Spektakulära rån á la amerikansk actionrulle och medarbetare som kränker medborgare med rasistiska okvädingsord. Det är ett brett spektra av jävligheter som riktar medieljuset mot polisen och dess högste chef.

Nej, det är inget lätt jobb han har, rikspolischefen Bengt Svenson.

Han har det övergripande ansvaret för hela polisorganisationen, medan det operativa ansvaret för polisarbetet vilar helt på de 20 länspolismästarna.
Organisationen är så komplex att den är svår att förstå även för dem som arbetar där. För allmänheten är den sannolikt helt obegriplig.

Att det krävs diplomatisk fingertoppskänsla av den som ska få 27 000 poliser och civilanställda att dra åt samma håll är uppenbart.
Det sägs att Bengt Svenson har det.

Hans ledarstil står i bjärt kontrast till den machokultur som präglar stora delar av polisorganisationen.
»Bengt Svenson har åstadkommit ett arbetsklimat som är öppet, det är högt i tak. Han vill att folk ska ifrågasätta och uppmuntrar dem att tänka högt, han vill gärna ha i gång diskussioner och testa idéer. ’Vad gör vi åt det här’, kan han säga«, berättar en nära medarbetare.

Man ser honom ofta i Rikspolisstyrelsens korridorer där han gärna stannar till och växlar några ord med dem han möter. Han vinner poäng på att han är så vanlig.
»När han besöker en polisstation är det ingen inspektion. Han kan glida in som om han hörde dit, snacka med folk vid kaffemaskinen, hålla ett möte om budgeten och diskutera mc-brott och gängkriminalitet med underrättelseverksamheten för att slutligen åka ut med en piketpatrull.«

Visserligen har rikspolisens chef Bengt Svenson tagit bort ett s i sitt efternamn, men i själ och hjärta är han just en riktig Svensson; en hyvens karl, vanlig, vänlig och lite blyg. Han är också omtyckt av länspolismästarna och lojal mot sin chef, justitieminister Beatrice Ask.

Just för att han är så vanlig är han udda som rikspolischef; det är trots allt en av Sveriges mest utsatta och ifrågasatta chefsposter. Hans företrädare har varit starkare profiler: Björn Eriksson, en medial clown med en pojkaktig kärlek till det operativa polisarbetet, Sten Heckscher, den knivskarpe intellektuelle snobben. Och så Stefan Strömberg, iskallt resultatinriktad.
Att Bengt Svenson kvalat in i den skaran är det många som förundras över. Kanske mest han själv.

»Han blev nog mer överraskad än omgivningen när han utsågs. Jag tror inte att det var något han ens drömt om«, säger en tidigare medarbetare och kollega.

Bengt Svensons trumfkort som ledare i en så komplex organisation är att han känner den och vet hur den fungerar. Han är den ende rikspolischef som avlats fram i de egna leden.
»När jag var uppe på Rikspolisstyrelsen senast tittade jag på porträtten av alla Bengt Svensons föregångare och tänkte att han är den bäste hittills«, säger en tidigare medarbetare som verkat under samtliga rikspolischefer.

Bengt Svenson har gjort en unik karriär som arbetat operativt i många år och på flera nivåer, som exempelvis polischef och länspolismästare, och dessutom haft flera olika roller på Rikspolisstyrelsen, senast som chef för polisavdelningen.

Tack vare att han är internrekryterad kan han vara både ödmjuk och stark mot organisationen. Det är en av hans styrkor.
»Han har en bild av hur han vill ha det. Samtidigt är han lyhörd och nyanserad och kan se både för- och nackdelar«, säger en annan tidigare nära medarbetare.

Han är den sortens chef som delegerar fullt ut, är tillåtande och saknar kontrollbehov.
»Samtidigt är han ansvarstagande, stöttande och ger feedback utan att lägga sig i«, säger en tidigare nära medarbetare.

Han är en coachande chef som får folk att göra sitt bästa, och är bra på att motivera och få folk med sig. Trots att han inte har talets gåva. Tidigare medarbetare tycker att han ibland haft svårt att uttrycka sig.
Flera av hans nuvarande medarbetare vittnar dock om att han har utvecklat sin förmåga att kommunicera. Kanske har han fått den träning i retorik som hans nuvarande roll trots allt kräver.

Att han inte har samma utstrålning som sina företrädare är kanske svårare att göra något åt. En stylist har inte heller mycket att komma med till en chef som nästan alltid bär uniform.

en annan svag punkt är hans häftiga humör. Han kan bli jätteförbannad, men ångrar sig nästan alltid efter några minuter och kan då be om ursäkt.
»Han tycker nog att det är obekvämt, ett nederlag att visa ilska«, säger en person som känner honom väl.

Han är en reflekterande person, kunnig och intresserad, som tänker mer än han pratar. Det är utan tvivel så att den nuvarande rikspolischefens vänliga och försiktiga ledarstil skapat lugn och ro och gett polisorganisationen en chans att sätta sig efter turbulensen under Strömbergs tid.

»När man lärt känna Bengt vet man att han har två lägen. Säger han att det är kaos är det inte så farligt. Säger han att det är katastrof – då är det lite värre, men ändå inte så farligt«, säger en person som arbetat nära Bengt Svenson och känt honom länge.

Men det finns de som menar att det blivit för lugnt, att Bengt Svenson är för snäll, och för lojal med sin chef justitieministern. Att han är en anpasslig och på ytan harmlös förvaltartyp som inte lämnar något avtryck.

På lång sikt, menar Svensons belackare, kan detta lugn vara förödande i en organisation med så stor självständighet, risken finns att det utvecklas ett informellt ledarskap.
»Alla poliser vet ju bäst hur verksamheten ska skötas«, som en person med lång erfarenhet inom polisen uttrycker det.

Lyssnar man till medarbetare från den operativa delen av hans karriär, tonar bilden fram av en chef som ogärna går utanför ramarna, och som i skarpt läge väljer att följa regelboken.
»På ytan ser det ut som en fin egenskap att han är så harmlös, men i själva verket är det farligt när han inte lyssnar på engagerade medarbetare. Han är rädd för att göra fel, därför följer han alltid regelboken«, säger en av dem som följt Bengt Svensons ledarskap.

Ett sådant exempel är från Svensons tid som polischef. En liten pojke rapporterades försvunnen och man fick ett seriöst tips om var han fanns. Men för att kunna göra en husrannsakan efter klockan 21 krävdes ett formellt tillstånd av polischefen, det vill säga Bengt Svenson. Som svarade:
»Nej, klockan är ju fem över nio, ni får vänta till i morgon efter klockan sex.«

Polispatrullen gick ändå in i lägenheten där de fann pojken oskadd.
Som operativ polischef måste man kunna fatta snabba beslut i de mest oväntade situationer och trängda lägen utan att tappa fattningen eller förlora kontrollen. Gör man fel finns alltid en risk att man får kritik.

För en dialogchef som Bengt Svenson är det obekvämt att gå i konflikt. Kanske passar han därför bäst i sin nuvarande roll. I de beslut som fattas av rikspolischefen finns oftast tid för diskussioner och förankring. Många beslut föregås dessutom av utredningar och ett formellt remissförfarande.

Högst på uppdragsgivarnas, politikernas dagordning, har i många år varit att öka andelen lösta brott. Sedan 1980-talet har antalet poliser ökat från 16 000 till 20 000 samtidigt som anslagen fördubblats. Men resultatet – mätt i uppklarade brott – har inte förbättrats i lika hög grad.

Svenson har av sin företrädare Strömberg ärvt flera förändringsprojekt som syftar till att samordna resurserna för att öka effektiviteten. It-systemen på de 21 polismyndigheterna är till exempel egenutvecklade och olika. Om systemen kunnat kommunicera med varandra hade bland annat den så kallade Engla-mannen kunnat hittas tidigare.

Men ve den rikspolischef som försöker begränsa de 21 polismyndigheternas självständighet, vilket var en orsak till turbulensen under Strömbergs tid.
Bengt Svenson driver dock den förändringsprocessen med mjukare hand. Därmed har lugnet lagt sig.

Som högste chef kan man dock behöva rensa och göra sig av med en del arvegods. Det har inte Bengt Svenson gjort.
»Min uppfattning är att han är rädd för kritik. Då är det enklast att inte agera. Så har han inte heller minskat byråkratin som Strömberg lät växa«, säger en medarbetare.

Hans kritiker menar att polisväsendet behöver en chef som är mer beslutsmässig och handlingskraftig. De ifrågasätter om han är tillräckligt vass och analytisk – eller om han är Beatrice Asks knähund.
»Hon ville ha en lydig rikspolischef. Det fick hon«, som en av Svensons tidigare medarbetare säger.

Men kritiken gäller också Bengt Svensons förmåga att sätta ned foten inåt. Händelserna i Rosengård i Malmö – där poliser använde rasistiska tillmälen som »apajävel« – är ett sådant tillfälle där högste chef kan göra skillnad. Uttalanden som enligt många, både inom och utanför kåren, bara är ett av många exempel på en dålig kultur.
»Och vad gör Bengt Svenson då? Jo, han skriver ett brev om att Rosengård är det värsta som hänt under hans trettio år vid polisen. Det är ju inte sant!« säger en av rikspolischefens tidigare kolleger som menar att det hänt betydligt värre saker.
Ett politiskt korrekt uttalande räcker inte långt för att ändra ett oacceptabelt beteende, menar hans kritiker.

»Tyvärr har poliser med dåliga värderingar fått vara i fred. De schysta poliserna tystnar, går under eller slutar och de unga kvinnorna på polishögskolan ’står ut’«, fortsätter samma källa.
En annan publik fråga är turerna kring helikopterrånet, då förövarna placerat en misstänkt bomb vid den obevakade hangaren i Myttinge.

Bengt Svenson skyllde den temporära placeringen av polishelikoptern på att försvarsmakten sagt upp den tidigare placeringen på Berga örlogsbas.
Men det var flera år sedan.
»Han visste ju att polisens helikoptrar stod obevakade, det visste hela polis-Sverige. Han hade kunnat sätta ner foten och se till att helikoptrarna placerades under bevakning.«
Kanske är hans smekmånad med organisationen på upphällningen. Kanske börjar även hans anhängare längta efter lite mer action.

Till exempel när det gäller de öppna revirstriderna mellan rikskrim och länspolismyndigheterna som avhandlas i media, inte minst i samband med helikopterrånet. Den skulle kanske kunna avblåsas om rikspolischefen satte tydligare gränser för deras respektive verksamhet.
»Det skulle enkelt gå att lösa den konflikten genom att rikspolischefen slog näven i bordet och talade om vad som gäller«, hävdar en insatt medarbetare.
»Men Svenson utmanar ingen. Han syns inte, sitter helt stilla i båten, förvaltar och tar inte de viktiga besluten.«

Läs mer:

Bengt Svensons svar på testet här


Chefs betyg på Bengt Svenson