"Vad vill du?", "Hur ser det ut nu?", "Har du tänkt över någon annan möjlighet?" Det coachande anslaget ligger i tiden. Medarbetare ska själva hitta svaren på sina frågor, de ska uppmuntras att nå sina mål och utvecklas personligen.

Coachning kan vara förföriskt. Att få en persons fulla uppmärksamhet ger en härlig känsla av att någon verkligen bryr sig om en, att chefen och arbetsgivaren vill en väl och ser till ens personliga utveckling.

Vilken lyx att prata om sig själv och sina drömmar med någon som inte ger goda råd utan som lyssnar och ställer öppna, undersökande och ärliga frågor!

Men lyckoruset kan komma av sig om man lyssnar på den danske filosofen Finn Janning. Han hävdar att coachning inte är ett dugg mindre styrande än andra sätt att kommunicera. Det är bara mer förrädiskt eftersom det till sin form är så öppet.

Coachningen kan ge en uppfattning av dialog på lika villkor, en falsk känsla av frihet hos den coachade. Han går till och med så långt att han säger att coachning inom en organisation bara till en viss gräns kan ske utan att gå över i manipulation.

Vad är syftet med att vi går till arbetet? Jo, att vi så effektivt som möjligt ska producera något som kan omvandlas till produkter eller tjänster.

När vi coachar medarbetare eller chefer inom en organisation blir syftet att de ska fungera optimalt i linje med verksamhetens mål.
Det handlar om coachning inom givna ramar, inte alls om att medarbetarna själva ska driva sin egen utveckling fullt ut.

Det ligger i sakens natur; man kan inte ha medarbetare som helst vill tillverka korv när företaget i själva verket säljer it-tjänster. Målet för verksamheten bör vara fastslaget.

Men då kan ju coachningen användas till att låta medarbetarna själva hitta sätt att lösa sina uppgifter för att nå målen? Fast även här blir coachningen en illusion, enligt Finn Janning.

Vi chefer vill oftast inte alls att våra 50 medarbetare ska lösa uppgiften på 50 olika sätt. Risken är stor att vi medvetet eller omedvetet styr in medarbetarna på samma väg med coachningen som täckmantel.

Coachning är ett enkelt sätt att göra människor glada. Uppmärksamheten ökar trivseln och är en effektiv metod för att få människor att vilja göra det de ska. Då är väl allt gott?

Nej, det kan finnas risker med att locka medarbetarna med ett språkbruk som ger falska förhoppningar. När människor tror att de erbjuds personlig utveckling men i själva verket blir styrda att bete sig på ett visst sätt kan de uppleva en existentiell förvirring, enligt Finn Janning.

Coachningens framgång handlar just om att vi så gärna vill vara öppna och fria att välja våra egna vägar. Det är viktigt för vår självbild att vi hela tiden utvecklas och själva styr vår tillvaro. Men vi tvingas till kompromisser för att få ingå i arbetets gemenskap.

När arbetet till stor del formar vår identitet och vi dessutom låter arbetsplatsens normer styra våra värderingar och drömmar krymper vi.
Faran med vår kompromissvilja är att vi tappar vår kreativitet och arbetsglädje. Vi blir vingklippta. Det kan i sin tur skapa stress. När vi gör saker vi inte vill av rädsla för att annars bli exkluderade blir vi halva människor.

Ofta har människor ett skydd mot påverkan. Finn Janning hävdar att coachning kan bryta ned motståndskraften eftersom den coachade lätt förförs av tanken på att någon verkligen bryr sig om honom eller henne.

»Det handlar inte om personlig existentiell utveckling utan om optimering av vissa kompetenser som företaget har nytta av«, säger han.
Men vad är alternativet till ett coachande förhållningssätt? Det är svårt att se en återgång till ordergivning och strikt kontroll.

Lösningen kan finnas i att vara tydlig med ramarna: "Jag är din chef. Detta är verksamhetens mål. När jag coachar dig är det för att du ska hitta sätt att optimalt lösa din uppgift." Alternativt "För dig som chef är det viktigt med självkännedom. Den här coachningen syftar till att du ska hitta dina styrkor och drivkrafter. Vi ska försöka hjälpa dig att utvecklas inom företaget, men om du efter coachningen kommer fram till att du hellre vill arbeta någon annanstans så är det ditt val."

Dessutom är det en bra tumregel att aldrig coacha när du redan vet vilket svar du vill ha fram. Då är det bättre att du ger lösningen på en gång. Ingen vill känna sig lurad eller förd bakom ljuset även om känslan av att kunna påverka är skön i stunden.
Det handlar om att inte lova mer än du kan hålla. Så enkelt, och så svårt.