»Vad göra med en som inte presterar?«

Dilemma. Veckans chef har problem med en medarbetare som inte gör sitt jobb, men vägrar att erkänna det. Vad ska chefen göra?

Mitt dilemma är att jag har en medarbetare på avdelningen som under flera år underpresterat sedan han råkade ut för en olycka med fysiska problem till följd.


Medarbetaren kunde tidigare "flyta med" på avdelningen men efter omorganisation och pensionsavgångar är vi mer slimmade är det tydligt att han inte räcker till och att andra blir lidande. Detta har de också framfört i ordalag som stressande, frustrerande, irriterande och man anser att han bara är på jobbet för den sociala biten.

Jag har haft samtal med honom och frågat hur det går och försökt att förklara läget men han vill inte förstå. Han anser att han gör ett minst lika gott arbete som alla andra.
Vad gör man?

Det finns 9 kommentarer på artikeln.
Kommentera denna artikel

du tar fram statistik på hans arbete uner ett år och samma med sågon annan på avdelningen så får han se allt svart på vitt! för att han själv också ska se det hela problemet! alltid tungt att se sin egen statistik gentimot någon annans och känna att man inte räcker til! sedan tar du och skakar ihop ett personligt utväcklingsamtal och få fram det du vill ha sagt så får du se vart det leder åt! lycka till!

Skrivet av Fredrik!  on  09/06  at  05:08 FM

Finns det tydliga överlämningar med visuell uppföljning i realtid? Finns detta brukar det bli väldigt tydligt vem som underpresterar. Jag skulle börja med att upprätta detta plus vad som är “normalläget”. Utifrån detta kan du börja med att coacha honom samt fråga vad du kan göra för att hjälpa honom att lyckas, otroligt viktigt är att du är supertydlig vilka krav du har på leverans. Hade själv ett liknande “case”. Efter 6 månader av olika övningar i gruppen och enskild coaching gick det inte längre och jag sa som det var: “nu har vi försökt med allt, du förstör för dina kollegor och du förstör för dig själv vilket i längden inte fungerar. Vi behöver gå skilda vägar innan detta blir personligt. Alternativet är stenhård uppföljning med skriftliga varningar (med uppsägning pga personliga skäl som följd) för alla steg som inte följs och det kommer att bryta ner dig.” Han var förvånansvärt medveten vid det laget och han tackade för all hjälp han fått och han hade heller inga ideer på hur jag kunde hjälpa honom ytterligare. Det var supertufft på flera sätt och väldigt krävande eftersom jag var tvungen att hålla stenkoll på vad han hade gjort och vad jag gjorde under dessa månader (vid en ev. tvist). Det hela slutade med att vi träffade en överenskommelse där han slutade utan rätten att få tillbaka sin anställning (ingen vill ju gärna bli avskedad).
Sedan har jag även lyckohistorier där personerna i fråga istället tagit till sig feedbacken och börjat leverera. Det finns med andra ord olika slut där det senare är att föredra..
Good luck!

Skrivet av Linda  on  09/06  at  12:11 EM

1.  Gör klart för medarbetaren att du, oberoende av vad han tycker, inte är nöjd med hans arbetsprestation
2.  Gör en detaljerad beskrivning av arbetsuppgifter och ange uppföljbart resultat och tidsperiod i samråd med medarbetaren
3.  Följ upp efter den angivna tidsperioden och stäm av resultat i samverkan med medarbetaren
4.  Gör om detta med kortare eller längre uppföljningsperioder beroende på resultat

Skrivet av .  on  09/07  at  10:44 FM

Ge personen ett antal månader och sen kan man alltiod använda Arbetsbrist och det kan ju vara så att han tris bättre hemma eller att han kan söka sig ett nytt jobb.. tycker att det inte skall fjantas om kriing utan rakt på sak. gör jobbet eller gå !

Skrivet av .  on  09/08  at  01:14 FM

Det är viktigt att dialogen förs på ett konstruktivt sätt och det är du som chef ytterst ansvarig för.

Enligt AFS 1993:17 utgör mobbning (kränkande särbehandling) ett brott mot arbetsmiljölagen, på samma sätt som trasiga skyddsräcken eller asbest i luften.

Definition:

•Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.”

•Arbetsgivaren är skyldig att förhindra att sådant inträffar.

Lagen innehåller en förteckning på åtta typiska mobbningsbeteenden:

1. förtal

2. undanhållande av information

3. saboterande av arbetsuppgifter

4. utfrysning, åsidosättande, negligering

5. försök att injaga rädsla

6. överkritiskt bemötande, förolämpningar

7. kontroll av arbetstagaren i syfte att skada

8. omotiverade förflyttningar, fråntagnade av arbetsrum eller arbetsuppgifter, med mera.

Skrivet av Marie  on  09/08  at  07:34 FM

@ Marie, påminner om vår arbetsplats(punkt 2,4,5,6 och 8).

@Fredrik, kanske ska du kolla igenom stavningen 1 eller 2ggr extra innan du postar ett inlägg.

Ang Dilemmat, ha ett samtal med medarbetaren där du förklarar hur läget ser ut, ta fram något material så att du kan visa hur denne ligger till jämfört med kollegorna. Fråga om du kan stötta denne på något sätt under en period. Ha uppföljningssamtal med jämna mellanrum.

Skrivet av Kvinnlig ledare  on  09/08  at  08:46 FM

Har du funderat på att om det inte istället kanske är du som är inkompetent och för svag som chef? - jag upplever att det i Sverige finns det många olämpliga chefer med ofta för höga löner. De har tillsats för att de är “bra marionetter” åt ägarna/högre chefer, dvs ofta är de svaga ledare, drar inte in sin egen lön eller favoriserar.

Vad är det som inte säger att det är du som ska gå, eller sänka din lön för att “spara konstnader” åt ägarna?

Som anställd bör ta strid - man anlitar en advokat och går in “hårt mot hårt”.

Facket kan tyvärr ofta vara litet för svagt här och söker på kompromis - men många chefer backar om man tar till juridisk hjälp och börjar angripa deras egen inkompetens; man kan även under en tid som anställd “samla bevis” på detta.

så kommer jag göra iallafall - sen får rätten avgöra vem som har rätt

Skrivet av anställd  on  09/12  at  03:48 EM

Till “anställd”: låter som du haft en del otur med chefer, vilket är surt så klart. Och till en viss del tror jag att du kan ha rätt. Men, jag är väldigt optimistisk inför framtiden och generationsskiftet vi står inför. Ledare i dag, som är lite yngre, upplever jag som väldigt engagerade och medvetna om hur en “bra” chef ska jobba. Det handlar inte längre om att peka med hela handen utan om att leda personalen till ökad produktion genom samarbete och ömsesidig respekt. Att leva som man lär må vara en gammalt uttryck, men ack så det stämmer:)
Dilemmat: som flera ovan nämner, tydlighet och dokumentation(bevis) är A och O i detta. Som chef måste man, så ödmjukt man kan, se till hela företagets bästa. Annars kan man inte ha en chefsposition.

Skrivet av Också chef  on  09/15  at  06:14 FM

Samma diskussion förs i “Diskussionsforum” -> “Konflikt & dilemma” -> “Bittra chefer”

Skrivet av .  on  10/31  at  06:32 EM

Sidan 1 av 1 sidor

Signatur:

Email (ej obligatoriskt):

Meddela mig om uppföljande kommentarer?

Fyll i ordet du ser nedan:


 

Tipsa en vän   Skriv ut