Twitter och Facebook har öppnat för en direkt kommunikation som för alltid kommer att förändra vårt sätt att prata med varandra. Vill du inte anpassa dig till detta så kommer priset att bli högt.

När jag började blogga ansåg många att blogg var ett skämt och under en skribents värdighet. Men eftersom jag aldrig tillhört de ängsligas skara så hoppade jag nyfiket på uppgiften. Det är jag oändligt tacksam för. Hade jag inte tidigt bloggat hade min karriär inte blivit lika framgångsrik.

Min blogg blev Sveriges största och många bajsnödiga mediekännare är fortfarande gröna i fejset... Bloggen gav mig en unik kontakt med bokstavligt högt och lågt, med börs-vd:ar, ministrar och ensamstående mammor i förorten.

Det var då jag verkligen insåg nätets makt och möjligheter. Det är ett misstag av episka proportioner att tro att den realtidskommunikation i grupp, som de sociala medierna kan kallas för, är en fluga.

Många pr-byråer är riktigt ängsliga inför fenomenet. Vissa går ut med undersökningar om att Twitter inte är en snackis, andra skrämmer livet ur kunderna med budskap om hur viktigt det är att ha en »strategi för Facebook«.

Givetvis måste företag och chefer ha en relation till vad som berör dem på nätet. Problemet är att så kallade experter krånglar till allt. Jag skulle akta mig för att betala fina byrån för ett strategidokument om sociala medier. Om några år kommer vi finna det lika komiskt som de manualer som gavs ut på 1800-talet med råd om hur fint folk skulle bete sig på tågresan.

Jag märker hur svårt personer med kontrollbehov har att nå ut i media. Det kommer bli ännu svårare när i princip alla kan bli producenter av media. Jag förstår hur den ängsligt kontrollstyrde måste våndas över den situation som nu snabbt tar form.

Du eller ditt företag kan diskuteras överallt av vem som helst. Värdet av det som publiceras på kontrollerade kanaler (exempelvis SVT och Dagens Nyheter) reduceras för varje dag. Mitt råd är: om du har ett stort kontrollbehov – håll dig till strikt köpta kanaler.

Problemet är att många med fel inställning ändå så gärna vill nå ut. Jag har tragiska exempel på personer som tror att saker skulle hända av sig själva »ute på nätet«. Samtidigt är viljan att betala för sig eller bjuda till med något annorlunda näst intill obefintlig.

Hur ska ni då kunna nå ut? Man måste förtjäna sin plats i media. Det är därför idébaserade kampanjer ofta når ut väl. En bra idé är alltid intressant.

Fotnot: Linda Skugge är vd för kommunikationsbyrån Skugge&Co