När man var arbetslös sökte man en del jobb och kom på intervju. Vissa arbetsgivare visade respekt. Andra hade attityder och sa spydigheter av varierande grad.
När man inte fått jobbet skriver arbetsgivarna “.. att vi har hittat en annan…” utan att specificera vem dom anställt eller anledning. Ringer man upp för att höra hur det kommer sig att man själv inte fått jobbet får man bara svaret “..vi tyckte att den personen passade bäst..”. Detta är ju synd i och med då man inte kan utveckla sig själv för att bli bättre på intervjuerna eller skriva bra ansökningar. Hur kommer det sig?
Idag när man själv är chef som söker personer börjar de människor, som tidigare var otrevliga, jobb hos mig.
Hur ska man hantera dessa? Kalla på intervju och påtala att man träffat dom tidigare? Telefonintervju? Eller ska man strunta i dom?
Samtidigt vill man själv inte bränna sig på arbetsmarknaden och andra sidan vill man hjälpa andra personer att tänka på sitt beteende. Å den tredje sidan är det intressant att se hur dom reagerar över att man träffat dom tidigare fast då var förhållandet ett annat läge…

Ajdå det visade sig vara ganska mycket stavfel och ser att jag tappat bort några ord… Hoppas sammanhanget är begripligt i alla fall.

Det är inte alltid lätt att motivera varför man väljer en framför en annan. När man är på sluttampen och har ett par tre kandidater kvar är alla tillräckligt meriterade osv. så då blir det mest (i alla fall för mig) magkänslan som avgör. Vem vill mest? Vem passar bäst in i gruppen och på företaget osv.

I det fall som du beskriver tycker jag att du ska behandla dem precis som övriga sökande. Ser de tillräckligt bra ut på pappret kallar du dem på intervju. Tackar du sedan nej kan du kanske ge bättre svar än vad de gav dig. Då kanske de lär sig något till nästa gång.

Även om dom ser ut bra i papperet har man redan träffat dom tidigare och man kommer ihåg hur dom har betett sig.
Samtidigt finns ju en sägen som säger att en gammal hund kan man inte lära att sitta vackert. Hur vet jag att dom inte tar med sig sin attityd och urusla beteende till sitt nya jobb…..
“Magkänslan” är väl snarare att “Lika barn leka bäst” eller att chefen anställer dom som liknar chefen bäst.

Ett exempel på beteende och otänksamhet:
Blev kallad på en intervju till ett konsultföretag som i sin tur tog med mig till att träffa deras kund. Visserligen blev det inget med jobbet, men efteråt fick jag höra via konsultföretaget att kunden sagt personliga saker om mig som gjorde att dom inte ville ha mig.
Ringde upp kunden, som inte visste vad det handlade om (det visade sig att konsultfchefen hade dragit en rejäl lögn för att skylla på mig för att dom inte fick jobbet). Påtalade kunden vad konsultföretaget informerat mig om och kundens beteende i telefonen var lite överlägsen. Denna överlägsna ton i rösten ändrades snabbt när jag undrade om konsultföretaget hade gjort samma sak med flera sökanden där man hänvisat till kunden. Detta kunde betyda att det finns flera personer ute i landet som känner motvilja mot kunden om denne skulle söka ett nytt jobb.
Eftersom jag var på väg mot ett nytt jobb sa jag att kanske om fem år möts vi igen fast då sitter du som sökanden och jag kommer ihåg vårt samtal. Här blev kundens röst väldigt pipig och kunden greps lite av panik i telefonen. Kunden hade inte tänkt uppenbarligen så långt in i framtiden.
För information vill jag också säga att detta företag kunden jobbade i har gjort mycket stora nedskärningar förra året och sannolikheten att denna kund söker jobb idag är stor.

Ett konsultföretag är starkt beroende av kundens uppfattning. Konsulten kan endast på starka grunder anställa en person som kunden ratat (“kunden har alltid rätt”). Beroende på vilken typ av konsultjänst som avses är din person ofta en stor del av konsultföretagets “leverans”, det är sällan endast formell kompetens som gäller.

Att kontakta kunden för att ställa dem mot väggen för sin uppfattning var fel. Kunden har alltid rätt, oavsett om det är personliga skäl (här gäller ju inte de vanliga lagarna, det är ju inte kunden som ska anställa). Du borde respekterat kundens önskan, för här är skadan dubbel. Konsulten får nu en dålig relation till kunden och han kommer sannolikt aldrig att glömma orsaken ( såvida inte KONSULTEN behöver söka jobb hos dig :-))