

Mitt dilemma är ett läsarforum för dig som har ett problem eller en frågeställning – men saknar någon att bolla med. Beskriv ditt ärende och skicka till oss. Efter publicering här på chef.se är det fritt för alla besökare att komma med synpunkter och förslag. Självklart får du vara anonym.
Jag vill skicka in ett dilemma
DILEMMAT
Artiklar som länkar till denna:
Se till att tidplaner är tydliga och att det får konsekvenser om de inte hålls. Vänta inte med att ta upp problemen utan återkoppla till personalen varje gån en försening uppstår eller när privatlivet går före arbetet.
Ta upp problematiken på utvecklingssamtal och koppla till lönesamtalet. Ett sådant beteende borde innebära att löneutvecklingen blir lidande. Har du varit tydlig under året att detta inte tolereras bör det inte komma som en överraskning att lönen blir lidande vid lönesättningen.
Får inte detta genomslag kan de som håller deadlines och sköter sitt jobb belönas på andra sätt genom extra ledighet, biobiljetter eller annat som du tror kan motivera din personal. Se till att denna belöning inte är kollektiv utan ges till dem som förtjänar den och att det framgår för alla vilken typ av beteende som belönas.
Lycka till!
Ta i med hårdhanskarna!
Gör upp en omorganisationsplan (kontakta facket) och säg upp det som
inte vill ställa upp på den nya arbetspolicyn.
Vänta inte för länge.. snart har du ren anarki. Och dålig lönsamhet. Och du blir
själv utbränd. Man ångrar sällan det man gjorde, bara att man inte gjorde det tidigare. Lycka till ! MCH
Var en man och våga visa att det är du som bestämmer!
Du kan tex genom att köra 2 uppföljningsmöten per vecka få de att känna att deras arbete följs upp. Brytt ner grupperna så att de konkurerrar med varandra.
Det känns som om du är blyg och inte vågar bestämma.. Mina anställda skulle aldrig kunna tänka sig att gå in till varandra o prata långa stunder vid min närvaro. Skärp tonen! eller be ngn annan att sköta chefskapet.
Altay Dikmen
Gör allt ovannämda plus ta in spec. ifrån Telia eller vilken leverantör Ni nu har på samtliga telefoner på arbetet. Räkna ut hur mycket det rings privata samtal och hur mycket som har anknytning till arbetet! Likvärdigt kan göras med internet, där kan det kollas upp vilka sidor som dina anställda kollar på! Lägg sedan fram detta vid ett stor möte med samtliga anställda…Få dom att inse att det är företagets pengar som försvinner när dom tar sig friheten med sina “privata” saker på arbetstid! Prata mycket etik och moral! Gör kopplingar till privatlivet som till exempel som att ha en rörkrökare i hemmet som bara går runt och pratar i mobilen med andra kunder och du får betala rörkrökaren per timme!
Otroligt vila små kontorshitlers som kommenterar här.
Vill vi ha anställda som är rädda för chefen? Vad leder det till?
Kanske finns det andra saker som gör att de anställda inte fokuserar
på jobbet?
Även om du uppfattar att dina medarbetare beter sig som dagisbarn, är det bästa botemedlet sannolikt att behandla dem som vuxna människor och göra dem delaktiga i lösningen. Då kommer dessa 70-talister att känna en helt annan lojalitet med de värderingar du vill (åter)införa på arbetsplatsen. Att plötsligt och utan förvarning börja med ordergivning, piskor och bevakning kommer bara att förgifta stämningen och ytterligare försämra prestationerna.
Om uppträdandet är spritt bland majoriteten av de anställda - du skriver om en “ny kultur” - är det ett gemensamt problem som har med värderingar att göra. Det löser du klokast genom en gemensam värderingsdiskussion. Förbered dig ordentligt. Börja med att lägga fram grundproblemet - vilket ju inte är att dina medarbetare har kul på jobbet, utan att gruppen inte håller deadlines, trots att arbetsbelastningen enligt dig inte är orimlig. Belys också vilka konsekvenser situationen får för företaget. Undvik att peka ut enskilda individer eller att omedelbart lägga fram hela din analys av orsakerna. Gå i stället en “runda” runt bordet och låt medarbetarna själva fundera kring arbetssituationen och gruppens prestation. Sannolikt är de själva kapabla att se åtminstone en del av den bild du ser. Styr sedan diskussionen mot att handla om de gemensamma värderingarna och se till att gruppen gemensamt formulerar klara och tydliga regler för hur man jobbar och vad som är rimliga krav att ställa på sig själv och andra. Slå fast dessa i skrift och se till att de kommer alla till del, och markera att ni alla nu gör en överenskommelse om att de ska följas. Skulle det sedan visa sig att reglerna trots detta inte efterlevs, så bör du markera tydligt. Men först efter att det klargjorts vad som gäller, i en process där dina medarbetare fått chansen att känna sig delaktiga.
Skratt innebär innbär inte alltid att anställda INTE gör sitt jobb, utan kanske trivs i varandras sällskap. Om du uppfattar arbetsplatsen som ineffektiv kan det kanske beror på otydlig struktur och oklara ansvarsområden. Det finns kanske en osäkerhet bland dina anställda vilket gör att de ofta pratar med varandra för att få stöd för sina åsikter eller för vad de eventuellt planerar att göra inom sitt arbetsområde. Dessutom kanske de känner av att du inte litar på dem…
Läs “Enminutschefen och problemsmitarna” av Ken Blanchard. Den beskriver hur du handgripligen tar dig ur din situation och får medarbetarna att ta ansvar för sina uppgifter, projekt och tidplaner. Busenkelt och effektivt!
Jag känner igen mig i din situation och enligt min mening är det tyvärr så att det som är självklart för dig och mig inte är det för alla. Därför måste vi som ledare regelbundet ventilera frågor som rör arbetsmoral (och etik) samt gränser för privat aktivitet på jobbet, Min erfarenhet är att de flesta medarbetare fogar sig efter det om de bara vet tydligt vad som gäller och förstår varför det är så.... detta håller dock inte i sig för evigt utan det måste tas upp igen efter en tid. Det viktigaste är att man har utarbetat en policy (gärna tillsammans med medarbetarna) som man vid avvikelser kan hänvisa till. Det är också en “trygghet” för de anställda att veta vad som är tillåtet och vad som inte är det.
Jag tycker att “enminutschefen” kan vara en bra inspiratör i sådana här sammanhang.
Konkret hade jag nog i första hand kallat in medarbetarna en och en för ett personlig samtal (INGA PEKPINNAR).
Du bör formulera ett antal frågor som har med deras arbetssituation att göra.
Fråga dem hur de trivs ?
Vad de ser som sina största personliga utmaningar i livet, både privat och arbetsmässigt.
Fråga vad Ni som arbetsgivare kan bidra med för att underlätta för dem att nå sina mål.
Fråga vad de tycker är det bästa med just deras jobb, finns det saker som skulle kunna göras bättre?
Låt dem fritt berätta hur de skulle vilja lösa sina arbetsuppgifter.
Osv…....
LYSSNA och Anteckna.
Låt medarbetarna känna att Du ser dem, både som individer och medarbetare. I takt med att Du får upp dialogen med Dina medarbetare är det lättare att koppla ihop arbetsinsatserna med målen. Under dialogens gång är det viktigt att medarbetarna får insikt, och verkligen förstår sin roll i företaget. Skratt humor och glädje får aldrig vara ett hinder på arbetsplatsen.
Min uppfattning är att när folk förstått sina resp ansvarsområden och roller tar inte heller de sk “dagisfasonerna” sådana protportioner att folk glömmer bort att arbeta.
Låt dem utföra sina arbetsuppgifter med ett leende på läpparna.
Nu är Ni ju inte så många anställda, men är det någon som uttrycker osäkerhet inför vad som är tillåtet på jobbet bör det formuleras Er företagspolicy, om det inte redan är gjort.
Jag anser att man skall arbeta med sina medarbetare och inte spark folk i onödan, men åtgärden kan natiurligtvis innebära att “någon” av dem inte delar samma värderingar och beslutar sig för att lämna företaget. I vissa fall är det faktiskt det bästa, både för företaget och den enskilde medarbetaren.
En öppen och tydlig dialog är Ditt bästa vapen. Men var var ödmjuk!
Tydlighet är är en dygd.
Jag har varit med om liknande fall, men då hade det inte att göra med ålder. Samtliga uppförde sig barnsligt och omoget och behandlade sin medarbetare som små barn. Jag tolkar detta som tecken på stark Jantelagsmentalitet på arbetsplatsen. Ingen skulle få sticka ut och tro sig vara bättre. Särskilt skrämmande var det att se de nyanställda. Ny på arbetet och glad över att ha hittat ett jobb fick de snart höra att jobbet inte var roligt.
Tillämpa arbetsmiljölagen och bedriv ett systematiskt arbetsmiljöarbete så har du verktygen du behöver…sluta mobba - börja jobba!!
http://www.av.se
Intressant läsning, råkade själv ut för något liknande när jag var ny som chef på en arbetsplats en gång i tiden. Jag löste det genom att på gemensamt möte fråga medarbetaren hur de vill lösa uppgiften och till när de kunde vara klara, sedan bokade jag in uppföljningsmöte i anslutning till den satta deadline som de hade uppgett. När jag på uppföljningsmötet bad medarbetaren redovisa vad de gjort och det inte var klart frågade jag; - hur kom det sig att det inte var klart? De hade själv satt deadline? (obs ej med ironisk röst)Jag frågade också till när det kunde vara klart och när de sa en tid, frågade jag om jag kunde lita på detta nu.
Behövde bara göra detta vid ett fåtal tillfällen så hade alla fattat galoppen. Det sociala trycket hjälpte mig att lösa problemet…
med vänlig hälsning
Charlotta Schenholm
(utbildar inom ledarskap numera)
Jaghar inte missat nån j-a deadline, ever, under min nu avslutade karriär i arbetlivet (nu egenföretagare). Är 60+.
Alla utredninger, undersökningar etc etc har levererats i tid! Ocd de har alltid varit korrekta bra (utom möjligen den enda som lev 5 dgr innan jag tvingades till avtalpension. Synnerligen lågmotiverad)
Det finns alldeles för många “chefer” på svenska arbetsplatser och alldeles för få Ledare!
Har det lönat sig? Inte ett dugg!
Rövslickande är det enda som lönar sig i längden på svenska arbetsplatser, Det ENDA!
Upprepar, det enda!
Jag har inte missat nån j-a deadline, ever, under min nu avslutade karriär i arbetlivet (nu egenföretagare). Är 60+.
Alla utredninger, undersökningar etc etc har levererats i tid! Ocd de har alltid varit korrekta bra (utom möjligen den enda som lev 5 dgr innan jag tvingades till avtalpension. Synnerligen lågmotiverad)
Det finns alldeles för många “chefer” på svenska arbetsplatser och alldeles för få Ledare!
Har det lönat sig? Inte ett dugg!
Rövslickande är det enda som lönar sig i längden på svenska arbetsplatser, Det ENDA!
Upprepar, det enda!
Det låter helt klart som att du själv bär en väldigt stor skuld i att sittuationen är som den är. Du verkar ju tillåta det. Nej, ta i med hårdhandskarna. Gör upp tydliga arbetsbeskrivningar, sätt ihop en policy vad som gäller på jobbet. Klara och tydliga regler vad som gäller, klara och tydliga mål som visar vart ni ska. passa på att göra en omorganisation och gör dig av med den/de värsta syndarna. Detta behövs för att visa att du fan i mig menar allvar! Om du inte gör något nu kommer du, precis som någon annan skrev, ha en ren anarki på jobbet.
Vem har satt rubriken “Dagiskultur”??
Själv arbetar jag på en FÖRSKOLA som chef och där har vi roligt i vårt arbete och sliter hårt för att våra barn ska få det bra i sina löv. Råd till dig: Prata med dina medarbetare.
Ska självklart stå: Få det bra i sina liv!
Kommentera artikeln:
6
Kommentarer
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
1
Kommentar
Annons:
3
Kommentarer

1
Kommentar
1
Kommentar


2
Kommentarer
1
Kommentar
CHEFTESTET
Cheftest av Röda Korsets generalsekreterare – klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna?
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
