Ett våldsamt språk på nätet och i tidningar.
http://www.sjalvkunskap.se/2009/08/17/91-ett-valdsamt-sprak-i-tidningar-och-pa-natet/

Tycker Chef står på chefens sida. Många mellanchefer får klä skott för toppchefer som beter sig illa. Chef för mellanchefernas talan.

Vad kommer härnäst? Sveriges sämst klädda chef? Nakenbilder på Marianne Salomonsson? Populismen firar nya triumfer.

Ganska uppenbart att en “eldsjäl” inte nödvändigtvis är den bästa chefen.  Det krävs helt andra kvalificationer för att vara en god chef. Vi som kan kombinera vår tekniska kompetens med ledarskapet är de som lyckas bäst.

Hej,

jag tycker att det är pinsamt att medarbetarna går bakom ryggen på chefen och försöker “hämnas” genom att ge henne dåligt rykte, eller allra helst få henne avskedad. Har de något att säga kan de ta det direkt med Katri. Fy skäms att stoppa kviven i ryggen på någon annan på detta sätt!

Håller fullkomligt med “Mellanchef”. Synnerligen omdömeslöst av tidningen Chef att publicera en dylik artikel.

Den här artikeln måste väl vara ett skämt? En satir över dåligt ledarskap med fingerade namn och figurer? Det får man väl åtminstone hoppas.

Hur kan en tidning som vill verka seriös hänga ut en person på ett så fruktansvärt oseriöst sätt!Ni tappar verkligen i trovärdighet.

Instämmer helt och fullt med signaturen “Trött”. Oavsett Katri Linnas lämplighet som chef för DO - den här typen av personliga påhopp trodde jag verkligen låg under er värdighet.  Gärna ingående granskningar där namngivna parter får ge sin syn på saken, men inte den här typen av anonyma, vårdslösa sågningar. Onyanserat skvallersnusk!

Det är tråkigt att en i andra sammanhang professionell tidning sänker sig till denna nivå runt detta. Ställer mig frågande till syftet och ambitionen runt denna artikel och ser fram emot att tidningen Chef fullföljer/förklarar sig mer.

Ursäkta, men är det bara jag som tycker att många av de som kommenterat tenderar att säga ungefär samma sak med ungefär samma språk?

Ekolådan ställer sig frågan varför så många av de som kommenterat säger ungefär samma sak med ungefär samma språk. Svaret är enkelt; Många tycker liksom jag att tidningen Chef fel. Kritiken är enig.

Publiceringen är närmast omdömeslös. Jag fylls av förvåning. Är det rent av inkompetent eller bara rakt av respektlöst?

Om Linnas kompetens eller beteende vet jag intet. Men jag vet så mycket att detta inte för ledarskapet hos henne eller andra framåt.

Av vilka andra skäl har tidningen publicerat artikeln?

Jag tycker att det är en bra och modig artikel. En chef med en hög befattning måste tåla att granskas. Om det dessutom är så att chefen utåt står för och förmedlar ett antal “sanningar” som ska gälla för företaget eller organisationen måste den personen förstå att kritiken slår tillbaka med förödande kraft och chefen inte själv lever upp till dessa “sanningar”. Man kan inte tro som chef att man är uppbär någon slags immunitet just som chef eller för att man är en eldsjäl, innovatör eller visionär.

Fy katten vilken slaskjournalistik! Vad är syftet med denna drapa? Att varna människor för att arbeta med personen eller att hämnas en oförrätt?

Jätteskönt att läsa om att det finns fler som har inkompetenta chefer utan självinsikt. Innan en sådan sak blir öppet känd har det gått långt och många människor har farit illa. Som anställd har man ingenstans att gå, chefer håller varandra om ryggen och facket kan ingenting göra. Angelägen artikel om ett jätteviktigt ämne. Tack tidningen Chef!

Uppenbarligen finns det personer på höga chefsposter som absolut inte är vuxna sin uppgift. Kvinnor är inte det minsta annorlunda i detta avseende, om någon nu trodde det. En kort stund trodde jag att artikeln handlade om en annan kvinnlig “lintott” i Stockholms län som visst blev “årets chef” för ett par år sedan och sedan dess flitigt förekommer i pressen där hon framställs som någon form av ledarskapsfenomen. Artikeln om Katri Linnas ledarskapkvaliteter bekräftar ytterligare att en eldsjäl uppenbarligen kan vara rena, rama katastrofen i rollen som chef och ledare. En berättigad fråga i sammanhanget är hur rekrytering av dessa höga chefer egentligen går till.

Om man inte trivs med chefen och dennes ledarskap, tar man det direkt med chefen. Fungerar inte det kan man ta det med chefens chef, men därefter måste man inse att man själv måste ändra inställning eller söka sig ett annat jobb. Det är fegt att försöka smutskasta någon offentligt. Eftersom inte tidningen Chef gjort en nyanserad artikel vet man ju inte om det bara är så att chefen faktiskt ställt krav på medarbetaren att leverera…

Jag har alltid tyckt att de där hur bra chef är den och den-artiklarna är obehagliga. Själv en gång drabbad av en medarbetarenkät där de som ville se mig avsatt pratade mycket och övertygande, medan de som tyckte att jag var en bra chef inte la ner så mycket krut på det, vet jag hur skev bilden kan bli. Jag känner en enorm sympati med Linna, och hoppas att hon får hjälp att ta sig igenom denna offentliga avrättning. Jag skäms över min facktidning.

Kritiken mot tidningen Chef från er chefer är intressant. Ni vet inget om Linna och ändå försvarar ni henne. Det säger mycket om synen på chefsskap hos er. Ni är antagligen lika dåliga chefer själva. Det förstår väl alla, att det finns oerhört dåliga ledare? Och när det gått tillräckligt långt - så får man betala priset. Om ni inte kan leda sök nytt jobb, Sverige behöver moderna ledare och inte chefer som håller dåliga chefer om ryggen.

En chef på en högre position, och i synnerhet Katri Linna som är chef för en offentlig myndighet, måste vara medveten om att hon eller han kan bli granskad av media. Varför ska inte Chef kunna granska offentliga chefers ledarskap?

Mycket av debatten handlar om det är rätt att hänga ut en dålig chef. Flera skriver att Katri Linna borde ha fått råd, stöd och hjälp innan medarbetarna pratade med Chef. Men det står ju faktiskt tydligt i artikeln att hon har fått stöd, råd och hjälp av ett flertal konsulter som plockats in för att få till ett bättre ledarskap, men att hon valt att inte ta till sig den hjälpen.

Hej,

jag är medlem i Ledarna och läser regelbundet Chef. Hittar ofta matnyttiga tips och bra artiklar. Men av senaste numret blev jag väldigt ledsen av två artiklar och funderade allvarligt över om min medlemsavgift bidrar till att sprida budskap som de jag reagerade över - då kanske de inte är rätt använda pengar.

Catharina Nordlund skriver om att “smita” vilket jag tycker är otroligt fegt, det är bättre att tydligt säga nej, jag kan inte/villl inte/har glömt. Det är en attityd jag förväntar mig av mina medarbetare, av mig själv, av mina barn - det handlar om att ta ansvar. jag har själv organiserat gemensamma aktiviteter i olika typer av föreningar. Ett nej och en förklaring kan man förstå, när någon maskar och glider undan gemensamma beslut och delat ansvar blir man ledsen och förbannad. Att lära sig säga nej, prioritera och be om ursäkt när man missat är INTE detsamma som att smita.

Sedan blev jag ännu mer ledsen av artikeln om Katrin Linna. På en så stor arbetsplats finns säkert medarbetare som ogillar Katrin. Som ledare ska man arbeta med att få bort skisnack och anonyma diskussioner bakom ryggen - då tycker jag inte att en tidnig för ledare ska bygga flera sidors personporträtt på detta. Om någon vill få sin ledarstil bedömd tänker jag att de bör ske frivilligt och öppet. Ingen människa är osårbar. Håller med Christ, Trött och övriga skribenter som skrivit kommentarer om artikeln på nätet. Och för de medarbetaren som länge dragits med en omöjlig chef - byt jobb! Ingen är livegen och valet är ditt.

Anna Grönlund

Håller med om att det är en synnerligen onyanserad artikel.!

Ska en sån här undersökning göras av en tidning som, enligt hemsidan, säger sig verka för att ge bättre chefer, bör den åtminstone hålla hyggligt vetenskapligt. Det skulle innebär höga krav gällande urval och val av undersökningsmetod, bland annat. Skulle vara intressant att få en sån fullständig redogörelse. Kan man dessutom ange ett begripligt syfte med hela idén att hänga ut namngivna chefer på detta sätt vore det ännu intressantare. Tidningen säger sig ju (på hemsidan) vara “helt ensamma om att alltid stå på chefens sida…”.
Jojo, med såna vänner behövs inga fiender. Vad menas??

Hej! Har inte läst kommentarerna, bara artikeln. Själv reagerade jag mycket negativt när jag läste artikeln. Jag tycker att tidningen Chef gick över en moralisk gräns. Ni pekar på ett osakligt sätt ut en enskild person. Jag har läst Chef i många år och aldrig reagerat tidigare. Artikeln liknar mobbning och förtal. Hoppas att den blir anmäld.

Alla dessa negativa kommentarer. Är ni vänner med Katri Linna? Ni kan inte vara allvarliga. “Vetenskaplig” artikel om en dålig chef? Skojar ni? Och den skulle baseras på vad?

Artikeln i sig är ett fall för DO? Dessutom är det ett journalistiskt fall i flera led.
Kränkande och osakligt så vitt jag känner K. Linna.

Har tagit del av kommentarerna - en sak som förbryllar mig är varför har inte alla som har mått dåligt gått till sin fackliga organisation? Det är inte rätt väg att offentlig förtala en chef. Att myndigheten inte kommit längre behöver inte skyllas på chefen - glöm inte bort att det är en ny myndighet! Sammanslagningen har kostat på en hel del. T ex tror jag inte att de som jobbade på JÄMO är så glada överhuvutaget att ingå i den nya myndigheten! Jag kan tänka mig att en hel del kritik kommer därifrån. JÄMO ville bibehålla sin särställning och har varit motsträvig från början. Har ni kritik mot er chef - gå till din fackliga organisation! Sedan kan man rekommendera staten att se över sina rekryteringsrutiner för att kvalitetssäkra hela processen oavsett om det är generaldirektör, DO eller vad det nu är.
Nu till tidningen Chef: sluta upp med sämsta chef! Det är okay att lyfta fram “bästa” chef men ni behöver inte hänga ut “sämsta” chefen! När ni upptäcker att någon har fått “sämsta” resultat - vidta andra åtgärder än att hänga ut denne! Jag ifrågasätter verkligen motiven för den här typen av artikel.

Chef skall inte stå på någons sida - det är ingen samlingsplats för underavlönade chefer att gråta ut över vilka dåliga anställda de har - sluta gnäll och byt ut dina anställda.

Nu gör jag som på DO och Chef - jag tar spaden och hinken för nu vill jag inte leka mer.

Fredrik Emdén ägnar sig åt i artikeln om Katri Linna åt en form av tendensiös journalistik som en seriös facktidning som Chef borde hålla sig för god för.

Katri Linna tål alldeles säkert en kritisk granskning. Hon tål säkert att det bli omskrivet i tidningen. Jag känner mig helt säker på att hon mycket noga kommer tänka igenom det som sagts och skrivits och dra kloka slutsatser av det.

Men att Emdén skriver in sig själv och sina egna förklenande omdömen i texten kan inte betecknas som seriöst. Det verkar enbart vara till för att Emdén vill förstärka en negativ bild som han, av grumliga anledningar, tydligen tycker att hon förtjänar.

Några exempel ur artikeln:
“På gamla DO fanns möjlighet till fler informella möten och möjlighet att skapa organisatoriska genvägar, förbi den klåfingriga chefen” Suck, Fredrik Emtén….den klåfingriga chefen!? Kan det visas tydligare hur jounalister försöker styra oss läsare och begå det som brukar kallas för mediadrev?

Vidare (apropå att hon ofta kommer försent):
“Själv tycker hon det är en del av hennes charm”
Tycker hon det Fredrik Emdén? Hur vet du det? Varför påstår du det?

Och så där fortsätter det i artikeln: Katri är ett “yrväder”, “man” (vem är “man”) höjer på ögonbrynen. Enstaka händelser formuleras om som att de framstår som generella, osv. Allt detta som är Fredrik Emdéns egna slutsatser och nedsättande kommentarer. Tendensiös journalistik, avsedd att ytterligare skada, som passar i Expressen, Aftonbladet (som pålitligt nappade) eller Z-TV

Du, chefredaktören, borde kalla in grabben på kontoret och uppmana honom att söka jobb på TV 3 i stället. Och sen ta en allvarlig diskussion med journalistgruppen om vilken vokabulär ni ska hålla er med på tidningen. Ont blir inte bättre för att din journalist håller sig med ett ganska opassande tolkningsföreträde. Han utnyttjar sin möjlighet att skriva hur nedsättande han vill om en uppenbarligen redan rätt sårig situation.

Kära chefredaktör, överlämna åt oss läsare att tänka själva och syssla inte med ful och kränkande journalistik. Eller läs åtminstone artikeln innan den går i tryck. För inte var du väl med på det här?

Jag tycker att det är fruktansvärt illa av er på Chef att skriva denna artikel. Att rangordna någon som Sveriges sämsta chef, att ge någon denna “titel”, hur kan ni göra så baserat på det blaj ni skriver. Knappast har ni gått igenom landets alla chefer/ mellanchefer, och att tala med ett antal anställda och fd arbetskollegor för att därefter ta upp en och annan situation, det är fantastiskt oproffesionellt. Men ja vill man tappa läsare och förtroende så arbetar men med denna typ av journalistrik, fult och kränkande vill jag mena att det är. Chefsredanktören borde ta sig en ordentligt titt på sig själv, du var mig en fantastiskt beslutstagare.

Bra att tidningen Chef vågar synliggöra vådan av svagt och otydligt ledarskap. Arbetar själv på en myndighet där chefer tillsätts utifrån akademiska meriter utan tanke på ledarskapserfarenheter eller lämplighet, vilket är förödande. Ser fram emot en artikel som behadlar skillnaden mellan chefskap och ledarskap.

När får vi en kommentar från Chefs egen chefsredaktör, som bemöter reaktionerna på hur ni kan kora “Sveriges sämsta chef”? Så extremt omoraliskt och lågt att ta ställning i en så subjektiv fråga! Hur tänker ni när ni hänger ut en person på det här viset? Hur ska ni återupprätta förtroendet för vad ni skriver i fortsättningen? Själv känner jag att ni nu hamnat i facket bland Aftonbladet och Expressen. Så trist!

Wow! Att Tidningen Chef väljer att publicera den här artikeln ännu en gång (i utskick) innebär ju att ni verkligen tycker att det är moraliskt ok att hänga ut en person på det här sättet. Jag bara förvånas över att chefredaktören får sitta kvar hos er…Hur har ni det med er egen interna granskning?

Det är spännande att följa alla kommentarer och jag väljer att uttrycka hur jag ser på detta med feedback.
Som jag ser det så är det viktiga HUR jag uttrycker min feedback. Om jag uttrycker mig i termer av bra/dåligt så ställer jag mig över den andra personen och har då som domare “rätt” att avgöra vad som är bra respektive dåligt. Det är inte en jämlik situation utan en situation av dominans och makt över.
Det sätt som jag har funnit som bidrar till att uttrycka mig ärligt är med hjälp av Marshall B Rosenbergs livsverk Nonviolent Communication. Där uttrycker jag vilket behov i mig som inte är tillgodosett eller hotat av handlingen och även en “present request”. Då riskerar jag inte att hamna i en rätt/fel-tävling där samtliga blir förlorare.
Kolla gärna in min blogg där jag blir tydligare med hur jag tänker:
http://www.sjalvkunskap.se/2009/09/04/101-feedback/

Artikeln belyser många relevanta frågeställningar.

Dock saknas den angripnas perspektiv och rätt att bemöta kritiken.

Det finns många fruktansvärda chefer som gör just så här, men det känns ändå fel att hänga ut en enstaka individ, oavsett om det är sant eller ej.

Tyvärr kan chefer som behandlar medarbetare illa fortsätta göra det även sedan de slutat genom att till exempel ge dåliga referenser. Referenserna kan visserligen vara sanningsenliga, men de är skapade i en dålig arbetsmiljö. Sådant förstår inte externa arbetsgivare. Dåliga chefer har tyvärr för stor makt, egentligen borde det skrivas mer om det här, men utan utpekanden.

Riktigt träffsäker beskrivning av Katri och myndighetens ledning. Härligt att någon lyfter fram skiten. Tråkigt att se att så många rusar till Katris försvar och anser det fel att “hänga ut” henne. INGEN har försvarat alla tidigare medarbetare som blivit riktigt illa behandlade. / tidigare O-medarbetare

Nej, absolut inte. Jag skulle vara alldeles för snäll, bjuda på fika, ge de anställdas barn julklappar, borga för bostadslån och trösta när dom har det eländigt. Jag skulle MENA det när jag säger medarbetare. Inte bara vid julfika och innan semester. Värdelös som chefsämne helt enkelt.

Alla ni som reagerar starkt mot denna artikel måste känna er träffade.

Mer sådana här artiklar som belyser ett stort problem: personer med narcissistisk personlighetstörning är överrepresenterade i chefsvärlden!

Liksom Aramaiti känner jag mig inte ett dugg träffad, utan håller med om att det är förvånande att hänga ut människor på det här viset. Orsaken spelar ingen roll.

Det verkar som om många missuppfattar oss som reagerar mot artikeln. Jag tror inte någon av oss varken kan, vill eller har anledning att försvara personen i fråga, eller ett dåligt ledarskap generellt. Det är ju givetvis den något udda metoden de flesta av oss ifrågasätter.

Jag hade istället önskat att krafttagen och diskussionen skett inom organisationen.

//Olle