Mitt inlägg

Kanske beror ökningen delvis på lågkonjunkturen som höjer kraven på chefer. Vi chefer vill och känner behov av att dela chefslivet med andra i samma situation. Sådana som också av och till känner att de måste ägna jobbet lite för mycket tid och familjen för lite. Eller som blir irriterade över en medarbetare som inte levererar som han eller hon ska, trots upprepade samtal och stor yttre press. Eller chefer som har krav att leva upp till som inte backas upp av rimliga förutsättningar. Som biter ihop ibland. Men som ändå, i grund och botten, tycker att det är himla kul att vara chef. Att gå till ett jobb där man har frihet att påverka både sin egen och andras situation.

Klart att man gärna delar den känslan med andra chefer. Och att man är nyfiken på hur andra chefer gör när de upplever samma sak, antingen det handlar om problem med livspusslet eller att få en medarbetare att sluta skylla på andra och börja leverera eller bara att njuta av chefsfördelarna.

Tack alla ni chefer som väljer Chef!