Steg 1: Åsikter blir ståndpunkter
Åsikter stelnar i blockerade ståndpunkter som inte går att förena. Renhårig argumentation men viss vaksamhet från parterna, som känner friktioner mellan varandra men ändå kan samarbeta normalt.

Steg 2: Polarisering och debatt
Parterna vacklar mellan samarbete och konkurrens. De intar mer rigorösa hållningar och skyr inte hårda verbala konfrontationer. Man börjar använda kvasi-rationella argument till exempel om orsakssamband för att undgå sin egen skuld. Man drar ut konsekvenser i motpartens utsagor in absurdum för att göra dem tillspetsade. Argumentationen syftar till att påverka motpartens känslor och bringa denne ur balans.

Steg 3: Handling i stället för ord.
På det här steget förlorar parterna tron på att diskussionen leder vidare, nu återstår bara handling. Betoning på konkurrens, snarare än att kunna återgå till samarbete. Försöker bromsa motpartens möjligheter att nå sina mål. Man litar inte längre på varandra. Med avskuren kommunikation isolerar sig parterna från varandra men upprätthåller en maktbalans som man inte vill rubba. Lätt att hamna i ett fastlåst läge.

Steg 4: Värnad image och koalitioner
Nu handlar konflikten mer om vinst eller förlust än om sakfrågor. Tänkandet blir svart-vitt och huvudomsorgen blir nu det egna ryktet. Parterna börjar se varandra som stereotyper. Man gör en nedvärdering av motparten och ser ned på dennes moraliska kvaliteter samtidigt som konflikten nu i kombattanternas ögon handlar om personlighet mer än sak. Man söker efter luckor för att tillfoga motparten skada. Nu handlar det mer om att maximera motpartens obehag än att maximera sina egna fördelar. Parterna börjar söka aktivt stöd från omgivningen.

Steg 5: Ansiktsförlust
Om någon provocerar fram en ansiktsförlust hos den andra kan konflikten gå vidare till steg fem. Det vill säga om någon kränks avsiktligt och offentligt. Man börjar se sig själv som upphöjd och god och ser på motståndaren som en demon. Parterna äcklas av att vara i varandras närhet. Negativa förväntningar gör att en händelse i en negativ riktning tas som bevis på motståndarens uselhet, medan det krävs många positiva händelser för att det ska tolkas positivt. I den här fasen vänder sig sympatisörerna emot huvudkombattanterna som blir allt mer isolerade.

Steg 6: Strategiska hot
Parterna försöker med extrema hot utöva inflytande på varandra. Agerandet styrs allt mer av panikimpulser, vilket verkar destruktivt på parternas självbilder. De aggressiva handlingarna växer okontrollerat.

Steg 7: Begränsade förintelseslag
Parterna tenderar att se att motparten är kapabel till vad som helst. Det går inte att tänka sig en lösning där motparten överhuvudtaget är kvar. Attackerna kommer ofta utan förvarning. Man ser motpartens attacker som för hårda och vedergällningen blir överdriven. Parterna retar och provocerar varandra ständigt. Det handlar om att slå ut motståndarens arbetsförmåga och själv överleva. Normer och regler kastas åt sidan.

Steg 8: Attack mot nervcentra
Förintelseattackerna blir allt häftigare. Man försöker misskreditera motståndaren i gruppens ögon så att han eller hon helt förlorar sin legitimitet. Angreppen riktas mot allt livskraftigt.

Steg 9: Total förintelse
I steg nio upphör självbevarelsedriften. Drivkraften att förinta fienden blir starkare än att själv klara sig undan konkurs, fängelse, skador, inget spelar någon roll.

Källa: Glasls eskalationsmodell. En mer utförlig beskrivning: http://www.arbetsplatskonflikt.av.gu.se