ville ses varje dag på jobbet.

Det första Ulla-Karin Barrett gjorde som nytillträdd vd var att sätta sig i enskilda samtal med var och en för att klargöra spelreglerna. Hon var tydlig med att betona skillnaden mellan hennes och makens olika roller.
»Om någon skulle behöva ta upp en känslig fråga rörande Christian vill jag att de ska känna att jag klarar det. Jag är också tydlig med att saker som andra säger i förtroende till mig naturligtvis stannar hos mig. Det är inget vi avverkar hemma vid middagsbordet.«

Hittills har hon inte märkt några problem med detta, tvärtom.
»Vi är ett företag med mycket diskussion och många starka personligheter. Folk brukar säga vad de tycker och är inte rädda att komma till mig.«

I rollen som chef håller hon utvecklingssamtal med sin man.
»Vi delar naturligtvis varandras tankar och självklart vet jag vad han vill professionellt, men det är ändå viktigt att vi formellt sätter oss ned precis som övriga.«

Den största utmaningen med att arbeta på samma företag är snarare gränsdragningen mellan jobb och privatliv på hemmaplan, anser hon.
»Vi älskar båda våra jobb och har alltid haft en ständigt pågående diskussion hemma. Men vi har kommit överens om regeln att om en säger stopp så är det stopp.«
Barnen är ännu strängare.
»En väckarklocka blev när min dotter sa: ’Sluta, nu är ni tråkiga igen. Ni får böter’. Hon tvingar oss att betala fem kronor i en burk om det blir för mycket jobbprat hemma!«

Läs mer


Se ett inslag om kärlek på jobbet (från TV4)