Mitt inlägg

Under tisdagskvällen satt jag i en panel på det nystartade kvinnliga karriärnätverket Give it forward. Vi diskuterade hur – och om – man kan få allt, alltså både toppjobb, familj, egentid, träffa vänner, ha designat hem och så vidare. Jag sa nej, och mötte motstånd från en i publiken som tyckte att det var typiskt kvinnligt att resonera så. Hon menade att hon själv ville ha allt på en gång och ämnade sträva efter det.

Lycka till (ärligt menat alltså) och hoppas att du mår bra längs vägen. För givetvis vill jag också ha allt. Jag är världssämst på att säga nej till roliga saker. I går sprang jag tilll exempel från panelen för att träffa de tre andra klassmammorna och planera lussefika och klassdisco för min dotters klass. Hade säkert varit smartare att säga nej till någotdera och slippa stressa, men jag vägrade välja.

Ändå håller jag fast vid att det inte går att få allt samtidigt. Jag hinner inte ha en massa egentid, utöver bussresorna till och från jobbet. Och jag hinner inte träffa mina vänner lika ofta som innan jag fick barn och chefsjobb. Jag sliter för fullt med att få ihop alla pusselbitarna ändå. 

Jag tror inte heller att det här är en kvinnofråga. Nej, det gäller kvinnor såväl som män. På redaktionen har vi till exempel både småbarnspappor och småbarnsmammor och ingen av dem vältrar sig i egentid eller ett fantastiskt stimulerande socialt umgänge.

Fast jag tycker inte att man ska ge upp tanken på att ha ett kul och utvecklande jobb och familj för det. Det går att förena jobb och familj på att bra sätt, om man fattar aktiva val och väljer bort annat just då. Man kan få både och – men inte allt.