...vet inte om jag ska skratta eller gråta åt artikeln.
Med andra ord akta er för personer som:
*Kritiskt granskar vad som föreslås
*Vill lära sig av sin och andras misstag
*Reagerar som en människa vid kritik
*Sätter igång samtal

Antingen så har Maria André fullständigt snedvridit vad Torben Tolstöj egentligen menar i trist sentationsjurnalistisk anda eller så ville hon bara få mig att reagera (vilket hon lyckades med hi hi).

Jag hoppas fler än jag läser detta med bästa “expressen”-filter.

Man undrar om syftet med artikeln verkligen är att “varna” oss för dessa kategorier av människor eller sälja in att man måste anlita testföretag innan rekrytering!
Har själv varit med i flera rekryteringstester och faktiskt lyckats ta mig igenom dem och vid ett flertal tillfällen lyckats få jobbet, men det man inte får fram vid testet (som sökande) och som kanske borde införas är arbetsplatsens hälsa (mentala). I artikeln utgår man ifrån att “organisationen” är sund och består av viljelösa individer som lätt manipuleras…långt ifrån sanningen vill jag påstå. It takes two to tango…

Vi har väl alla lite av varje av dessa drag i oss i olika situationer! Och ibland kan det ju även behövas en annan typ för att få igång dynamiken som en annan “inläggare” skrev.
Själv förordar jag att vi utvecklar “en inre chef” som kan bestämma när, var och hur mycket dessa olika aspekter av oss som människor kan och tillåts ta plats. Bortförklararen är t.ex väldigt effektiv när just en förklaring skall till- det behöver ju inte alltid handla om en BORT förklaring. Vem avgör det? Den administrative katastrofen kan vara den superba kreatören och den som ger den förlösande idén….... kristallglaset kanske ibland påvisar att klimatet inte är det bästa på arbetsplatsen, pratmakaren ser till att det sociala existerar vid sidan av presterandet och görandet ........ Alla dessa delar kvan vara till en fördel rätt använda vid rätt tillfälle och framförallt rätt mängd. Så ut och hitta era kandidater att anställa bland människor som har starkt utvecklade egna “Inre ledare”!

Okej, jag läser och håller med om att dessa personer kan vara rysligt jobbiga. Men jag undrar - som så många andra före mig - vilka blir kvar att anställa? Den lydige, kreative, ansvarstagande, lyhörde, analyserande, karismatiske doern?
Som chef skulle jag bli galen av att bara ha medarbetare som “ler och levererar”. Jag skulle ju veta att de går hem och mår skit. Men jag tackar ju så klart nej till de dåliga egenskaperna som räknas upp. Vem gör inte det? Skriv något som inte slår in öppna dörrar!
Skriv vem man bör anställa istället, tex.

/C
Nej, fram för

Herregud vilken jäkla tidning det här är, hoppas cheferna i detta land inte läser eländet…