De arbetslösa är i många fall nöjda med sin situation. Det har blivit “legitimt” att vara “arbetslös” och ange “finsnskrisen” som orsak att man inte får jobb.

Sanningen är att den nya generationen inte klarar av att sköta ett jobb. De har inte den arbetsmoral eller vilja som krävs för att sköta ett jobb.

Eftersom, gå in på vilken detaljhandel butik runt om i sverige och se. Vilka är det som gör så att företagen går runt? Inte fan är det då 50,60 och knappt 70 talisterna som gör det. det är just 80 talisterna alltså den “nya generationen” som gör så att sverige går runt inom detaljhandeln.

det är svårt för rekryterare att vara ärliga kring dolda problem, de får man insyn i först på insidan och då är det lite för sent, dessutom tycks många inte skaffa tillräckligt stort urval att sålla ur och de känner sig bortkomna i sållningsprocessen och letar därmed efter sina likar för att det känns tryggt, eller helt enkelt chansar hej vilt

RE:skärpning
Det finns glidare i alla åldrar och generationer, man kan inte generalisera.
LAS-skyddade glider runt på arbetsplatsen medan unga människor, som avskedas och återanställs, sliter ihjäl sig. Har man bara ett väloljat munläder så klarar man sig och kan man fortsätta som ingenting hänt. Min personliga reflektion är att de som jobbar minst gnäller mest. Vill du avancera, ha högre lön så bli en ja-sägare, spelar ingen roll om du är okunnig o lat.

Jag tycker inte att man kan generalisera,som vissa personer har gjort här.
Det finns äldre medarbetare som bara räknar dagarna innan de ska gå i pension,som varken lägger manken till när det gäller att lära sig nytt eller att arbeta hårt.
Sedan finns det yngre medarbetare som tror att de är världens mittnav och som kan bete sig fruktansvärt illa på deras första jobb.
Det är viktigt att cheferna markerar vad som är acceptabelt beteende för de unga,både när det kommer till umgänget med kollegor och kunder och arbetet i sig.
Medan de äldre personerna maskar på ett mer sofisktikerat sätt, så är de yngre betydligt fräckare och tar för givet att chefer ska acceptera att de tar två timmars lunch att de kommer och går som de vill osv

Jobbade på en sjuk arbetsplats, det var 30-40-talister som inte hade någon som alls respekt för sina överordnade, 7 man satt o spelade kort mesta tiden och gjorde dom något så vare det hemarbete. Vad som var märkligt var att myglarna inte gjorde någon hemlighet av att inte vilja arbeta utan räknade dagarna till sin pension, chefen vågade inte säga till dom utan gick till någon yngre som fick göra jobbet. Antar att myglarna måste haft en riktig hållhake på chefen, som anställde deras söner som hade en överspänd arrogant attityd. Deras pappor övertalade chefen vilka jobb deras söner skulle göra dvs. finjobben, dom mindre glamorösa fick andra göra. Det var en kaotisk arbetsplats med mycket avundsjuka och intriger. Vad som förvånar mej är att dessa maskare inte sparkades, det fanns en massa arbetslösa som var mer motiverade och ville inget hellre än att jobba och som hade mer kunskap.  Så företag hittar inte rätt medarbetare! Skämtar ni, rekrytering sker främst inom anställdas familjer, om dom sedan inte har rätt kompetens eller inte verkar inte spela någon roll samtidigt som man i platsannonser kräver högskoleutbildad persona med diverse kompetens, vilket skämt. När ska arbetsmarknaden bli effektiv och anställa personer med bästa möjliga kompetens och bästa möjliga arbetsförmåga som har hög prestation, det borde väl vara det som företag vill ha? Eller, verkligheten är en annan.
Jag är inte förvånad att företag flyttar utomlands där man hittar mer motiverade och billigare arbetskraft.

Varför misslyckas ett företag med att hitta en kvalificerad medarbetare som är beredd att ta ett utlyst jobb? Kan det i själva verket handla om att man inte kan rekrytera den arbetskraft man drömmer om till de löner man är beredd att betala? Alla vill naturligtis anställa de bästa. Och bjuder man tillräckligt högt så vinner man nog auktionen. Men företagare som annars brukar plädera för en fri marknad har uppenbarligen svårt att acceptera att de inte ensidigt kan diktera villkoren och ändå välja och vraka bland arbetssökande, utan måste betala högre löner - eller sänka sina krav.

Yngre är hel enkelt lata och för dyra även om de sänker arbetsgivaravgiften

Kul att se så många olika åsikter. Det är klart vi måste generalisera, de flesta som är födda på 40, 50 och 60-talet lärde sig att arbete är en del av livet, och att leverans på arbetsplatsen (oavsett uppgift) var självklart. De yngre har andra värderingar, som tyvärr inplanterats av oss alla i det samhälle vi skapat. Skolan utbildar inte längre, de släpper iväg ofullständigt utbildade och omotiverade tonåringar med i många fall existensiella och depressiva problem.
Kankse det är skillnad regionalt i Sverige, och naturligtvis finns det undantag, men GENERELLT är det sämre beställt med arbetsvilja, kunskap, motivation och engagemang i dagens unga än det är i dagens medelålders.

tummen upp för praktikanten! håller med dig.
-personligen har jag studerat i 5,5
-först magister i biomedicin
-till biomedicinsk analytiker.
vilket förövrigt “borde” generera jobb vad har jag arbetat med?
-lärarvikarie
-försäljare
-husmor
-personlig assistent
varför?
jo för arbetsgivarna kräver arbetslivserfarenhet!
hur får man det?
om man aldrig får chansen?
sen får man inte andra jobb heller för att man är överkvalificerad eller saknar just den erfarenheten, av servering eller vad det nu kan vara. så nu ska man försöka leva på fem tusen i månaden och få nej efter nej efter nej men ändå förväntas skriva glada positiva ansökningar till arbetsgivare som ändå inte vill ha en. och får man väl ett jobb och man försöker visa framfötterna då uppfattas man som arrogant och ett hot!
eller så får man jobb via ett bemanningsföretag och då behandlas man som en annan slags anställd på företaget en som skall få lägre lön mot mer arbete men samtidigt inte vara med på mail-listor eller företags relaterade aktiviteter.
och dessutom kan man pga av man har skitkontrakt bli av med jobbet och få gå på dagen om de känner att det inte passar längre.

jag talar av egen erfarenhet!

och till alla de som snackar om att vi unga inte har någon arbetsmoral!

det e rent skitsnack! har man dålig arbetsmoral som ung får man inget jobb eller så får man inte vara kvar. Är man däremot äldre och har jobbat på ett ställe länge har fastlön då kan man slappa mer för då kan man inte bli avskedad alls nästan särskilt inom staten! max bli omplacerad.

Ni vet inte hur det är att vara värdelös på arbetsmarknaden bara för att arbetsgivarna kan välja och vraka bland människor, då det är över 100 sökande till alla jobb! alla jobb tom på mcdonalds!
det var helt annorlunda för 30-40år sen när ni sökte jobb, en som var utbildad fick jobb direkt! blev till och med uppringd av arbetsgivare innan det tagit examen och blev erbjuden jobb(BMA)!

det e nya tider och jag hoppas att företagsklimatet kommer att förändras snart nu när alla bakåtsträvare går i pension!!!

jag tänker inte se det som att arbetsgivaren gör mig en tjänst men bara för att man blir vald av så många sökande så förväntas det att man ska vara jätte tacksam, det är jag inte!!

Jag är jävligt bra men hur ska nån veta det om jag inte får visa det!