Annons:
Fredag 25 maj 2012
Blir karriären lidande om du är hemma med ditt barn ett helt år? Ja, tycker Wombris vd Monica Renstig.
Artiklar som länkar till denna:
Månadens fråga i Duellen:
Kan chefer vara föräldralediga en längre tid utan att karriären blir lidande?
Monica RenstigGör: vd och forskare på Women’s Business Research Institute:
Nej, man tappar kompetens
»Kompetens är inte det du en gång skaffade. Det är det du utvecklar och underhåller medan du är på jobbet. Flest antal arbetade timmar vinner. Är du inte på jobbet kan du inte vara lika uppdaterad – det gäller allt.«
Nej, du glöms bort
»Syns du inte, finns du inte. Det är naivt att tro något annat. Andra tar över. Räkna inte med att ditt jobb är detsamma när du kommer tillbaka.«
Nej, du förlorar makt och inflytande
»Du kan inte bevaka dina intressen oavsett om det gäller omorganisationer, lön, viktiga interna frågor eller nya tjänster som du missar att söka. Ingen kommer att paxa något för din räkning eller föra din talan.«
Morgan Olofsson Gör: Just nu pappaledig ett år med sonen Neil, annars chef för Rapport, Sveriges Television.
Ja, du förstår verkligheten bättre
»En chef måste förstå samhället, sin omgivning, verkligheten. Att själv vara föräldraledig ger dig förståelse för dina medarbetare som är eller kommer att vara föräldralediga. Du upplever själv hur det är att komma tillbaka efter tiden hemma, vilka krav medarbetarna ställer på sin chef och omvänt.«
Ja, du agerar förebild
»Som chef är du en förebild för andra, så även här. Du visar att du är ersättlig på jobbet, vilket är en sund inställning till ledarskap, både för dig själv och för din omgivning. Du signalerar att det är viktigt att vara delaktig i livet utanför jobbet. Som förälder är du däremot oumbärlig.«
Ja, du lär dig varva ner
»Du får öva på att vara i stället för att bara göra. Du får tillfälle till distans till ditt jobb och tid för reflektion. Allt det här har du självklart nytta av i karriären framöver och det är också positivt för dina medarbetare och din organisation.«
Fotnot: Artikeln publicerades först i Chef nr 8 2009.
publicerat 2009-12-20
Det är intressant att notera att det är en kvinna som säger nej och en man som säger ja. Kanske är det också så att det är olika förutsättningar för kvinnliga resp manliga chefer, även på detta område? Återigen ett exempel på att kvinnor för att bli framgångsrika (i detta fall få/behålla chefspositioner) måste bete sig som män, och att män premieras av att ta sig an traditionellt kvinnliga områden.
Har det kanske att göra med vad som händer efter förälraledigheten? Män går oftast tillbaka till att jobba lika mycket, medan kvinnor går ner i arbetstid för att fortsätta ta hand om familj och barn?
Suck! Jag antar att hon ger stenhårt polariserat svar för att ställa frågan på sin spets. Varje arbetsplats har också sin kultur och värderingssystem som gör det(o)möjligt att vara föräldraledig oberoende av kön.
Jag har varit hemma i nio månader och ska vara hemma i fyra till. Har precis varit inne på jobbet och diskuterat planer inför nästa år. Jag har massor med ideer om förbättringar som jag aldrig hade kommit på om jag inte fått lite distans till arbetet. Jag kan verkligen rekommendera att vara hemma med barnen.
Några som oftast glöms bort i denna typ av diskussioner: Barnen! De är små en gång och den tiden kommer aldrig igen, någonsin…. Det är inte kollegorna och anställda som kommer och hälsar på senare i livet. Trygghet och relationer grundläggs under tidiga år. Att sedan gå ned i tid, oavsett vem som gör det, är av vikt om man värnar om barnen i dagens samhälle så att de får gott om tid att testa gränserna och sedan hinna med att försonas med sina föräldrar. Vi är alla jämlika i fråga om hur mycket tid vi har och frågan är vad man prioriterar. Själv har jag blivit akterseglad av barnlösa kollegor, MEN det är av mindre intresse.
Dessutom måste det ju vara grundläggande i dagens ungdomsorienterade värld vi lever i att man har god kontakt med barn och deras verklighet som ser så annorlunda ut än den “vi” växte upp i. Kan ju bara vara till företagens fördel “in the long run”.
Som kvinna, nyligen återkommen i arbetslivet efter föräldraledighet måste tyvärr instämma till stor del när det gäller Monica Renstigs resonemang. Och att det är svårt att komma tillbaka beror till 99% på min arbetsgivare. Jag a) hade glömts bort b)fick inte behålla min tjänst. Men att jag “hade förlorat min kompetens” stämmer däremot inte. Okej, jag kanske inte var helt uppdaterad om det allra senaste på marknaden, men jag kom tillbaka med nya idéer och ett brinnande engagemang och energi. De första månaderna på mitt “nya jobb” har jag superpresterat. Sorgligt att inte arbetsgivare är bättre på att ta tillvara på kompetensen!
Detta är ju rätt olika. En del av mina bästa rekryteringar var “yngre tjejer” som efter ett år fick barn och var borta ett år. Klart att man i detta fall var beredd. I andra fall är det naturligtvis jobbigt när jag som chef alltid kommer i andra hand. Självklart ska alla ta sina beslut vad gäller prio på barn och familj, men jag har ju också en verksamhet att sköta. Klart att den som väljer “mig” kommer fram snabbare!
Håller med “Balans: “Jag hoppas att den människan inte har egna barn när hon resonerar som hon gör. Barn borde vara viktigare än karriären.
Och är man säker på det man gör så har det heller aldrig med kön att göra. Trött på detta snacket om “stackars” kvinnor.
“Flest antal arbetade timmar vinner.”
Hoppas verkligen hon är felciterad på den punkten. Annars skulle jag inte vilja ha henne som chef…
Att man tappar kompetens bara för att man är borta ett år från sin arbetsplats är bara trams. Man utvecklas på så många områden i stället, och i längden “vinner” den som har en balanserad syn på livet alltid mot karriäristerna. Kanske inte på arbetsplatsen, men definitivt när det gäller familjelivet. Barnen är bara små en gång, och missar man någonting av den tiden går det aldrig att ta igen.
Man kan vara hur teoretisk man vill, man kan ha hur mycket önskan som helst att ett år borta t.o.m. ska vara en fördel, man kan raljera över att chefen som kräver närvaro är dålig…realiteterna är dock som de är. Ett val av familjen, som ur en synvinkel är alldeles självklart, har ett pris. Man önskar att det inte var så, för då skulle också fler män välja familjen.
Det är märkligt att företag ser det som en fullständig överraskning att chefer och medarbetare får barn. Det ingår inte i deras framtidsscenario.
Företag har helt enkelt inte funderat över hur man ska organisera verksamheten för att skapa permanenta förutsättningar för att chefer ska kunna ta föräldraledigt (eller om chefen skulle bli långtidssjuk).
När företaget lyckats organisera backupfrågor och överlämningar vid föräldraledighet, då kommer inte chefens kön att spela någon roll vid en rekrytering - erfarenhet och kompetens hamnar i fokus!
Gör det inte till en kamp mellan två makar i karriären - ingen ska behöva ta på sig hela ansvaret hemma. Detta måste lösas i företaget!
Vem vill ha chefer som behandlar sina barn som krukväxter - något man matar på morgonen och kvällen, i övrigt får de klara sig själva…
Ni är många som helt riktigt påpekar att det svenska systemet är bäst i världen för barnen. Samtidigt visar all data att en långvarig barnledighet går ut över karriären. Eftersom det är kvinnor som ammar så är det oftast de som tar ut en långvarig ledighet. Resultaten syns tydligt i de 7 procent i löneskillnad mellan könen som officiellt är “oförklarad”. http://bit.ly/3s9rLn
Jag har hela mitt liv förvånats över föräldrar som stolt visar upp kort på sina barn och tycker att dem har nått höjden av framgång här i livet.
Nu har jag fått en son och det är det bästa jag har gjort i mitt liv - kursare och “diverse” bekanta brukar reagera med “Va har DU fått barn?”
Som VD och ägare till ett flertal företag har jag svårt för anställda som prioriterar bort sina barns första levnadsår - då har man fel prioriteringar i livet. Inget är viktigare än dina barn - inte ens att du tjänar pengar åt mig.
Dessutom så får man så mycket energi av barnen och framför allt ett nytt perspektiv på “ledarskap”. Kan man få barnen att göra “som man vill” så kan man nog få medarbetarna att springa åt samma håll.
Jag är pappaledig en gång i veckan, vilket är klart mer än det snitt som rapporterades av DI för någon månad sen (manliga chefer är pappalediga i snitt 7 dagar/år!)
Något som jag tror att många arbetsgivare och arbetstagare i karriären har glömt bort i den här diskussionen är att ett arbetsliv oftast sträcker sig över 30-40 år. Att då vara föräldraledig under ett par år och därefter jobba deltid några år därefter ter sig som en otroligt liten den av den totala tiden. Och med tanke på att majoriteten av alla människor i världen är eller kommer att bli föräldrar under sin livstid så borde det inte te sig så onaturligt att personer med jobb skaffar barn. Som arbetsgivare borde man även se fördelen med att ha personal med barn också, många föräldrer som arbetar blir ofta så effektiva att de lyckas jobba 100% på en deltidstjänst och man är säkerligen också mer benägen att stanna längre hos sin arbetgivaren när man har barn av både praktiska skäl som trygghetsskäl.
Det synes omöjligt att uppnå jämställdhet mellan könen (i arbetslivet) innan man är 45 år och barnen börjat klara sig själv.
Aooo blev just slagen för andra gången av vår fyraåring som serverar papper och legobitar på en aluminiumvändspatel som hon hittat i en kökslåda. Dags att gå till min plats vid spisen med mitt svullna blåmärke på foten och glömma allt vad chefer heten. Ska bara ta mig opp nu med min 8 mån ofödda baby i min stora graviditetsmage, och lyfta upp ettåringen som just vaknat och låta honom och fyraåringen se Musse Pigg på datorn.
Det synes omöjligt att uppnå jämställdhet mellan könen (i arbetslivet) innan man är 45 år och barnen börjat klara sig själv.
Aooo blev just slagen för andra gången av vår fyraåring som serverar papper och legobitar på en aluminiumvändspatel som hon hittat i en kökslåda. Dags att gå till min plats vid spisen med mitt svullna blåmärke på foten och glömma allt vad chefer heten. Ska bara ta mig opp nu med min 8 mån ofödda baby i min stora graviditetsmage, och lyfta upp ettåringen som just vaknat och skriker och låta honom och fyraåringen se Musse Pigg på datorn.
Sorry, det var något fel på ordet husband 28 haha. kopieringsordet. Så det kom tydligen dubbelt. Om kvinnor vore jämställda med män skulle jag skriva att jag tycker skribentens glasögon är fåniga, nu tycker jag bara de är manliga. Jag har planerat mitt liv så att jag kan vara hemma med barnen och vara egenföretagare samtidigt. Det är rätt så praktiskt, men jag håller med henne att är man hemma med barnen glömmer man bort sina arbetsrutiner men man ska minnas att människor ändras och förstås förändras ens arbetsplats och kollegor kommer och går medan barnen består. Det är ofta klokt att vara hemma med barnen tills de är två och ett halvt år gamla, men, blir man ensamstående måste man kanske börja jobba, och då kan det vara bra att ha hållit sig ajour med utvecklingen inom företaget man tänkt jobba hos.
Jag tycker att det är synd att denna diskussion alltid ska landa i att män är svin som inte är lediga när det lika gärna kan ses från det andra hållet. Jag har varit hemma lika länge som min fru och tyckte det var otroligt roligt och nyttigt…och självklart.
Det är naivt och kontraproduktivt att alltid cementera skillnader mellan män och kvinnor när man egentligen försöker argumentera om jämställdhet (se första komm.). Så länge kvinnor sätts i offerfacket (av sig själv eller andra) och män i svinfacket kommer vi ingenstans.
Till er alla, i princip samtliga jag känner som har varit föräldralediga har fått ta stryk karriärmässigt…ja det gäller både män och kvinnor, långa och korta, snygga och fula, chef och tjänsteman. Där har ni något att ta tag i på er arbetsplats.
Jag tror ingen av de personer som varit hemma trots att karriären fått stryk ångrar att de tagit ut ledighet. Det jag blir mest förbannad på är att detta inte uppmärksammas (mer än här) så att alla är med på det, alternativt (vilket kanske är vettigare) något görs åt det.
Där sa du det John, angående din sista harang.
Jag läste någon undersökning för ett par år sedan om vad män över 50 ångrar i sitt liv.
Överväldigande antalet ångrade att de inte tillbringat mer tid med sina barn under småbarnstiden.
Jag har upplevt och hört ( alltså inte läst någon undersökning) att många äldre kvinnor över 55 år sagt att de önskar de börjat arbeta deltid när yngsta barnet var 4-5 år gammalt.
Det här kan betyda 8-10 år som hemmamamma,
och brancher ändras på så lång tid. Hrmm se bara på glasögonmodet.
Men angående svin och jämställdhet så nämner du män först kvinnor sen, och sedan de mest eftertraktade orden först, alltså, lång, snygg, chef. Menar du att män är bättre än kvinnor, eller är det en provokativt taktik? Jag fick mig iallafall ett riktigt gott skratt. TACK
En kanske för närgående fråga men, du måste ju inte svara, det är bara en tankeställare här till varför kvinnor är hemma och män jobbar in pengar på andras företag. Angående jämställdhet, Förtjänade din fru lika mycket som du och hade en lika hög utbildning och position som du på sitt jobb när du var pappaledig? Ifall det inte var så så tycker jag du förtjänar beröm för att ha stannat hemma med barnen.
Min åsikt är pappan behövs hemma ett tag, för om barnen får bra uppfostran och känner trygghet i familjen i unga år så slipper man mer sömnlösa nätter när de kommer i tonåren och det är ju bra för karriären det också.
Föräldraledighet måste vara en självklarhet, barn behöver både sin mamma och pappa! Vill vi ha en framtid där kvinnor och män har samma förutsättningar behöver vi vara förebilder för våra barn. Barn är en del av livet, och vill man som företag ha yngre förmågor så är det faktiskt så märkligt att de har barn, hör och häpna!
Intressant är att man nu tagit upp att det är ett problem att så få män läser på universitet vilket kommer att innebära färre män på högre positioner i framtiden. Mig veterligen har det inte varit ett större problem att det inte funnits kvinnor på högre positioner…
Kan chefer vara föräldralediga en längre tid utan att karriären blir lidande?
Om chefen inte vågar vara föräldraledig en längre tid, så är det förmodligen en mindre kompetent person som lyckats få sig en position där man inte hör hemma. Som chef agerar du förebild. Både karriär och föräldraskap är livslånga engagemang. Men barnen har man blivit välsignad med, då kan man unna sig längre föräldraledighet. Arbetsgivare kan man byta några gånger under sitt liv.
1 år per barn är ju ändå bara en bråkdel av ens 40- till 50-åriga yrkesverksamma karriär…
Till Mamman vid spisen. Jag har högre utbildning och lön än min fru. Men, jag gör det inte för att få beröm eller att vara duktig. Konstigt att du var så känslig/listig att du såg att jag satte de traditionellt mest eftertraktade orden först och sedan sitter i rävsaxen själv när du berömmer en man för att han varit hemma. Jag ser det som självklart och skulle tvärt om blivit extremt besviken om jag inte fick ta halva föräldraskapet. Om argumentet att man inte i familjen har råd - betyder inte det bara att man lever över sina tillgångar vid rådande omständigheter?
Till Emma Sjölund: Jag håller med dig om att vi måste ha samma förutsättningar och ta lika stort ansvar men varför sätta dig i offerställning och klaga på att män är så dumma, vi kvinnor inte duger till i samhällets ögon och ingen har någonsin sörjt att vi inte sitter på höga positioner. För det första är i princip halva samhället kvinnor, för det andra är det inte bara kvinnor som diskrimineras utan män, tjocka, fula, osmarta o.s.v. också, för det tredje varje dag, året runt, pratas det om och jobbas det för att öka kvinnors inflytande på alla plan. Det kanske inte går så fort som man vill för att man inte kan kasta ut och säga upp folk bara för att de är män, men det går i alla fall åt rätt håll. Det som aldrig nämns är diskriminering åt andra hållet vilket är konstigt eftersom det förekommer. Nej börja se dig som en individ istället för ett offer så vinner alla på det.
Till Fredde: Jag tror att man förlorar på det men om alla tar ut ledighet blir det självklart och alla vinner på det!
För övrigt tycker jag att man ska sluta använda den missvisande termen feminism och använda motsvarande “för jämställdhet” det inkluderar alla och det är väl det som ett samhälle ska göra?
Återigen - män som är hemma med barnen får en klapp på axeln och högre status, kvinnor som är hemma med barnen förpassas ut i marginalen, vilket också avspeglas i de intervjuade personernas inställning. Jag och min äkta hälft tar ut exakt hälften var denna gång, just för att se om det blir någon skillnad på våra karriäråterhämtningar jämfört med förra gången.
På kort sikt: nej
På lång sikt: ja
Kommentera artikeln:
10
Kommentarer
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
Annons:
1
Kommentar
3
Kommentarer
16
Kommentarer
3
Kommentarer
1
Kommentar
1
Kommentar
2
Kommentarer
CHEFTEST
Klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna? Chef testar Röda korsets generalsekreterare.
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
