Om jag förstår de rätt så är ni chefskollegor med samma chef.
Det innebär att din chef fullständigt underminerar sin trovärdighet. Han signalerar ju tydligt att lagar, etik och moral har på ert företag ingen innbörd.
Undrar var gränsen går ?
Båda, din chef och din chefskollega, är uppenbarligen inga riktga chefer (ledare).
Sätt ned foten genom att skriftligt redogöra för din ståndpunkt (befriande). Är du rädd så håll dig till minnesanteckningar av det du sagt muntligen.

Om du riktigt lackat ur kan du ju boka in en heldag på ett spa eller något annat festligt. Ta det på företagskortet och säg ” vaddå? han fick ju” Så kommer det säkert någon ny policy inom kort

spadsg . perfekt! Gör som dom tills någon reagerar, att säga till skapar bara fiendskap, troligen kliar dina båda chefer varandras ryggar precis som de sstora pojkarna i våra statliga bolag etc. Inte deras pengar, då kan de slösa.

Begär en förhandling om att alla ska ha samma rätt att använda företagets kort. Det är väl inte bara en som ska ha extra lön.
Då löser det nog sig :-)

Lyd Thomas Guts råd. Det är professionellt och utan en massa lull lull. Käsnlor hör inte hemma här tyvärr, utan lagen som reglerar hur man får agera inom ett företag.

Välj dina strider
Och se över vilken strategi du väljer utifrån position och framtidsplaner.

“ofta skjuts budbäraren.”
Med ord som illojal samarbetsproblem osv

Se till att ha fakta och torrt på fötterna innan du ev går vidare.

Du måste gå förbi din chef som stuckit huvudet i sanden. Betyder dock inte att han i framtiden inte längre är din chef.

Om revisor kopplas in har denna chef godkännt utlägg/fakturor som denna kännt till troligen inte är godkända. Vilket han är medveten om, därav brist på reaktion. kanske går på samma klubb och det har godkännts av hans chef i sin tur.
Så hur högt och vidbrett är detta agerande i företaget?
Hur långt upp och hur vidbrett är problemet i företaget?

Frågan är faktiskt intressant, organisatoriskt. När man ”inte” själv är toppchefen och till etisk upprensning! Själv skulle jag alltså framföra om hur jag ser på saken i nr 1; och sedan bara avgränsa bort saken ur mitt huvud, och ur mitt minne, som i nr 2. När det är så att jag gjort mitt i sakligen och om vad man kan begära av mig, så i nr 3 måste man ju göra något handlingsmässigt också. Utöver det verbala, och vilket blir givetvis att jag även individuellt skriva ner - och OM när jag tog samtalet med ”min” över ”ordnade” chefen. För att gardera; in mig ”själv” givetvis, (och som någon redan föreslagit).

Helhetsbilden ligger ju på toppchefen i bild, och till ansvar om ekonomin, inom företaget; så mer skulle inte jag i vart fall agera. Dvs. Han/hon får ju betalt för den ”saken” - och inte jag.  Alltså jag förklarar det helt klart avgränsat in mitt jobb med avtalat. För ” varför” ta på sig toppchefens ansvar. Helt i onödan; och som i obetalt jobb.  När man inte behöver det…!?

Varför jag sedan bara skulle söka mig därifrån för i längden orkar man inte med sådana ”här” tjuvaktiga arbetsplatser. När man är en ärlig person själv, och samt vad säger det i längden redan om företaget. - Så dunsta, och innan företaget får ”dålig” publicitet. En del chefer har nämligen ingen ”ryggrad”.
Hur gärna man än vill, så gör det lätt för dig. ”Byt arbetsplats” För om du i karriärstege nu hade du varit toppchefen. Organisatoriskt så hade du ”väl” bara varit i enkelt ha kunnat kalla in vederbörande, och in på kontoret.  Där du i enkelt hade bara klargjort saken att det är skillnaden på privatliv, och arbetslivet. (Ok, det var min syn på saken. Dvs. Att det är bra att kunna avgränsa sig själv; ibland. Om hur man går vidare. )