“Skrivet av Magdalena Ribbing 08:30, 9 februari 2011 i kategori Socialt vett
Fråga: Jag är en relativt ung person som har hemskt svårt för ohyfsade människor och jag tycker att spaltens svar så gott som alltid är vettiga och viktiga.
Mitt problem är att jag själv försöker vara väldigt noga med vardaglig hyfs och etikett. Har jag gäster ser jag alltid till att bjuda på något, är jag snorig sitter jag inte och snörvlar framför andra utan försöker gå undan för att ta hand om det, är jag på med middag väntar jag med att ta mat till att alla ha satt sig.
Dock är det hemskt många i min omgivning som tyvärr allt som oftast inte tänker på sin omgivning. De slukar det de gillar bäst på ett dukat bord utan en tanke på att det ska räcka till andra, de nyser rätt ut i rummet och de beter sig på ett allmänt egocentriskt sätt.
Många är känsliga för kritik och om jag har pikat någon att den kanske kan snyta sig istället för att sitta och snörvla och den inte tar åt sig det så känner jag inte att det är så särskilt mycket mer jag kan göra, de flesta människor kan man ju inte säga saker som ”men snyt dig för sjutton, jag störs något otroligt av dina ständiga ljud”, det går ju tyvärr bara inte, om man inte vill framstå som osympatisk och överkänslig.
Då undrar jag; hur gör man? Ibland får jag stor lust att bara sluta träffa folk överhuvudtaget då deras beteende retar mig något så förbannat. Jag vill inte vara den här intoleranta människan, men jag blir för sjutton galen.
Svar: Att människor uppför sig på ett annat sätt än vad man själv gör måste man lära sig att tolerera och ju fler år man lever i ett sammanhang i ett samhälle desto mer tolerant blir man – oftast.
Hänsynslöshet och självupptagenhet, som ju är vad det är frågan om i de fall du beskriver, kan du sällan göra något åt. Vuxna människor klarar inte att bli åthutade för sitt dåliga beteende.
Men när du har en rätt-ut-nysande person i närheten: ta genast fram ett paket pappersnäsdukar och erbjud. Och när du har någon vid ett matbord som vräker i sig ensam av något och beter sig utan minsta förstånd kan du milt säga ”jag tycker också att räkor är gott” eller något annat, icke anklagande men mycket diskret uppmanande till hänsyn.
Pika inte! Klaga inte! Kom med snälla, icke utpekande lösningar!
Magdalena Ribbing”

