Jag kan acceptera dina farhågor, men jag tycker den här bisatsen är väldigt avslöjande: “...speciellt på en kvinna.” Fråga dig själv ärligt om du skulle ha reagerat lika starkt om det var en kille du intervjuat. Ingenjörer är delvis en ganska “bohemisk” yrkesgrupp och inom vissa kreativa branscher skulle dessa kläder inte alls ha uppfattats negativt. Tvärtom skulle någon i kostym uppfattats som konstigt. Så det beror lite på vilken sorts bransch hon ska verka inom.

Om du tycker att hon verkar vara en mycket bra kandidat i övrigt skulle du ärligt kunna väcka frågan med henne. Förklara att vissa uppgifter kan kräva att hon klär upp sig för att passa in i en annan miljö och göra ett gott intryck. Om hon utrycker skepsis, reservation eller oförstående så har hon visat att hon inte kan vara flexibel. Men om hennes respons är att det vore självklart och att hon förstår premisserna, då kanske du inte har nåt att oroa dig för.

Är det så att de övriga på teknikavdelningen kommer i slips och kavaj till jobbet? Eller går de ganska avslappnat klädda? Beror din magkänsla mer på vad du tycker är “normalt” på en kvinna och hur din egen yrkesgrupp (administratörer/chefer) klär sig?

Det kan vara så att hon har fel fokus för jobbet, men tänk på att andra yrkesgrupper kan ha andra klädkoder.

Ta en tfnkontakt för att informera dig om hon förstår att ha en klädstil som passar vid kundkontakter.
Jag förstår inte varför man inte kan ta den diskussionen. Eller är du rädd (konflikträdd)? Det kan hjälpa henne, om hon inte får detta jobb, att tänka på kläderna när hon går vidare på andra intervjuer.
Jag har haft samma problem och även om jag kontaktade arbetsgivaren efteråt fick jag heller ingen feedback på vad som var fel. Det tog väldigt lång tid innan någon ens öppnade käften för att tala om det för mig. Själv hade jag gjort så gott jag kunde när det gällde klädval, men uppenbarligen var det inte tillräckligt (hade lite pengar att röra mig med).

Vad säger hennes referenspersoner om henns förmåga att anpassa sig till olika situationer. Kan de kommentera din magkänsla och bekräfta den?

Gå på kvalifikationerna. Om hon var kille hur hade du gjort då? Anställt honom, ätit lunch med honom och berättat vad som förväntas av honom i klädväg, utöver arbetsuppgifterna. Haft tight feedback tills han var på spåret och börja leverera. Ge kvinnor samma chans!!!

Magkänslan ska aldrig underskattas. Men, jag skulle tveklöst ta upp saken med berörd person. Ett samtal till ska heller aldrig underskattas. Att det är en man eller kvinna har inget med saken att göra. Så ser jag på det!

Problemt är inte att kvinnan är underklädd. Problemet är att du uppenbarligen är antingen konflikträdd, alternativt saknar förmåga att reda ut ett potentiellt problem. Varför i hela friden togs inte denna diskussion under mötet? Det fins otaliga sätt och modeller för att diskutera denna typ av frågor. Inte minst är det ju intressant att se hur hon reagerar på frågeställningen. Redan där kan du ju får svar på om magkänslan verkar stämma eller ej.

Grundar sig din magkänsla enbart på klädvalet tycker jag du ska ska lägga din magkänsla åt sidan för all framtid.

Ta ett andra snack med henne. Lyft upp vad du uppfattar som hennes för- och nackdelar samt diskutera dessa med henne.

Vad har kön med detta att göra? Jag håller med Rekryteraren att om inte personen orkat kollat upp företag/bransch och därmed klädkod, eller åtminstone valt en proper och neutral klädsel, är risken uppenbar att man rektyterar en lågpresterare. Felrekryteringar kostar inte bara pengar utan även energi för både verksamhet och provanställd. Är personen helt rätt i övrigt kanske ett andramöte är på sin plats för att se om polletten trillat ned. Har den inte det ÄR det fel person. Har ljuset tänts ska givetvis en diskussion om den uppkomna situationen tas på det mötet. Svaren som den sökande lämnar måste ju vara beslutsavgörande.

Det finns en del intressanta undersökningar som visar hur bra magkänsla är. Faktiskt inte alls speciellt bra. Meriterna och referenserna utgår däremot från _hennes_ faktiskta beteende och inte från _dina_ känslor. Det är ju hon som är viktig, och objektivitet är sunt. Få klart i om hon kan föra sig med kunder och anställ henne om hon kan och vill det. Men snälla, prata inte på telefon!!! Bjud in henne en gång till så ser du hur observant hon är (om hon ändrar klädsel).

Är det inte väldigt svenskt att skicka in detta till en tidning? Hade det inte varit enklare att säga som det är att i vissa sammanhang kan det förväntas att hon är annorlunda klädd, dvs mer formellt klädd, och fåga hur hon ser på det. Hon har då en chans att ta ställning till er klädkod.

Ja, jag har fördomar, men försöker se förbi dem.
Nej, jag är inte konflikträdd, men söker dem inte aktivt.
Jag är också väl medveten om att magkänslan är snabb, men inte alltid träffsäker.
Kommentarerna på mitt dilemma är både insiktsfulla och värda att fundera över. Naturligtvis funderar jag över om frågan om klädval påverkar mig mer för att det var en kvinna. Hade jag reagerat på samma sätt om det varit en man? Ja och nej. Ja, jag hade reagerat, men inte alls övervägt frågan i samma grad. Kärnan i frågan är om jag lyckas rensa bort mina fördomar och förutfattade åsikter, både mot män och kvinnor.
Jag har diskuterat frågan i ledningsgrupp och i mitt personliga nätverk, och de flesta menar att magkänslan är central och skäl nog att inte gå vidare. Så kan det vara, men om könsfördomar eller andra förutfattade meningar utgör grunden för dessa, så kommer vi bara cementera fast gamla strukturer. Hur ska vi då lyckas med att få en bra blandning och förnyelse i Sveriges ingenjörskår?

OK, jag försöker programmera om magkänslan till nästa intervju som personen får komma på, kollar med referenser och tar upp frågan vid nästa intervju.

Tack för er återkoppling.

/Nisse

Prata klarspråk med den sökande utan att vara brysk eller nedlåtande. Om examina är de rätta så det inte handlar om något självlärt bysnille är det väl synd att bara släppa? Verkar hon frisk och hälsomedveten, dvs ger inte ett slött intryck så bör det inte vara något problem att ta det här med kläderna. Blir det tjafs så funkar hon kanske inte i en arbetsgrupp elle rett välstyrt företag heller?

Har hon inte velat göra ett bättre intryck vid intervju, så vill hon inte göra det senare heller. Det var en fritidsklädsel eller “allt låg i tvätten”,  inte ens försök till respektfullt yttre. Gå på magkänsla

Det samma hände mig för inte alltför länge sedan. En kandidat som troligen skulle klara arbetsuppgifterna bra, men som troligen inte skulle gå att sälja som konsult eftersom man reagerar negativt på klädseln.
Det blev inget nytt jobb för den sökande.

Tycker inte detta är en speciellt svår utmaning. Kontakta personen i fråga och beskriv hur du ser på situationen. Var ärlig och säg precis som du beskriver. Att du gärna ser henne som anställd men är bekymrad för klädseln. Jag ser det snarare som fegt att inte ta den dialogen. Det är lite som det klassiska dilemmat med medarbetaren som luktar illa, många chefer låter sådant passera av rädsla när man inställt naturligtvis bara lugnt och sansat ska framföra sin ståndpunkt, sådant brukar faktisk uppskattas, vem vill gå runt och lukta illa eller se slaskig ut egentligen.

/chefsdoktorn