Hur vet vi att det stämmer, siffrorna?

“Tio procent förstår precis vad du menar, tar initiativ och leder ihop med dig. Åttio procent fattar galoppen först när ser att de tio första procenten har satt igång. Men de sista tio procenten vaknar aldrig riktigt till.”

Detta var sjukt lärande. Men det som jag fastnade på och började tänka lite på. Om det är 10 procent som inte “poppar” alls, kan inte det bara ha att göra med omständigheterna runt omkring? som tex fel avdelning för just denna person eller att personen i fråga inte bryr sig om företaget “jobb är jobb”?
Finns det något sätt att förlindra det negativa sättet hos med arbetarna?

Bra metafor. En variant på Paretos princip (80-20) regeln som försvaret använt länge inom gruppdynamiken. 20% av trupperna släpar fötterna efter sig och tar inga initiativ men om du gör dig av med de 20 så blir 20% av de resterande oduglingar istället. Alla behövs!

Jag coachar en person just nu som bara har sett de 10% “opoppade”, i det här fallet inte medarbetare, utan negativa människor i hennes sociala o professionella nätverk.
Jag har lyckats vända detta fokus, och fått henne att bara strunta i dem - vare sig bevisa att hon duger, eller omvända dem.
Och jag själv jobbar ofta med att faktiskt strunta i de negativa. Men ofta blir jag lika förvånad varje gång när de dyker upp :-)

Oj vad jag känner igen problemet.

Jag höll på att gå under i mitt engagemang för de opoppade. Mitt ego sa att visst kunde jag vända trenden i den gruppen där ingen annan hade lyckats. Jag är glad att jag satsade stenhårt och nådde vissa förbättringar men nu är gränsen nådd och jag behöver inte anklaga mig för att inte har gjort någonting eftersom jag har åstadkommit många åtgärder. Rejäl tydlig ledning och skarpa gränser var det bästa som bet på den gruppen. Grupper är olika men den här behövde stark ledning som inte var helt enkelt att genomföra men i längden så har jag blivit accepterad. Jag är gladare och gruppen nådde inte högre i sitt självgående! Nu lägger jag större fokus på andra och försöker att synliggöra det goda beteendet.

Bra illustrerat. Jag har en annan liknande metod. Läs; http://retorikfabriken.dk/?p=108
Den kallas stjärnan och kräket.
Hälsningar Villy Hansen

Absolut, motpoler behövs. De tillför andra perspektiv, gör riskanalyser och säkerställer att planen håller. Det är ett fatalt misstag att blanda ihop dem med motarbetare, vilket är något helt annat. En motarbetare vill inte nå målet, de vill i första hand nollställa ledaren av olika skäl. Problemet är att motarbetare har en förunderlig förmåga att förklä sig som sanningssägare. En klassiker är att när du som chef uppmanar en motarbetare att vara mera konstruktiv, kommer vederbörande med motrepliken: “Får man inte ha andra åsikter här?” Vilket snabbt får en demokratisk, intet ont anande chef att vika ner sig. Det är som vita flugsvampar och champinjoner. Det gäller att se skillnad på dem och hantera dem olika. Och det är en framgångs- och överlevnadsfaktor för en chef. Vilket truppbefäl vill ha motarbetare med sig på ett svårt uppdrag?