Mitt inlägg

Under lunchen sitter mina arbetskamrater och pratar om den triathlon de deltagit i under helgen som gick. Om simningen i Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm, terränglöpningen och cyklingen. De kommer fram till att löpningsdelen nog var härligast. Och jag sitter som ett ufo och undrar hur man kan använda ordet härlig i samma mening som löpning. Själv tycker jag att lakrits, chokladpraliner och kaffe latte är härligt. Mina barns skratt är härligt. Champagne är härligt. Men att rusa fram i lerig terräng? Knappast.
Och det här är bara ett exempel. Du kan ju själv tänka dig hur ofta jag smälter in i mängden med mina 183 centimeter, för att nämna ett annat. Tänk att i stället vara liten, tyst och spännande. Brukar drömma om det efter vissa möten där jag mest hört min egen röst. Vill vara älva, inte ångvält.
Jag började fundera över om fler tänker så. Så vi skickade ut en undersökning till några av er Chefsläsare om att passa in eller inte. Tydligen var vi en stark trend på spåren. Åtta av tio känner att ni inte passar in på jobbet – trots att ni skulle vilja passa in.
Om du är en av dem vill jag peppa dig att vända på steken. Att sluta försöka passa in och i stället vara den du är. För jag har börjat försonas med min ufo-kompetens och inse att det finns en belöning. Genom att sticka ut och synas lyckas jag driva saker framåt.
Fast visst, jag ska inte säga att jag lever helt som jag lär och vägrar passa in. För jag har börjat jogga. Men rör inte min kaffe latte!