Hej
Du behöver inte vara orolig. Att arbeta som chef i privata sektorn, är mer individbaserat. Ta för dig, så mycket som du mäktar med, och visa dina framfötter. Var inte orolig, för att komma med egna idéer/förslag inom den privata sektorn. Dock behöver du förbereda dig på att det är lite snabbare “kast” inom privata sektorn, med snabbare (kortare tid) organisationsförändringar i jfr med offentlig verksamhet. Här handlar det snarare om sex månader, än mellan ett upp till tre år inför omorganisationer.

Hej!
Mina erfarenheter från de olika sektorerna är lite olika, beroende på i vilken bransch det handlar om. Tror inte att man ska överdriva skillnaderna men kan jämföra chefsskapet i kommunalt resp. privat, när det gäller utbildningssidan. Sedan -i och med att jag jobbat i andra sektorer också- att det kan variera väldigt mycket från fall till fall, storlek på organisation etc.
Hur som helst, så anser jag att det finns en -fortfarande- för stor tendens i det offentliga till att se till vad som inte går att göra (lite av att ju sämre vi säger oss kunna ordna uppdraget, desto mer resurser kan vi begära/äska). Där tycker jag det allmänt sett finns en skillnad. Jantelag tycker jag man ser mindre av i privat och det går ofta fortare med beslut, på såväl gott som ont. Man får förstås komma ihåg att det dels kan bero på storleken på organisationerna samt att med skattebetalrnas pengar så krävs det större genomlysning och då kan det också ta mer tid. Men, har arbetat i mindre kommuner och där kan jag uppleva att det också kunde gå relativt smidigt med beslut och genomförande.

Ja, kan skifta som sagt och kan vara bra att ha i bakhuvudet att skillnaderna finns, det skapar större förståelse för en förändring tror jag att du kommer att uppleva, dock ska man inte överdriva denna.

Lycka till!
/Thomas

Min erfarenheter är att den stora skillnaden ligger i ägarskapet och dess incitament. I den privata sektorn finns det delägare med i första hand finansiella avkastningskrav på ibland kort och ibland längre sikt. I det offentliga finns det en politisk styrning med sina specifika förutsättningar och krav (lagkrav, verksbrev osv). Det talas ofta om att personalpolitiken är helt annorlunda. Det anser jag vara, om inte en myt, så i alla fall kraftigt överdrivet. Det finns inga lagstadgade statliga livstidsanställningar längre, även om många ledare i offentlig sektor fortfarande arbetar på det sättet. Att förändringsprocesser tar längre tid i offentlig verksamhet är däremot en myt så till vida att förändringpsykologin naturligtvis är den samma och fungerar på samma sätt. Däremot tenderar tålamodet med tid för förankring och implementering var lägre i privata verksamheter. Det leder ofta till att det tar längre tid innan omorganiseringen verkligen fungerar som det var tänkt.
Kórt sagt: För att vara en bra chef måste du vara en lika bra ledare i offentlig som privat sektor. Det är i min mening något enklare att vara chef i privat sektor eftersom det är något tydligare vad begreppet “framgång” faktiskt innebär då ägarna har avkastningskrav som är något enklare att relatera till. Lycka till!