
Dilemmat.
»På min avdelning har vi en medarbetare som alltid drar sig undan. Hur ska jag få med henne i gänget?«
»Jag är chef på en avdelning med 15 medarbetare. De arbetar oftast i projekt, och i mindre grupper som består av fyra eller fem personer.
Verksamheten går bra, och våra kunder är nöjda, men det börjar bli dålig stämning i gruppen.
Framför allt är det en person som inte fungerar. Hon är fantastiskt duktig på sitt jobb, intelligent och självständig, men hon är sämre på det sociala planet.
Jag har fått höra från kollegerna att hon alltid vill äta lunch själv, är inåtvänd och gärna arbetar på tidiga morgnar eller sena kvällar då hon får sitta ensam.
Hon levererar det hon ska, men kollegerna känner att hon inte lyssnar på dem. Det är ingen riktig team-känsla när hon är med. Hon kan dessutom vara lite väl brysk mot våra kunder. (Detta har jag inte upplevt själv, utan bara hört via andra).
Hur kan jag få henne att bli mer social? Hon är en mycket begåvad medarbetare, så jag vill absolut inte att hon ska sluta!«
Har du ett dilemma? Skicka in det här
Kommentera denna artikel
Jag har en likadan medarbetare själv. Vid varje medarbetarsamtal talar jag med henne om vikten av att vara med och bidra till gruppens sociala samverkan och hur hennes “isolering” påverkar de andra negativt. Hon är dock ovillig att ändra sitt beteende där och det är ju då väldigt svårt att påverka. Det kan ligga blygsel bakom ett dylikt beteende och det kan också vara så att personen i fråga även privat har ett påvert socialt umgänge och därför inte är van vid detta. Min medarbetare har också varit brysk mot externer och interner men det har vi kommit tillrätta med genom att samtala om hur vi kommunicerar med andra och varandra. Mitt råd är ändå att tala öppet med personen om det och se i fall det hjälper i ditt fall….
Skrivet av Linnea on 04/21 at 07:07 FM
Jag tycker inte att det är ett självändamål i att alla ska vara sociala och umgås på alla möjliga (och omöjliga) sätt. Att hon väljer att äta lunch själv är väl upp till henne och jag har svårt att se varför någon skulle ta illa upp av det.
När det gäller arbetstider så får du fråga dig om det är ok i er organisation att hon jobbar dessa tider. På mitt jobb har vi en obligatorisk närvaro 9-15. Utöver dessa timmar är det ok att flexa. Ska det göras avsteg från dessa tider måste det till ett godkännande från chefen först.
Jag håller med Linnea att det måste till samtal och “utbildning” inom kommunikationsområdet om det är sant att personen har svårt att ta kunder, det är ju trots allt något som direkt skadar företaget.
I övrigt tycker jag att du kan låta personen jobba enskilt, men se till att hon är med på planeringsmöten. Alla kan inte vara de som tar för sig, syns och hörs mest. Någon behöver sitta längst bak också...
Skrivet av Frottas on 04/22 at 04:21 FM
Att inte lyssna på medarbetare och att använda en ton som inte fungerar mot kunder är sånt som kan jobbas på, det måste hon kunna ta till sig när ni pratar om det.
Jag är själv en som gärna äter enskillt men har löst det så att jag två dagar av fem äter med kolleger just för att de inte ska tycka att man avvisar dem. Jag är också en person som vill slippa lyssna på tjatter när jag jobbar och söker tystare tider på kontoret. Man måste få vara lite ifred också. Säg att du förväntar dig en visst socialt engagemang, men kräv inte för mycket.
Skrivet av snabbtänkta behöver arbetsro och pauser on 04/22 at 05:09 FM
Det skulle kunna vara så att din medarbetare har Asperger-liknande drag (eller rent av en diagnos?) I sådana fall är din medarbetares uppträdande helt relevant, både tillbakadragandet och det bryska sätt du beskriver att hon uppträder gentemot kunder m fl. Kanske bör hennes arbetssituation anpassas bättre? Ta reda på de bakomliggande faktorerna vid ett samtal med henne. Det är inte alla människor som klarar av det sociala lika bra. Men med bättre förutsättningar och tydligare instruktioner (och träning på) hur man tar kunder på rätt sätt kan situationen ändras markant.
Skrivet av Tänk om on 04/22 at 07:37 FM
Det är mycket viktigt att göra skillnad på vilka förväntningar man har på sig som medarbetare och vilka man har som privatperson. Jag ställer mig tveksam till huruvida denna medarbetare ensam kan skyllas för den dåliga stämningen i gruppen. Kanske är det andra som stör sig på att hon inte passar in eller tycker att hon är “mallig” som tar avstånd från dem och samtidigt beskrivs som väldigt duktig och intelligent. Jag är själv chef över 17 personer och en av de saker jag lärt mig är att aldrig lägga vikt vid det man hört ryktesvägar såvida man inte kan bekräfta det själv, att inte frestas att gå på den lätta lösningen utan att skrapa lite på ytan för att se de egentliga strömningarna samt att det alltid är bäst att prata öppet, inte bara med den som tycks orsaka ett problem, utan även med den/dom som tycks påverkas/störas av den här medarbetaren. Först när du som chef har en djupare helhetsbild kan du sätta in de rätta åtgärderna och hitta de rätta orden för att nå ut till dina medarbetare och verkligen skapa förändring. Lycka till!
Skrivet av Beatrice on 04/22 at 06:39 EM
Alla människor är olika, det finns ensamvargar som är flitiga, har en sjuklig närvarotid och som jobbar hårt. Men såna personer har lätt för att bli måltavlor efter som dom ses som olika. I alla arbetsgrupper finns det personer som snackar en massa skit om allt o alla. Har sett personer som blir tillbakadragna för att slippa höra skitsnacket och undvika att bli indragna i det. Men det kan finnas många olika skäl, en del är mer effektiva av att få jobba självständigt, dom pratar inte så mycket eftersom dom blir störda av att prata o jobba samtidigt. Det pratas mycket om mångfald på arbetsplatsen men det behövs ökad tolerans också, alla har vi våra egenheter och man kan inte hålla på gå runt och störa sig på andra som många gör. Mer tolerans behövs vi alla är inte stöpta i samma form.
Skrivet av . on 04/23 at 07:38 FM
Jag tycker att detta säger mer om medarbetarna,än vad det säger om den person som föredrar att vara själv.Oftast hoppar man på människor som drar sig undan,utan att vara den minsta bit självkritisk.En arbetsplats MÅSTE ha en acceptans för att folk är olika.Jag har själv sett flera liknande situationer,där en del människor har väldigt svårt för människor som kanske inte har det behovet att umgås intensivt med sina kollegor och det kan oftast övergå till skitsnack och förtal.Det enda som jag tycker är relevant när det kommer till denna “asociala person” är att det är A och O att vara trevlig mot kunderna.Men återigen, är det verkligen så,eller är det kollegorna som förtalar denna person ?Ta reda på fakta på egen hand och visar det att den personen är otrevlig,samtala och ta upp konkreta exempel på hur man kan göra i olika situationer när man hanterar kunder.Sedan tycker jag att du ska prata med kollegorna om vikten av acceptans av att människor är olika.
På de arbetsplatser man har haft liknande problem,så har det varit problem med en svag chef och annat missnöje som grott,men att man har utsett en syndabock den tystlåtna personen.
Skrivet av CN on 04/23 at 12:46 EM
Det skulle vara intressant att veta om personen alltid varit tillbakadragen eller om det skett senare. Det finns medarbetare som vill dominera, lägger sig och som hela tiden kritiserar en person som inte kan säga ifrån, gör persone för mycket duger det inte, gör den för lite duger det inte,smatidigt som personen konstant nervärderas. Den som utsätts för detta blir inåtvänd och tillbakadragen har sett det förekomma på alla arbetsplatser som jag själv har varit på och det är oftast självutnämnda informella ledare som brukar vara orsaken. Lösning, ett tydligt ledarskap annars tar destruktiva informella ledare över.
Skrivet av . on 04/26 at 05:38 FM
Tycker som en del här att folk är olika vilket man måste acceptera. Jag är likadan själv, äter gärna min lunch själv i lugn o ro, tänder aldrig taklamporna på kontoret (vilket folk tycker är konstigt) och jobbar gärna själv. Sålänge som man samarbetar i gruppen och behandlar kunder på rätt sätt så måste man få vara som man är. Det jag tycker du ska ta tag i är samarbetet med kollegorna och hur personen bemötter era kunder.
Skrivet av SG on 04/27 at 06:24 FM
Jag skulle kunna vara den där kvinnan, har lidit av social fobi sedan jag var barn. Fungerar bra med en och en, älskar att serva kunder och många frågar efter mig för att jag alltid är villig att lösa problem, däremot har jag svårt i grupp. Jag har slutat många arbeten då jag fått kritik för detta och fått panik, har alltid skött mitt jobb till belåtenhet men har svårt för den sociala biten.
Är det verkligen så hemskt att en i gruppen går sin egen väg så länge hon levererar? Man har ju ofta överseende med män som är lite egna.
Skrivet av Ellea on 04/27 at 12:37 EM
Sidan 1 av 2 sidor 1 2 >