Jag har en likadan medarbetare själv. Vid varje medarbetarsamtal talar jag med henne om vikten av att vara med och bidra till gruppens sociala samverkan och hur hennes “isolering” påverkar de andra negativt. Hon är dock ovillig att ändra sitt beteende där och det är ju då väldigt svårt att påverka. Det kan ligga blygsel bakom ett dylikt beteende och det kan också vara så att personen i fråga även privat har ett påvert socialt umgänge och därför inte är van vid detta. Min medarbetare har också varit brysk mot externer och interner men det har vi kommit tillrätta med genom att samtala om hur vi kommunicerar med andra och varandra. Mitt råd är ändå att tala öppet med personen om det och se i fall det hjälper i ditt fall….

Att inte lyssna på medarbetare och att använda en ton som inte fungerar mot kunder är sånt som kan jobbas på, det måste hon kunna ta till sig när ni pratar om det.
Jag är själv en som gärna äter enskillt men har löst det så att jag två dagar av fem äter med kolleger just för att de inte ska tycka att man avvisar dem. Jag är också en person som vill slippa lyssna på tjatter när jag jobbar och söker tystare tider på kontoret. Man måste få vara lite ifred också. Säg att du förväntar dig en visst socialt engagemang, men kräv inte för mycket.

Det är mycket viktigt att göra skillnad på vilka förväntningar man har på sig som medarbetare och vilka man har som privatperson. Jag ställer mig tveksam till huruvida denna medarbetare ensam kan skyllas för den dåliga stämningen i gruppen. Kanske är det andra som stör sig på att hon inte passar in eller tycker att hon är “mallig” som tar avstånd från dem och samtidigt beskrivs som väldigt duktig och intelligent. Jag är själv chef över 17 personer och en av de saker jag lärt mig är att aldrig lägga vikt vid det man hört ryktesvägar såvida man inte kan bekräfta det själv, att inte frestas att gå på den lätta lösningen utan att skrapa lite på ytan för att se de egentliga strömningarna samt att det alltid är bäst att prata öppet, inte bara med den som tycks orsaka ett problem, utan även med den/dom som tycks påverkas/störas av den här medarbetaren. Först när du som chef har en djupare helhetsbild kan du sätta in de rätta åtgärderna och hitta de rätta orden för att nå ut till dina medarbetare och verkligen skapa förändring. Lycka till!

Jag tycker att detta säger mer om medarbetarna,än vad det säger om den person som föredrar att vara själv.Oftast hoppar man på människor som drar sig undan,utan att vara den minsta bit självkritisk.En arbetsplats MÅSTE ha en acceptans för att folk är olika.Jag har själv sett flera liknande situationer,där en del människor har väldigt svårt för människor som kanske inte har det behovet att umgås intensivt med sina kollegor och det kan oftast övergå till skitsnack och förtal.Det enda som jag tycker är relevant när det kommer till denna “asociala person” är att det är A och O att vara trevlig mot kunderna.Men återigen, är det verkligen så,eller är det kollegorna som förtalar denna person ?Ta reda på fakta på egen hand och visar det att den personen är otrevlig,samtala och ta upp konkreta exempel på hur man kan göra i olika situationer när man hanterar kunder.Sedan tycker jag att du ska prata med kollegorna om vikten av acceptans av att människor är olika.
På de arbetsplatser man har haft liknande problem,så har det varit problem med en svag chef och annat missnöje som grott,men att man har utsett en syndabock den tystlåtna personen.

Tycker som en del här att folk är olika vilket man måste acceptera. Jag är likadan själv, äter gärna min lunch själv i lugn o ro, tänder aldrig taklamporna på kontoret (vilket folk tycker är konstigt) och jobbar gärna själv. Sålänge som man samarbetar i gruppen och behandlar kunder på rätt sätt så måste man få vara som man är. Det jag tycker du ska ta tag i är samarbetet med kollegorna och hur personen bemötter era kunder.

RE: Ellea
Du skrev “Man har ju ofta överseende med män som är lite egna” det är fel där finns en låg toleranströskel för personer som är lite egna och ensamvargar, så är det tyvärr.
Till SG: det behövs inte mycket för att andra uppfattas som konstig, var på en företagsfest en gång, alla drack öl till maten, själv föredrar jag vin och uppfattades som konstig av mina arbetskamrater som förlöjligade o gjorde narr av mig för just att jag drack vin.
Det måste bli mer tolerans på arbetsplaserna, alla är olika vad är det för fel med det? och vad är en normal person? Själv föredrar jag att jobba ensam och självständigt och trivs bäst med det. Jobba i grupp står jag inte ut med för ofta så snackas det så mycket skit. Det vill jag slippa höra och vill inte bli inblandad i det.

Jag har väldigt god social kompetens på det privata planet med en väldigt stor vänskapskrets, men som medarbetare orkar jag inte med den sociala biten när det gäller mina kollegor. Jag arbetar helst själv och kommunicerar endast när det är nödvändigt. Anledningen är att jag inte orkar tvångskommunicera med folk som maler på om ointressanta och vedertagna saker. Det känns fördummande och förnedrande, och för min del skulle det kännas enklare på jobbet om man kunde hålla sig till platoniska hövligheter och skippa lunchsnacket och den påtvingade gemenskapen.

Hon kanske lider av post-traumatisk stress som grundar sig i händelser som hänt långt tidigare. Det är naturligt att reagera med isolering efter ett trauma. Fråga henne om det är någonting som hon behöver prata om, som hon känner att det inte får spridas på arbetsplatsen. När hon berättat lite av vad det är som har hänt för en person, chefen, så kommer hon att känna sig tryggare på hela arbetsplatsen. Förtroendet hon ger dig om hon berättar får inte förstöras på något sätt eftersom hon då antagligen kommer att lämna arbetsplatsen.

Låt alla vara sig själv.
Om personen i fråga drar sig undan är det ett tecken på att denne är smart.
För hur roligt är det att vara med folk som är ständigt självfocuserad
och skall ha uppmärksamhet.
Personen i fråga trivs förmodligen inte med sina arbetskamrater, och så är det .
Alla kan inte gilla alla.