När man blivit kallad till intervjuer förväntar man sig att bli bemött med respekt eller som en människa. Företagen brukar predika att behandla andra människor såsom du själv vill bli behandlad. Eller så kan man se i tavlor att ”Här arbetar vi med respekt för varandra och sätter säkerheten högt……”
Vad ska man tänka och säga när rekryterande chefen börjar ignorera sökanden eller snarare kränka sökande på olika subtila sätt.
Vid en intervju träffade jag en chef och dennes chef, som visade sig vara VD. Chefen var måttligt glad över att jag kom på intervju och betedde sig som att man var en börda medan VD:n pratade glatt på och ställde frågor. När VD:n var klar ”dumpade” han mig till den trötta chefen. Under denna tid tog den trötta chefen emot tfnsamtal och gjorde noteringar baksidan på ett papper (som sedan visade sig vara min ansökan). Eftersom VD:n hade sagt till den trötta chefen att bjuda mig på lunch gjorde han det. Under lunchen pratade han inte alls med mig. Visserligen svarade på mina frågor, men tog inga initiativ till att konversera.
Eller att två personer intervjuar mig där den ena sitter och tittar på sin kollega under hela intervjun, som ställer frågor till mig.
Eller att en rekryterande chef sitter tyst och med ett litet leende (kanske för att visa sig intresserad, men med kroppen signalerade att jag inte skulle få jobbet) medan den unga nyanställde spolingen till personalman sitter och ställer frågor till mig. Vid ett tillfälle sa spolingen ”Det är bara jag som ställer frågor här!” och vände sig till den tysta chefen.
Jag har också stött på en rekryterande chef (snart pensionär) som hade en ung spoling till kille som efterträdare. När jag fick frågan om jag var intresserad av att gå en sväng i fabriken svarade jag naturligtvis positivt. Gissa om det blev en språngmarsch där blivande pensionären rent av sprang först med spolingen i hasorna, medan jag försökte titta mig runt i fabriken (försökte ställa frågor) och hänga på dom båda. Båda stannade till någon gång för att se om jag hängde med i deras ”effektiva snabbvisning”.
Jag ställde en fråga till en kamrat om sådana beteenden och jag fick till svar att kamraten hade stött på detta.
Tillfredsställer rekryterande chefer sin egen elakhet? Om en chef har vid en intervju bestämt sig att sökande inte kommer att gå vidare, vad är det som gör att man börjar både signalera med kroppen och dom frågorna man ställer blir mer kränkande?
