Leif Näslund

(om) Att utveckla verksamheten - och dig själv.

Detta är en »extern« bloggare, som själv ansvarar för innehållet i bloggen.

Detta visar en ny undersökning från Infopaq. Här har 99 slumpmässigt utvalda journalister på rikstäckande tidningar, samt bransch- och fackpress deltagit.

Så långt en sammanfattning av undersökningen. Hur påverkar det dig som privatperson. Kan du lita på journalister som i stor utsträckning använder bloggar, twitter, eller andra sociala media som källmaterial?

All form av information har blivit transparant. Traditionella media har inte ensamrätt på källmaterial, eller analysen och »tyckandet« av vad som är mest »sanning«. De har inte en dominerande ställning i trovärdighet längre. Är »bara« en av många källor och informatörer – som utnyttjar andra externa grundkällor för att forma sin information och analys (som denna undersökning ger exempel på). Samma grundkällor som bloggarna och läsarna har.

De som förut var mer eller mindre passiva »informationsmottagare« har utvecklats till kloka, nyanserade – och kunniga »källkritiker« som ser igenom det mesta. Experter av alla de slag lyssnar man på med en sund skeptisk inställning. Det gäller givetvis synen på journalister också – som haft sin trovärdighet baserad på just »källkritik« parat med tidigare monopol på tillgång till underliggande informationskällor. Läsarna - och bloggarna - har nu erövrat båda dessa tidigare unika journalistiska framgångsfaktorerna.

Det finns många trender på det tekniska och Internetmediala området. Det jag bedömer som evelutionärt, är att Google nu utvecklar en »realtidsindexering«. Det innebär att man inte behöver vänta på att en websajt ska bli indexerat på sitt innehåll. Det kommer att indexeras i realtid – när någon börjar skriva en nyhet/ett innehåll så syns det direkt på Google. Mer eller mindre i takt med att man skriver på tangentbordets knappar. Därtill kommer alla twitterinlägg att indexeras på Google. Det finns journalister som redan idag lägger ut nyheter på Twitter - innan artikeln är skriven - för att markera att man var först med den. Det är en kamp om tiden. Att komma tvåa eller trea om en nyhet är ingen nyhet längre.

Kan tyckas som en teknikalitet. Men det innebär att nyheter och all annan intressant info kommer lika snabbt till alla. Reuters, denna redaktionernas leverantör, tappar sitt berättigande. Nu kommer tidningar och dess nyhetssajter att förlorat även det tidsmässiga informationsförsprånget. Och det inträffar inte om ett antal år utan NU. I början av 2010 !

»Pladdrets tyranni - när sanningen drunknar i nonsens « var rubriken på Håkan Boströms ledare i Dagens Nyheter(2/12). Han ifrågasätter där om utvecklingen tjänar sanningen. Hur kan man ha så fel. Sanningen är bara en del av verkligheten - resten är mer eller mindre underbyggt tyckande. Och det har inte journalisterna monopol på - längre. Numera är det läsarna som avgör vem de vill lyssna på. Vad de upplever och vill ta till sig.

Kommentera

.

McLuhans tes är att varje medium (= kanal för spridning av information), »i sig självt har en inneboende information och ett eget budskap«. Skilt från den information som kanalen ska förmedla. Att kanalernas egna inneboende budskap därför kommer att blandas och leva i en symbiotisk relation med den information kanalen förmedlar. Eller - i klartext. Samma informationsinnehåll, presenterat i olika media, kommer att upplevas olika av publiken beroende på i vilket media man får del av det. Kanalen påverkar förståelsen och om man gillar informationen eller inte. Så har du ett budskap. Se till att plantera det på rätt ställe - i rätt miljö, situation och tidpunkt.

Jag kom att tänka på det här när jag läste Anders Mildners krönika i Svenska Dagbladet. Anders berättade att han hade jobbat hårt under ett halvår för att få en konferens att bli verklighet. 300 infann sig och alla var nöjda med talarnas insats. Samtidigt sändes konferensens i realtid på nätet. Den följdes där av 600 personer. Men här fanns det de som inte var lika nöjda utan tyckte att innehållet var för basalt. Två olika media (kanaler). Två olika upplevelser och omdömen.

När du går på krogen för att lyssna på stand-ups. Då vet du vad du ger dig in på i det mediet. Är beredd på att bli gäcklad när de skruvar till verkligheten - och du skrattar. Men i ett annat media skulle du troligen inte acceptera någon annan säger samma sak (om du inte gillar Alex Schulman).

Kommentera

Wow - äntligen en ny dag.

Du behöver en PASSION för att lyckas. En passion kommer ju inte utifrån tomma intet. Den måste, genuint, bottna i något som är kopplat till vad som skulle få dig att vakna upp varje morgon och säga »Wow - äntligen en ny dag för att ta i tu med att förverkliga det jag vill åstadkomma«.

Varför vill jag det här ?.

Du behöver inte veta exakt (behöver inte ha en klar affärsidé, om du är entreprenör). Men du måste lära dig själv vad som triggar dig ? Du måste veta inriktningen och helst också områdena som kan skapa denna passion. Du måste fråga dig »varför vill jag göra detta« ?. Kan det ge mig en uthållig glädje ?

Passion har en vidunderlig kraft.

Passion är smittsamt och säljande.

Den är ytterst smittsam. Den påverkar alla i din omgivning. Dina partners, leverantörer, anställda, investorer – och kunderna. Passion är säljande. Din passion transformeras till varje fiber hos mottagarnas kroppar – de som möter det i ditt beteende. Passionen är mångdubbelt viktigare än dina befintliga kunskaper och själva produkten/tjänsten. Din passion måste vara »en produkt av din business« och i allt du gör. Livet är för kort för att inte vara kul !

Kommentera

.

Vad är framgång ?

Framgång kan man nå inom vad som helst. Det är bara var och en själv som kan bestämma vad den vill lägga in för värden och resultat i det begreppet. Det kan vara att lyckas få livet att rulla på i sin gamla vanliga lunk. Att förbli frisk. Att lyckats sälja in något. Tjäna mycket pengar. Nå en position. Smått som stort. Här håller jag mig till jobblivet. Att nå framgång som entreprenör, som chef, eller som anställd.

Din självbild avgör.

Alla kan vi nå obegränsad framgång. Om vi lyckas eller inte sitter helt och hållet i vad som sker under »luvan«. Inte i våra hjärnors kapacitet (där finns mer än vad som krävs). Inte heller i våra upparbetade kunskaper (det är färskvara). Utan i synen på oss själva. I tron på oss själva. Här finns huvudnyckeln till framgång

Förmågan är obegränsad.

Självförtroendet leder vidare till »vilja«, »våga« och »förmåga« (som är obegränsad för oss alla). Det som utmärker lyckosamma företagare och entreprenörer (liksom dito chefer och andra anställda) är att de från grunden haft, eller sett till att skaffa sig, självförtroende. En obegränsad tro på sig själva – ”kan han/hon så kan jag”. Och dessa framgångsrika personer är sällan smartare eller kunnigare än du och jag. Att mentalt, från början, intala sig att »jag är det jag vill bli« leder efterhand till att du blir det. Och det är aldrig för sent.

Sen krävs det bara en sak till.

Passion. Men det kommer jag till i ett senare inlägg..

Kommentera

.

Kidsen har många rådgivare.

I ett möte jag hade häromdagen diskuterade vi ungdomars attityder, behov och beteenden – och vad/vem som styr deras beteenden. »Kidsens« har normalt ett väl utvecklat informellt system i att utnyttja närmaste kompiskretsen. Det är inte »en« person de vänder sig till för att få råd, utan olika kompisar beroende på vad de gäller för problem och område. Ingen är ensam kung eller drottning i vetandet, eller rådgivare om allt. I ett avseende avviker speciellt tjejernas beteende från den mallen. I »mode« använder de sig, i första hand, av ModeBloggarna.

»En« Modeblogg fyller 20 fullsatta Globen – varje vecka.

De tre största modebloggarna har »var och en« lika många »unika« besökare »per vecka« för att fylla 20 fullsatta Globen-föreställningar – om och om igen, vecka efter vecka. Vilken världsartist kan slå det ? De dessa bloggare skriver om säljer slut direkt i alla affärer. Hur är detta möjligt frågade vi oss på mötet. Kidsen vet ju att dessa mode-språkrör är mer eller mindre »köpta« – och definitivt att de är synnerligen subjektivt »pro« något i sina val.

Det handlar om Idoldyrkan.

Min tes är att det i grunden handlar om idoldyrkan. Kidsen vill vara som de populära bloggarna och därför gör de som bloggarna säger. Att kidsen inte vänder sig till sina närmaste kompisar, vad gäller mode, beror på att de inte kan tänka sig ha en nära kompis som idol.

Hur är det i vuxenvärlden ?

Litar man mer på en utbildad journalist än en bloggare eller krönikör (som »tycker«). Intressant fråga. Då måste man samtidigt fråga sig om en journalist kan vara mer objektiv – mer säger en sanningen - än en bloggare (seriös dito). Journalister väljer ju ämne och vinklingar precis som en bloggare. Väljer till och väljer bort text precis som en bloggare. Men journalisten gör det under en »journalistisk täckmantel« - ett skriftligt manér –  »till synes« utan personligt tyckande.

Rubrikerna är som i Expressen.

Både journalisterna och bloggarna har samma sätt att tänka och bete sig vad gäller att forma uppseendeväckande rubriker och ingresser. Allt för att vi ska få läsarna att gå vidare i texten.

Låt oss ta ett konkreta exempel.

Jag skrev nyligen, som bloggare, två olika bloggartiklar med utgångspunkt från en undersökning som Handelshögskolan i Stockholm har genomfört. Den ena handlade om mångfald (Mångfald – vad – varför, hur ? ). Jag redovisade siffrorna korrekt rakt upp och ned – men tillät mig som bloggare att också lägga till min egen analys och »tyckanden«.
En journalist skrev också en artikel utifrån samma undersökning. (Var femte tror att mångfalden kommer automatiskt ). Vinklat lite annorlunda - men korrekt från grundmaterialet. Gav inga egna analyser/synpunkter. Alltså inga »tyckanden«. En mycket bra artikel för övrigt.

Min fråga är.

Upplever du att seriösa bloggare är mindre trovärdiga i sina artiklar än journalisterna som skriver med en annan vinkling – utifrån samma grundmaterial – men utan egna »tyckanden« ? Det handlar inte om bra eller dåliga artiklar. Bara om bloggares trovärdighet relativt journalistiska alster. Läs de båda artiklarna, jämför och tyck till.

Läs de relaterade artiklarna.
Var femte tror att mångfalden kommer automatiskt .
Mångfald – vad, varför, hur ?
Unga vill inte ta ansvar och inte bli chefer.

Kommentera

.

Hur upplever du din egen situation på jobbet ?

Motsättning mellan kreativitet och produktivitet.

Man vågar inte prova nya lösningar.

Vem som helst kan bli kreativ.

Återkommer om HUR.

För att detta inlägg inte ska bli för långt (det är ju en blogg), så slutar jag här. Men jag återkommer gärna med tips och trix om hur man bygger en innovativ arbetsplats och leder kreativa möten. Men bara om ni vill. Det ser jag på antalet som läser det här och på antalet kommentarer. Upp till dig att agera.

Kommentera

.

Det saknas mångfald – säger näringslivet.

Intellektuell mångfald eftersöks mest.

• Mångfald av kompetens säger man behövs för att nå mångfald av angreppssätt, som i sin tur ska leda till bättre innovation.

• Mångfald av erfarenhet för att få mångfald av olika inställningar, som ska leda till minskad likriktning.

• Mångfald av angreppsätt genom att skapa mångfald av kön, som i sin tur ska leda till förbättrad image.

Könsfördelning skapar bättre image!

Den undersökning jag refererar till säger ju inte att kvinnor inte skulle kunna ha kompetens som leder till bättre innovation. Eller att de inte har erfarenhet som leder till minskad likriktning. Men att just mångfald av kön dyker upp »bara för« att det ska leda till »bättre image« skorrar lite illavarslande i mina öron. Jag läser det med automatik som om »fler kvinnor« ska leda till »förbättrad image« utåt.

Visa upp fler kvinnor och du är up-to-date.

Unga kräver rätt könsfördelning.

Mångfalden ökar främst företags innovation.

Undersökningens topplista säger att mångfaldens främsta påverkan är »mer innovation«, »mindre likriktning«, »externa bilden av företaget« och »lättare att rekrytera«.

Är storföretagens ledare inkompetenta – eller ?

De säger i denna undersökning att mångfalden är synnerligen viktig, men i betydligt lägre grad att det skapar högre kvalitet på medarbetarna, eller skapar högre effektivitet, eller bättre ekonomiska resultat! Är det inte vad det går ut på ? Effektivitet och resultat. Eller har jag fattat allt fel. Hur kan man å ena sidan säga att mångfald är synnerligen viktigt för företagens framgång och å andra sidan säga att det har mindre betydelse för effektiviteten och resultatet? Eller är detta bara läpparnas bekännelse det här med mångfald?

80 % av ledarna arbetar aktivt med mångfald.

Det säger de i undersökningen. Jag tror inte på dem. Lika lite som jag tror på ISO-certifieringar (bara papper i en pärm som står i en hylla hos någon intern stabsperson). Lika lite som jag tror på Miljö-certifieringar, vars enda synliga, verkligt praktiska avtryck, är att man bytt ut plastskeden till kaffemuggen mot en träpinne. Ledarna är också emot kvotering på ledande poster (här håller jag med). Man vill i stället satsa på information och opinionsbildning som det effektivaste sättet att öka mångfalden. Man nämner IKEA, H&M och McDonalds som bäst på mångfald. Här har man bra förebilder, men hur många har gjort en benchmark på dessa företag för att skapa ett slagkraftigt internt program för att nå dit. Nada - tror jag. Att enbart luta sig mot information och opinionsbildning känns för mig som om man skjuter över problemet till politiker och massmedia.

Källa: Handelshögsskolan i Stockholms undersökning

PS. Som konsult i utveckling av verksamheter (framför allt inom storföretag) har jag med denna artikel bränt mina kort för att få ytterligare uppdrag. I alla fall inom Sverige. Ni får kompensera mitt ekonomiska bortfall genom att ge rikligt med kommentarer.

Kommentera

.

☺

Kollektivet före individen ?

Vad är talang ?

Låt oss gå tillbaka ett steg. Vad är talang ? Vad ser du framför dig i det ordet. Jag tänker omedelbart på idrott och Idol. Unga som har en förmåga »ett frö som eventuellt kan bli något«. Inte en färdig person. Men med en medfödd möjlighet som kan utvecklas. På WikiPedia definieras talang med; »övergenomsnittlig fallenhet eller förmåga för någon verksamhet, i intellektuell, fysisk eller annan mening«. Aha. Det innebär ju att väldigt väldigt många är talanger. Nästan alla. Åtminstone på ett eller flera sätt: Men också att alla skulle kunna öka på sin talang i rätt miljö och med träning och erfarenhet. Under hela livet. Men det kräver att individen fokuserar på sin talang. Och inte minst. Att chefen identifierar din talang och ger dig den miljö och förutsättning för att utveckla den.

Vinner företaget på att lyfta någon enskild till hjälte framför andra ?

Mångfald – och ständigt öka den generella »talangnivån«

Alla talanger måste få utvecklas och bli synliga.

Det här är jag bra på.

Ta ansvar för din talang.

Som individ måste du också ta ansvar för din egen talang. Först och främst själv identifiera den. Vara ärlig mot dig själv och se vad som är »din grej«, utan att snegla mot trender. Sedan träna upp den genom att ägna dig åt den. I varje människa finns en Supertalang (inom »sin grej«). Fokuserar man på just det - och lägger lite hårt arbete - så kommer man dit. Men det förutsätter också att få jobba i rätt miljö – och med rätt chef – för att det ska bli möjligt. Annars. Flytta på dig. Supertalangerna gör det snabbt eftersom de vet vad de tror på och vad de kan. De accepterar inte »fel chef« och en odynamisk miljö, för där växer inte deras talang. Det är har stora likheter med entreprenörskap. Men inte nödvändigtvis egoism. Dagens entreprenörer vet vad de vill. De vill skapa ett bestående värde och effekt och vet att de inte kan göra det ensamma. Ett slags »macroindivualism«. Inom lite större företag prata man om »intraprenörskap«. Det är samma sak. Enda skillnaden är att företaget har lyckats (eller vill lyckas) skapa en miljö där talangerna stannar kvar i stället för att bli egna entreprenörer. Det här kommer jag att återkomma till och fördjupa i senare bloggartiklar.

Läs Pontus Schultz bloggartikel.

Fler artiklar relaterat till detta ämne.

Generationsmanifestet.
Så förädlar du din talang.
Dags att ersätta enfald med mångfald.
Storbolagen tappar talangerna i krisen

Kommentera

.

Noterat från Kjell A. Nordströms anförande

• Kapitalismen är en »maskin« som bara söker effektivitet. Förvänta inget annat.

• Vi lever i en geografiskt global värld där gränserna tappat sin betydelse. Med gränslöst av mänskliga resurser att tillgå.

• Kvinnorna kommer att ta över. Om 10 år kommer vi att fråga oss »vad gör männen« ? (min anmärkning; ska vi kvotera in männen då). Kjell säger, retoriskt, hade ett »Lehman Sisters« kunnat skapa den kris som Lehman Brothers lyckades med ?
  

• Trenden är att vi allt mer kommer att leva ett »out of the family living«. Redan idag (i västvärlden) lever hälften ett singelliv (i Stockolm 60 %). Kjells prognos är att det kommer att vara 75 % om 10 år.

• I dag (i västvärlden) lever 52 % i en urban miljö (i städer). Kjell spår att siffran kommer att vara 90 % om 25-30 år och att det bar är storstäderna man flyttar till. Resten blir en »skityta« (ekonomiskt smal places). Redan idag diskuterar man i England om hur städer som t.ex. Birmingham ska kunna överleva. Hur ska Göteborg överleva (min anm.) ? Blir väl en satelitstad till Stockholm – under förutsättning att snabbjärnväg kommer.

• Vi kommer inte att prata om etablering i olika länder utan i städer. Ryssland blir Moskva och St Petersburg (som exempel). Resten är ointressant.

• USA kommer att fortsätta vara ett innovativt föregångsland – eller snarare vissa platser i USA kommer att vara det. USA är inte ett land utan »en idé«. Alla kommer att kunna bli amerikaner. Man suger åt sig talanger från hela världen till olika innovationscentra. På universitetet i Stanford (denna Nobelprismaskin) är idag 55-60% inte födda i USA. I Sillycon Vally är 80% inte amerikaner. I Europa har vi Berlin som blivit en internationell magnet för konstnärer inom alla områden.

• Vad är ett företag ? Bara en idé (och de flesta är fel). För att överleva på sikt måste man skapa ett temporärt nyhetsförsprång.
  

Kommentera

.

.

Handelshögskolan i Stockholm har frågat ett hundratal VDar och marknadschefer om näringslivets behov inom Humankapital. De fick samtidigt bedöma den unga nyexaminerade generationens inställningar (attityd, vilja, drive), deras inneboende förmågor, samt kompetens (inlärda kunskaper).

Vilja och förmåga är viktigare än kompetens.

Företagen värdesätter främst viljan till att ta ansvar, viljan att leda andra och viljan till kontinuerlig utveckling. Förmågan att skapa relationer, att övertyga och att tänka analytiskt såväl som strategiskt, kommer också högt på deras önskelista. Framgångsrika ledare måste också vara beredda att arbeta mycket.

80-talisterna saknar mycket vilja.

Ovana vid konflikter och att tänka strategiskt.

Hos de unga, saknar företagen förmågan att hantera konflikter, att förhandla, samt att tänka strategiskt (långsiktig utifrån ett helhetsperspektiv). Har Curlingföräldrarnas beteende gjort att de aldrig behövt träna konflikthantering och förhandlingsteknik ?

Vill du sticka ut i jobbkonkurrensen ?

Företagen förutsätter att du har inlärda kunskaper på universitetsnivå. Men behoven varierar mellan branscherna. Här en lista på vad de värdesätter särskilt högt (jämfört med snittet - som generellt kan ligga högt). Alltså. Här har de kunskapsbrist på spetsnivå idag.

• Bank & Finans. Företagsekonomi och Finansiell analys.
• Företagstjänster (business to business). Projektledning och Finansiell analys.
• Handel/Service. Förhandlingsteknik och Marknadsföring.
• Media & Kommunikation. Marknadsföring och Humaniora.
• Industri. Organisation & Ledarskap, samt Förhandlingsteknik.
• Gasellföretag (snabbväxande nya företag). Organisation & Ledarskap, samt Företagsekonomi.

Läs chef.se´s artikel »så ska du vara för att få jobb «.

Läs chef.se´s krönika »80-talisterna blir också 40-talister «

Kommentera

.

Så här går det till

#2. Diskret och gradvis börjar du härmas (i allt du ser/hör), inklusive ansiktsuttryck. Men bara lite grand. Samma sak men mindre. Fördröj rörelserna i tid. Bete dig som hon gör.

#3. Det här (#2) gör du bara i början av mötet – under etableringsfasen. Du märker, på hennes positiva attityd till dig, när det är dags att sluta spegla hennes beteende. Då förändrar du sakta ditt eget kroppsspråk till ett öppet och positivt. Samma förändring sker då hos henne (även i sinnesstämningen). Hon börjar alltså följa dig.

Vad är det som har hänt ?

Jo. Du har anpassat dig till hur den andre personen föredrar att kommunicera genom att bete dig som hon. Du har signalerat; jag är som du, du är trygg med mig, du kan lita på mig. När vi möts så anpassar vi oss alltid fram och tillbaka till varandra (turas om att följa och leda varandra). Skillnaden här är att du tagit kommandot vid introduktionen så att hon blivit positiv till dig redan från början. Det spiller över på att hon också är mer beredd att lyssna på och acceptera dina förslag och idéer. Och det är inte så underligt. Att inte hålla med dig är att inte hålla med sig själv !

Vem tycker du bäst om i världen ?

Dig själv, givetvis. Vem tycker du näst bäst om ? Någon som är som du, självfallet. Människor tycker om människor som är som dem själva. Vi umgås med människor som är som vi. Vi väljer våra närmaste vänner utifrån vilka som får oss att känna oss bekväma med att vara precis som vi är. Vi anställer människor som är som oss själva.

Vi kommunicerar bara till 90 % med ord.

Största delen av all kommunikation sker ordlöst – och omedvetet. I kroppsspråk, blickar, tempo, lukter, tonfall, känslolägen., etc. Vi har ingen koll på vad som signaleras ut från oss själva eller in till oss från andra.
Se vad som händer på utsidan så förstår du insidan. Så träna din förmåga att observera vilka kroppsliga förändringar som sker hos den du kommunicerar med. Och hos dig själv. Observera hur andra kommunicerar ordlöst med varandra.

Alla tankar påverkar din kropp.

Tankar är en elektrokemisk process i din hjärna. Hjärncellerna signalerar till varandra enligt olika mönster (cellnätverk). Tidigare tänkt tanke upprepar det mönstret. Nya tankar bildar nya cellnätverk. Tankemönstren påverkar din kropp (utsöndring av hormoner) och styr i slutänden vår andning, blodflöde, pupillstorlek, etc.
Omvänt. Det vi gör med kroppen påverkar våra mentala processer. Kropp och tankar speglar och interagerar med varandra.

Vi är sociala individer och ofullständiga.

Jag blir jag genom att förstå vem du är. Vi speglar oss själva mot andra – och tolkar andra utifrån oss själva. Kommunikation är att spegla sig i varandra.

Vårt medvetande går inte att lita på.

Frågar du män om det var ett medvetet val de just gjorde säger 90 % JA. Kvinnorna var inte riktigt lika sturska. I verkligheten gjorde 90 % ett omedvetet val.. Hjärnan lurar dig. Konstruerar en illusion av verkligheten.

Medvetna val tar för lång tid.

Att hela tiden göras medvetna val tar för lång tid. Vad som är viktigt och inte viktigt måste bestämmas omedelbart vid beslut – på bråkdelen av en sekund.

Ett bra tips.

»Tankeläsaren«, programledaren och föreläsaren Henrik Fexeus har gett ut pocketboken; »Konsten att läsa tankar. Hur du förstår och påverkar andra – utan att de märker det«. Köp den. En billig och lönsam investering (37 kr på adlibris.com). Jag har tagit en hel del av det jag skrivit här utifrån det första kapitlet i denna bok. Men det finns massor mer i metoder och tips att hämta i hans bok. Är du nyfiken på honom så kolla in hans hemsida och blogg (http://www.henrikfexeus.se)

Kommentera

.

Att tänka ”sälj” är seriöst.

Min pappa var en dålig säljare – min mamma ännu sämre.

När bör du ha ett sälj-tänk ?

Din största konkurrent är din egen tunga.

Våra tungor är den största och kraftigaste muskel vi har i kroppen. Och vår största fiende. Någonting har gått fel här när »han« skapade oss. Det borde vara öronen som skulle vara mest utvecklade. Det är med dem vi når framgång. Att sälja är inte att prata mest utan att lyssna mest - och ställa smarta frågor så att den andre själv kommer fram till den lösningen som gynnar din vilja. Precis som en bra chef, en bra coach, och en psykolog/terapeut agerar.

Kommentera

.

Allmänmänskliga principerna – tillämpa det.

Jan Eliasson sa på Stora Chefsdagen att »det är så mycket klyschor om självklara saker« runt ledarskapsfrågor. Att ledarskap handlar om att »tillämpa allmänmänskliga principer«. Skapa förtroende. Få andra människor att växa. »Se« andra människor och ge feedback och uppskattning. Jan menade också att det är »så mycket prat om att må dåligt« i Sverige. Och att »konflikter alltid handlar om känslor«.  Men det här vet du ju redan. Behöver du fler punktlistor om »hur en bra chef ska vara och bete sig« eller om vad konflikter handlar om ?

Som chef är du väldigt ensam. VEM ger ger energi och lust ?

Hjärnan behöver meditativa stimuli för att fungera optimalt - och för att utvecklas.

• Meditation öppnar upp ett möte med dig själv (det medvetna och det omedvetna). Rensar, sorterar och rätar ut vilsna tankar på ett djupt plan. Hjärnans bästa dagliga smörjmedel. Trimmar den till oanad förmåga desto längre tid man har mediterat. Tar »lite« tid (20 min på morgonen och helst också 20 min efter jobbet – varje dag). När man blivit lite van kan man göra en kompletterande 5-minuters-variant var som helst, även i stökiga miljöer (utan att någon märker det). Bra om man inte fått tillräckligt med sömn, eller inför ett viktigt möte. Meditation ger för många en påtaglig effekt direkt första gången. För andra kan det ta några gånger innan man märker någon verklig skillnad. Några har sådana mentala spärrar att det kanske aldrig fungerar.
  
  Glöm allt det här med andlighet, religion och Lotusställning. Se det bara som ett synnerligen effektivt verktyg. Sittande på vanligt sätt mediterar du med hjälp av ett »mantra« (en ordklang) eller med koncentration på något föremål eller kroppsdelar). 20 min är som 3 timmars djupsömn. Du får en energikick som håller i sig hela dagen. Du upplever dig få mer närvaro i nuet och ett ökat mentalt lugn . Du ser med ett klarare perspektiv på tillvaron. Blir mer strukturerad. Prioriterar bättre. Blir fokuserad och effektiv. Metodiken har en fantastisk förmåga att lösa upp de problemknutar man bär på. De flesta upplever en ökad lust/glädje. Och. Tvärt emot vad många tror. Det stärker ett socialt utåtriktat beteende och ett »vara sig själv beteende«. Inget hokuspokus. Forskning visar hur hjärnans aktiviteter förändras och att det även har kroppsligt gynnsam påverkan. Men testa inte själv första gången. Ta hjälp av en van meditatör så att du kommer rätt in med tekniken. Annars får det ingen effekt.
  

• Yoga får liknande effekter och är ett bra komplement (att ta till någon gång då och då) till den dagliga meditationen. Är mer fysiskt och ger bra andningsövningar, vilket stärker effekten på längre sikt. Finns många varianter. Ta referenser.

• Musik. Att lyssna på. Ska vara lugnt. Gärna melodiskt och/eller harmoniska klanger. Klassiskt och Jazz är perfekt (populärmusik avrådes). Sjung i kör eller själv. Spela gärna något instrument också. Dans och annan kultur, både att se och helst utöva själv. Varför inte köpa  några penslar, färg och papper och börja måla. Att läsa bra böcker (som stimulerar till eftertanke) och att skriva själv är bra. Lugna aktiviteter vid havet och i skog och mark likaså. Allt det här ger din hjärna lust att arbeta och utvecklas .

• Dra ned på TV-tittandet. Ta bort alla bakgrundsljud som du egentligen inte lyssnar till utan bara fungerar som en ljudmatta för att fylla ett tomrum (du är rädd för). Hjärnan behöver tomrum för att ladda om , sortera och strukturera.

• Producera upplevelser själv i stället för att passivt konsumera.

Kommentera

.

Du kan aldrig vara bättre än när du är dig själv.

Du vet ju – egentligen – redan allting. Att ditt beteende formas i och dirigeras från din hjärna. Att det i längden inte går att tvinga hjärnan att leverera ett oärligt beteende. Den slår, förr eller senare, bakut. Bara vägrar. Den enda lösningen är att vara dig själv – gentemot dig själv och ut mot din omgivning. Det signalerar rakhet och ärlighet, som i sin tur skapar en trygghet i din omgivning - och respekt.  Klarar du det har du kommit långt som människa och ledare.

Kan »självet« vara hur som helst?

Ja, i princip.  Är du genuint ärlig mellan tanke och handling så innebär det att du har öppnat upp dig mot ditt eget inre. Med automatik, brukar det också föra med sig att du har öppnat upp dig mot andra människor och har en bild av det som sker och påverkar skeenden och varför. Du har fått en helhetssyn på tillvaron. På gott och ont. På gott, att du fått en ödmjukhet och förståelse för människors olikheter och verklighetens brister. I bästa fall ser du det som något naturligt och använder dig av det på ett positivt sätt. Du har fått en självsäkerhet - utan att behöva snegla på hur andra gör för att anpassa dig. Du går, med din inre »klarhet« efter sunt förnuft i varje situation. Då har du alla möjligheter att bli en superb chef och ledare som skapar påtagliga resultat och dynamik i din organisation. I värsta fall (eller bästa just för dig), så bryter du dig loss och väljer annan arbetsgivare eller startar eget.

Fungerar att vara »sig själv« i din organisation?

 Är det flum och ett filosofiskt önsketänkande ? Rent av »bull shit« utifrån din verklighet?

Kommentera.

PS.

I nästa blogginlägg (på torsdag) kommer jag att ta upp det jag vill kalla »Människans Gyllene Snitt« och hur man skulle kunna utveckla »sitt själv«. Utan att behöva läsa hur andra gör, eller »hur man bör göra« i alla de quick fix artiklar du matas med. DS

.

Här har du ett hopkok, utan sammanhang och ordning, på några av alla de ord som jag mött och lagt på minnet.

› Lycka verkar vara något vi producerar snarare än konsumerar. Lyckan är inte en plats utan en resa‹ (idéhistorikern Johan Norberg).

› Hela livet är bara omtagningar‹.

› Det är våra fel som gör oss till människor‹.

› Hur man berättar en historia är viktigare än historien själv‹.

› Kommunikation är att spegla sig i varandra‹.

› Man tolkar andra utifrån sig själv‹.

› Man måste vara idealist för att veta vart man är på väg. Men sedan måste man vara pragmatiker för att komma någonstans alls‹.

› Eftersom människorna inte är nya utan grundade och har formats av det som funnits tidigare, gör vi om samma misstag, glömmer, är fast vid det gamla och motarbetar förändringar‹ (Henning Mankell).

› Tiden och döden är inget man ska oroa sig för eftersom man inte kan göra något åt den. En människa kan bjuda motstånd enbart genom att försöka bredda tiden, utnyttja den – aldrig försöka häva dess framfart‹ (Henning Mankell).

› Olika uppfattningar är att ha olika mål. Vi kan bara konstatera att vi har olika vind i våra segel‹ (Henning Mankell).

› Sökande efter sanningen är som att betrakta en snigel som jagar en snigel‹ (Henning Mankell).

› Vill man laga omelett måste man knäcka ägg‹ (syniker om människor vid förändringar).

› Vi kan inte använda våra egna vattenpass i möten med andra kulturer‹.

› När man blir äldre rusar man inte bara framåt. Vi letar efter oss själva, vilka vi var och är, nu och då‹.

› Ett slut är bara en punkt och alltid början på något nytt‹.

› Sanning är aldrig objektiv, men i bästa fall byggd på saklighet‹.

› Att tänka nytt är att överlista sitt eget medvetande‹.

› Att skifta från det gamla till det som ska komma är den enda tradition värd att bevara‹ (Markus Wallenberg jr 1946).

› Sanningen är bara en del av verkligheten‹.

› Alla söker en perfekt vägvisare. Det är bara det att vägvisare är människor‹ (Paulo Coelho).

› Mötet med den högre kraften ligger inom räckhåll för var och en. Men långt från den som lägger över ansvaret på andra‹ (Paulo Coelho).

› En grupp människor som arbetar tillsammans är som en orkester. En god chef är som en dirigent. Han vet vilket instrument som är ostämt och vilka som sprider mest vibrationer, och vilka som helt enkelt följer med i spelet‹ (Paulo Coelho).

› Verkligheten är inget annat än elektrisk stimuli på våra hjärnor‹ (Paulo Coelho).

› Glädjen smittar, liksom entusiasmen och kärleken – upplevs intuitivt av omgivningen‹ (Paulo Coelho).

› För att gå utanför reglerna är det nödvändigt att kunna dem och respektera dem‹ (Paulo Coelho).

› Att upprepa sig och inte förmått växa‹ (Paulo Coelho).

› Den mest erfarne säger aldrig: Gå den här vägen. Han säger; Varför gör du det inte ? För varje väg är unik och varje öde är personligt. Denna sanna mästaren tar fram modet hos sina lärjungar‹ (Paulo Coeho).

› Effektivitet är något som fungerar först när man har en riktning. Har man en gång förlorat den blir alla försök att uppnå den kraftlösa. Att effektivt ta sig i fel riktning är värre än att stå still‹ (Haruki Murakami).

Har du några ord eller andra upplevelser som fått dig att stanna till och tänka. Delge oss dem i kommentarerna nedan.

Kommentera

.

Har du förstått ?

Ta bort alla privata företag så försvinner vård, skola, omsorg och all annan offentlig service. Så är det. Det går inte att snacka bort. Men många verkar inte ha förstått det.

Småföretagen är viktigast

Det är bara de privata företagen som kan skapa tillväxt i sysselsättning och teknisk utveckling – och därmed säkerställa den offentliga service som vi behöver. Och småföretagen är här de viktigaste. Att rösta på något parti som inte helhjärtat stödjer företagarutveckling blir att skjuta sig själv i foten – och sina barns och barnbarns.

Storföretagen tappar sysselsättning

Sverige består till 10 % av egenföretagare (inom EU och i USA 15%). Det har hittills gått bra ändå för att vi har haft osedvanligt många stora och globalt exporterande företag (i förhållande till vår folkmängd) som sysselsatt många svenskar. Men nu förändras det. De stora företagen ökar sin omsättning men minskar antalet anställda i Sverige.  0,2 % av företagen som har mer än 200 anställda sysselsätter idag 40 %. (minskande). De medelstora företagen (50-200 anställda) 20 % (minskande) De små företagen 40 % (ökande).

Viljan att växa är liten

Vårt problem är att vi har alldeles för få medelstora företag (sämst i EU) och alldeles för få nystartande företag (sämst i EU). Dessa har inte fullt ut orkat ersätta tappet i sysselsättning från de stora företagen. Eller snarare. De har inte velat eller haft förmågan att växa.

Invandrarna är viktiga

 Invandrade svenskar startar fler företag än ursprungssvenskar – och anställer också fler – sett utifrån hur få de är.  Vi som lever multikulturellt i vardagen ser också den andra generationens unga invandrares energi och verklig vilja att starta nya företag (mer än hos oss ursprungssvenskar). Och de är duktiga. De som funderar på att rösta på något parti som vill förhindra invandring gör Sverige en stor otjänst.

Bli en hjälte

Gör DU verklighet av att starta ett företag blir du en Hjälte. Vill DU växa - och exportera – blir du en Superhjälte. Investerar DU i småföretag med växtmöjligheter så får du en stjärna i himlen. Gäller även banker. Så våga kyssa grodan och kronan blir din.

Frihet viktigare än pengar

Det stora antal som kan tänka sig att starta företag säger en hel del om behovet av frihet, att skapa och utveckla något själv – och sig själv. Förverkligande. Att bli synlig. Få utlopp för sitt inneboende engagemang och sin kapacitet. Det är inte pengar som driver.

Cheferna får se upp

Det indikerar att nuvarande rigida organisationer inte förmår att tillfredsställa de anställdas behov. Inte lyckas skapa utveckling för individen och ta tillvara deras verkliga kapacitet. Jag ser koppling mellan att så många vill byta jobb och starta företag. Många går kanske inte till något utan från något.

PS. Är du intresserad av att jag skriver ›om att starta företag‹ ?

Kommentera

.

 
Sheridan har japanskt ursprung men är född och utbildad i USA. Flaxar mellan världsdelarna som analytiker, strategy planner, marknadsförare och rådgivare till regeringsrepresentanter, globala storföretag, universitet och Venture Capitalists i Japan, Asien, Europa och USA. Eftersom han bott i Tokyo till och från, och nu senast i Sverige under nästa två år (men merparten av sin tid i San Francisco) är hans iakttagelser intressanta. Han tänker mycket runt företags och nationers kulturella särrdrag, dess styrkor, brister och påverkan. 

Dynamiken finns i San Francisco

Nu reser han tillbaka till San Francisco (sitt hjärta) för att han saknar den fysiska dynamik., spirit och det idéflöden som finns där - mer än någon annan stans.

Svenskarna är som japaner

Det intressanta är hans analys av oss svenskar relativt andra nationer.
När han kom hit till Sverige så upplevde han efter ett tag att det var något hemtamt med Sverige som han inte direkt kunde ta på. Till slut ramlade kronan ned. Sverige och Japan är lika i kultur. Tystlåtna, inåtvända, organiserade, plikttrogna. allt tar tid , lite oflexibla - och att båda nationerna saknar förmåga att leverera tjänster och service (nåja). Det närmaste han kunde komma Sverige och Japan var Tyskland.

Ner i mixern med amerikanarna, danskarna och svenskarna

Tänk om vi skulle kunna ta till oss amerikanarnas spirit, tro på sig själva och förmåga att prata/kommunicera ohämmat (utan att för den skull införliva deras ibland lite överdrivna pladder, om det inte är substans och verklig ärlighet). Om vi därutöver kunde ta till oss danskarnas fantastiska förmåga att sälja (utan att ta till oss deras ›rörighet‹). Danskarna har ju inga som helst nationella bastillgångar men lyckas ändå få sin dansk fårost att upplevas som grekernas egen och bli marknadsledande i Grekland. Om vi därtill lägger svenskars förmåga att organisera, strukturera och leda verksamheter – och vår ingenjörskonst. Då vore vi oslagbara world wide.

 Först måste vi börja med prat- och kommunikations-träning.

Varför inte börja den träningen med att kommentera denna artikel och kommande blogginlägg, så att vi får igång intressanta diskussioner oss emellan.  På en dryg vecka sedan starten har den här bloggen blivit den 30e mest lästa bland landets dryga 400 företagsbloggar. Men kommentarer och diskussioner lyser med sin frånvaro.  Och som bloggare famlar jag utan respons. När ni ändå är igång. Kom också med massor av idéer på vad ni vill att jag ska skriva (områden, artikeluppslag, intervjuer – what so ever).

kommentera, tack

PS. På tidag kommer en ny bloggartikel. Den kommer att handla om viljan att starta eget företag

.

Bästa sätten

• Via personliga kontakter på företaget (rekommendationer från dessa väger tungt).
  
• Från nätverkskontakter som tipsar/rekommenderar.
  
• Rekryteringsfirmor letar upp dig via nätet och egna kontaktnät.
  
• Ditt eget aktiva uppsökande av företag chefer/påverkande personal.
  (Det är inte ovanligt att få jobb trots att företaget inte hade tänkt anställa). 
  
• Konkurrensen blir liten.

Sämsta sättet

Söker du jobb via annonser, kan du;

• Räkna med att det finns flera 100 sökanden.
  
• Du nagelfars med lupp genom ett filter av personer (rekryterare, personalavdelningen, medarbetare, facket).
  
• Du tvingas genomgå flera tester.
  
• Många personers känslomässiga tyckanden om din person ska vägas samman till ett koncensus, varefter några ytterst få sökanden når din ev. chef.
  
• Många med bra kvalifikationer söker jobb enbart på detta sätt.
  
• Konkurrensen blir stenhård.
  
• Din chans att komma på intervju är liten. Än mindre att få jobbet.

Ingen kanske läser din ansökan

• Ingen rekryterare, eller företagspersoner som har till uppgift att sortera fram aspiranter, orkar ta sig igenom tjocka ansökningsluntor.
  
• Pratiga, generella ansökningar(som kunde vara till vilket jobb som helst) faller ifrån direkt.
• Erfarna jobbsökare vet att inte ens de som ska intervjua dig, egentligen, har läst din ansökan.

Var drar DU för slutsatser av detta ?
Vad skulle din strategi vara?

Kommentera, tack

.

Det har alltid varit höga siffror under de senaste 10 åren. Men så här markant högre, som 2009, verkar det aldrig ha varit tidigare. Dessutom, i en lågkonjunktur, där man förväntas hålla hårt i sin LAS-placering för att »övervintra« kommande varsel (och de kommer). Vi kan räkna med att de som försvinner den vägen i många fall inte kommer att ersättas när konjunkturen vänder. Och om man ersätter, blir det allt oftare med outsoursing och/eller genom köp av andra företag.

Att vilja byta jobb (internt eller externt) är i grunden något sunt.  Man får nya erfarenheter, bygger på sitt CV och personliga varumärke – och kan få lite snabbare löneökning.  Är man missnöjd med sin arbetsgivare och känner sig utvecklingsmässigt inmålad i ett hörn, ska man definitivt gå någon annan stans. Känner man sig hotad - att man ligger illa till i ett förväntat varsel - ska man också söka sig bort så snabbt som möjligt. Det gäller även om man upplever sig ligga bra till Las-mässigt, men dåligt till i uppskattning av sina chefer. Las kan förhandlas bort och har successivt börjat bli en pappersprodukt med allt mindre reell trygghet. Kanske är det en del av förklaringen till att många nu vågar vilja söka ett nytt jobb externt, med sist in på nya Las-listan som följd. Är det bara högre lön som lockar bör man däremot fundera på om byta jobb är en bra strategi.

Att »vilja« leder inte alltid till att det blir så

Vi skall inte stirra oss blinda på rubrikens siffror. Attityden (upplevd vilja) brukar långt ifrån alltid överensstämma med det verkliga beteendet. Om det hade gjort det skulle vi lika gärna kunna säga att 90 % vill byta jobb. Så många är det sannolikt som, från början, egentligen inte hade tänkt sig vara där de nu är – och har en dröm om ett annat liv (både  arbetsmässigt och privat). Vad vi i stället ska uppmärksamma är den markanta ökningen i attityden »vilja byta jobb« och »bestämt sig för att vara på ett annat jobb inom ett år«.  Attitydförändringar förebådar alltid en början till förändrat beteende. Det har hittills visat sig genom att många arbetsgivare/rekryteringsfirmor upplever en kraftig ökning av antalet jobb-ansökningar under det senaste halvåret. Någonting påtagligt har alltså hänt.

Låt oss se konsekvenserna för företagen. Precis som med de som byter jobb kan de bli en vitamin-injektion. Men bara om företaget som får nya medarbetare har förmågan att ta tillvara på den ambition som kommer in. Annars sticker de snabbt – och det blir dyrt. De som förlorar medarbetare förlorar kunskaper och erfarenheter som inte alltid kan ersättas tillräckligt snabbt – och det blir dyrt. För snabb omsättning på medarbetare är alltid ett tecken på dålig management och kan leda till undergång i värsta fall (om man inte byter ut ledningen innan dess).

Vad kan du göra

För dig som chef (oavsett vilken position).  När du tittar dig runt på jobbet i dag, måste du verkligen fundera på vilken betydelse du har haft – genom ditt beteende som chef – att så många medarbetare vill bort (kanske från dig i första hand). Har du kväst dem och deras ambition ? Har du gett dig tid att »se« dem och deras egentliga förmåga ? Har du verkligen gett dem chansen att utvecklas genom att ge dem nya utmaningar ? Hur många har du klappat på axeln i dag och sagt » bra gjort« eller ” »jag är glad att du finns här« ?

För dig som funderar på att söka annat jobb. Vad har du gett företaget (framför allt din närmaste chef) för chans att se dig ?  Har du varit aktiv för att synliggöra dig eller bara passivt väntat (som en fågelunge) på att bli matad med utvecklingschanser ? Har du varit proaktiv med nya tankar och idéer hur verksamheten skulle kunna förbättras (utan att göra det på ett gnälligt och pessimistiskt sätt) ? Har du talat om för din chef vad du verkligen kan och vill ? När sa du till din chef senast att du uppskattar henne/honom för xxxxx ?

Företag är människor

En organisation är inte fysisk (mer än juridiskt sett). Dess beståndsdelar är bara  människor.  Har man inte förmåga att kommunicera på rätt sätt blir det garanterat skit. Högsta ledningen håller i taktpinnen och har alltid  huvudansvaret för att skapa  styrning  för att uppnå en kommunikativ och innovativ kultur (med hjälp av sina mellanchefer). Men alla har ett delansvar. Även de övriga anställda.

Är inte det här värt att kommentera och diskutera ?

 kommentera, tack

PS. På torsdag släpper jag ett blogginlägg som handlar om »hur du skaffar rätt - och ett bra - nytt jobb i en ny verklighet«. DS.

.

I den här bloggen får jag utforma innehållet  och ”tonen” själv. Bestämma vart åt bloggen ska ta vägen. Bara det har en koppling till chefskap och ledarskap och ger ”läsarna” tankeställare och inspiration. Gärna också lite provokation som rör om i det main-streamade. Så är det sagt. Ska försöka leva upp till det.

Det är helt okey att bara vara läsare.  Men jag vill sudda ut den traditionella gränsen mellan bloggaren och läsaren. Där bloggaren producerar och läsarna är passiva konsumenter.  Jag vill komma till ett läge där DU sätter agendan för bloggens fortsatta innehåll.  Att du säger vad du vill att jag ska ta upp för ämnen du vill läsa om och diskutera (via kommentarer) med mig och andra läsare. Se mig som ditt verktyg.

 
Jag kommer för den skull inte vara passiv. Jag har en egen innehållsagenda som jag vill ha med. Den handlar om ”chefens roll att utveckla sin verksamhet – och att utveckla sig själv som människa och ledare”.  De mänskliga aspekterna av ledarskapet, företagsamhet och företagandet kommer att vara en röd tråd, eftersom det är en synnerlig viktig utgångspunkt för att lyckas.  Och även då jag tar upp ämnen och företeelser som du läst om på annat håll, så kommer det bli med en annan vinkling och ”ton”. Jag tror att det finns ett ökande behov av djup i det som skrivs.

 
Mina blogginlägg är mindre intressanta än dina kommentarer. Dina har högre läsvärde. Så kommentera ofta och mycket.  Och kommentera inte bara mina blogginlägg utan också andras kommentarer. Som du har sett från tidigare inlägg är jag själv  aktiv i att kommentera alla inkommande kommentarer. Det ska jag fortsätta med.

Har du själv något du vill skriva om kan du bli gästskribent. Kontakta mig i så fall.


Vill du få kontakt med mig så nås jag på; .  Ställ gärna frågor eller kom med förslag.

Vill du veta mer om mig – mitt professionella JAG – ser du det under "Läs mer” länken högre upp här på bloggen. Där får du en kortfattad, och ytlig, beskrivning. Mitt personliga JAG kommer att lysa igenom i mina inlägg.

Gör det bekvämt för dig. Vill du följa just den här den här bloggen i fortsättningen så utnyttja RSS-flödet till din e-postläsare eller webbläsare. Tryck bara på den lilla oranga symbolen  längst upp till vänster innan denna artikel. Klistra in länken. Då ser du direkt när något nytt skrivs  – och vad. Vill du följa kommentarerna på ett bekvämt sätt skriver du själv en kommentar och bocka för "meddela mig om uppföljande kommentarer". Då kommer de direkt till din e-postläsare eller webbpostläsare.

Den amerikanske sociologiprofessorn Ronald Inglehart har under 5 år kartlagt värderingarna i 97 länder. Jämfört alla andra länder är vi svenskar extremt individorienterade. Vi är frihetstörstande ensamvargar med ett maniskt behov av oberoende gentemot andra människor.

Vi utgår alltid från oss själva och vårt beroende av att skydda oss från beroende har gjort att vi skapat ett skal - en skyddsbubbla - runt vårt personliga JAG. Bilvit introverta i stället för extroverta.
Vi håller vårt JAG - som en bubbla. Måna om att inte tappa och spräcka den.

Vi tvekar inför att öppna oss för andra människor eftersom det innebära risken att visa vårt egentliga beroende - av just andra människor. Att vi därmed måste ta ställning och visa oss som vi är - ditt och mitt JAG. Kanske till och med bli känslomässigt beroende av andra. Hemska tanke. Burr.

Vad missar vi inte i livskvalitet, upplevelser och möjligheter.
Privat och i arbetslivet. Är det den beryktade Jante och bristande
självförtroende som spökar ? Beror det egentligen på en rädsla för
att göra fel ? Eller att vi inte tror oss ha något att tillföra ?

Läs gärna Henrik Berggrens och Lars Trädgårdhs bok "Är svensken
människa ? " (om gemenskap och oberoende i det det moderna Sverige).
Jag har inte läst den själv ännu (just köpt den), men ser fram emot att få
några svar till varför vi är som vi är. Men var tror du ?

Oavsett varför. På den här bloggen existerar inte Jantelagen.
Vare sig för dig eller mig. Det finns inget som är fel.
Vi har alla något att tillföra. Vi puchar varandra.

 Kommentera det här - om du törs

.

Flera av mina utländska affärsbekanta som kommer hit klagar över den passivitet i beteende de upplever. Att vi verkar lite lata, ointresserade och föga service minded.

Flera svenska och internationella nätverkssajter har tagit upp ungefär samma sak. Att vi är tröga i att besvara mail, inte kommer till möten och nätverksevents som vi sagt att vi ska komma till. Och kommer vi, så står vi ofta passivt i ett hörn - och går hem inom en timme för att äta middag.

Alltför sällan kommenterar vi artiklar och tar inte aktiv del i diskussioner på de sajter vi besöker. Uppträder som slöa ”bevakare” - som ”Piping Tom´s”.  Väntar passivt för att se om det ska komma några ”stekta sparvar” flygande som vi kan utnyttja för egen del.
Att vi ska bidra - ge tillbaka - kan andra glömma.

Bland andra generationens välutbildade invandrare förvånas man över hur vi ursprungssvenskar (företagare) verkar helt ointresserade av ”klara” säljchanser som erbjudits. Är vi lite självgoda och lata?
Var har Sverige för framtidsutsikter med den mentaliteten ?

 Kommentera det här - om du orkar

.