

Ibland förvånas jag över alla krav som ställs på arbetsgivare, medan anställda kommer undan med en hel del. Till exempel är det okej att ta strupgrepp på chefen.
Artiklar som länkar till denna:
Sunt förnuft säger att man kan tveka inför att ge praktikplats till en person som hälsar på alla på intervjun utom den kvinnliga representanten för att hon är kvinna. Lutar ju åt att kvinnan blir diskriminerad. Men nej, det är mannen som nu ska få 60 000 kronor som plåster på såren för att han blivit utsatt för diskriminering, skriver bland annat Metro! Arbetsförmedlingen drog in hans a-kassa med hänvisning till incidenten, men det var fel eftersom de kände till att han på grund av sin religiösa övertygelse inte hade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand, skriver tingsrätten.
Samtidigt konstaterar arbetsdomstolen att medarbetare får ta strupgrepp på chefen, skriver Chef och Juridik i dag.
Någon mer som tycker att det råder obalans mellan kraven på chefer och kraven på medarbetare?
Ja, och egentligen bygger det på en föreställning att medarbetare kan man inte begära något av - vilket är en förklenande uppfattning - medan chefer kan betraktas som övermänniskor och de ska TÅLA. Att ställa krav är att visa att man tror en människa om att kunna leva upp till de kraven. Att inte göra det, innebär att man inte uppfattar den personen som värdig kravet. Egentligen en förolämpning av medarbetare.
Samtidigt så ställer ledarskap krav på oss som individer. Om det uteblivna handskaket med kvinnan får oss att misstänka samarbetssvårigheter och personen i övrigt är mest kvalificerad så är det bara en fråga bort för att ta reda på grunden till det. Oavsett personliga åsikter så är det vår skyldighet att respektera kulturskillnader. Strupgreppet är naturligtvis inte acceptabelt under några omständigheter, men hur lyckas en chef få en anställd att försöka strypa honom?
Hej, det har blivit helt tillåtet i Sverige att klanka ner på chefer i allmänhet. Chefer är ondsinta despoter vars enda syfte är att förpesta tillvaron för sina medarbetare. Massmedia har ju ett ansvar här; pratar man med människor i stort gillar ganska många sin chef. Synpunkter har många, vilket är bra - man ska nog ställa lite högre krav på en chef än på andra. Men - som able skriver: vi måste kunna ställa krav på våra medarbetare också. Att inte ställa krav är ju att inte tillåta folk att ta ansvar. Och får man inte ta ansvar - varför finns man då?
Hur vore det om balansen mellan krav och prestation är densamma för alla oavsett roll. Normalt så har chefen ganska mycket makt men det här handlar om brist på respekt. Om någon tar strupgrepp på krogen så kan det anmälas, är det så att chefen medvetet ska kunna få stå ut med vad som helst i sin roll? Detta luktar diskriminering! Chef kanske ska skriva något om trakasserier av chefer. Det finns många som upplever det och också utsätts för det men få vågar berätta. Idé till ny artikelserie?
Kommentera artikeln:

10
Kommentarer
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
Annons:
1
Kommentar
3
Kommentarer
16
Kommentarer

1
Kommentar
1
Kommentar


2
Kommentarer
CHEFTEST
Klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna? Chef testar Röda korsets generalsekreterare.
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
