På ljusfabriken i Delsbo får varje anställd göra sitt eget schema.

» Det fungerar jättebra. Det ger både de anställda och företaget en stor flexibilitet«, säger Olle Skog, vd, delägare och anställd i bolaget sedan 1969.

Ett resultat av de fria arbetstiderna är att företaget raderat ut den korta sjukfrånvaron.

»I stället för att sjukskriva sig, stryker sig folk från schemat och jobbar igen tiden senare«, säger Olle Skog.

Inne på ljusfabriken hänger ett schema. Där skriver varje anställd upp när hon eller han vill arbeta. Senast en vecka i förväg ska listan vara fylld.

»Människor är väldigt olika. En del vill veta fyra veckor i förväg hur de ska jobba, medan andra kan bestämma sig veckan innan.«

Men det är ingen chef som står med pekpinnen och håller reda på att schemat är ok. Det gör de 25 anställda själva.

Medarbetarna är indelade i fyra grupper och varje grupp har ansvar för var sitt skift och de ser till att det är bemannat.

Grupperna fungerar inte som traditionella skiftlag som alltid jobbar tillsammans. Var och en bestämmer sin egen arbetstid.

»Man behöver inte ta ut semester om man exempelvis ska skola in barn på dagis eller om man vill resa bort ett par veckor«, säger Olle Skog och tillägger:

»Och ingen behöver komma till mig och be om ledigt! Det räcker med att man talar om för kamraterna i gruppen att man ska bort.«

   Den flexibla arbetstiden bygger på att man sköter sin arbetstidsbank. Varje anställd ska komma upp i en årsarbetstid. Men under årets lopp är det fritt fram att använda arbetstidsbanken där man kan ha allt ifrån minus 200 timmar till 200 inarbetade arbetstimmar.

Det låter så självklart när Olle Skog berättar om hur det fungerar på den anrika ljusfabriken. Men resan till dagens flexibla arbetsplats har varit lång.

Den började för 17 år  sedan när företaget införde en ny lönemodell med bonus- och kompetenslöner.

»Bland det första vi gjorde var att höja alla medarbetares kompetens. Grunden för att modellen ska fungera är att alla anställda har så hög kompetens att det inte spelar någon roll vem som är här och jobbar«, säger han.

För varje skift görs ett bokslut. Om skiftet gått med vinst, får de anställda dela på den.

»Bonusmodellen har gjort att jag inte kan sätta lönerna längre eftersom det är kompetenslöner. Det kan bara arbetskamraterna göra – de måste tycka att lönen för arbetskamraten är okej.«

Men Olle Skog hade större planer än ett nytt lönesystem. Han hade tankar om ett nytt sätt att arbeta på fabriken, som innebar en helt ny syn på medarbetarna.

»Ju mer ansvar man får ta och ju mer man får vara med och styra på sin arbetsplats, desto mer stimulerande blir jobbet«, säger Olle Skog.

En annan av grundtankarna är att alla människor går igenom olika faser och kriser i livet, som i sin tur påverkar hur man är på jobbet. Ibland vill man jobba mycket och ibland lite.

»Man kan inte vara på topp jämt, det är en del av grundfilosofin«, säger Olle Skog.

Det krävdes många möten, arbetsgrupper och samtal för att få alla att haka på idéerna.

»Det är viktigt att ha ett starkt fack en sådan här gång – ett fack som vågar prova på förändringar. Har jag inte facket med mig så har jag arbetarna mot mig och det är inte bra för företaget.«

För sju, åtta år sedan genomfördes den fria arbetstiden fullt ut. Och allt har gått bra – minst sagt. Företaget har fördubblat volymen med en tredjedel så många anställda som för femton år sedan.

Olle Skog berättar att det inte var så lätt för honom själv heller alla gånger. Han hade ju varit van att bestämma allt i alla år.

»Det kräver att man verkligen tänker ­igenom vad man vill och sedan vågar släppa ifrån sig ansvaret.«¶