Alla vill ju ha anställda som har hög moral där man även marknadsför företaget med hög moral samtidigt som arbetsgivarna/cheferna hycklar med sin egen.
Om en anställd gör något som visserligen inte är olagligt, men kanske omoraliskt, kan personen bli av med jobbet då förtroendet för personen har försvunnit.
När en arbetsgivare säger upp en anställd med en förhandlingsgång med centrala fackliga representanter, där man kommer överens om t.ex. avgångsvederlag. När representanterna åkt hem går chefen med bestämda steg till den anställde för att få en kråka på överenskommelsen. Det har för två av mina kamrater visat sig att arbetsgivaren visat upp en helt annan överenskommelse än den som man har diskuterat med facket. Och båda arbetsgivarna har försökt pressa eller säga ”att det gör väl inget” att man skriver på ett papper som inte överensstämmer. För en av kamraterna har det visat sig långt senare att arbetsgivaren har brutit mot överenskommelsen. Tyvärr säger facket att det inte går att göra något åt det när det en gång är gjort.
En tredje kamrats chef ville inte ha någon sådan överenskommelse då det skulle kosta pengar för hans redan hårt ekonomiskt tyngda avdelning och började smått pressa och ”prata sönder” min kamrat under flera månader. På det här sättet stressade chefen upp den anställde samtidigt som facket var upptagen med andra saker. Till slut fick chefen vad han ville: personen sa upp sig själv.
Jag har själv stött på arbetsgivare, som inte vill skriva anställningsbevis med de punkter som vi kommit överens om och försöker se på mig som om jag inte hade kunskap om sådana saker (inkompetent). Eller ”varifrån fick du luft?”.
Man säger att cheferna/arbetsgivarna sätter upp spelreglerna på sitt företag. Om man håller på som ovan på ett företag kan man inte förvänta sig att personalen har högre moral än en själv.

På morgonTV diskuteras om byggbranschens mutor och svartarbete. Diskussion även om hur offertpriser är låga för att “få jobbet” och så saltar man priset på extrajobben för att hela projektet ska gå med vinst.

ag har själv väldigt svårt att förstå varför företag anställer chefer som beter sig på ett sådant sätt som kan stöta sig mot företagets egen policy eller marknadsföring.
När jag blev erbjuden ett jobb på ett bolag som skötte kommunens vattenförsörjning, avloppsrening och sophantering och diskussionen gick med närmaste chefen om lön, ersättningar m.m. Jag började undra när chefen hånflinade åt mig, men jag fick inga raka svar. När sedan anställningsbeviset kom visade det sig att inget av det vi hade diskuterat hade skrivits in. Ringde naturligtvis chefen som sa att sådant kunde vi inte komma överens om nu. När jag ändå stod på mig och ville ha det vi kommit överens om skrivet i beviset kom det ett brev där det stod att jag hade tackat nej till jobbet. Det var väl chefens sätt att hämnas på mig och chefen visste om att jag inte kunde säja nej till ett erbjudande då jag hade A-kassa. Kontaktade fackliga representanten som i princip medgav chefens beteende genom att säga att då vet jag hur chefen fungerar.
Såg även att någon annan råkat ut för ett konsultföretags förhalningsteknik. Även hos mig ändrade man i anställningsbeviset och när man påpekade dessa felaktigheter fick jag ett brev där personalavd. påstod att man tackat nej till jobbet. När jag gjorde lite efterforskningar visade det sig att konsultföretaget inte fick projektet hos kunden, där jag skulle arbeta. Då förstod jag att detta var en tagg i personalkvinnans öga över att jag hade påpekat sådana saker vilket satte henne i ännu sämre dager (hon hade gjort detta flera gånger) och även om jag inte i slutändan fått jobbet ville hon ha sista ordet.
Ett annat svenskt konsultföretag ville anställa mig för att arbeta mot olika kunder. Dom skickade mig ett anställningsbevis, som de påstod sig vara ett ”standardavtal”.  Detta ”standaradavtal” visade sig ha en gömd (diffus skriven) klausul som i princip sa att man var visserligen anställd på företaget, men att man var personligen ansvarig för det man gjorde. Tur som var att jag hade skickat detta avtal till mitt fack för kontroll där dom varnade mig att skriva på detta. Att som anställd på ett företag behöva ta personliga företagsförsäkringar var väl inte som jag hade väntat mig.
Att sedan som chef försöka med allehanda kurser, utbildningar, teamwork med flera få anställda att engagera sig, motiverade och vara ärliga är ju nästan som hyckleri då man, som ovan, visat oärlighet med stora mått. Hur bygga upp förtroende uppåt och nedåt i organisationen när chefer ser till att skriva anställningsbevis som inte överensstämmer med vad som har sagts eller försöka med olika påtryckningar få personer att ta anställning med olagliga klausuler, slavlöner m.m. Som arbetstagare har man fullt upp med att hålla kontroll på sin chef och avtal över vad som står skrivet och allt muntligt få ner på papper när man inte kan ha tillit till varken chef eller företag.

Som anställd ser man hur mycket chefer gör fel och ibland bryter mot företagets policy för att sedan komma undan med det. Flera bekanta som innehar chefstjänster säger att cheferna håller varandra om ryggen och skyddar varandra. Detta beteende skapar ingen förtroende bland anställda och det är anställda som ser om en chef är kompetent som chef eller inte.
Anställda ser mycket snabbt om chefen passar till jobbet och hur chefen löser problem.
Jag gör som du och undrar hur får man bort rötäggen då som anställd har man ingen makt (skulle man gå till VD:n får man repressalier/hämndaktioner) och som chef/kollega kan man inte heller göra något. Tyvärr har jag sett att man kan bara se på hur dessa rötägg härjar i företaget för sin egen vinnings och agendas skull.
Man kan bara skratta åt det hela när ledningsgruppen undrar hur det kommer sig att stämningen bland anställda är så dålig och vad man kan göra åt det när det är ledningen själva som härskar sönder organisationen. Jag har suttit med i möten där man är oförstående och kan för all del inte komma fram till vad som har föranlett det hela. Det är som om man häller i flera kilogram salt i en deg och sedan undrar hur det kommer sig att bullarna är så salta.

När jag lämnade ett arbete där VD:n var en amerikan och närmaste chefen amerikan/engelsman var det ingen som ställde den enkla frågan vart jag skulle gå härnäst eller om jag skulle flytta. Ett år senare fick jag höra att min närmaste chef hade spritt ut ett rykte om att jag flyttat utomlands/tillbaka dit jag “kom ifrån”. Noterat är att jag studerat utomlands.

Nackdelen för denne chef var att en utav mina kollegor var en gammal barndomskompis (som han inte visste om) och då tappade han förtroendet hos min kompis i och med denna lögn.
Jag har stött på någon chef som förvånat utbrast att jag inte flyttade så långt bort ändå.

Jag undrar fortfarande idag vad var syftet med detta att sprida ut en lögn? Var det för att stävja diskussioner bland anställda? Vad tjänar en arbetsgivare/chef på att göra detta?

Jag skrev i mina inlägg “Personalchef som tar allt personligt” där man gjorde på arbetsplatsen gjorde en undersökning om vilka som besökte vilka hemsidor på Internet. Detta resulterade i att en person fick lämna jobbet.
En annan person, som fått i uppdrag att söka på internet om en viss maskinutrustning och dess marknad, blev också inkallad. Nackdelen här var att personens chef hade “glömt bort” att chefen gett i uppdrag att göra sökningar. I samma diskussion hade personalchefen medgett att hon själv hade vid enstaka (!) tillfällen varit på resebolagens hemsidor för att boka privatresor. Men, poängterade hon, att det var det enda hon gjorde.
Underligt att man som chef gör tvärtemot vad man har satt upp som policy!!

På DN:s ”hyfs o stil” spalten är det en person som blir mycket störd av att kollegerna ställer många frågor och mycket närgångna frågor om t.ex. om man är gift, hur mycket kostade bilen, varför har dom barn, varför inte har barn. Personen har ganska vänligt förbigått att svara genom att försöka ”drilla” bort kollegornas envisa frågor, men dom verkar hänga på och ställa ännu mera frågor om personen verkar försöka undvika att svara.

En utav kommentarerna lät “Ställ motfrågan ”Varför vill du veta det?” så blir de nog tysta. Om det inte trots allt funkar så får du helt enkelt svara med frasen ”Det angår inte dig”. Berätta inget som du inte vill, det används bara för elakt skvaller i alla fall till tredje person. Man ska vara VÄLDIGT försiktig med vem man ger förtroenden till.”

Vad jag också har lärt mig via den hårda vägen är att man ska svara på ett sådant sätt att svaret accepteras av mottagarna. Oavsett om det är sanning eller rent av lögn. Kommer dom på en med en lögn kan man bara skaka oförstående på huvudet och säga att det kan jag inte komma ihåg att jag har sagt samt att det var så länge sedan…

Skit i moralen !

Samma personalchef hade lovat mer än vad hon kunde hålla då hon anställde en b-mekaniker från Sthlm. Personalchefen lovade att eftersom b-mekanikens partner inte kunde flytta p.g.a jobbet kunde b-mekanikerna jobba må-to hela dagarna och ta fre ledigt. När b-mekanikern började jobba visade det sig att dessa löften inte kunde hållas samtidigt som b-mekanikens närmaste chef inte kände till dom.
Under introduktionstiden började b-mekanikern fundera hur det egentligen stod till på företaget och kom in till mig efter ca 4 veckor, stängde dörren och utbrast “Vad är det som är så fel här?”. Då fick jag veta att b-mekanikern hört så mycket skit av anställda att allting var i princip fel. Tyvärr så kunde jag inte förneka detta så b-mekanikern lämnade företaget efter 5 veckors anställning.
Där stod företaget igen utan b-mekaniker. Den förra hade varit anställd i tio år och då man ansåg att en bra person på en viss tjänst vill man inte flytta på. Till slut fick b-mekanikern nog och hittade ett annat jobb som produktionschef någon annanstans.
Det hade tagit företaget att hitta en ny hyfsad b-mekaniker ca 6 mån, som nu lämnade med all hast. Sedan skulle det dröja ytterligare dryga året innan man anställde en b-mekaniker som inte var så grön, men den b-mekanikern stannade endast 1,5 år. Officiella anledningen var att partnern inte hittade något jobb förutom i Sthlm så dom återvände tillbaka dit.
Så idag har man anställd två b-mekaniker direkt från skolan. Om man ska gissa så skaffar dom sig erfarenhet i ett par år innan dom drar vidare.

Refererar till mitt inlägg i “Personalchef som tar allt personligt” om en personalchef i ett kartongbruk och hur han “skrek som en stucken gris” när man ringde till honom för att säga till att han ska sluta och sprida rykten om en ex-anställd.
När jag läser dessa inlägg om hycklerier och lögner som sprids av chefer blir jag också ställd. Denne personalchef på kartongbruket ville just bli av med en kvinna som inte gillade sin chef p.g.a. av chefen hade sedan länge flera anmälningar om sextrakasserier. Dessa anmälningar var väl kända hos chefens chef och hela HR-avdelningen. Eftersom personalchefen hade sagt att han inte hade några kontakter med fastighetsägare på orten, “hjälpte” en annan HR-anställd med att hitta en lgh till tjejen när hon skulle börja jobba (HR-anställdes dotter skulle flytta från orten och då blev lgh:n ledig). Man kan påpeka att lgh:n inte var hyrd av arbetsgivaren. Senare blev det lite meningsskiljaktigheter mellan tjejen och hyresvärden. Tyvärr berättade tjejen dessa problem på fikarasten, vilket gjorde att personalchefen tog upp det vid en diskussion med tjejen och hennes framtid i företaget. Personalchefen anklagade tjejen om dessa problem med hyresvärden och han hade sagt i den tonen att ”eftersom vi har hjälpt dig med en lgh så har vi rätt att göra påhopp på dig om detta”.
Tjejen visste vad hyreslagen innebar, vilket också resulterade i att hon kontaktade lokala Hyresgästföreningen och gjorde en klagomålsanmälan om sin hyresvärd att dom i sin tur hade klagat om henne, som hyresgäst, till hennes arbetsgivare.  Och detta hade lett till problem med anställningen. Hyresgästföreningen påkallade ett möte med Fastighetsägarföreningen på orten där man tog upp detta. ”Det var mycket konstigt”, tyckte Fastighetsägarföreningen.
Vad kan ha sedan hänt är att tjejens hyresvärd fått kännedom om dessa anklagelser från Fastighetsägarföreningen, där dom var medlem i. Vilket kan också leda att hyresvärden blir flyförbannade, kanske tar kontakt via sin jurist med arbetsgivaren för att höra efter vad dom håller på med eller att dom går vidare med en stämning av förtal eller liknande.
Att en personalchef gör på det här sättet är för mig underligt samtidigt som sådana personalchefer finns det gott om. Idag finns det en bra kurs, även som distans, ”Juridisk översiktkurs”. Denna kurs rekommenderar jagvarmt. Där tar man upp bl.a. om hyreslagen och andra nyttigheter som man behöver som vanlig medborgare, men även som arbetstagare då man tar upp anställningslagarna.

Jag kan hålla med Anders H ström att det är ju befängt att först se till att hålla anställda “på plats” för att troligen säkra sin egen anställning som chef och sedan “oförstående” undra hur det kommer sig att personalen mår dåligt. Som jag har sett det har cheferna locket på för att mörka för sin egen chef eller t.o.m. VD och rycka på axlarna när produktionen inte når sina mål eller att Arbetsmiljöverket kommer med en erinran om att det är hög sjukfrånvaro.
Vad man gör sedan är att anlita någon utbildningsbolag som “utbildar” både chefer och anställda “i något” för att höja stämningen, motivationen eller sänka sjukfrånvaron. Efter “utbildningen” fortsätter cheferna som dom förut utan några förändringar och är det någon anställd som har tagit till sig något från kursdagarna, ser chefen till att “plocka bort” den tankegången. För det är inte bra för chefens arbete att ha personal som inte är formbara.
Kanske anlita något annat bolag som gör en enkätundersökning för att mäta “stämningen ombord”. Vi har ju sett att det finns stora osäkerheter över svarens validitet och reliabilitet eftersom anställda är i ett underläge när det gäller makt och dess utövande.
Någon pratar om att delegera ansvar till anställda enligt LEAN, men ser på ett subtilt sätt till att anställda inte har befogenheter att ta egna beslut. För det är ju inte bra för chefen, som tappar kontrollen och därmed sin egen status över att vara “behövd”.
Får dessa chefer “extra betalt” från dessa utbildningsbolag när man gör på detta sätt? (Ojsan, kontroversiell fråga eller så trampar man på tårna riktigt ordentligt med stålhätteskor!!!)
Jag börjar få den uppfattningen åt det hållet. Det kanske är även så att cheferna vill hålla sig väl med dessa bolag med tanke på framtida eventuella anställningar på andra ställen som “ger mera” då dessa bolag “har kontakter” (som dom ger gärna sken av).

Läser en artikel om hur man ska få ut sin lön (ref till SAAB) om man blir lurad av chefen.

Uppdrag granskning har tagit upp stölder vid polisen där tre chefer hade tillgång till kassaskåpsnyckeln och det försvann 14.000 kr ur skåpet. Ingen kan förstå hur pengarna försvann.
Är man chef kommer man visst undan med allt…...bara man har sin egen chefs beskydd och stöd.