Nej, privatlivet får inte inkränkta för mycket på arbetet och viseversa. Det handlar om planering och att din medarbetare måste förstå att när man är på jobbet, så skall man vara där både kroppsligen och själsligen. Tonårsbarn kan lära sig att man ringer bara till mammas/pappas jobb om det verkligen är en krissituation. Ta upp det i enskilt samtal med din medarbetare och påtala de nackdelar du och kanske andra upplever med alla störande samtal + att det förstås tar av medarbetarens egen arbetstid, som skall ägnas åt jobbet!

Hej! Vad vet ni om situationen egentligen. Är barnen i en stressande situation i skolan, så är detta nödvändigt. Mina barn fick telefon tidigt som en säkerhetslina. Att hävda att man inte skall ringa är en insikt om att skolan fungerar som på 60-70-talet. Vad glad för att barnen ringer, för då fungerar relationen. Däremot måste man kunna säga till att det fungerar inte att ringa nu. Det retar mig betydligt mer alla dessa rökpauser som skall vara OK för de som räker.

Ta upp frågan i nästa utvecklingssamtal eller gärna tidigare och försök förstå orsaken till problemet.Har du frågat medarbetaren om varför? Det kan finnas underliggande orsaker som gör att det under en period blir många samtal. Är det något tillfälligt? Eller ett permanent beteende? Förklara också hur du ser på saken och att det är ett störande moment som “stör andra” och dig! Tillsammans tror jag ni kan hitta en lösning på problemet.

Sitter jag i möte har jag telefonen avstängd, man kan lämna meddelande. Min dotter (11 år) bröt armen i skolan, jag satt i möte och fick meddelandet 30 min. senare. Efter det har jag lämnat ut ett akutnummer till en gemensam personaltelefon så att jag kan nås om det händer något motsvarande igen. Detta har fungerat utan problem.

Märkligt av signaturen Anna att påpeka att relationer förstärks genom tel.samtal.
Missförstånden har ökat i takt med att tel-fax-mail har ökat. Relationer med trygghet skall byggas genuint: hemifrån.
Ewert J.

Hur svårt ska det vara. Jag har två tonårsbarn och de har lärt sig att använda sms. Med telefonen på ljudlöst så kan man lite diskret kolla om det är akut annars kan man svara vid nästa paus/rast. Jag brukar dessutom tala om redan på morgonen om jag ska sitta i möte eller vara upptagen under dagen, då vet de att de inte kan få svar direkt.

Klart det är en styggelse med privata samtal under möten.
Ewert är dock sorligt efter genom att skriva in det i personalpärmen. Vem ska avgöra om samtalet är viktigt eller inte? Ewert eller hans personal? Nä, jag tror Ewert är konflikträdd som inte vågar ta upp det face to face med personalen.

Det är inte ok med telefonsamtal under möten. På vårt företag har vi en hopplöst dålig kultur vad gäller detta. Är jag på möte har jag också satt av tid för detta - precis som övriga deltagare. Det är bristande respekt för övrigas tid att svara i telefon under möten. Barn kan läras att inte ringa mamma eller pappa när som helst för att fråga om struntsaker. Självklart ska man kunna nås vid akuta tillfällen men med rätt träning från början så lär sig både barn och andra familjemedlemmar detta. Ta upp det med personen det gäller nu! Vänta inte till utvecklingssamtalet. Berätta hur du upplever det - använd jag som inledning på dina meningar. Den andra personen kan aldrig argumentera emot hur du känner, upplever, uppfattar, ser på etc. För det är din uppfattning. Förklara även konsekvenserna - flera personer blir sittande och väntar på att personen i fråga kommer tillbaks till mötet. Det är inte kostnads- eller arbetseffektivt.

Att detta ämne är aktuellt ser man på mängden kommentarer. Här finns inget rätt eller fel utan måste bedömas utifrån den personliga situation. Har själv behövt hantera en situation som krävde att ständigt kunna vara nåbar per telefon. Som chef i detta läge är ett personligt samtal om orsaken nödvändig. Alla besserwissiga pekpinnar i denna fråga fråga borde tänka efter lite för här krävs att man är insatt i orsaken.

Rätt intressant hur signaturen “trött chef” riktar in sig på just samtal med familjen. Förmodligen är det en man utan barn och som tycker han är macho.

Tycker du borde ta reda på orsaken till dessa samtal som du tycker är så störande. (Självklart har du ryggen fri själv genom att inte ha haft en enda privat konversation under arbetstid.)

Allt är ett givande och tagande, även i detta ämne.

Förslag:

Fortsätt mötet även om någon går ut ur ett möte för att ta ett samtal.

Skaffa separat rum för telefonsamtal oavsett om de är privata eller inte.

Låt alla sitta med hörlurar som också fungerar som hörselproppar.

Flytta från kontorslandskap till riktiga kontorsrum.

Hej, klart det kan vara störande med telefonsamtal men här kommer man in på barnuppfostran vilket ändå är ett privat ärende. Många barn ringer sina föräldrar om stort som smått och ger sig inte om man inte svarar utan ringer igen och igen. Där måste man som förälder lära barnen. Vad gäller sms så är det också störande. Jag säger som en annan förälder - ge ett akutnummer och stäng sen av telefonen. Man är ju inte nåbar på flyget heller…..

Helt rätt att blanda in respekt! Vi har telefoner avstängda på våra möten. Det är ingen som med pekpinnar sagt det, eller skrivit det i någon personalpärm, det bara är så, vi är överens, av respekt för allas vår tid.
Sen tror jag personligen att orsaken till att många barn/ungdomar ringer på dagtid finns att hitta hos föräldrarna. Jag har själv 4 barn i alla åldrar och de har fått mobiltelefon mycket senare än de flesta andra jämnåriga. Telefon är inte lösningen till att ha koll på sina barn, eller bygga relation etc, det hänger på helt andra saker. Sen är jag mer än ödmjuk för det faktum att det förmodligen finns lika många åsikter som föräldrar och ibland särskilda omständigheter som kräver andra sätt att resonera.
Men, på jobbet ska fokus vara på jobbet, annars bör man ta en diskussion om att förändra sin arbetssituation, eller arbetstid. Jag har haft flera personalfall där vi hittat lösningar kring detta för att under en period kunna ha mer tid för barn eller äldre släktingar som också kan vara minst lika tidskrävande på dagtid. Självklart ska familjen få den tid den behöver men inte på bekostnad av arbetsgivaren. Lön får man för att man gör ett jobb, och privata saker får inte obegränsat splittra ens arbete. Jag har inga problem att markera dessa gränser, men jag har heller inga problem att resonera om lösningar för den enskilde. Min uppfattning är att mina anställda uppskattar den här tydligheten och möjligheten.

Samtala med personen ifråga. Förklara att du tycker är störande och be dem berätta hur de ser på det. Förhoppningsvis kan ni komma överrens. Personen i fråga kanske inte ens vet att ni upplever det som störande?

När vi har möten på min arbetsplats så är vi väldigt tydliga i inledningen vad som är ok eller inte. -Idag har vi den här frågan att lösa, därför vill jag att vi alla tar vara på tiden och därför har mobiltelefonerna avstängda. Eller motsatt läge som -Jag väntar ett viktigt samtal från en leverantör och har därför mobilen på idag om det är ok med er andra? Men det bygger väl mycket på respekt som nämns ovan. Privata samtal tar man när man har tid till det helt enkelt.