Frigör tid och energi

Petra Brask arbetar som effektivitetskonsult i Sverige och utomlands sedan 15 år tillbaka. Hon har utbildat chefer och medarbetare i en mängd olika organisationer, allt från FN till Coca-Cola. Hon tycker att det är en mänsklig rättighet att nå önskade resultat samtidigt som du har tid och energi över till resten av ditt liv. Med insikt och humor delar hon med sig av sina erfarenheter varje fredag.

07 oktober, 13:57

Litar du på din inre röst?

»Jag har inte funderat över varför jag skjutit upp att återkomma till kunden, men han går mig redan på nerverna. Jag vet precis hur han kommer svara. Han kommer gnälla och skälla över priset och sen ska han pruta.« den charmige engelsmannen ger sig ut i en lång utläggning om allt hans kund kommer göra och säga vid en eventuell kommunikation.
Hur många gånger har du haft den konversationen med din kund i huvudet? Undrar jag stilla. Mannen tittar förvånat upp. 

Den här veckan har jag jobbat i ett soligt och varmt London, helt klart ett undantag. Regnjackan tog retfullt mycket plats i min lilla väska där den låg helt oanvänd. Humöret på deltagarna var det heller inget fel på, nyfikna delade de med sig av sina skyhöga förväntningar och kastade sig sedan in i nya kunskaper om förhalningsbeteende och konsten att få hjärnan att prestera effektivt i ett allt ökande informationsflöde.

Vad är det vanligaste du förhalar? Vilka ursäkter hittar du på för att inte ta tag i det du vet att du borde? Händer det ibland att du spenderar mer tid på att tänka på det du ska göra, än vad det faktiskt tar tid att göra det?

Efter 16 år i effektivitetsbranschen, så har jag väl hört och sett det mesta. Det är svårt att chocka mig.

Alla deltagare instämmer med att det är mänskligt att förhala, främst det som är svårt, tråkigt, jobbigt, obehagligt och tar lång tid.  De brukar ta upp exempel från den privata att göra-listan som att gå till tandläkaren, renoveringsprojekt hemma som inte blivit avslutade, deklarationen, byta däck på bilen, sortera fotografier, rensa ut källare, vind, gamla kläder. 

På jobblistan berättar de mest om surdegar i form av papper som borde satts in i pärmar, reseräkningar som ackumuleras tills man inte kommer ihåg vart man reste och några mail långt ner i inkorgen som psykar en varje gång man scrollar på listen.

»Ja, men, många av förhalningarna är inte mitt fel.«  utbrister en mörkhårig engelsman i 40-årsåldern »Jag blir ständigt avbruten och därför fastnar jag i förhalning.  Jag får liksom aldrig göra färdigt!«

Är det alltid så? Eller kan det vara så att vi ibland söker desperat efter någon som kan avbryta oss för att vi ska slippa ta tag i vissa uppgifter?

Är det någon som behöver hjälp med något, någon? Jag ska hämta kaffe, någon mer som vill ha? Jag borde ta tag i den där uppgiften nu, men först måste jag ringa någon, vem som helst faktiskt.

Visst är det viktigt att lyssna på din inre röst, men vilken av dem? En deltagare reflekterade över sina inre röster i veckan. »Det känns som att jag har en ängel på ena axel och en djävul på den andra. Ängeln säger att jag är duktig och har rätt att skjuta upp vissa saker och djävulen säger att jag är en lat jäkel med ingen disciplin alls. Oftast blir jag så trött på att höra på deras gräl att jag gör något helt annat.«

Det är inte ovanligt är att vi skuttar till jobbet med de bästa intentioner och så fastnar vi i inboxen och mailen och sedan är den dagen körd. Mötena avlöser varandra, det blir lunch och nya avstämningar. Uppgifterna som skaver på samvetet maler och maler hela tiden och vi jagar konstant varenda minut för att till slut få sätta oss ner. När stormen väl blåst över och vi har en stund för den egna att-göra lista är vi så trötta och överväldigade av allt vi borde gjort att vi gör de mest konstiga saker istället. Undrar hur det går med min Facebook-sida? Borde inte jag läsa Aftonbladet?

Hjärnan har en tendens att vilja förhala saker när nästa steg är otydligt. Den vill ha minsta motståndets lag och övertalar dig snabbt att ta något som är enklare, snabbare och roligare, så att du får en liten endorfinkick som belöning för att du lyckades avsluta något. Men var det viktigt? Och är den där inre rösten kvar, som säger att det är något annat som skaver på samvetet?

En reflektion är väl att det ibland inte är jobbet i sig som är det jobbiga, utan tankarna kring jobbet innan du har gjort det. Och om de nu är så jobbiga, varför inte ta tjuren vid hornen och få den enorma njutningen av att bocka av den surdegen. Tänk att få den energin det ger, med dig in i helgen.

När jag åkte hem från London tänkte jag sorgset att det nu gått ett år sedan min älskade mamma lämnade oss. Ett år. Redan? På löpsedlarna väl hemma i Stockholm möts jag av att en annan älskad själ har gått ur tiden. Det slår mig att vissa saker kan vi inte förhala. Tids nog ska vi alla den vägen vandra.

Andras förväntningar, all stolthet, all rädsla för att göra bort sig eller misslyckas, allt det blir oviktigt inför döden, påminner Steve Jobs i sitt öppningstal för avgångseleverna på Stanford universitet, 2005

http://www.youtube.com/watch?v=D1R-jKKp3NA

»Kvar finns bara det som är riktigt viktigt. Att komma ihåg att du ska dö är det bästa sättet att undvika fällan att tro att du har något att förlora. Du är redan naken. Det finns ingen anledning att inte följa ditt hjärta.«

En fin helg önskar jag dig och din inre röst

Petra Brask

»Don't let the noise of others' opinions drown out your own inner voice.«
Steve Jobs (1955-2011)

13:57 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

Läs de tidigare blogginläggen

03 maj, 23:50

Att lyckas är ingen garanti för lycka

Veckan hade inte börjat bra. Faktum var att den inte kunde börjat sämre. Men här stod jag ändå och hade överlevt till slutet av den och tyckte att den hade tagit sig. Gruppen framför mig var ett digert gäng entusiaster i försäkringsbranschen som med glada ögon visade prov på samarbetsvillighet när de kom fram med kloka lösningar på avdelningens tidstjuvar. Efter vårt första steg tillsammans kom deras ledare fram till mig på scenen. Hennes dräkt var som klippt ur en modetidning för affärskvinnor och hon tog vant in hela rummet när hon talade. »Vi vill tacka dig för att du har kommit hit till oss idag och startat den här förändringsprocessen och vårt nya effektivare liv. Vi har därför tagit med en speciell present till dig. Här är din get, Petra!«

Har du någon gång känt som att du har ett svart orosmoln över huvudet, som du irriterat försöker vifta bort? Ett svart moln som är där trots att du har allt du någonsin drömt om eller åtminstone allt som många runtomkring dig tycker borde vara drömmen. Du har en någorlunda hälsosam kropp och har turen att bo i ett land där det råder demokrati. En familj, ett hem, vänner. Till och med vädret utanför ditt fönster är irriterande perfekt och ändå är det inte bra. Ditt moln hänger över dig och du kan inte sätta fingret på varför det är där och vad det betyder?

Ibland vaknar du och tror dig veta vad molnet står för. För säkerhets skull drar du till med att det står för något som ligger utanför din kontroll, något som inte du kan förändra. För då behöver du ju inte göra något åt det. Det är riksdagens fel, vädrets makter, chefens, kollegans, din partner (den som inte har velat förändra sin partner nå?n gång, ljuger?). Det är Sverige, i ett annat land hade du minsann?

Kanske skyller du inte alls på någon och har inte en susning om vad molnet betyder.

I måndags låg det ett lågtryck över mig när jag vaknade. Något var fel. Inne i min hjärna hade tankarna snurrat till sig. De gick i samma hjulspår. Något är fel, men jag vet inte vad. Bara en allmän olustkänsla. Men fy katten vad den tog energi! Fast besluten att få bort den googlade jag på lycka och kom osökt in på min favoritsida TED talks.

Varför lyckas människor? Är det för att de är smarta? Eller är de bara lyckosamma? Analytikern Richard St. John komprimerar samman år av intervjuer kring de riktiga hemligheterna till framgång, i en 3-minuters presentation. Kort och bra. Jag kastade mig nyfiket in i Richards roliga tal.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_s_8_secrets_of_success.html

Några skratt senare mådde jag bättre och jag kände igen mig. Jag hade inte haft den där pushiga mamman som Richard pratade om. Jag och min storebror fick klara oss själva från tonåren och uppåt, medan våra föräldrar jobbade utomlands. Det i sig gav oss en otrolig drivkraft och ett entreprenörskap. Vi gjorde listor på innetjänst och utetjänst. Vissa veckor på året kändes utetjänsten som att man var ledig (tack brorsan, jag vet att du drog det tyngsta lasset). På så sätt tog vi hand om familjen stora hus på landet. Ska jag vara ärlig tror jag det är där min stora passion för effektivitet började. Hur intresserad är man av att göra jobbet lätt för sig när man är 15 år? Jätte!

OK, Richard, 8 enkla vägar till framgång, men sedan då? Att lyckas är ingen garanti för lycka.

Jag googlade igen. Och till min förvåning dyker Mr St John upp en gång till. Den här gången pratar han om att behålla framgången. I sin typiskt ärliga stil påminner han oss om att framgång inte är en enkelriktad väg, utan en konstant resa. Han använder historian om sitt eget företags framgång och nederlag för att illustrera en viktig läxa - när vi slutar försöka, misslyckas vi. Det tog honom bara 4 minuter att förklara det.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_success_is_a_continuous_journey.html

Jag var mer nöjd den här gången. Det träffade mer rakt i hjärtat. Det viktiga i att hålla dig kvar i det du verkligen brinner för, inte konstla till det för att andra tycker det är en bra eller lönsam idé (för vem då?) Mmm? mitt moln började lätta. Men det var inte förrän på slutet av veckan som det försvann på riktigt. När jag fick geten.

Jag blev lite nervös först och trodde de kära kunderna skulle plocka fram en livs levande get bakom kulisserna. Hann tänka några tankar på hur jag skulle förklara det för min ordningsamme man hemma? «Eh, hej älskling! Det hände en rätt kul sak på jobbet idag...» samtidigt mumlade jag matt «En get! Tack! En så?n har jag faktiskt inte.»  men tänkte snabbt »Vad är det för fel på blommor?«

Den kloka ledaren räckte stolt över ett köpintyg med en bild på en vit get som bar en namnskylt som det stod Petra på. Det stod också att Skandinaviska Barnmissionen hade mottagit en gåva för inköp av en get till deras näringsprogram i Afrika. Flera länder i Afrika är hårt drabbade av HIV/Aids och många barn har blivit föräldralösa. Geten Petra kommer att ges till en fattig familj som tar hand om föräldralösa barn och den kommer att vara viktig för denna familjs överlevnad.

Det var då jag blev påmind om livets goda och vad som gör mig lycklig. Att få ge. Varför inte en get? Till någon som verkligen behöver det.

Ett varmt tack kära kunder för att ni påminde mig om hur viktigt det är att vi alla bidrar till att göra den här världen lite bättre. Det är inte viktigt vad vi gör, men att vi alla gör något. Tänk om det inte behöver vara mer än en vänlig tanke. En omtanke.

En omtänksam helg önskar jag dig

Petra Brask

»It?s not always easy to push yourself, and that?s why they invented mothers.»Richard St John

...or brothers?
Petra

23:50 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

27 april, 14:55

Tidstjuvar? Vem stjäl din tid?

För några år sedan satt jag med mina barn i TV-soffan hemma och tittade på ett barn- och ungdomsprogram som heter REA. Fantastiskt program, där ungar ställer oss vuxna till svars för våra handlingar, när de tycker att vi beter oss lite underligt (rätt ofta). I det programmet som jag fastnade i var det en pojke som åkte till sin mammas jobb och intervjuade hennes chef. Hans mamma jobbade som sjuksköterska på ett sjukhus och hade varit tvungen att jobba övertid ofta på grund av personalbrist (inte helt ovanligt) Pojken såg till att kameran riktades mot den intet ont anande chefen och stack mikrofonen under näsan på honom. «Hej, det är så att min mamma jobbar här för dig och hon har jobbat väldigt mycket på sista tiden. Så mycket att hon missat några av mina viktigaste fotbollsmatcher och träningar. Nu undrar jag vad du tänker göra åt det?«

Under alla år som jag undersökt vad mina deltagare lägger sin tid på under arbetsveckorna har jag kommit fram till att det är förvånansvärt lika från år till år. Tiden räcker inte till för de viktigaste sakerna. Vart tar den vägen då?

Vi har en tendens att först fylla dagarna med följande tidsblock:

Återkommande uppgifter och rutiner (mail?)

-       Möten, möten och åter möten (och ibland utbildningar)

-       Oförutsett

Återkommande uppgifter och rutiner

Återkommande uppgifter och rutiner? Vad är det?
E-post, fakturor, tidrappor­ter, reseräkningar, planering, fikaraster mm. Din egen administration helt enkelt!

Innan våra deltagare gått vår utbildning uppskattar de att de lägger ca 1 - 2 timmar per dag på detta. Sedan inser de att mailhantering ingår och då ökar de på sin siffra med en timme till. En del frågar vad vi menar?

E-posthantering? Där ingår ju allt mitt jobb!  Då kan jag skriva 8 timmar på detta, minst!

Ja, men vi menar bara att du ska sortera e-posten i olika kategorier, det som ska göras, sparas eller det du kan kasta. Vissa saker i mejlen går fortare att svara på direkt än att flytta till din att göra-lista. I genomsnitt tar ett mejl 2 minuter att svara på. Om det har en bilaga tar det i genomsnitt 4 minuter att hantera enligt Olle Bälter, forskare på våra e-postvanor.

Möten och utbildningar
Vilka möten avses här? Gäller det även spontana möten? Nej, här menar vi möten som du har bokat in i din kalender, möten som du vet om ska komma. Vissa dagar har du heldagsmöten eller heldagsutbildningar. Jag möter sällan deltagare som tycker att de har för få möten. Genomsnittet bland våra deltagare ligger på ca 1-4 timmars möten per dag.

Oförutsedda och oplanerade uppgifter
Vad menar vi här? Vissa saker kan du egentligen förutse.

Det är ingen överraskning att din chef ringer för att stämma av saker med dig, eller dina medarbetare kikar förbi för att fråga något. Skrivaren brakar ihop och du är den enda som kan fixa det. Bengt fyller år och du får hämta tårtan för ingen annan har bil. Kunderna ska ju ha sitt, de behöver nå dig och fråga om offerten eller fakturan. Oförutsett kan ibland vara det viktigaste i ditt jobb, men du vet inte när i tiden det kommer. Du vet bara att det kommer och att du behöver ha utrymme för det, annars kommer veckan att braka ihop innan den ens har börjat.

Våra deltagare brukar uppskatta att de har någonstans mellan 1-4 timmars oförutsett per dag i genomsnitt. Chefer har oftast en högre siffra, då de ska finnas till hands för sina medarbetare.

Räkna ihop hur mycket tid av dagen du nu har spenderat. Vad har du kvar? Eller har du redan hamnat på minus?

Men vad gör det. För dagen var väl ändå avklarad nu, eller? Vad är kvar egentligen?

Just det, ditt jobb, ja! Det som står på din att göra-lista. Förberedelser inför möten, dina projekt, det som hamnade på ditt bord på senaste avdelningsmötet, kontakta kunderna, ringa, fixa, beställa, avbeställa, driva, leda, utveckla?

Om du nu tillhör de som inte fick så mycket tid kvar så finns det en lösning på problemet.

Vad gör gemene man i Sverige när vi fyllt bokhyllan med för många böcker?

Jo, då finns det ett företag som heter Ikea, som lever på att vi i Sverige hamstrar saker och har väldigt svårt för att rensa och slänga. Ikea blir väldigt glada när du har fyllt dina bokhyllor och kommer till dem och köper några nya.

Blev det lite trångt hemma? Det är lugnt då finns Shurgard och andra företag som tjänar pengar på att hyra ut utrymme till dig. Det är perfekt! För några tusenlappar per år, kan du ha hur många saker du vill.

Hur är det med din tid då? Jo, där agerar du på precis samma sätt. Du insåg kanske nu att du är en av de där som snopet noterade att tiden tog slut? Veckan fylldes med e-post, avbrott, telefon, möten, möten och åter möten och så fanns det ingen tid till dina egna projekt, din att göra lista? Det är lugnt! Du kan ju fylla på med fler timmar! Det är bara att jobba övertid.

Lättad över att ha löst problemet, bokar du in lite jobb på söndagen eller så är du riktigt diffus och bestämmer dig för att inte bestämma när du ska jobba på helgen, utan går och mal det inom dig hela fredagen, lördagen och halva söndagen innan du till slut tar tag i det på söndag kväll. Hur länge har det funnits på ditt samvete och smetat ut sig över din privata sfär då?

Du är långt ifrån ensam om att smeta ut jobbet eller åtminstone tankar på jobbet över dygnets alla timmar. Det kan inte hjälpas, så är det ju för alla. Vems tid är det du lånar av? Din egen, familjens, träning? En fundering jag har är om du får tillbaka den tiden? Inte? Ok, då kallas det inte för att låna. Det kallas för stöld.

Jag satt stum i TV-soffan när jag tittade på den unge reportern på REA, full av beundran men också med tårar i ögonen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det gjorde inte chefen på TV heller. Han stammade fram att pojkens mamma minsann fick betalt för allt hon jobbat över och att det är så här ibland. Pojken var inte nöjd med svaret och tryckte bestämt fram mikrofonen igen. «Jaha, det har varit så här alldeles för länge nu, tycker jag, och jag vill veta vad du tänker göra åt det? Hur ska du lösa det här? Jag vill ha tillbaka min mamma.«

Jag röstar på den här pojken. Han kan bli allt han föresätter sig för han har lärt sig att ifrågasätta. Tänk om det är dags att ifrågasatta hur du använder din tid? Vänta, låt mig frasera om den frågan. Tänk om det är dags att ifrågasatta hur du tillåter andra att använda din tid?

För om livet är här och nu, kanske det finns viktigare saker du vill göra än att jobba när du är ledig?

En solig vårhelg utan dåliga samveten önskar jag dig

Petra Brask

?Om du får ett dåligt betyg i skolan så visa det för din mamma när hon pratar i telefon?
Alyesha, 13 år

14:55 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

20 april, 20:56

Du kanske vet vad du gör, men vet du varför?

Många vet vad de ska göra. En del vet hur de ska göra det. Menhur många ifrågasätter varför?

När jag nu avslutar den här arbetsveckan och reflekterar över vad som gjort mest intryck på mig, så är dethelt klart Simon Sinek. Hans inspirerande föredrag och upptäckt om hur vårhjärna fungerar och hur stora ledare använder sig av det för att inspirera till förändring var min bästa investering i tid på länge. (18 minuter)

»If you hire people just because they can do a job, they?ll work for your money. But if you hire people who believe what you believe, they?ll work for you with blood and sweat and tears.«Simon Sinek

Länk till hans föredrag:

http://www.ted.com/talks/lang/sv/simon_sinek_how_great_leaders_inspire_action.html

Tänk om det är dags att oftare ifrågasätta varför du gör saker?Reflektera över vad du brinner för? Ta reda på vilka dina grundvärderingar är?När du är klar över det, så har du det bränsle du behöver för att få människor med dig och nå dina mål.

Önskar dig en värdefull helg

Petra Brask

»People don?t buy what you do; people buy why you do it.«Simon Sinek

20:56 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

12 april, 21:36

Tar du med dig paddor hem?

Vad innebär det att varaeffektiv? Ordboken säger att det är när du med minsta möjliga ansträngninguppnår ett önskat resultat. OK, men vad är motsatsen då? Kanske är det när duanstränger dig tills du blir blå och ändå känner att du knappt kommit halvvägs?

Låtoss ta ett exempel från en inte helt ovanlig deltagare till mig för att se omdu kan känna igen dig i något.

En »vanlig« arbetsdag

Dugår upp på morgonen, har förhoppningsvis sovit gott och din hjärna har tagittillfället i akt att sortera all information som du fick dagen före i rättfack, så att du ska ha den tillgänglig när du behöver den. Det betyder att duvaknar som en ren, stark och härlig hårddisk, redo för nya äventyr. Vad är detförsta du gör när du kommer till jobbet då? Hämtar kaffe eller té? Ja, så långtär allt bra. Det är vad du gör efter det som förbryllar mig. Du sätter digförmodligen vid datorn och öppnar mejlen. Där hugger du tag i det som är lätt,roligt och snabbt fixat, så att du får det undanstökat och en känsla av att dui alla fall har gjort någonting idag. Samtidigt som du gör det sneglar du på enstor fet padda i form av en surdeg som sitter på ditt skrivbord, på din attgöra lista eller bara i ditt samvete och skaver som attan. Du tänker att detdär måste jag ta tag i, men det får jag göra sen! För nu måste jag gå på ettmöte.

Närmötet som dessutom drog ut på tiden är klart, är det ingen idé att hugga tag inågot för det är snart dags för lunch. Du äter lunch och hur sugen är du nu påatt verkligen hugga tag i något viktigt, tufft, omfattande projekt? Intemycket! Du kollar mejlen. Letar upp några kollegor som du behöver prata med. Dusneglar på skrivbordet och noterar att det nu sitter 3 paddor där. Det var jubara en i morse?! Den från i morse är dessutom fetare och rätt oaptitlig viddet här laget. Den kväker ett gutturalt läte för dig och du blundar ochförsöker skaka av dig den kväljande känslan.

Detär snart dags för nästa möte. De tre paddorna är med dig in i mötet, de sitterpå din axel och du börjar känna magsyran stiga. Det är snart slut på dagen ochdu anar att paddorna kommer tvingas följa med dig hem. Arbetsdagen är inte stornog att rymma dem alla. Men kanske om du jobbar över lite? Visst ska du klaraav dem?

Näralla möten är avklarade och du ska ta itu med dina paddor inser du att du ärför trött. Det är bättre att gå hem och göra dem efter middagen istället. Detfinns ju tack och lov en kväll också och det är viktigt att vara flexibel.

En »vanlig« kväll hemma

Lättadöver ditt beslut tar du dig hemåt med paddorna på samvetet, i väskan eller idatorn. När du kommer in genom dörren till ditt hem hälsar din hund glatt pådig, din partner mindre glatt och barnen halvhjärtligt, de är inne i etttv-program.  Du ska just packa upppaddorna från jobbet när du förskräckt upptäcker att bredvid din hund står tvåpaddor till.

Ihallen står listerna som ska upp i vardagsrummet och blev över sedan senaste tapetseringen,för två år sedan. I hallen ligger också en trasig cykelslang som du lovade attåka och byta åt barnen förra året. Är det verkligen dags att ta fram cyklarnaigen? Tillsammans med paddorna från jobbet och allt annat du hade tänkt fixablir det här bara för mycket för dig. Vad begär folk av dig egentligen? Nu fårdet räcka! Nu är det faktiskt dags för din egen tid.

Samtidigtsom familjen drar och sliter i dig så sätter du dig med dagens tidning, som duinte hann läsa på morgonen. Du ger upp efter tio minuter då du inser att duprecis hinner sätta fram mat till alla innan skjutsningar till aktiviteter taröver och dominerar resten av kvällen. Efter middagen och efter att ha packatihop allt och alla inför morgondagen är du så trött att du stupar ner ivardagsrumssoffan. Vardagsrummet utan lister, vem bryr sig, vem behöver listeregentligen? Vilket dumt påfund muttrar du och sjunker in i Aktuellt på TV. Detär ändå viktigt att hänga med i nyheterna.

Dettänker du fortfarande när du sitter kvar även mellan nyheterna och genom tvåsändningar till. I genomsnitt spenderar vi 11,5 år av vårt liv framför TVn.Kvalitetstid?

Vidtio tittar du på de 3 paddorna du hade med dig från jobbet, men inser att du ärför trött för att tänka. Du noterar att det kommit in några nya jobbmail som dupliktskyldigt betar av. Det är viktigt att svara snabbt och vara tillgänglig.Och så har du i alla fall städat undan lite inför imorgon, för då ska duminsann ta itu med paddorna!

Närdu lägger huvudet på kudden, tänker du att det hade varit himla härligt med enherdestund med din älskling, men du orkar bara inte. Tanken är god, men du somnar.Energin är slut. Bredvid dig ligger någon med en bok och är irriterad över att?Ja, vadå? Ljuset släcks. Vi tar nya tag imorgon.

Ochvad händer nästa dag?

Vadkan man dra för slutsats av det här?

Om du har en padda på skrivbordet (i datorn,på samvetet) ta hand om den medan den fortfarande är liten. Om du har flera? Taden värsta först. Slösa inte tid på att notera hur de växer?

PetraBrask

»De flesta av oss slösarbort våra liv som om vi hade ytterligare ett på banken.«BenIrwin

21:36 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

13 februari, 12:24

Tänk om du hade en tidsmaskin?

En deltagare i veckan sa förtroligt; »Petra, det där med att jobba hemma tog lång tid för mig att förstå vinsten med.« Jaså, varför då, sa jag förvånat. »Nja, jag fick så dåligt samvete för att jag satt hemma och jobbade att jag började ringa in till kontoret konstant för att visa att jag verkligen jobbade. Snart lärde sig mina medarbetare att jag var väldigt lätt att få tag på när jag jobbade hemma, inga möten, inga resor. Jag var på plats, tillgänglig på telefon. Så jag blev precis nerringd och fick inget gjort. En dag tittade jag förtvivlat på min långa att göra-lista och när telefonen ringde igen så brast det för mig.«

Det finns tre gubbar som häckar på våra axlar alltför ofta i Sverige och vi borde kunna avskeda alla tre. Hur har du det med Luther, Ågren och Jante? Tar de mycket tid och energi ifrån dig? Luther med lite lön först efter mycket möda, Ågren med sitt ständigt dåliga samvete och Jante som menar att du inte ska tro att du är nå?t.

Här pratar vi inte om tre vise män, utan om tre energitjuvar som sitter tungt på dina axlar och säger att vissa saker är förbjudna, att vissa saker inte är tillåtet för dig, helt enkelt. Saker som rätten till återhämtning, rätten att göra misstag, rätten till en självkänsla och ett självvärde. De har helt rätt. Vissa saker är förbjudna. Men långt ifrån allt.

Att jobba hemma känns fortfarande förbjudet på en del arbetsplatser, för både chefer och medarbetare.

Men ska vi vara riktigt ärliga så är det ett väldigt bra sätt att få mycket gjort och komma en bra bit på den egna att göra-listan. Vem tjänar inte på det? Vissa företag har bestämt att de har mötesfria dagar (en del har mailfria dagar också) en dag i veckan, så att alla medarbetare ska få arbetsro.

»Efter mitt sammanbrott på hemmakontoret, bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag är 46 år gammal och måste kunna klara att vara tydlig och sätta gränser. Vad är jag rädd för egentligen? Så jag tog tjuren vid hornen och tog upp ämnet om det här med att jobba hemma och att vi behövde skapa guidelines kring det. Ja och det var i den vevan som flera av mina medarbetare passade på att önska sig en effektivitetsutbildning. Och nu är du här.«

Jag log förstummad över att denna deltagare sa sig vara 46 år, hon såg inte ut att ha fyllt 40 ens med sina klassiska ansiktsdrag och en mjuk mörk pagefrisyr. Ödmjukt gratulerade jag henne till att ha fått med sig hela avdelningen på att jobba effektivare, bl a med att arbeta hemma ibland för dem som tycker att det fungerar bra.

Den 8 februari gick den officiella jobba-hemma dagen av stapeln. Det är Microsoft som ligger bakom detta initiativ som ett sätt att förändra inställningen till hemmaarbete. Dagen till ära så hade de tagit fram »Tidsmaskinen«. En app som du hittar på Facebook och som visar hur mycket tid som försvinner på pendling, morgonbestyr och onödiga möten varje år.

»Tidsmaskinen« räknar ut att om du jobbar hemma en dag i veckan så skulle du kunna frigöra 39 timmar per år. På den tiden skulle du hinna tvätta 26 tvättmaskiner, baka 391 bullar, ta 156 powernaps eller skala 47.000 räkor. Du skulle spara ungefär 175 kg CO² om du åker bil och 43 kg CO² om du brukar åka buss.

»Dessutom skulle det förenkla livspusslet för många.« säger Microsofts marknadschef Sabina Rasiwala Hägglund i ett pressmeddelande.

När vulkanaskan från Island var som värst, var det många möten och resor som blev inställda. Själv tog jag mig med båt över till Finland. De var mycket förvånade att se mig. Men jag minns tydligt en deltagare på kursen som sa »Petra, du förstår den här veckan har varit den mest effektiva på länge. För min del får gärna den där vulkanen fortsätta, så vi får arbetsro här.«

Jag är säker på att vi kan klara det utan naturens hjälp, med bara lite sunt förnuft och kanske med hjälp av en tidsmaskin. Tänk om den inte bara var en app? Tänk om vi faktiskt kunde resa i tiden, mer än bara i tanken? Ja, det skulle ju vara fascinerande och jag skulle gärna träffa Leonardo da Vinci eller någon annan klok människa. Men får jag välja, så tror jag att jag har det bäst där jag är, både i tid och tanke.

Petra Brask

»A day without laughter is a day wasted.«
Charlie Chaplin

12:24 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(5) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (5)

28 oktober, 15:55

Sorterar du dina appar i mappar?

»Heeej! Vad kul att ses och tänk att du ska fotas, hur går det med skrivandet? Det är så sjukt coolt att du skriver en bok, ju!« Orden bubblar ur den alldeles för söta 21-åringen på den lyxiga lunchrestaurangen som hon valt. Det myllrar av folk och jag kan inte begripa hur hon lyckats ordna ett bord åt oss? Antagligen kunde hovmästaren inte säga nej till henne.

Jag vet att jag skämmer bort henne när jag bjuder på fet affärslunch, men det är en bonusmammas privilegier. Varje gång vi ses överraskas jag av denna generations energi och sätt att kommunicera. Temat för lunchen skulle bli appar.

Att appar är förkortning för applikation och är ett litet program till din smartphone vet nog t o m min 78-åriga svärmor vid det här laget. Men att appar så fullständigt skulle ta över våra liv var nog en överraskning för de flesta. 1,2 miljoner svenskar använder Facebook i mobilen varje dag, via sin lilla Facebook-app. På AppStore skryter man med att det finns 600.000 appar och att två tredjedelar av dem är gratis. Android market ligger en bit efter på 320.000 appar enligt Research2Guidance.

Hur hittar du i ap(p)-djungeln? Vilka hjälper dig att få ihop livet och tiden? Har du sorterat dina appar i mappar?

»Alltså jag måste säga att jag inte är någon riktig app-guru men några givna finns det!« säger min bonusdotter, Linnea, entusiastiskt mitt i en mustig tugga av den fina laxen på fiskrestaurangen.

Hon tar fram sin smartphone och visar veckans favoriter.

Wordfeud

Den numera inte så nya wordfeud är ju guld, alfapet som man spelar över telefonen! Klockrent och dessutom för de renläriga snart i enlighet med SAOL.

Hemnet

Hemnet-appen händer det ju också att man kikar på ibland. (Linnea och hennes kille bor på några få, och väl möblerade kvadratmeter.)

Groupon

På Groupon hittar du jättebra deals dagligen. Jag köpte senast en tvårätters middag för två personer för 445 på Gute lounge och grill.

Skyscanner

Ett lätt sätt att hitta flygresor. Självklart är det även bra med SL och SJ-apparna för resor .

Whatsapp

Gratis sms och så kan du dela din geografiska plats, skicka kontakter, använda egen bakgrund, egna meddelande-signaler, liggande format, exakt tidsmärkning av meddelanden, mejla chatthistorik, skicka meddelanden och MMS till flera kontakter samtidigt och mycket mer.

Weekcalendar

Och den viktigaste av dem alla, weekcalendar, styr upp mitt liv där! Fina färger för varje föreläsning, möte, jobb, afterwork osv

Linnea visar hur enkelt det är att sortera appar i mappar. »Du håller ner fingret på appen en stund och så drar du den och lägger den på en annan app, så bildar de en grupp tillsammans, som du kan döpa till något passande. Du har väl sett hur prydligt pappa har sorterat sina appar?«

Linneas pappa var rätt hemma i matlagningens konster redan när vi träffades, men sedan alla recept-appar kom får vi smaskiga rätter t o m mitt i veckan. Han tillhör den stora skaran Iphone-användare och har sorterat in sina appar med tydliga rubriker.

Mat & dryck

Med t e x Kokaihop, Arla köket, Vinguide

Kartor

Allakartor, Eniro, Hitta, På sjön, Run log, Gotland, Kompass, Sevärt

Socialt

Linkedin, Facebook, Whatsapp

Väder

Smhi, Kustvädret, Väder

Underhållning
Imbd (för filmälskare), VLCc streamer (via wi-fi anslutning kan du streama film och musik via din hemdator, som då blir som ett mediacenter) ATG

Tidskrifter

Aftonbladet, CS (Computor Sweden), Chef

»Men nu måste vi gå till fotografen med dig!« säger Linnea entusiastiskt. »Det ska bli sjukt kul!« Jag är väl lika peppad som inför ett tandläkarbesök, men inser att när journalister ber om bilder till olika tidningsreportage, så kan jag inte skicka över bilder från stenåldern. Min marknadschef har bokat in oss hos Bristrand Photography som tillsammans med sminkösen Elin Sunnert skulle få mig att se levande ut.

Studion var fylld med bilder på Marilyn Monroe. Vet inte hur det skulle peppa mig till proffsiga affärsbilder, men jag ignorerade dem och packade upp mina fem vita skjortor som jag tagit med. Lite förvirrat undrar jag hur jag tänkte när jag packade ner dem, men ryckte på axlarna. Det är väl ändå ansiktet hon ska plåta? Linnea ratade samtliga skjortor och hävdade att jag skulle fotas i den blus jag kom i. Jag tittade skeptiskt på henne. »Den här? Den har jag aldrig hos kunderna.«

»Nähä, då är det dags att du börjar med det!« säger hon tvärsäkert. Jag ger med mig och ställer mig lydigt framför kameran och ler. Och hur slutade den här fotograferingen då? Tänk dig själv att du går dit med världens sötaste 21-åring. Fotografen gjorde en tapper insats med mig, men sedan vände hon sig ivrigt till Linnea. Är det OK om jag plåtar henne också?

Det blev en fotografering bland höstlöven för min älskade bonusdotter. Själv ska jag avsluta veckan med att fira in höstlovet. Bloggen tar därför semester och är tillbaka den 11 november igen. Då är jag på plats i Iran och utbildar.

Trevlig hösthelg önskar jag dig

Petra Brask

»Att byta kläder är som att byta däck på bilen. Man gör det bara en gång om hösten och en gång om våren och det är rätt jobbigt.«

15:55 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

21 oktober, 18:14

Så perfekt och så tråkigt

»Jag vet inte hur länge jag förhalat att boka vår semesterresa i vinter« suckar den mörkhåriga kvinnan förtvivlat och sjunker djupt ner i den kornblå konferensstolen. Hennes kollegor tittar förvånat på henne. »Det låter ju jättekul!« en ljushårig man skakar tvivlande på huvudet och tänker på sina utlägg som han inte redovisat det senaste halvåret och tycker att det ska bli så tråkigt att ta tag i. Han hade mycket hellre bokat en resa. »Varför har du skjutit upp en så rolig uppgift?« Hon skrattar generat, men blir sammanbiten igen. »Alltså, det kanske låter enkelt, men jag vill ju boka den perfekta semesterresan, med det finaste hotellet och det säkraste flygbolaget. Till det bästa priset! Det handlar om två av våra få semesterveckor med våra sedan länge sparade pengar. Det får inte bli fel!«

Hösten har intagit oss på fullt allvar. Vinden biter i kinderna när solen tittar bort. Händerna känns kalla och stela utan handskar. Vissa börjar se rätt trötta och glåmiga ut nu. Det som lyser upp tillvaron för somliga är väntan på den inplanerade semesterresan. När vi jobbar med planering ser jag det ena resmålet efter den andra i deltagarnas kalendrar. Det är Sydafrika, Thailand, USA och förvånansvärt många som ska till Kanarieöarna.

Vad är det som definierar en bra semesterresa? Är det avkoppling och vila, en frihet från internet och krav på att vara tillgänglig? Är det kärleken som längtar efter att blomstra efter en tuff vardag? Vilka semesterhistorier brukar du dela med dig av?

En färsk Novus-undersökning om svenskarnas resvanor visar att 32 procent av svenskarna planerar en utlandsresa i vinter och av dem har tre av tio bokat sin resa redan i augusti eller tidigare. Favoritresmålet i vinter är Gran Canaria. Näst mest bokat är Thailand, tätt följt av USA som har ökat med 50 procent. New York står för den största ökningen på 68 procent.

Undersökningen visar att semestern inte längre är en frizon från internet och sociala medier. 42% brukar vara uppkopplade på internet under utlandssemestern. Internet på resan används för att hålla koll på omvärlden genom tidningar och nyheter (24 %), kolla privata mail (24 %) och för att logga in på Facebook, Twitter och andra sociala medier (17 %).

Resor gynnar kärleken
En av tio har hittat sin nuvarande kärlek eller en tidigare partner på en resa. Av de svenskar som har ett förhållande uppger var tredje att de blir mer kärleksfulla mot sin partner när de reser tillsammans och 15 procent bråkar mindre (endast 3 procent bråkar mer).

(Undersökningen är genomförd av Novus i augusti 2011 Vill du läsa hela undersökningen? Läs mer )

Det oväntade blir en bra historia

»Hej! Vart ska du åka?« frågar den vänliga taxichauffören när jag stiger in i taxin i Lund i veckan. »Jag önskar att jag kunde säga Bali, men jag ska bara till Sturup för vidare färd hem till Stockholm.« svarar jag hastigt.

Mannen är ung och har långt, platinablont hår i en tofs. Ögonen skrattar i backspegeln när han kör iväg. »Har du varit på Bali?« Undrar han. Och innan jag hinner nicka ägnar han den 20 minuter långa färden åt en mycket underhållande historia om när han och hans flickvän hade varit i Indonesien och förväntat sig paradiset, det perfekta vågskvalpet och de gyllene solnedgångarna. Men icke!

»Redan tredje dagen när vi skumpade runt på en bussresa var vi rejält magsjuka båda två. På fjärde dagen rasade taket i vår bungalow in. Det som tog priset var på hemresan när det visade sig att bara en av oss hade plats på flyget.«
Jag skrattade så tårarna rann åt hans underbara sätt att berätta med självironi och stor portion humor. Han avslutar sin berättelse med att säga. »Vet du att det ändå är en av mina bästa semestrar?«

»Hur kommer det sig?« frågar jag och funderar på om han är självplågare.
»Den resan har förgyllt så många middagspartyn och fikastunder med kollegorna. Den blev långtifrån perfekt, men det blev en väldigt bra historia.«

Jag log fortfarande tankfullt när jag satt och väntade på flyget. Vilken klok människa. Jag funderade på de saker jag gjort och de jag hört mina vänner göra. Och visst är det väl så? Det oväntade, det som blir tokigt, dråpligt och sticker ut från det vanliga. Det är det som förgyller livet och kryddar våra middagar och möten med varandra. Och det gäller inte bara resor.

Tänk om vi skulle satsa på att vara lite mindre perfekta? Den operfekta semestern? Vart skulle du resa då?

Önskar dig en ovanlig helg

Petra

»Ingen person behöver semester så mycket, som den som just haft semester.«

Elbert Hubbard

18:14 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

14 oktober, 10:40

Längtar du efter kvalitetstid?

»Jag går till jobbet på måndag morgon och efter en timme på kontoret längtar jag hem igen. Jag har massor att göra men ingen energi alls att ta tag i det.« Deltagaren kastar sig ner i sin egen besöksgrupp och tittar på mig som att jag är en livboj. »Vad ska jag göra för att få upp energi-nivån igen? Jag ska ju hålla ända till jul!«.

Hösten har intagit oss med sina slående färger som tar andan ur mig, när jag kör mil efter mil runt om i Sverige för att utbilda och coacha. Många är de deltagare som inte ser lövens skiftningar utan istället gråmulet inser att de kanske tog lite för kort semester eller rivstartade så mycket att de redan börjar tappa orken.

Hur fyller du på med höstenergi? Vad använder du dina dyrbara fritidstimmar till? Känner du att tiden inte räcker till för reflektion och återhämtning?

»Vad är det du längtar till hemma?« frågar jag försiktigt den utslitne kursdeltagaren. »Ja, inte är det renoveringen av källaren eller hyllorna jag har lovat frugan att sätta upp! Jag vill bara gå hemma och »skrota«, sortera gamla böcker, kolla räkningarna, ta en kopp té och vara själv hemma. Vet du hur lugnt och skönt det är hemma hos mig, när bara jag är hemma?« Hans kroppsspråk är talande och nästan sydländskt intensivt.

Jag nickar tankfullt och slänger en kvick tanke på när jag själv försökte jobba hemifrån i veckan samtidigt som dottern var hemma med stukad fot. Sambon flög in emellan två jobbmöten och grannarnas byggjobbare körde allsköns tekniska maskiner med diverse ihärdiga, skärande ljud. I min frustration stängde jag till slut av datorn och tog en långpromenad i solen. Det klart effektivaste jag gjort den dagen.

Vart tar all tid vägen?

Enligt en brittisk studie sover vi i 26 år av vårt liv, men vi tar ytterligare sju år till att »försöka somna«. Vi tillbringar fem månader på att klaga, men bara 115 dagar till att skratta. Det kan jämföras med på femtiotalet, då skrockade man tre gånger så länge. Intressant, varför då?

Vi spenderar fem och ett halvt år på att damma, dammsuga och hålla igång med hushållsarbetet. Samt ytterligare tre år på att tvätta.

Vi tillbringar fem år på internet (ett snitt om du är online 11 h och 20 minuter per månad).

När det kommer till romantik så spenderar vi lite mer än en månad på att mysa ihop med vår partner. Det kan jämföras med 11 år av våra liv framför TVn.

 
Man kan gräva i statistik i det oändliga och konstatera att en del av hur vi använder vår tid kan vi inte påverka. Men frågan är om du har gjort ett aktivt val för den tid du faktiskt har kontroll över?

Ett problem kvarstår dock. Hur skapar vi egen tid när hela huset är fullt av familjemedlemmar?

»Jag gick hem på lunchen idag och rensade mina garderober.« den blonda kvinnan log hemlighetsfullt. »Det var fantastiskt. Vet du hur härligt det är hemma hos mig när ingen är hemma?« Småbarnsmamman läppjar njutningsfullt på kaffet som om hon fortfarande satt i vardagsrumssoffan.

Redan när vi träffades första gången sa hon att hennes utmaningar när det gäller effektivitet inte fanns i arbetet. »Jag vågar nog säga att jag är en av de effektivaste på den här avdelningen.« Hennes chef och kollegor kunde mycket riktigt bekräfta det. »Så var ligger din utmaning då?« undrade jag nyfiket. »Det måste ju finnas någon anledning till att du går kursen.«

Hon utbrister snabbt »Hemma! Jag har ingen energi kvar när jag kommer hem och det är så mycket jag borde rensa och sortera att jag blir trött bara jag tänker på det.«

»Hur kändes det att komma tillbaka till jobbet efter den timmen hemma då?«
«Fantastiskt. Hon ler mjukt. Mer än fantastiskt, faktiskt, helt ljuvligt. Jag var så nöjd. Eftermiddagen bara flög fram.« hon suckar glatt.

Kvaliten på ditt liv och arbete påverkas av vilken kvalitet det är på dig. Att sitta ner och vänta på att den kvalitetstiden »ska komma till dig« tror jag inte är en lösning. Kanske är det så att vi måste planera in den och ge den ett utrymme. »Är det inte det man kallar älgjakt?« Säger min bror så klokt, när vi ringer för att stämma av inför helgen.

Tänk om det är så enkelt att vi bara behöver lite tid för oss själva ibland för att rensa tankarna, garderoben, jaga älg eller sortera gamla böcker. Lite »komma ifatt tid«. Är det inte då de mest fantastiska idéer föds?

Önskar dig en riktigt skön helg

Petra Brask

»Your time is limited, so don't waste it living someone else's life.«
Steve Jobs (1955-2011)

10:40 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

07 oktober, 13:57

Litar du på din inre röst?

»Jag har inte funderat över varför jag skjutit upp att återkomma till kunden, men han går mig redan på nerverna. Jag vet precis hur han kommer svara. Han kommer gnälla och skälla över priset och sen ska han pruta.« den charmige engelsmannen ger sig ut i en lång utläggning om allt hans kund kommer göra och säga vid en eventuell kommunikation.
Hur många gånger har du haft den konversationen med din kund i huvudet? Undrar jag stilla. Mannen tittar förvånat upp. 

Den här veckan har jag jobbat i ett soligt och varmt London, helt klart ett undantag. Regnjackan tog retfullt mycket plats i min lilla väska där den låg helt oanvänd. Humöret på deltagarna var det heller inget fel på, nyfikna delade de med sig av sina skyhöga förväntningar och kastade sig sedan in i nya kunskaper om förhalningsbeteende och konsten att få hjärnan att prestera effektivt i ett allt ökande informationsflöde.

Vad är det vanligaste du förhalar? Vilka ursäkter hittar du på för att inte ta tag i det du vet att du borde? Händer det ibland att du spenderar mer tid på att tänka på det du ska göra, än vad det faktiskt tar tid att göra det?

Efter 16 år i effektivitetsbranschen, så har jag väl hört och sett det mesta. Det är svårt att chocka mig.

Alla deltagare instämmer med att det är mänskligt att förhala, främst det som är svårt, tråkigt, jobbigt, obehagligt och tar lång tid.  De brukar ta upp exempel från den privata att göra-listan som att gå till tandläkaren, renoveringsprojekt hemma som inte blivit avslutade, deklarationen, byta däck på bilen, sortera fotografier, rensa ut källare, vind, gamla kläder. 

På jobblistan berättar de mest om surdegar i form av papper som borde satts in i pärmar, reseräkningar som ackumuleras tills man inte kommer ihåg vart man reste och några mail långt ner i inkorgen som psykar en varje gång man scrollar på listen.

»Ja, men, många av förhalningarna är inte mitt fel.«  utbrister en mörkhårig engelsman i 40-årsåldern »Jag blir ständigt avbruten och därför fastnar jag i förhalning.  Jag får liksom aldrig göra färdigt!«

Är det alltid så? Eller kan det vara så att vi ibland söker desperat efter någon som kan avbryta oss för att vi ska slippa ta tag i vissa uppgifter?

Är det någon som behöver hjälp med något, någon? Jag ska hämta kaffe, någon mer som vill ha? Jag borde ta tag i den där uppgiften nu, men först måste jag ringa någon, vem som helst faktiskt.

Visst är det viktigt att lyssna på din inre röst, men vilken av dem? En deltagare reflekterade över sina inre röster i veckan. »Det känns som att jag har en ängel på ena axel och en djävul på den andra. Ängeln säger att jag är duktig och har rätt att skjuta upp vissa saker och djävulen säger att jag är en lat jäkel med ingen disciplin alls. Oftast blir jag så trött på att höra på deras gräl att jag gör något helt annat.«

Det är inte ovanligt är att vi skuttar till jobbet med de bästa intentioner och så fastnar vi i inboxen och mailen och sedan är den dagen körd. Mötena avlöser varandra, det blir lunch och nya avstämningar. Uppgifterna som skaver på samvetet maler och maler hela tiden och vi jagar konstant varenda minut för att till slut få sätta oss ner. När stormen väl blåst över och vi har en stund för den egna att-göra lista är vi så trötta och överväldigade av allt vi borde gjort att vi gör de mest konstiga saker istället. Undrar hur det går med min Facebook-sida? Borde inte jag läsa Aftonbladet?

Hjärnan har en tendens att vilja förhala saker när nästa steg är otydligt. Den vill ha minsta motståndets lag och övertalar dig snabbt att ta något som är enklare, snabbare och roligare, så att du får en liten endorfinkick som belöning för att du lyckades avsluta något. Men var det viktigt? Och är den där inre rösten kvar, som säger att det är något annat som skaver på samvetet?

En reflektion är väl att det ibland inte är jobbet i sig som är det jobbiga, utan tankarna kring jobbet innan du har gjort det. Och om de nu är så jobbiga, varför inte ta tjuren vid hornen och få den enorma njutningen av att bocka av den surdegen. Tänk att få den energin det ger, med dig in i helgen.

När jag åkte hem från London tänkte jag sorgset att det nu gått ett år sedan min älskade mamma lämnade oss. Ett år. Redan? På löpsedlarna väl hemma i Stockholm möts jag av att en annan älskad själ har gått ur tiden. Det slår mig att vissa saker kan vi inte förhala. Tids nog ska vi alla den vägen vandra.

Andras förväntningar, all stolthet, all rädsla för att göra bort sig eller misslyckas, allt det blir oviktigt inför döden, påminner Steve Jobs i sitt öppningstal för avgångseleverna på Stanford universitet, 2005

http://www.youtube.com/watch?v=D1R-jKKp3NA

»Kvar finns bara det som är riktigt viktigt. Att komma ihåg att du ska dö är det bästa sättet att undvika fällan att tro att du har något att förlora. Du är redan naken. Det finns ingen anledning att inte följa ditt hjärta.«

En fin helg önskar jag dig och din inre röst

Petra Brask

»Don't let the noise of others' opinions drown out your own inner voice.«
Steve Jobs (1955-2011)

13:57 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

30 september, 12:02

Har du någon som tror på dig?

»För att lyckas som chef måste du lära dig kontrollera din reptilhjärna, ha en tydlig tro på din inriktning och känna dig genuin. Men för att få svar på hur du ska nå målet? Där är du helt beroende av dina medarbetare.« Kvinnan i marinblå byxor och väl struken vit skjorta talar med naturlig auktoritet inför den stora församlingen. Hennes ansikte är välkänt. Hon titulerar sig konsult och bonde och verkar sannerligen stå med båda fötterna i myllan. Jag kunde inte låta bli att fundera på om hon övat på talet tillsammans med sin icke talträngde make?

Den här veckan har jag bland annat fått frottera mig med den kvinnliga eliten inom försäkringsbranschen. Svenska försäkringsföreningen anordnade ett av sina populära inspirationsseminarier där erfarna ledare berättade om sina karriärval och erfarenheter som chefer.

Deras fantastiska historier fick mig att fundera på min egen väg och hur viktigt det är att titta i backspegeln ibland. Hur hamnade du där du är idag? Vilka val gjorde du för att komma dit? Vad har du lärt dig på vägen?

Proffsig moderator var Sarah McPhee, VD, SPP. Klädd i en vackert mörklila dräkt inledde hon seminariedagen med att dela med sig av några egna klokheter. På perfekt svenska, men med en charmig amerikansk accent betonade hon vikten av att älska sina kollegor. Hon önskade att hon hade tagit mer hjälp i hemmet tidigare. »Men, jag startade min karriär långt före rutavdraget.«

Elisabeth Ankarcrona vVD, FAO (Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation), berättade om utveckling och trender inom arbetslivet, försäkringsbranschen och näringslivet generellt.  Enligt den senaste statistiken gällande löneutveckling för kvinnor kunde vi konstatera att det går åt rätt håll, men männen dominerar fortfarande löneligan.

Vid det här laget var det dags för mig att dela med mig av så många effektivitetstips som möjligt till församlingen och nervöst knäppte jag på min mygga för att höras ut i salen. Publiken var tacksam och tiden flög fram. Vips höll de välorganiserade arrangörerna upp en skylt som det stod 5 minuter kvar på och dags för kaffe. Tillsammans med deltagarna njöt jag av både ros och rast.

Efter pausen äntrades scenen av Gunilla Svensson, nytillträdd VD på Dina Försäkring. Hon var enormt förkyld, men gav ändå ett varmt och energifyllt intryck. Hon talade om vikten av självdistans. »Det är bara ett jobb.« och »Vad är viktigt på riktigt?« Hon tyckte också att vi skulle duscha i ovett och bada i beröm. Tyvärr har vi nog en tendens att göra tvärtom?

Anna-Carin Söderblom Agius, Chef för Affärsenheten, Skandia Liv, berättade att hon egentligen hade velat bli läkare, men när livet tog henne på andra vägar gjorde hon Ole, dole, doff och blev Civilekonom istället.

Sedan tog bonden och konsulten, Anitra Steen, vid och delade med sig av sin karriärväg fram till idag och om förändringsarbete. Hur gör man? Hon berättade att hon egentligen hade velat bli logoped, men att det viktigaste var att flytta till Uppsala, för där pluggade hennes dåvarande pojkvän.  I Uppsala var det bara intagning vartannat år för blivande logopeder och ni kan ju gissa vilket år Anitra flyttade dit?

Yvonne Sjögren, Personskadechef, Folksam utstrålade en äkta passion för sitt arbete. Klädd i klarrött och med en distinkt page berättade hon hur hon jobbat sig till en hjärtinfarkt och vägen tillbaka till en hälsosam förhållning till jobbet med bibehållet engagemang.

Ellen Bramness Arvidsson, Chefsekonom på Svensk Försäkring, var en väldigt svartklädd kvinna med norskt ursprung, i låga skor och markerade svarta glasögon. Hon berättade ärligt och härligt om vilken ego kick det är att få känna sig riktigt efterfrågad och behövd på jobbet. Hur adrenalinstinn blir du inte av det? Och hur jobbigt är det inte när det uppdraget tar slut?

Energiknippet från Göteborg, Carolina Siljö, Nordic Head of Motor Claims på If Skadeförsäkring AB betonade hur viktigt det är att rekrytera chefer även ute i landet och låta dem få bo kvar. Det finns många huvudkontor i Stockholm, men det betyder väl inte alltid att de bästa cheferna bor där?

Helena Palmgren , vVD, Brummer Life Försäkringsaktiebolag, betonade att vi läcker vad vi tänker. Hon talade om attitydinkontinens och vikten av att jobba med ledord och värderingar. Ett team som fungerar bra smittar av sig som ringar på vattnet (men det gör också ett team som inte fungerar.)

Avslutningsvis fick vi lyssna på Marie-Louise Zetterström, VD, Förenade Liv. Och jag njöt. Den kvinnan kunde tala. Hon inledde med att ge deltagarna beröm. Jag har räknat ut att ni har minst 1000 års yrkeserfarenhet. Ni har lyckats allihop! Det känns förmätet att stå här och dela med mig av tips till er då jag är full av respekt för de kunskaper som finns inom dessa väggar just nu.

Men Marie-Louise kunde också. Hon talade om att varje människa är sitt eget varumärke och att det gäller att bygga det. Sedan gick hon igenom några saker som kännetecknade hennes varumärke.

»Jag är genuin och jag pratar från hjärtat. Det är viktigt för mig att framstå som kunnig och social. Jag ser möjligheter, är engagerad och tycker om att utmana mig själv. Jag vill vara modig. Det är inte så farligt att vara ute på djupt vatten. Jag kan ju simma. Och tänk om det blir fel? Ja, då kan man alltid simma tillbaka! Var dig själv och se till att leverera. Helst mätt i siffror.«

Det var ord och inga visor.

Samtliga damer var som läskpapper när det gällde visdomsord och både kända, okända och ökända citerades frikostigt på powerpoint-bilder.

Men inte Anitra. Hon behövde inga bilder. Hennes talande beskrivningar om att stå pall när vindarna blåser tuffa och media driver på, lämnade ingen oberörd. Hennes man hade tröstat henne med »Det handlar inte om dig personligen och det kommer en ny tidning imorgon.«

Det kommer en ny dag i morgon också. Med de kloka kvinnornas berättelser ska jag sätta mig ner och göra en egen resumé. Se mig själv i backspegeln och fråga: Hur hamnade du här? Vilka historier har du att berätta om din väg?

Något som genomsyrade samtliga damers historier var vikten av någon som har trott på dem. Någon som har trott att de kan. Till och med när de själva inte har trott det. Och då har de vågat. Mer än de tordes.

Önskar dig en Trevlig helg tillsammans med de som tror på dig,

Petra Brask

»Om du gör ett bra jobb så blir du sedd.«
Anitra Steen

12:02 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

23 september, 21:09

Multitasking -myt eller sanning?

Den här veckan började i P4. Klockan 07.00 på måndag morgon satt jag ombytt och redo för att bli uppringd av Torbjörn och Eva, morgonpratare på radio. Temat var effektivitet och att få struktur på vardagen. De hade varit ute på stan och intervjuat människor om hur de får ordning på tillvaron och jag skulle få svara på eventuella frågor och dela med mig av tips. Nervös satt jag och funderade på vad som skulle dyka upp? Målet är alltid att vara så förberedd som möjligt, men nej, här var det bara att kasta sig ut. På mitt anteckningsblock stod det endast: Tala lugnt.

Medan familjen styrde med frukosten ringde telefonen och programledare Eva kopplade ut mig i etern. Jag tog ett djupt andetag och sa »God morgon, god morgon.«

Den första konkreta fråga som skulle ställas handlade om multitasking och om det var möjligt eller inte? Jag kunde pusta ut. Det här var hemma på min gata.

Termen »multitasking« har sitt ursprung i datorn och inom verkstadsindustrin . Den användes för att hänvisa till möjligheten för en mikroprocessor att bearbeta flera uppgifter samtidigt.  

Sedan 1990-talet har psykologer gjort experiment för att hitta gränserna för mänsklig multitasking. I allmänhet har dessa studier avslöjat att människor tappar fokus även när mycket enkla uppgifter utförs samtidigt (köra bil och prata i mobilen eller ännu värre köra bil och sms:a?) Många forskare pekar på att det blir en "flaskhals" när man försöker göra flera saker samtidigt, eftersom den mänskliga hjärnan bara kan utföra en uppgift i taget. Psykiatrikern Edward M. Hallowell har gått så långt som att beskriva multitasking som en »mystisk aktivitet som människor ägnar sig åt som tror att de kan utföra två eller flera uppgifter samtidigt lika effektivt som en i taget«.

Eftersom hjärnan tappar fokus när du försöker göra fler saker samtidigt tar uppgifter längre tid att slutföra och blir ofta fel. När människor försöker att slutföra många uppgifter på en gång, eller skifta snabbt mellan dem, tar det ofta dubbla tiden eller mer, för att få jobbet gjort.

Livligt hade jag gett mig ut i radiodjungeln. Eva och Torbjörn fick knappt en syl i vädret.  Kvar på blocket blev orden »Tala Lugnt.« När morgonpratarna slutligen lyckades få tyst på mig var det hög tid för nyheter.

Vill du höra om när jag tog mer än lovlig plats i etern, så är länken här (jag kopplas in 22:30 min in i den länken och de får tyst på mig först efter 5 min):  http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=58

Tack alla deltagare för en fantastisk vecka runtom i Sverige och Finland.

Nu är det hög tid för helg och att göra en sak i taget.

Petra Brask

»Multi-tasking - Screwing everything up simultaneously«
Anonymous

21:09 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(2) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (2)

16 september, 16:51

Är din partner beroende av sin Smartphone?

»Måste du sitta med mobilen när vi äter frukost?« den äkta mannen blänger irriterat på sin blippande hustru. »Men du läste ju ändå tidningen!« hon slänger med det mörka hårsvallet  och drämmer demonstrativt mobiltelefonen i bordet när hon lägger ner den bredvid den kladdiga servetten. Det är trångt i hotellets frukostmatsal och jag har hamnat pinsamt nära de enda gästerna som inte verkar vara där på affärsresa.

Enligt en ny studie skulle en tredjedel hellre ge upp sex för en vecka än sin mobiltelefon. Om man bortser från det faktum att de flesta människor har sex mindre än en gång i veckan i alla fall, så kan man ändå inte låta bli att notera en viss irritation över ett växande mobilmissbruk.

Är smartphones beroendeframkallande? När blev fredagsmys i soffan förenat med ett pling i mobilen? Är vi så digitalt sociala att vi ignorerar våra nära och kära?

Svenskarna har i genomsnitt 13 tekniska prylar hemma som de ägnar 5,3 timmar om dygnet. Allra kärast är mobiltelefonen. 7 av 10 kan inte leva utan mobilen enligt en undersökning som Silentium gjort åt IT & Teknik. Drygt tusen svenskar mellan15 och 80 år har listat vilken eller vilka tekniska prylar de har svårast att klara sig utan. Mobil och bärbar dator är viktigast för yngre medan äldre föredrar tv:n och den stationära datorn. Unga använder mobilen till allt: De tittar på tv, lyssnar på musik, tar bilder och pratar (!).

»Jag misstänker att min man har en affär.« Jag rycker till och spiller kaffe på min väninnas köksbord.
- Vad säger du?! Frågar jag bestört. - Inte din man, det har jag svårt att tro.
Väninnan ser ut som guds gåva till mannen och de blickar hon får av sin äkta hälft kan bara bekräfta hur såld han är på henne. - Vad får dig att tro det?
»Han har sin mobil med överallt, t o m på toaletten och den plingar hela tiden.« Hon är samlad och låter som en blandning av Sherlock Holmes och Gunvald Larsson när hon går igenom alla fakta i målet. »Varför skulle han annars vara så beroende av sin telefon?«
Enligt SVT:s Rapport visade en amerikansk undersökning tidigare i år att studenter som ombads hålla sig ifrån teknisk utrustning ett dygn upplevde stora problem, liknande dem som beroende känner när de försöker sluta röka eller sluta med droger, det vill säga rastlöshet, ångest och isolering. Forskarna drog slutsatsen att människor inte har kunskap att styra över inkommande informationsflöden.

Oavsett om en smartphone används för arbete, till e-post, att sms:a vänner, kolla sportresultat, spela spel eller Facebook ochTwitter så är resultatet detsamma. Användarens uppmärksamhet avleds och omgivningen riskerar att känna sig ignorerade.

Du har säkert hört alla möjliga undanflykter till varför din partner måste fippla med sin smartphone »Det är arbete!« »Jag ska bara kontrollera mitt poängsaldo!« »Det tar bara en sekund!«  

Beroendet kan yttra sig under middagen, när ni tittar på en film tillsammans eller mitt under firandet av bröllopsdagen. Plötsligt befinner du dig i en trekant med din partner och dennes telefon.

Vad skulle hända om vi stängde av mobilen, e-posten, internet, dataspelen, Facebook och twitter? Det vet Susan Mausharts, amerikansk författare. Hon fick nog en dag när hon kom hem från jobbet och inga av hennes barn ens märkte att hon kom in genom dörren. Det kändes inte som att familjen åt middagar tillsammans längre. Hennes barn tuggade slarvigt i sig det som stod på bordet utan att prata med varandra, för att snabbt kunna springa tillbaka till sina datorer igen.

Hon beslutade sig för att utföra ett test på sin familj. Hennes tre tonårsbarn fick finna sig i att hon drog ur husets alla sladdar till den digitala omvärlden i sex månader. Ingen tv, inga datorer, inget internet och inga mobiler. Experimentet resulterade sedan i boken »Nedkopplad: Ett experiment. Ett liv utan teknik«.

Idén med boken är att visa att det går att välja. Susans familj fick ett helt nytt liv. De började prata med varandra igen, göra saker tillsammans och utveckla nya intressen. Hennes barn började spela instrument och läsa böcker och framförallt så började de sova ordentligt på nätterna.

Jag tolkar hennes bok som att hon inte på något sätt menar att teknik är av ondo, men att vi inte ständigt ska låta all teknik stå för underhållning och upplysning.

När jag var liten sa mina föräldrar alltid att man fick fyrkantiga ögon av att sitta för nära Tv:n, det var samma föräldrar som sa att man inte fick bada en timme efter maten, vilket också var en myt. Tänk om vi behöver hitta på en myt för att få distans till våra smartphones en stund?

Hur skulle den låta?

Önskar dig en mytomspunnen helg

Petra Brask

»You do anything long enough to escape the habit of living
until the escape becomes the habit.«
David Ryan

16:51 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

09 september, 13:44

Finns det någon karriärhörna vid din arbetsplats?

 »Hurmycket behöver du veta om mitt jobb för att hjälpa mig rensa upp här?«överläkaren pekar in i sitt röriga arbetsrum, där papperna ser ut att hastormat omkring för att sedan landa överallt. Mannen jag ska hjälpa har ettsjälvlockigt hår som guppar på huvudet och verkar leva i en egen rytm. Jagsliter blicken från lockarna och sväljer. »Inte mycket. Du behöver bara berättaom du ska göra, spara eller kasta informationen.« Jag tittar mig oroligtomkring. Läkare har oftast en massa bilder liggande som visar de mest konstigasaker inuti vår kropp. Min blick fastnar på en blodig bild och jag bleknar.

När hösten börjar verkar det som att vi fåren skjuts att rensa ut allt gammalt som ligger och skräpar, för att låta nyasaker komma in i våra liv. På företagen är det säsong för kick-offer där vi ska»ta nya tag«, »gå mot nya tider« och »spurta in i mål«. Samtidigt som löven kurarihop sig på gräsmattan och vi tänder ljus vid det mörka köksbordet är det somatt vi behöver desto mer rymd och atmosfär kring vår arbetsplats och våratankar.

Om du tillhör dem som skulle må bra av attrensa i röran, oavsett om det är hemma eller på jobbet så finns det några tuffafrågor du måste ställa dig.

Fungerar verkligen dina förvaringssystem ellerbidrar de bara till röran? Lider de av brist på (din) skötsel? Har dutillräckligt med utrymme? Är dina saker på rätt plats eller har du helt enkeltför många saker?

När våra deltagare mäter hur de spenderar sintid uppskattar de att de spenderar ca 45 minuter om dagen på att bara letaefter saker. Det blir 5 arbetsveckor på ett år. Hemma letar vi ännu mer, ca 1timme, efter nycklar, glasögon och räkningarna som vi skulle betalat. Det gårinte bara tid utan energi på att irritera sig över oordningen. Hemma kan duskylla på familjen, men vem skyller du på på jobbet?

Den här veckan började en ny deltagare sinExecutive-utbildning och jag förväntade mig en ganska motsträvig professor somblivit påtvingad en personlig effektivitetsutbildning. Jag blev därför inte ettdugg förvånad när jag hittade skylten »tomt skrivbord ? tom hjärna« hängandesöver hans arbetsplats.

»Duförstår jag ska flytta, byta kontor och då vill jag passa på och göra en riktigförändring, nästan som feng shui, du vet. Rensa ut allt jag inte behöver ochskapa en trivsam miljö omkring mig.« Jag tittar mig omkring och blir glad för hansskull. Att byta arbetsplats gör det lättare, då kan han samtidigt byta de vanorsom sitter i de belamrade väggarna.

Vi tittade på hans nya kontor och skissade påhur han skulle kunna få det.

Investera i lämpligamöbler

Dubehöver arbetsyta på ditt skrivbord, plats för din dator och plats för arbets-och referensmaterial. Se till att din arbetsplats och dina möbler ger digtillräckligt med utrymme för att både jobba och förvara saker. Hängmapparfungerar bra för både pågående och avslutade uppgifter, se till att separeradem från varandra, olika färger på mapparna eller aktuellt längst fram. Har duont om utrymme fundera över vad du egentligen behöver i pappersform, det mestafinns säkert i din dator.

Olika arbetszoner

Inredolika aktivitetszoner för olika typer av arbeten. Hjärnan har lättare för atthänga med på att koncentrera sig om du alltid vänder dig till samma plast förkoncentrationsjobb. Du behöver

enren arbetsyta,

enplats för de kontorshjälpmedel du använder ofta (ta bort de du sällan elleraldrig använder),

enplats för pågående arbetsmaterial,

enplats för referensmaterial, böcker, pärmar, manualer, lathundar etc.

Det du använder ofta nära
Placerade saker du använder ofta nära dig. Använder duskrivaren mycket? Ha den nära. Använder du aldrig scannern? Flytta ut den. När dumöblerar om se till att du fäster upp sladdar ordentligt så att inte dittbenutrymme är fyllt av ett enda ormbo av sladdar. Har du hundratals pennor, meningen fungerande? Har du tre saxar, men ingen häftapparat? Gå igenom vad somhar hamnat vid din arbetsplats och vad du verkligen behöver. Det är lätt attbli hemmablind. Fundera på vad du använder anslagstavlan till. Är den fylld medgamla telefonlistor, garagelistor, möten som har varit? Sätt upp bilder påvisioner, framtidsplaner, mål, familjen, saker som gör dig glad.

Skapa ett bra flödepå dina papper
Skapaen plats nära dig för papper som behöver flöda snabbt genom din arbetsplats.Vanliga enkla brevkorgar är perfekta att separera uppgifter i. Märk upp dem medt ex

 »Fixa snabbt«

 »Bevakning«

 »Pågående projekt«

Användplastfickor med en gul lapp på insidan i det nedersta hörnet som beskriveruppgiften och nästa steg med den.

»Ja, men det här medfeng shui då? Jag vill ju få in det också.« Jag ler mot professorn. Så härligtatt en sådan beläst person vill få in österländska ordningsregler bland sinablodiga bilder. »Jag lovar att läsa på om feng shui och ta hänsyn till det. Mennu är det nog snackat, nu börjar vi rensa upp här.«

Närjag kom hem letade jag upp en gammal bok om feng shui för att erinra mig om vadde rekommenderar. Ser fram emot att få hjälpa den överbelamrade professornigen, speciellt när vi fått bort de värsta bilderna. De tog mig hela veckan attkomma över och jag går nu på normal kost igen. Min personliga tränare äröverförtjust och tror att jag gått på diet. Nej, jag är bara kvackmagad och harsvårt att se blod. Några kunder till i samma bransch och jag har nått minmålvikt.

Enren och härlig helg önskar jag dig

PetraBrask

»Ordo ab chao«

13:44 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

02 september, 09:48

Versaler och Gemena Typer

»En av våra kunder råkade vidarebefordra ett meddelande till mig där »PUCKO!« nämndes några gånger och man menade inte direkt chokladdrycken.« Den unge manlige deltagaren kan inte låta bli att le när han berättar en inte alltför ovanlig historia om mail som har kommit på villovägar. Vi var mitt inne i en genomgång av guidelines för e-kommunikation och historierna om missförstånd haglade in bland deltagarna. »Vad svarade du?« undrade jag av ren nyfikenhet.

Efter en avkopplande sommar, hyfsat datorfri, ska man slita med nyanserna i e-posten igen eller snarare bli frustrerad över hur onyanserat ett e-post meddelande kan bli. Vår förmåga att uttrycka oss i skrift testas till det yttersta med den digitala världen. I sociala medier, sms och chat ska vi hålla oss till ämnet, få till rätt ton och samtidigt fatta oss kort. Som mottagare förväntas vi kunna läsa mellan raderna och svälja förtreten vi känner när sändaren i all oskyldighet kliver över våra gränser.

Hur hanterar du Solsidans Ove Sundberg i mailform? Har du skrivit fel saker till fel person? Vad händer när du uttrycker dig skriftligt med för många promille i kroppen?

Nyligen var jag på ett företag där man ville ha med i e-post policyn att man inte ska skicka e-post när man är på snusen, ett slags fyllefilter. »Vi menar inte att vi misstänker att våra kollegor dricker på arbetstid. Men nog har det väl hänt att det slunkit iväg några mail en fredagskväll efter ett par öl?«

Det finns faktiskt en sida som heter http://www.fyllefilter.se där du kan göra ett test för att se om du är nykter nog att mejla, använda Facebook eller twittra. Enligt deras sida är 45% av de som använder  Facebook onyktra. Nära nog hälften! Det betyder att om du alltid är där nykter, så är det någon annan som är där ständigt onykter. Det är inte bara frekvensen av utropstecken!!! och VERSALER som ökar med promillehalten. Ångesten dagen efter ökar när du inser att du kallade din chef för idiot eller »råkade« säga upp dig.

I en grupp den här veckan berättade en hjälpsam assistent om ett misstag i ett förvisso nyktert om än något sömndrucket tillstånd. »Jag fick sms tidigt i morse, som jag trodde var från min kollega. Det stod »Jag blir lite sen, men kommer vid 9-tiden.« Jag svarade  »OK, jag har också försovit mig, men skyndar mig in och täcker upp för dig.« Det var min sambo som noterade att sms:et inte kom från min kollega utan från chefen.«

På marknadsavdelningen på ett annat företag höjdes temperaturen avsevärt vid fikarasten när en av medarbetarna frustade fram veckans värsta:  »Jag hade pratat med den korrekta VDn på vår reklambyrå om att vi var missnöjda med bilden de skulle använda och att vi istället skulle ta en av företagets egna. Internt har vi ju en rå men hjärtlig ton och när jag skämtsamt skulle påminna min kollega om att skicka bilden till mig skrev jag i mailet »Men öka takten! Var f-n är bilden?!!« Telefonen ringde och en stressad VD på reklambyrån undrade om han missuppfattat saken.«

Klokt av VDn att lyfta luren och reda ut saken. Men ibland tvingas du bokstavera förhållanden på ett sätt som känns mindre bekvämt för dig. Jag brukar ta en kollega eller min sambo till hjälp. Säg nu precis hur jag ska skriva för att den här personen ska förstå.

»Tja, vad ska man svara när någon har kallat dig för Pucko?« deltagaren suckar och rycker på axlarna. »Det fanns tusen saker jag ville skriva, men det skulle inte göra saken bättre. Jag tog några djupa andetag och skrev »Jag tolkar ert mejl som att ni tackar nej till offerten. Med vänliga hälsningar Puckot.«

Om det nu skulle vara så att ett meddelande är väldigt viktigt kanske den skriftliga formen inte alltid är rätt medel eller så bör du komplettera med telefonsamtal eller personligt möte. Det som är så självklart för mig i min egna lilla värld, kan te sig helt obegripligt för någon annan.

Tack alla deltagare för en fantastisk start efter semestern och för alla era roliga historier.  Vi kan snart fylla en hel bok!

Önskar dig en klar och tydlig helg,

Petra Brask

»Den som aldrig gjort ett misstag, har aldrig prövat något nytt.«
Albert Einstein (1879-1955)

09:48 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

25 augusti, 22:05

Har du tänjt på gränserna?

»Hej! Fick du en bra semester?«
»Jadå, jag fick tre sköna veckor.« Den slanka brunetten tittar ihärdigt på mig.
»OK, vad gjorde du? Tog du det lugnt bara?« säger jag, mån om att vi fokuserar på henne och inte på mig.
»Nej, jag passade på att träna riktigt ordentligt faktiskt och äta hälsosamt, mycket fokus på hälsa.«
»Menar du allvar?« Säger jag med äkta misstro. »Är det verkligen semester för dig?!«
Hon skrattar åt mitt ansiktsuttryck och säger lätt »Javisst!« Sedan blir hon snabbt allvarlig igen och sneglar ner i sin pärm där det står »Petras träning«. Rösten är hård, blicken av stål när hon frågar. »Och själv då? Hur gick det med din hälsa under ledigheten?«

Semestern är slut för den här gången och på andra sidan helgen väntar en arbetskostym, som stått där sedan mitten av juli. Ska den passa? Vill jag sätta på den igen? Mina sommartår säger hejdå till de slitna vita sandalerna som fortfarande innehåller sand från stranden. Den går inte bort, hur mycket jag än skakar. En del av mig vill att den ska vara kvar.

Kunder och kollegor har redan börjat jobba visar det sig när måndagen kommer och jag ska börja rensa upp i mejlskörden. Frånvarohanteraren och regler för automatisk sortering har gjort jobbet lätt, men hjärnan är ändå förvirrad. Inboxen innehåller flera mejl från journalister som vill skriva om effektivitet inför höstens anstormning. En intervju är redan inbokad på tisdagen och jag kan inte för mitt liv komma på vad jag ska säga. Effektivitet, vad är det? En nervositet infinner sig, ska minnet komma tillbaka? Drabbas alla av denna semester-amnesi? Jag kan inte ens komma ihåg om det drabbat mig förut?

Aktuellt sänder ett inslag om att 9 av 10 längtar tillbaka till jobbet efter semestern. Forskarna tror att det beror på den uppskattning vi får av våra chefer, kollegor och kunder. Vi känner att vi är behövda, att vår insats gör skillnad. Någon vågar t o m säga att det kanske inte är så lätt att vara med familjen en hel semester, efter ett års slit, kanske har man glidit ifrån varandra.

Plötsligt slår det mig varför jag har amnesi, varför arbetskostymen inte känns så lockande, varför fingrarna rör sig så slött över tangenterna.

Semestern har varit för bra. Bara ett hus att städa, delat ekonomiskt ansvar och härliga middagar på stranden. Min personliga tränare konstaterar att jag tänjt på gränserna, rejält!

Räddningen infinner sig när sambon kommer hem från jobbet och undrar om vi inte ska ge oss ut i löpspåret. »Du kan ju inte prata bort kalorierna.« Tänk om man kunde det? Då hade de varit borta för länge sedan. Till middag lagar han en GI-riktig Djävulskyckling (djävulskt god, se recept nedan).

OK, jag har rensat upp och synat jobbkostymen i de tajta sömmarna. Med höstens målsättningar klargjorda, börjar minnet smyga tillbaka, och passionen. Lusten att svinga mig ut igen. Det börjar klia i effektivitetsfingrarna.

Jag är redo! Är du?

Välkommen tillbaka från semestern!

Petra Brask, utvilad

»Mamma, du är inte fet, du är bara lite fluffig.«
Eric, 10 år

Djävulskyckling

1 hel kyckling, ca 1,3 kg

3 msk Arla® smör-&rapsolja (2*1½ msk)

1 tsk salt

2?3 tsk sambal oelek

2 pressade vitlöksklyftor

2 msk hackad persilja

rivet skal och saft av 1/2 citron

Olivsås:

1 1/2 dl Arla Köket® turkisk meze matyoghurt

1/2 dl grön olivcreme

Sätt ugnen på 250°. Klipp eller skär kycklingen efter ryggbenet. Vik ut, tryck till och lägg kycklingen med skinnsidan upp i en ugnssäker form.

Blanda hälften (OBS) av smör-&rapsoljan med salt och sambal oelek. Pensla ovansidan på kycklingen. Stek kycklingen i mitten av ugnen 45 min. Sänk temperaturen till 175° efter 15 min. Blanda resten av smör-&rapsoljan med vitlök, persilja, citronskal och saft. Pensla det över kycklingen och stek i 5 min till. Blanda yoghurt och olivcreme och servera till (salta & peppra ev.). Tips! Ugnsbaka rotfrukter och servera dem till.

GI-inspirerat recept (medel)

Stort tack till Arla för detta goda!

22:05 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

17 juni, 09:44

Du äger din tanke och tid

Ungefär i mitten av min karriär åkte en kollega och jag till Singapore för att effektivisera. Det låter lite glamorösare än det i själva verket var, men vi skulle hålla kurs på Svenska Ambassaden, ett seminarium för Svenska Kyrkan och ett föredrag för SWEA, en organisation för svenska kvinnor i utlandet.

Något som slog mig var hur fantastiskt vackert det var överallt, så rent och grönskande. Singapore är verkligen Asien à la First Class. I välbyggda hus, med vackra möbler och snygga trädgårdar satt medresta partners och väntade på att deras kärlek skulle komma hem från jobbet. Deras hemhjälp hade städat huset in i minsta detalj medan de själva varit på hårsalongen och fått naglarna manikyrerade i korallrosa. Vilket paradis. Jag var helt säker på att detta var en plats där ingen coach skulle behövas, ingen effektivitetskonsult heller för den delen. Det här var stället på jorden där alla var lyckliga och inget öga var vått. Därför fick jag nästintill en chock när min första coaching kund (en bland många) bröt ihop och grät tröstlöst över sin stora olycka.

Vi har kommit fram till sommaren och semestern, när alla ska vara lyckliga och glada tillsammans. När vi ska ladda batterierna så att det räcker till nästa ledighet.

Har det några positiva effekter att sträva efter lycka eller är det bara känslan i sig vi jagar? Finns den en speciell tid på året, på en speciell plats eller finns den bara i oss själva?

Sonja Lyubomirsky, amerikansk professor i psykologi har länge varit en av de ledande inom forskningen kring vad som gör människor lyckliga. I sin bok »Lyckans verktyg« sammanfattar hon egen och andras forskning i ämnet.

Om du hade dubbelt så lång semester, gick ner i vikt, träffade en fantastisk partner, fick barn, köpte en ny bil eller vann en miljon, visst skulle du bli lyckligare då?

Det stämmer, skriver Sonja, men du blir bara lite lyckligare en kort tid och inte mycket lyckligare på lång sikt. Hennes grundtes är att 50 procent av vår förmåga till lycka är genetiskt bestämd (vi föds med en viss grundnivå eller bas för lycka), 10 procent beror på omständigheter och slump (partner, ekonomi etc.) och 40 procent kan man påverka själv.

Men är lycka ens önskvärt, eller blir vi bara olyckliga i vår strävan efter den?

En genomgång av tillgänglig litteratur på området har visat att lyckan faktiskt har många positiva biprodukter, som verkar gynnar inte bara individer, utan familjer, samhällen och samhället i stort. Fördelarna är bl a bättre utfall i arbete (högre produktivitet och högre kvalitet i arbetet), större sociala belöningar (mer tillfredsställande och längre äktenskap, fler vänner, starkare socialt stöd, ett rikare socialt liv), mer energi och bättre fysisk hälsa (stärkt immunförsvar, sänkt stress och mindre smärta) samt en längre livslängd.

På min resa i Singapore fick jag använda hela min empatiska förmåga för att leva mig in i svårigheterna dessa utlandssvenskar i paradiset upplevde.

»OK, så du är ledsen och stressad över att du förlorar pensionspoäng medan du är här? Och kanske inte får ett jobb när du flyttar hem till Sverige igen om ett eller två år? Vad har du tänkt göra under tiden då?«

(Blankt ansiktsuttryck) Vad menar du?

»Jo, medan dina vänner och släktingar går huttrandes till jobbet i den mörka vintermorgonen (detta var i december) och längtar och sparar till några veckors semester då de minsann ska leva ut hela sitt liv. Så sitter du här med 1-2 års semester, men kan bara tänka på pensionen?«

(lång, olycklig suck) Ja?

»Har du några drömmar? Har du velat lära dig något språk, volontärarbete, måla, dansa tango, plöja igenom Dostojevskijs Brott och Straff, spela gitarr, plugga design, bli en fantastisk talare, författare? Nå?t?«

»För i så fall har du en fantastisk chans nu.«

En del blev det en himla fart på, andra tittade de på mig och tog in den första delen. »Tror du att mina vänner i Sverige tjatar om pension och jobb för att de är avundsjuka på mig?«

»Jag menar bara att tiden går oavsett. Livet här och nu, varför inte vara lite effektiv och njuta av det?«

Lycka är att bara vara

Livslånga mål är nyckelfaktorer för de lyckligaste människorna i Sonja Lyubomirskys studier. Det kan handla om nästan vad som helst, som att bygga skåp, ge sina barn goda värderingar eller bekämpa bedrägerier.

Tvärtemot vad man kan tro är det ofta bland de lyckligaste som vi finner människor som upplevt svår sjukdom eller svåra förluster. Dels handlar det om personer som har en grundinställning som hjälper dem att komma tillbaka efter svåra tragedier. Dels handlar det om att en kris ibland kan skapa en större tacksamhetskänsla och förhöja känslan av att vara levande.

Sonja Lyubomirsky menar att det är en myt att »ignorance is bliss« och att lycka kräver att man är lyckligt ovetande om allt världens elände. Istället vill hon framhålla att de personer som är lyckligast i hennes studier är mer kreativa och har ett flexibelt tänkande. Det finns också andra studier som visar att människor som reflekterat över livets mening och sin plats i universum är lyckligare och i större grad känner att livet är meningsfullt.

Ta tid och slappna av tillsammans

Jag vänder mig nu till mina älskade barn 10 och 13 år gamla, som ramlar in genom dörren efter en fotbollsmatch i det gröna. De har äntligen fått sitt efterlängtade sommarlov och jag frågar dem. »Vad vill ni tipsa alla vuxna om? Vad kan vi tänka på för att det ska bli en härlig sommar?«

»Slappna av och jobba ingenting.« säger de i mun på varandra och tittar menande på min dator. »Ta tid och gå ner till stranden och gör saker tillsammans.« säger sonen och svetten rinner ner i pannan på honom. Nog är han badsugen. »Om ni fick bestämma över hela sommaren, vad skulle ni bestämma då?« frågar jag »Att alla fick bestämma« svarar Eric och dottern fyller i »Att alla fick göra det de ville tillsammans och att man kopplar av.«  och harklar igen menande mot min dator, där fingrarna flyger över tangenterna för att fånga upp deras citat.

Tänk om det är så enkelt att de där veckorna på året när vi ska samla kraft bara handlar om att slappna av, njuta och vara tillsammans? Det kanske inte är så viktigt vad vi gör utan hur vi gör det? Finns det i så fall något du kan göra redan nu i tanken och känslan för att höja kvaliteten på din semester?

Jag vet i alla fall vad jag ska göra. Nästa fredag är det vår härliga svenska Midsommar, då blir det ingen blogg, veckan efter varvar jag ner och börjar inse faktum att sommaren är här. För att få riktig kvalitet på ledigheten skrivs det ingen ny blogg förrän fredagen den 26 augusti, men vi samlar stoff till den, säkerligen.

En riktigt härlig sommar önskar jag dig

Indulge.

Petra Brask med Partners

»Vad vill barn ha av sin mamma och pappa på semestern?«- Sin mamma och pappa.
Eric, 10 år»

Ditt liv är ditt eget
Du äger din tanke och tid
Låt ingen ta det ifrån dig
du är en speciell individ«

Peter Le Marc (Little Willie John ? Sången dom spelar när filmen är slut. 1991)

09:44 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

10 juni, 09:31

Stressad över stressen?

Långhelgen kunde inte ha kommit bättre i tiden, den var mitt ljus i tunneln, mitt vatten i öknen, den var som att komma hem och landa i ett bulldoftande kök där mitt enda bekymmer var hur många nybakade små väsen som skulle hinna slinka ner innan jag blev mätt. Livet före helgen hade bestått av en stor och konstant dos av verben jobba, resa, rensa, packa, bära, släpa, städa, flytta. Var jag rentav för stressad?

Vi lever i en tid när vi nästan blir stressade av kravet på att man inte får stressa. När tidningarna inte skriver om skandaler (väldigt sällan) kan de alltid dra till med rubrikerna »Hur uppe i varv är du?« »Är svenskar mest stressade i världen?« och  »Hur farlig är din stress?« Det komiska är att nästkommande sidor nästan alltid innehåller »Så får du den perfekta midsommaren.« »Skapa drömhemmet.«  «Bjud familjen på en resa till Seychellerna« (eller nåt annat vansinnigt dyrt ställe). Stress?

Dan Hansson, forskare och författare skriver i sin bok »Stressa rätt« att det inte är ohälsosamt i sig att stressa, om stressen är lagom, regelbunden och om man får tillräckligt med återhämtning.

Före våra utbildningar mäter vi stressnivån på våra deltagare på en skala  0 till 10 där 0 är ingen stress och 10 är väldigt hög stress. I de nordiska länderna ligger stressnivån  på drygt 7 i genomsnitt. Deltagarna beskriver sin situation som mycket stressande, att de har många mail, många avbrott, mycket ad hoc och alldeles för mycket eller lite (!) information. Det händer att deltagare angivit en väldigt låg siffra och i nästa rad skriver. »Jag upplever att jag har för lite att göra och det är väldigt stressande.«

Efter avslutad utbildning ligger stressnivån i genomsnitt på strax under 5. Deltagarna beskriver att de har kontroll över tillvaron igen, att de mår bra och att de känner att de styr sitt liv och sin tid. Det intressanta är att ingen efter avslutad utbildning ligger på 0 i stressnivå och att det inte ens är önskvärt.

Min blivande sambo räknade med att jag skulle bryta ihop sista helgen före flytten. Och kanske just därför så gjorde jag inte det. Det som höll på att ge honom rätt var när städfirman ringde och sa att min städfé var sjuk. »Eh, ok, kan ni skicka någon annan?« »Javisst, nästa vecka?« »Tack, men vi det laget är det nya invånare i huset.«

Det blev så absurt fel i min kalender att jag tyckte det var rent komiskt. Men det var bara att planera om. Utrustad med skurborstar och en mp3 fylld av Babben Larssons härliga bok »Jag vägrar dö nyfiken.« städade jag hela huset på 5 skrattfyllda timmar. På sin klingande gotländska och med dråpliga och mänskliga anekdoter ur sitt liv höll hon mig på gott humör. Det var nästan så att jag inte ville sluta städa.

Ett höjdarögonblick var när Babben berättade att hon skulle kunna bränna ut sig på vadsomhelst. Hon beskrev hur hon suttit i  »På spåret« och inte kunnat svara på en enda fråga. Hade någon frågat vilken Sveriges största ö är, så hade hon inte vetat det heller. Det enda hon tänkte var »Le« det ser bra ut i TV.

Vad hade hon gjort för att bli så stressad och må så dåligt? Undrade bästa väninnan på kvällen efter tv-sändningen? Jo, hon hade legat i hårdträning med en av sina hundar och slitit för att vovven skulle ställa upp i någon certifiering och istället för att göra som den skulle, hade hunden fått vittring på något vilt och sprungit iväg på andra äventyr. Babben, som själv slitit som en hund, blev vansinnigt arg och tryckte snabbt in besten i bilen och åkte därifrån, rädd att hon annars skulle strypa den inför hela hundkåren.

Vad är det som får oss att bete oss så här?

Vid det här laget tror jag vi alla har läst om hur stress är kroppens uråldriga reaktion för att överleva, antingen genom att fly från en angripare eller genom kamp. Musklerna blir spända och immunförsvaret aktiveras när stresshormoner, bland annat adrenalin, pumpas ut. För stenåldersmänniskan var denna kraftsamling nödvändig för överlevnaden. Det rörde sig om kortvariga stresstoppar och när faran var över återgick kroppen till sitt normala tillstånd.

Problemet idag är att vi varken flyr eller kämpar, vi får inte ur oss reaktionen på stressen, om vi inte får kasta irriterade blickar på gubben i affären som är långsam med plånboken, skrika eller tuta på bilisten framför oss som inte begriper hur man använder en blinkers eller lägga oss i löpspåret när vi kommer hem.

Och skulle vi få ur oss stressen, så kvarstår faran, när vi börjar oroa oss igen. »Varför sa jag så där?« »Nu har jag femtioelva möten och kommer inte hinna jobba med prognosen.« »Skulle Kalle ha matsäck med sig?« »Jag måste skicka in tidrapporten.« I tanken är vi i gårdagen eller i morgondagen och räknar upp fara efter fara och adrenalin-påslaget går på högvarv igen.

Finns det några bättre sätt att hantera stress i vardagen?

Jadå, ett grundläggande tips när det är stressigt är att andas långsamt och djupt.

Det låter ju enkelt? För enkelt?

Var konkret ? Skriv

Försök inte hantera alla problem i huvudet. Det är svårt att få en överblick på mängden och antalet och upplevs som mer stressande än det kanske egentligen är. Skriv ner dem så blir de konkreta och du får lättare att komma med konstruktiva lösningar.

Stress uppstår när vi upplever att vi inte har kontroll över situationen. På det här sättet upplever du det mer kontrollerbart

Hur skulle någon annan lösa det?

Din inställning och ditt förhållningssätt är viktigt när det gäller stresshantering och problemlösning. Ett knep är att se på problemet ur ett annat perspektiv. Hur skulle en klok vän eller mentor lösa problemet? Eller se på problemet ur ett humoristiskt perspektiv.

På det här sättet kommer du ur dina invanda tankebanor och kan få nya, kreativa, infallsvinklar

20-sekunder-vid-dörren-övningen

Dan Hansson beskriver i sin bok »Stressa  rätt« ett ganska vanligt scenario. Du kommer hem, sliten efter en lång arbetsdag. Du kanske har behov att ventilera dina tankar och känslor. Du brakar in genom ytterdörren och möter din intet ont anande partner och säger:  »Du anar inte vilken hemsk dag jag haft idag« (oftast frågar man inte ens sin partner om han eller hon har tid eller lust att lyssna).

Därefter utspelas tre olika scenarion:

1.       Din partner lyssnar och allt är frid och fröjd. (du kanske har upplevt det på film?)

2.       Din partner »halvlyssnar« och det kan bli okej, men någorlunda tryckt stämning resten av kvällen.

3.       Din partner lyssnar inte alls som du önskar och stämningen kan bli spänd och otrevlig resten av kvällen.

Tjugo-sekunder-vid-dörren-övningen kan motverka denna situation och brukar ge omedelbara effekter.

1. Innan du går in genom ytterdörren, stanna upp och dra några djupa andetag så att du kommer ner i varv.

2. Tänk nu på något som gör dig riktigt glad. Det kan vara vad som helst. Om du inte kommer på något från verkliga livet som gör dig riktigt glad går det lika bra att fantisera om något.

3. När du känner dig riktigt glad, öppna dörren och gå in.

Vad tror du blir annorlunda om du gör så? Tänk om den lilla tankeövningen skulle förändra stämningen inte bara för dig utan också för din familj och dina barn? En svindlande tanke att en enda människa skulle kunna påverka en hel grupp. Om du tycker det låter helt orimligt, fundera på hur många du känner som kan göra det omvända?  

Passar på att önska dig en skön sommarhelg,

Petra Brask, sambo

»Det är inte farligt att jobba för mycket, men det är farligt att vila för lite.«

09:31 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(2) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (2)

27 maj, 14:59

Osäker på om du är säker?

Kattungen hade lagt huvudet på sned och såg så söt ut att jag bara väntade på att den skulle jama och tigga grädde. Det var inte bara på skärmsläckaren som katten tittade fram. I min deltagares kontorsrum fanns åtskilliga bilder på den lilla krabaten och en barnteckning med en pratbubbla där det stod. Fantomen äger! Jag gissade att det var den skånska kvinnans barn som målat bilden.

När hon loggade in på sin dator blev jag därför inte ett dugg förvånad när jag såg henne knappa in det hemliga lösenordet som skulle skydda henne mot attacker från omvärlden. Med en bekymrad min frågade jag henne om hon möjligtvis använde detta lösenord på andra platser i sitt liv? Facebook, privata datorn, banken? Hon nickade ivrigt och svarade med den sydländska charmiga dialekten. »Jao, visst är det bra?! Så enkelt att komma ihåg!«

När jag sitter ute hos deltagare efter deltagare börjar jag allvarligt fundera över hur det står till med IT-säkerheten på våra arbetsplatser och i våra hem? Skyddar du dina tillgångar med lösenord som en femåring skulle räkna ut? Använder du namnet på dina barn, din älskling eller ditt husdjur?

Vi som jobbar med effektivitet och ska ge dig de smartaste lösningarna på hur du kan få mer gjort utan att jobba mer, tar oss igenom oändliga kurser och föreläsningar för att leverera kvalitet till våra deltagare. Många av dessa betonar vikten av IT-säkerhet. Jag kan säga att min motivation inför ämnet var på minus sju, men ju fler år jag coachat deltagare och suttit vid dator efter dator, så måste jag erkänna att vi verkligen behöver ge det här en ordentlig chans. Med tanke på hur systemen fungerar, så är vi oerhört sårbara och nästintill naiva i vårt sätt att skydda oss i cyberrymden.

Låt oss först förtydliga vad som menas med IT-säkerhet. I över 20 år har det fastslagits att grundtrojkan för IT-säkerhet är CIA:

Confidentiality (Sekretess)

Integrity (Riktighet)

Availability (Tillgänglighet)

Även om många idag vill utöka denna CIA-triad till att även innehålla autenticitet (äkthet) och oavvislighet (mottagningsbevis), så får man en god förståelse för det vi vill uppnå med alla IT-säkerhetsfunktioner.

Hot mot obehörig läsåtkomst av data (sekretess), hot mot ändring av data (riktighet) samt hot mot tillgänglighet av data.

För att mota Olle i grind ser vi till att identifiera oss och verifiera vår identitet. Vi har åtkomstkontroll baserat på vem vi är och vilken roll vi har och vi vill också kunna spåra vem som gjort vad och när.

OK, då börjar vi med att ange vem vi är, det brukar inte vara något problem. Sedan ska vi verifiera vår identitet. Då händer det underliga.

För det första är det märkligt att så få använder något annat än lösenord för att verifiera sin identitet. För det andra verkar vårt tankesätt kring lösenord vara minst sagt okomplicerat.

Det finns väldigt ofta en lösenordspolicy på företag. Men ändå tillåts vi använda ganska enkla kombinationer av ord och siffror: Vanligt är:

Det som kan förknippas med dig som person och som du försökt variera i det oändliga.

Namn på din partner, barnens födelsedag, något om dina intressen, svärord etc.

Ofta kan man nästan gissa att, »Elsa, som gärna pratar om sin familj, har säkert något av barnens namn i sitt lösenord och Jens som är en riktig skämtare har säkert något svärord i kombination med chefen eller företagets namn, eventuellt så har han ett lösenord som har med rockgruppen Motörhead att göra«.

Ja, hur ska vi annars komma i håg alla dessa lösenord om vi inte kan hänga upp minnet av dem på någon regel?

Dessutom ska vi ju inte bara logga in i ett system eller en applikation. Handen på hjärtat hur går det med Single-Sign-On (att bara behöva identifiera och autentisera sig en gång) på företaget?

Utöver det så är du tyvärr i gott sällskap om du använder samma lösenord, inte bara på jobbet, utan även på LinkedIn, Facebook, MSN/Hotmail, TicNet, ATG etc. Om en lösenordsfil läcker från något av dessa konton på nätet kan det gå illa.

Lösenord och minnesteknik

Att ha bra minne handlar om att ha en bra teknik för att minnas saker. Hjärnan arbetar holistiskt, och den kan inte minnas saker som inte är relaterat till någonting annat. Därför associerar den ihop ett minne med ett annat. Man kan då utnyttja denna metod genom att hjälpa hjärnan att associera det man vill minnas med andra saker.

Ett gammalt knep att få till lite mer avancerade lösenord är att hänga upp dem kring en mening. T.ex. meningen »Jag och mina 8 kloka kollegor byter lösenord väldigt ofta« skulle generera lösenordet »Jom8kkblvo« eller »Det viktigaste i mitt liv är mina 2 söta barn« »Dvimläm2sb«

Det ligger ju i sakens natur att det är besvärligt att komma ihåg alla lösenord och PIN-koder och som följd blir säkerhetsnivån lägre med tiden då det är svårt att minnas alla olika koder om vi inte ?fuskar? och förenklar våra kom-ihåg-regler.

Ett sätt är givetvis att välja nivå efter våra eller företagets krav på komplexa lösenord. M a o vi kanske inte behöver byta lösenord på Hotmail lika ofta som på företagsdatorn samt kan ha ett mindre komplext lösen där.

Men räcker det bara med ett smart lösenord? Med de avancerade program som finns idag, kan man väl hacka sig in i alla fall om man vill?

Med tanke på att vi idag har teknik som gör att vi kan verifiera våra identiteter på vad vi

ÄR (fingeravtryck)

HAR (smartcard eller s.k. token) så är det synd att vi bara använder det vi

KAN (lösenord, PIN).

Tänk om jag kunde använda mitt bankkort eller körkort kombinerat med en PIN-kod.

Bankkortet har ju redan nu ett chip som lagrar information om mig (nycklar, certifikat) som är skyddade av min PIN-kod. Med det har vi ju en verifiering där vi kombinerar det vi har och det vi kan, s.k. tvåfaktor autentisering.

Jag vet att det pågår utredningar och att en ny myndighet/nämnd för e-legitimation har sett dagens ljus i Sverige, men vi och övriga världen, verkar ha en lång bit kvar innan vi kan slippa några av alla dessa minneskrävande och svaga lösenord (ja, jag vet att Finland och Baltikum har kommit längre.)

Tänk om man skulle kunna ha ett medborgarcertifikat i ett smartcard, giltigt som pass, för inloggning på jobbet, hemma när jag deklarerar och handlar på nätet och besöker min läkare eller spelar på ATG.

Om du nu blir inspirerad till att byta lösenord på diverse inloggningar du gör privat och på jobbet, gör då inte som en av mina deltagare, som hade skrivit in en kom-ihåg anteckning till sitt lösenord för datorn i sitt Outlookprogram. Där låg det ju fint (och säkert) när minnet sviktade och datorn var avstängd.

Nu stänger jag av datorn och tar helg. Vi och bloggen är lediga nästa fredag och är tillbaka igen fredagen den 10 juni. Ledig och ledig? Med ömsom regn och sol har gräsmattan nått oanade höjder, tack och lov behöver jag inget lösenord för att starta gräsklipparen, bara en gräslig motivation.

En grön och skön helg önskar jag dig

Petra Brask

»Det blir bara stjärnor när jag skall skriva in lösenordet.«Återkommande fråga på supporten

14:59 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

20 maj, 09:53

Hur äter du enklast upp en elefant?

Det finns en sak som är min absoluta livlina just nu, en sak som håller ihop tillvaron, en sak som berättar för mig att jag faktiskt gör framsteg trots den enorma mängd jag håller på att ta mig igenom. Häromdagen hade någon familjemedlem flyttat den saken och jag blev helt kallsvettig.

Svettig var också den taxichaufför jag åkte med från Helsingfors till flygplatsen i veckan, du vet så där så hela bilen var fylld av doften och man önskar bara att man hade tagit en annan taxi. Men han var go och glad, speciellt när vi åkte förbi en BMW som hade hissat en liten finsk flagga på bilen.

 »Very patriotic.« mumlade jag. »Yes, or maybe they are salubrating something.« säger chauffören med övertydlig betoning på something, samtidigt som han skrattar rått. »I have no idea what you?re talking about.« replikerar jag snabbt och tänker på alla gliringar jag fått hela dagen.  På lunchen fick jag plocka fram historia ända från VM 2003 och OS 2006 för att försvara vår ishockey-heder, som tog stryk under VM-finalen i helgen.

Dagens sista deltagare försökte försvara sig när jag frågade varför hon inte använde handlingsplaner eller checklistor.  Vi gick igenom förstudien inför kursen och noterade att hennes mål med utbildningen var att bli bättre på att komma igång med större och längre uppgifter och inte bara bocka av de lätta, enkla uppgifterna.

Hon hade skapat en tydlig att-göra lista, där hon prioriterat sina uppgifter. Och det var där jag såg de stora elefanterna, helt ostyckade.

»Hur äter du enklast upp en elefant?« Frågade jag henne. »Ursäkta?!« Hon tittade på mig som om jag förlorat förståndet. ?Ah, log hon sen, jag skulle dela upp den i mindre bitar. »Precis, och du har fem elefanter på din att göra-lista, som behöver styckas upp, så att de blir små överkomliga saker som du kan tugga i dig under veckan. Då ser du direkt vad du har gjort och vad du har kvar att göra och det blir enklare att plocka upp tråden, när du blir avbruten.«  

Kvinnan rättar till knapparna på sin marinblåa dräkt och börjar ivrigt fylla i den mall som jag har med till henne. Otålig att få ur sig alla pusselbitar som hon försökt hålla koll på i huvudet.

Jag förstår henne så väl och när jag landar på svensk mark igen, skyndar jag hem till mitt eget flytt-projekt och den slitna handlingsplanen på kylskåpsdörren. Till min fasa ser jag att min livlina inte hänger på sin plats.

Att flytta är jobbigt, men en fördel är rensandet. Barnen har fått rutin på att märka upp lådor och kartonger med Spara, sälja och slänga. De tre S:en. Min son Eric är expert på att fylla sälj-kartongerna i sitt rum och jag hör hur han räknar ut vad han ska tjäna på grejerna och hur mycket han då får sätta in på banken. Framtida ekonom?  

I min dotters rum hittar jag motsatsen. Där är det mest Spara-saker och frustrerat har hon fyllt en halv sälj-låda, men hon plockar ständigt ur saker därifrån till spara-kartongerna.  Hon lusläser gamla Frida-tidningar för att se om de går att göra sig av med, men nej, oj, där är ju Justin Bieber? I hennes lådor står allt väldigt prydligt uppradat och nästintill i färgordning. Helt olik den hastiga röran i brorsans kartonger.

Jag går över till »ekonomen« och hittar handlingsplanen. Puh! Jag ser att Eric kryssat i rutorna som det står hans namn på. »Jag har bara en ruta kvar nu, mamma, det är min garderob och jag är strax klar. Kan man sälja strumpor som är för små?«  »Nej, gamla strumpor säljer vi inte«. mumlar jag och sätter kryss för mina punkter. Den gamla kaffeservisen, check, packad, mormors gamla sherryglas, check, packade. Jag har ringt elbolaget, telefonbolaget och gjort adressändring, check, check, check.

Å, magiskt, energin rinner tillbaka in i ådrorna, när jag ser att jag kommit någonvart i den stora strömmen.

Gladare, skickar jag iväg beröm till barnen och hastar ner till nästa sak på listan, garderoben i hallen. Den fina, vita, med många skåp och lådor. Om mina besökare bara visste vad jag matat den med. En del av mig undrar varför? Varför har jag inte en vanlig söndag ställt mig och rensat där? 2/3 hade kunnat försvinna omedelbart och jag hade inte behövt vara livrädd för att någon skulle öppna den och avslöja mig. Jag hade uppskattat att det skulle ta 2 timmar att rensa den, det tog en halvtimme. Men räknar jag in den mentala kraften så är 2 timmar underskattat. Check, garderoben rensad och jag ropar till barnen att jag börjar med middagen.

Nöjd och glad, inser jag att spaghettin kokar i 7 minuter och då hinner jag rensa två hyllor i kaffeskåpet. Min simultankapacitet är på topp.  En hylla till sen kan jag bocka av det också. Check, Check matt.

När kvällen kommer stupar vi i säng. Lyckliga, glada och förundrade att ett sådant projekt kan vara så roligt. Men jag är helt övertygad att om jag inte fick bocka av delmålen, så hade mitt huvud bara varit fyllt av allt jag inte gjort än.

Sur hade jag legat i soffan och hävdat att jag bara måste se det här tv-programmet istället. Energin hade runnit ur mig och tröskeln att ta tag i projektet hade gjort mig gråtfärdig och nästintill svimfärdig. Förhalarens helvete hade tagit ett grepp om mig och paradiset av energi och belåtenhet över avslutade delmål hade varit långt borta.

Nu låg jag i min säng och skulle lägga tillbaka min bok på nattygsbordet, när jag plötsligt började rensa där också, check, en sista check till och sen god natt. OK, paradis och paradis, kanske lite av ett dårarnas paradis då. Men snart har jag ätit upp min elefant och kan börja på efterrätten.

En avkopplande helg önskar jag dig

Själv ska jag flytta

Petra Brask, snart sambo

?Vinnaren har alltid en handlingsplan, förloraren har en ursäkt.?Gunde Svan

09:53 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

13 maj, 20:39

Att göra-lista eller önskelista?

»Det känns som om jag missat något, eller är det bara att det är så ovant?« den ljusa värmländskan sneglar ömsom på mig och ömsom i förundran på sin tomma inbox. Samma charmtroll skrattade hjärtligt på morgonens teori-genomgång när jag förklarade att hon skulle gå hem efter att ha rensat upp allt i sin inbox och på sin att-göra lista. »Hahaha, hur många veckor har du tänkt stanna?« sa hon på lika bred värmländska som rally-Tina i Let?s Dance. Hennes kollega var inte lika munter, när hon muttrade »Det där med att göra-lista har jag slutat med. Du kan väl inte på fullt allvar mena att det är personlig effektivitet? Det är ju det mest stressande som finns att se allt man ändå inte hinner göra. «

Tillhör du dem som låter inboxen i mailen vara din agenda för dagen? Sitter du som en gråsparv och rullar den långa listan upp och ner samtidigt som du markerar de viktigaste mailen som olästa? Eller har du spritt ut din att göra-lista på några post-it lappar? Samtidigt som du har uppgifter kvar i anteckningsblocket från förra mötet? Kanske försöker du bara komma ihåg det viktigaste genom att hålla det i huvudet (lycka till)?

I så fall är du inte ensam. Förvånansvärt många av våra deltagare skriver i sina förstudier inför utbildningen om hur stressade de känner sig över att inte riktigt ha kontroll över sin tid och sina många uppgifter. De berättar att deras största tidstjuvar är de ständiga avbrotten, bristen på fokus och att de har svårt att säga nej. Det spelar ingen roll vilket land vi åker till, vilken kultur vi möter, vilken organisation eller företag. Det här är bland de största utmaningarna för de flesta.

Vad som överraskar mig varje gång är det strutsbeteende som vissa envisas med. Där man inte ens orkar se sin att göra-lista i vitögat. OK? Intressant? Det kan säkert skapa en del spännande överraskningar i livet, men det löser ju inte dina uppgifter. De finns ju där ändå, oavsett om du skriver ner dem eller inte.

Det är som att du skulle ta din månadslön och shoppa loss på stan för att sen se hur mycket pengar du har kvar, om något, till din hyra och dina lån. Oj, hoppsan, det räckte inte den här månaden heller, då får jag låna. Tänk om du var lika slösaktig med dina pengar som du kan vara med din tid? Då blir det Lyxfällan nästa.

Hur får vi bukt med det här slöseriet av tid och resurser då?

Ja, lösningen är inte att skriva en enda lång att göra-lista som du bara hinner bocka av tre punkter i veckan på. Det låter mer som en önskelista och det får du gärna göra till jul och till du fyller år, men på jobbet behöver du prioritera.

Det tips som fungerar för de flesta är att samla uppgifterna på ett ställe och sedan dela upp dem i några olika kategorier, exempelvis

1.       Prio 1

2.       Prio 2

3.       Prio 3

4.       Bevakning/Uppföljning

5.       Privat

Detta brukar göra hjärnan lugn, för då vet du i alla fall vilka som är uppgifter som är din första prioritet under veckan och är mån om att bocka av dem först. Ta för vana att sätta av tid för de saker som tar 20 minuter eller mer i din kalender, så att du vet vad du ska säga ja eller nej till när någon kommer med fler uppgifter. Du måste kunna vikta och jämföra.

En del höjer ögonbrynen över att de ska ha en privat kategori och menar att den listan ska väl ändå inte finnas med på jobbet? Förvisso, har du säkert en prio-lista hemma, men det finns vissa saker som snurrar i ditt huvud under arbetstid, som att ringa tandläkaren eller elbolaget eller vad det nu kan vara som måste göras under dagtid. Se till att du får ut de tankarna ur huvudet. Det är betydligt större chans att det blir gjort i tid då och dessutom ökar det din fokus på det andra du ska hinna med under arbetstid.

Hemma har vi just nu ett ordnat kaos i vardagsrummet. Flyttkartongerna trängs med varandra och på kylskåpsdörren sitter en sliten checklista över hela projektet. Barnen skriver färgglada innehållsförteckningar och ritar små symboler som beskriver innehållet. I mitt huvud förbannar jag mig själv för att jag drog igång det här projektet just som det är högsäsong på jobbet. Men sen tänker jag att det kommer vara värt det när semestern väl kommer och jag ligger där på stranden med min ljudbok, nöjd över att ha alla saker på plats. Barnen nynnar sommarsånger och jag inser att det bara är en månad till skolavslutning. En månad?! Hur gick det till? SMHI utlovade inget vidare väder i helgen och det passar ju oss som ska gräva längst in i förråden.

En härlig helg önskar jag dig

Petra Brask

»Det är många som gör saker rätt, men långt ifrån alla gör rätt saker.«

20:39 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(2) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (2)

06 maj, 07:46

I vilken fas befinner du dig?

»Petra, jag har ett mål i år att känna mig delaktig i den här arbetsgruppen. Att känna att jag bidrar. Det går åt ofantligt mycket energi till att fundera på om jag verkligen gör ett bra jobb.« Mannen jag coachar är i medelåldern och en typisk mellanchef som fått barn sent i livet. Hans beskrivning av sin arbetsgrupp och deras mödosamma process griper tag i mitt hjärta och påminner mig om det tuffa arbetsklimat som kan finnas på vissa arbetsplatser.

En grupps effektivitet och välmående har ett samband med dess mognadsgrad. Nya grupper är ineffektiva i sitt startskede, vilket hänger ihop med de känslor deltagarna i gruppen har och ger uttryck för i sitt beteende mot varandra. Detta innebär att gruppens energi fokuseras på frågor som rör medlemskapet i gruppen mer än på de faktiska arbetsuppgifterna.

Kan det vara så att när vi respekterar varandra och bidrar med lika delar så utvecklar ett team sin fulla potential? Vilka faser (fasor?) behöver vi gå igenom för att komma dit?

FIRO

Under Koreakriget fick en amerikansk psykolog vid namn Will Schutz ett uppdrag av den amerikanska marinen. Varje krigsfartyg hade en egen stridsledningscentral. Varje tjänst på varje fartyg var kompetensmässigt identiskt tillsatt. Teoretiskt hade de olika fartygens centraler alltså förutsättningen att fungera lika. Men så var det inte. Vissa centraler fungerade alldeles utmärkt medan andra inte fungerade alls.

Wills studier av grupperna ledde till att han några år senare presenterade en teori som beskriver och förklarar de olika faser en grupp genomgår under sin utveckling.Teorin, som heter Fundamental Interpersonal Relations Orientation förkortas FIRO, har blivit en av de viktigaste teorierna kring gruppers utveckling.

Under ett liv ingår du i många olika grupper, i familjen, på jobbet, på din fritid och då kan du säkert känna igen dig i följande faser:

1. Tillhöra-fasen

Alla har vi varit varit medlemmar i en ny grupp. Vi är avvaktande, söker mål, struktur och spelregler, känner nyfikenhet och förväntan. Vi vill anpassa oss till rätt nivå i gruppen. Vad är det då som får oss att bete oss så här? Behovet vi alla har av att känna att vi är duktiga, kompetenta människor som aktivt bidrar i gruppen. Behovet av att bli omtyckt, uppskattad och bekräftad. Och rädslan för att inte bli det...

2. Rollsökningsfasen

När gruppen lämnar den artigt försiktiga Tillhöra-fasen och via Gemyt-fasen utvecklas vidare, kommer den in i den fas som är jobbig och besvärlig. Fasen där de inofficiella rollerna skall besättas.

Det som märks tydligt i rollsökningsfasen är kampen om att få makt. Eller - för en del - kampen för att slippa få makten. Grupper i den här fasen är otrygga. De litar inte på varandra. Man gläds åt andras misstag och påpekar dem så ofta man får tillfälle. För att stärka sin egen position. Man försöker hitta »den skyldige« och kan använda timmar till detta.

»Jag skulle önska att min åsikt var OK även om den är annorlunda än de andras. Förstår du vad jag menar? Jag vill inte att det ska bli tyst runt konferensbordet, när jag säger något. Att de andra ska titta på varandra och le. Jag märker det, jag känner att de gör det. Jag vill bara att det ska vara OK att få tycka något annat ibland. Är det så fel?« Mellanchefen har sjunkit ihop i en hopplöshet i sin arbetsstol och tittar ömsom på mig och mest rakt fram, som för att kontrollera sina känslor. Han harklar sig. Ofta. Ögonen är blanka och en del av mig önskar att hans kollegor såg honom nu.

Syndabocken

Ibland händer det märkliga att grupper i rollsökningsfasen plötsligt enas. De har identifierat Syndabocken...

Syndabocken kan vara en sak. Ett tekniskt system som inte fungerar. Men ibland blir det en person. Med syndabockens hjälp köper gruppen sig fri från skuld. Det var inte gruppens fel att alla mådde så dåligt! Det var »syndbockens« fel.

Redan i bibeln beskrivs hur judarna vid religiösa ceremonier gjorde sig kvitt alla synder genom att lägga handen på en get och sedan störta den utför ett stup.

Alla gruppers rollsökningsupplevelser är tack och lov inte så starka. Feedback är ett viktigt och effektivt verktyg att ta sig ur den här fasen. Syftet är att hjälpa andra människor att växa. Bli duktigare, mer kompetenta och tryggare.

Idyllfasen

Efter rollsökningsfasen kommer en vilopaus - Idyllfasen. Eufori och brist på kritiskt granskande av egna prestationer och idéer tillsammans med »vi-känslan« - är det mest utmärkande för denna fas.

3. Samhörighetsfasen

Det är i samhörighetsfasen vi finner de effektivaste teamen. Det är först där de ord vi helst vill känna i våra arbetsgrupper blir verklighet. Ord som Trygghet, Respekt och Öppenhet.
 
Detta är gruppens mest högpresterande fas. Här läggs den mesta energin på sak- och uppgiftsrelaterade frågor. Till skillnad från rollsökningsgruppen som hela tiden upplever sig som underbemannad, råder här ett lugn. Rollfördelningen är färdig. Alla informella roller är tillsatta. Deltagarna är nöjda med sina roller och känner sig respekterade. Oavsett arbetsuppgifter så vet och känner gruppen att alla är viktiga och behövs för att de skall uppnå målet. Man är beredd att avsätta den tid som krävs i viktiga frågor, för att skapa delaktighet.

Det kan vara värt att fundera på i vilka olika grupper och faser du befinner dig och hur det påverkar dig och deltagarna i gruppen? Varje gång en medlem byts ut och en ny kommer till, börjar gruppen om i första fasen. Precis som vid en skilsmässa. När du så småningom går in i en ny relation, så hamnar du i förälskelsefasen igen och får börja om. Förhoppningsvis lär vi oss något på varje resa.

Jag har lärt mig mycket den här veckan när jag har rest och utbildat i Dubai och Finland, från en kultur till en annan. Kontrasterna har varit stora och jag kan inte sticka under stol med att jag nu längtar hem till min grupp, till min familj och inte minst till min säng (varför är den egna sängen alltid bäst?).

Önskar dig en harmonisk helg,

Petra

»Den som vill ha en felfri vän förblir ensam.«

Danskt ordspråk

07:46 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

29 april, 09:56

Facebookdepression?

»Mamma, det var fett skönt att stänga av mobilen under påsklovet. För att inte tala om Facebook, så skönt att slippa.« Jag tittar på min 13-åriga dotter och undrar vilken planet hon kommer ifrån. För bara några månader sedan satt samma tonåring och grät över att hon var den sista i klassen som skulle få en mobil och ett facebook-konto.

Barnläkare varnar för Facebookdepression. De menar att barn kan få en känsla av att inte duga eller vara tillräckliga när de jämför sig med den orealistiska värld som målas upp på Facebook. Hur är det med vuxna då? På lunchrasterna hör jag ibland högljudda diskussioner om att vara eller inte vara på Facebook.

»Jag orkar inte med det, man måste vara så social och jag känner att jag inte hinner med mina riktiga vänner.« sa en kvinnlig deltagare i 30-årsåldern. »Du har inte varit aktiv på länge« var ett meddelande jag tröttnade på och droppen var när min kompis Annika som lagt till mig hade 789 vänner och jag bara hade 22.

På stan ser jag ibland människor som fikar med kompisar och med sina smarta mobiler är mer intresserade av att dela med sig av upplevelsen än att delta på plats.

Vad är det som lockar så med Facebook? Vilket mänskligt behov tillfredställer det? Kan det skapa en social stress?

En del kritiker tycker att Facebook är ett stort popularitetstest, där den som har flest vänner och foton taggade vinner. De menar att det är en lekplats för vuxna på nätet med taskig självbild. Men vad var egentligen grundtanken med Facebook?

Facebook grundades i februari 2004 av Mark Zuckerberg tillsammans med hans college-rumskamrater och studievänner Eduardo Saverin, Dustin Moskovitz och Chris Hughes. Det har fått sitt namn efter de elevkataloger som i USA delas ut till studenter av universitetens administration, vars syfte är att hjälpa studenterna att lära känna varandra bättre.

Till en början begränsades registreringen på webbplatsen till Harvardstudenter, men gradvis öppnades webbplatsen för studenter vid andra universitet i USA och Kanada och slutligen till allmänheten och resten av världen. I mars 2011 hade Facebook mer än 600 miljoner aktiva användare

Facebook har blivit blockerat av regeringar i flera länder, bland annat Pakistan, Syrien, Kina, Vietnam, Iran och Nordkorea

Mest intressant är hur Facebook-systemet fungerar för att fylla ett djupt psykologiskt behov i vårt samhälle. I hundratusentals år har människan bott i stammar på ca 30-70 personer. Under den industriella revolutionen, splittrades storfamiljen för att flytta arbetare till städerna. Men ett djupt evolutionärt behov av gemenskap fortsätter att pocka på uppmärksamhet. Känslor av samhörighet som genereras av dina nära och kära, din arbetsplats, i lagsporter och nu på Facebook.

Att människor vill uppdatera sig på Facebook eller kontrollera sin e-post oupphörligt beror helt enkelt på en längtan efter kontakt.

Låt oss jämföra Facebook med Abraham Maslows behovstrappa (visas oftast som en pyramid) De lägsta nivåerna består av de mest grundläggande behoven som mat, vatten, sömn och värme. När dessa behov har uppfyllts, kan människor gå vidare till högre nivåer av behov som blir allt mer psykologiska och sociala. Behovet av kärlek, vänskap och intimitet blir viktiga. Längre upp i pyramiden kommer behovet av personlig självkänsla och känslor av att utföra något viktigt och meningsfullt. Slutligen betonade Maslow vikten av självförverkligande, att växa och utvecklas som person.

Facebook syftar främst till att tillfredsställa sociala behov av att tillhöra och känna att någon bryr sig.

Ett annat behov, vad gäller självkänsla och socialt erkännande, kan uppnås med Facebook. Det tillåter normala människor att känna sig som kändisar. Vi smickras av tanken på att andra kanske faktiskt bryr sig om detaljer i vårt dagliga liv. Kan detta fenomen av mikro-kändisskap drivas av en existentiell ångest? Jag Facebookar, alltså finns jag.

Jag har med stor glädje hittat gamla klasskompisar både i Sverige, men också från skolor utomlands under uppväxtåren. Det är fantastiskt kul att titta på bilder på vänner från Nya Zeeland. För mig är Facebook ett roligt hjälpmedel och verktyg för att hålla kontakt med gamla och avlägsna vänner och det är klart har man inte hörts på 15 år, så finns det kanske inte behov av att förmedla sig varje vecka.

Sociala medier som Facebook, Stay Friends, Linked In och andra är säkerligen här för att stanna och jag har lovat mig själv att hålla det på en lagom nivå för mig. Bestäm hur aktiv du vill vara. Precis som vi ibland känner i privatlivet att vi behöver egen tid och inte orkar umgås jämnt och ständigt, så har vi samma rättigheter i alla medier att stänga av.

Nu stänger jag av datorn och lämnar det fina svenska vädret för hettan i Dubai. På söndag börjar deras arbetsvecka och då får min vecka också börja.  

Önskar dig en härlig helg,

Petra Brask

»Cogito, ergo sum«
René Descartes (1596-1650)

09:56 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(1) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (1)

15 april, 11:06

Snart är du påskledig! Eller?

»Jag reser alla dagar i veckan och det känns som att jag inte hinner med någonting under arbetstid. Veckorna blir så sönderhackade att när helgen kommer och jag äntligen ska få pusta ut, så fastnar jag framför datorn halva lördagen och hela söndagskvällen. Min fru har blivit så irriterad över det, så nu går jag upp i ottan, för att klara av jobbet innan hon vaknar.«

Mannen är mycket stiligt klädd i väl struken skjorta, mörk kostym och med moderna glasögon, som en blandning av en Dressman och en Synsam-reklam. Jag finner mig snegla försiktigt mot kortet på hans fru bredvid datorn och tänker att henne skulle jag inte våga säga emot. Hon har en bestämd blick och sticker ut hakan, jag förstår vem som är chef hemma. »Ska vi räkna efter?« Han svarar förvirrat »Vadå?« »Hur många dagar du reser? På riktigt?«

7 av 10 chefer jobbar på helgen, visar en undersökning som Chef gjort i samarbete med Novus Opinion bland drygt 500 chefer. De använder veckosluten till att jobba ifatt och förbereda den kommande arbetsveckan. Det är inte bara chefer som knaprar på fritiden för att de blir så avbrutna under arbetstid att de inte ?hinner jobba? i veckorna.

Vad händer med att-göra listan hemma när jobblistan spiller över? Har du tid för att byta till sommardäck, vårstäda trädgården och deklarera? Du har ju hela helgen på dig?

»Du har ju hela helgen på dig« är också namnet på den ingående artikel Cecilia Norrby skrivit om cheferna som helgjobbar. På ett nyanserat och klokt sätt har hon fångat vardagen för många.

 »Jag hade så bra ordning på mina mejl och uppgifter innan jag fick det här jobbet. Nu sitter jag och stirrar på tusentals mejl i inboxen och blir bara trött.« Herr Dressman ser oförskämt pigg ut för någon som är trött och jag ber honom räkna resdagar i kalendern. »OK, om vi tar den här veckan. Ja, det är bara två resdagar, men det är ett undantag. Se här på förra veckan, då reste jag tre dagar och veckan innan, just det, då blev det bara en dag? och veckan innan? OK, det tycks som att jag reser i genomsnitt två dagar i veckan? Varför känns det som mer?«

Hjärnan kan vara den värsta terroristen. Stressforskning visar att hjärnan inte bara stressas av det som du är mitt uppe i, utan även av vad du tror ska hända i framtiden. Den har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Dan Hansson, medicine doktor och forskare vid Karolinska institutet, har skrivit om det och mycket annat i sin bok »Stressa rätt«. Att försöka reducera stress genom att jobba på helgen är inte en smart strategi på lång sikt. Ur stressperspektiv framstår det snarare som kontraproduktivt. Du får inte gå ner i varv och din hjärna får inte den återhämtning den så väl behöver inför en tuff vecka. Jag har ibland deltagare som kommer in i kurslokalen med sådan fart att man tror de har en björn efter sig. Det händer att jag ber dem vända sig om så att de kan upptäcka själva att ingen är efter dem.

Hur ska vi hantera alla saker vi känner oss jagade av då? Jobbet måste ju fortfarande göras och timmarna räcker inte till? eller?

·         Sätt en gräns för hur mycket tid jobbet får ta, använd kalendern för att få ihop ditt pussel.

·         Prioritera vilka delar av jobbet som får ta tid. Jämför med din månadslön. Du betalar hyror och lån först, sen elräkningen och sist får du se om du har råd till några nöjen, annars blir det Lyxfällan för dig. Hur gör du med din tid? Vilka saker får ta plats först? Möten eller dina arbetsuppgifter? Hur mycket tid har du råd att lova bort?

·         Avsätt tid för egna arbetsuppgifter under arbetstid och se till att få arbeta ostörd en stund varje dag, gärna på morgonen när din hjärna är pigg. Stäng dörren, telefonen och mejlen.

·         Om inte det går så jobba hemifrån en förmiddag i veckan och slå två flugor i en smäll, slipp både trafiken till jobbet och de ständiga avbrotten.

·         Avsluta arbetsveckan med att reflektera över veckan som varit. Höj blicken, rulla tummarna en stund och se till att veckan som kommer blir lite bättre en veckan som gick.

·         Måste du ändå skjuta till fritiden för att klara jobbet, så planera in vilken del av helgen det får ta, så att inte tankarna på jobbet upptar hela din helg.

Barnen studsade upp ur sängen i morse. »Kom igen! Vi måste skynda oss till skolan, så vi får gå hem och fira påsklov.« I mina fårskinnstofflor från Gotland och min vita morgonrock, hängde jag inte med på logiken, men det kommer nog i eftermiddag när jag tänker efter och fredagsreflekterar för två veckor framåt. Nästa fredag är det ju den långa fredagen och då är bloggen och jag ledig från jobb-listan i alla fall. Vi möts igen fredagen den 29 april och då rapporterar jag från ett alltför varmt Dubai.

Trevlig helg och snart en Glad Påsk önskar jag dig och dina nära

Petra Brask

Att bekymmer tar död på fler människor än arbete beror på att fler människor bekymrar sig än arbetar.Robert Frost (1874-1963) 

11:06 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

07 april, 22:28

Tillåter du dig att göra misstag?

»Det där feelgood börjar kännas trist måste jag säga. Det kan stå en upp i halsen med alla goda tips som man ändå inte orkar följa. Nej, fram för lite smuts i bägaren så att man kan identifiera sig. Finns det något eländes elände-nätvärk?« Den snart 40-åriga brunetten har nötbruna ögon och en figur som skulle passa perfekt i mina för små kläder som är förpassade till längst in i garderoben. Jag blir nästan upprörd när jag ser att hon slentrianmässigt slängt på sig en urtvättad rosa bomullströja och svarta byxor, som använts väl de senaste 10 åren. Hennes ansikte är osminkat och håret på ända när hon suckar och fortsätter.

»Jag vill höra om andras elände så jag kan gå därifrån och känna; Ja, jag är ju rätt bra i alla fall. De som pratade och bölade på scenen hade det värre än jag.«

Jag lyssnar på min vän som är som en syster för mig. Hon plockar ner mig på jorden när jag börjar bli för uppblåst och tror att jag kan frälsa hela världen med effektivitet. Hon har ett av de godaste hjärtan och muttrar ofta att människor måste sluta vara så ego-fixerade. »Folk hetsar upp sig över att de har för mycket att göra, jag förstår inte varför? Rensa i listan då och fokusera på det som är viktigt. Ge dina barn lite extra tid eller dig själv. Gör något viktigt för någon annan människa, eller ja, strunta i det och bara va.«

Jag ler när jag lyssnar och mina tankar far iväg på den födelsedagsfest vi ordnar för henne. Nu ska hon få en riktig överraskningshelg och vara prinsessa för en dag. Vi ska dränka denna småbarnsmamma i omtanke och ego-tid och hon kommer förmodligen avsky oss för det. Men det är rätt åt henne med tanke på att hon fixade en överraskning till mig i form av att åka motorcykel med ögonbindel och en spådam, som om möjligt var ännu mer positiv än jag. Ja, det är nog så att jag gick därifrån och tänkte att så jobbig är jag i alla fall inte. Kanske fick hon mig att må lite bättre med mig själv? Även om jag var lite matt av själva upplevelsen.

Varför är det i relation till andra som vi avgör hur lyckade vi själva är? Om någon lyckas sämre, kan vi då höja oss och tänka att våra misstag minsann inte är så farliga? Blir vi stressade av alla »lyckade« människor som ler på bilder och i TV och verkar ha så perfekt liv? Ställer vi så höga krav på oss själva att vi måste koppla av med Lyxfällan för att känna oss duktiga igen?

Att tillåta dig göra misstag är det bästa sättet att undvika dem, enligt ny forskning.
Heidi Grant Halvorson är Doktor i psykologi och författare till boken »Succeed: How We Can Reach Our Goals« , enligt Dr Heide närmar vi oss det mesta av det vi gör med två olika inställningar:

1.     »Vara bra« där fokus ligger på att bevisa att du är duktig och redan kan det du gör.

2.     »Bli bättre« när du vill lära dig något eller förbättras.  

Problemet med »vara bra« mål är att de tenderar att slå tillbaka när det blir tufft. Vi börjar snabbt tvivla på vår förmåga (»Åh nej, jag kanske inte är bra på det här!«), Och detta skapar en hel del ångest. Ironiskt nog är det då mer troligt att vi slutligen misslyckas. Oräkneliga studier har visat att ingenting stör din prestation så mycket som ångest.

»Bli bättre« mål är praktiskt taget skottsäkra, då vår förväntan från början är mer realistisk och vi mäter de små framstegen istället för att förvänta oss de stora skördarna så fort vi sått ett litet frö. Du accepterar att du kan göra några misstag längs vägen och fortsätter vara motiverad trots motgångar.

Alltför ofta när chefen ger oss ett uppdrag, förväntar vi oss att kunna göra arbetet felfritt, oavsett hur svårt det kan vara. Vi fokuserar på att vara bra, och utsikten att misslyckas (inte leva upp till våra egna förväntningar) blir skrämmande. Tänk tillbaka på när du senast försökt angripa något riktigt svårt i ditt liv. Hur kändes det? Skrämmande? Obekvämt?

En del människor är ivriga att möta nya utmaningar, andra försöker bara överleva utan att orsaka några större katastrofer. Något helt nytt är förstås skrämmande, eftersom oddsen för att göra misstag är större när man är oerfaren. Inte undra på att vi välkomnar nya utmaningar med så lite entusiasm, ibland.

Hur kan du omforma dina mål så att du känner att du lyckas?

ü  Börja med att acceptera det faktum att när något är svårt och nytt, kommer du behöva lite tid att verkligen få grepp om det. Du får göra några misstag, och det är ok.

ü  Kom ihåg att be om hjälp när du stöter på problem. Att behöva hjälp betyder inte att du inte kan - i själva verket är det tvärtom. Endast de dåraktiga tror att de kan göra allt på egen hand.
 

ü  Försök att inte jämföra dig med andra människor, jämför istället dina resultat idag med din prestation igår.

Ja, förlåt mig, nu avslutade jag med de där goda tipsen i alla fall. Jag är ett hopplöst fall som tydligen inte kan låta bli att lägga mig i människors möjlighet till utveckling. Förra helgen var jag på klass-återträff för oss som gick ut nian tillsammans. Jag var ju då inte äldst, men jag var fetast, eller ja, kanske inte fetast, men jag var definitivt inte smalast (på tal om att inte jämföra sig med andra) Så den här veckan får jag äta upp mina ord när Kristina Gissler, personlig tränare, nu sätter tänderna i mig och ropar »Bra, Petra« när jag gör armhävningar. Tänk om jag skulle följa mina egna råd och gå in för att lära mig träna en gång för alla.

Önskar dig en hälsosam helg

Petra Brask

»Errare humanum est, ignoscere divinum est.«

(Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt)

22:28 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

01 april, 10:32

April, april! Luktar det skämt på jobbet?

Hoppas du inte råkat ut för några obehagliga skämtattacker idag, första april. Humor kan ju vara ett välkommet avbrott i arbetet, men på en del arbetsplatser har det gått troll i det. Varje vecka ser jag i deltagares inboxar varianter på ljudfiler, humor-mail och powerpoint-bilder som ska vara psykologiskt peppande, var en bra vän, njut av livet, gör ett barn glatt. De där med ett nästan religiöst tonläge avslutas oftast med ett pyramidsspelslikande hot som slår sordin på stämningen

Det vore intressant att ha statistik på hur många skämtbilder, roliga historier och you tube-klipp på ramlande personer och tokiga powerpoints som snurrar på ett nätverk. Finns det en gräns för skämtkultur och humornivå på jobbet? Både med avseende på vad den tar i effektiv arbetstid, men också var gränsen går på typen av skämt?

Hur tydlig är företagets policy kring att skicka skämt och spam?

Det kanske inte är ett problem, men det märkliga är att om jag skulle fråga en företagsledning om deras policy kring detta, så är jag övertygad om att de skulle säga att det inte ska förekomma och ändå finns det där.

Jag kommer att tänka på en f d kollega till mig (en kompis ) som var lite, jag ska inte säga pryd, men väldigt ordentlig och korrekt.  När hon, som nyutexaminerad effektivitetskonsult, för första gången satt själv hos en deltagare och skulle hjälpa till med att strukturera och rensa, fick hon syn på en mapp som hette Fiske, som de inte hade gått igenom.

Redan där borde hon ha backat.

Man tänker att fisken redan var rensad.  Hur tänkte hon? Skulle hon dela upp i fenor, metspön, kastspön och bete? Kunden, en mellanchef i medelåldern med brun väst och mörkgröna manchesterbyxor såg extremt besvärad ut och insisterade på att han kunde rensa det där själv sen.

Men vi lär ju ut Gör det Nu och just denna dag ville min söta unga kollega vara lite nitisk och hävda att han inte skulle skjuta upp det.

Mannen som inte var så IT-van öppnade tveksamt mappen och klickade försiktigt på ett mejl , för att se vad det var. Upp kommer ett videoklipp med en dam som kunde haft mer kläder på sig och om det som visades var kraftigt besvärande, vad det inget mot den höga ljudnivån

Kollegan tittade på oss runt fikabordet och sa stelt ?Hur ska vi förhålla oss till sån?t här?  Går det att ha företagsregler och guidelines kring skämt? ?

Vi sneglade på varann och jag tänkte att om man sätter en regel kring det, så har man ju på något sätt gett ett OK att skicka saker. Hur skulle en sån regel se ut? Du får skicka max 3 skämt i veckan till högst 4 personer. Det är inte tillåtet att göra mer än en forward per skämt. Norge-historier är diskriminerande för våra norska medarbetare och bör inte förekomma alls.

Mina kollegor var helt inne i hennes berättelse och sa snabbt, fortsätt berätta. »Hur störande var bildklippet på kvinnan?«

Vår korrekta kamrat försökte beskriva klippet och imiterade damen och ljuden. Vi var nu ett helt gäng effektivitetskonsulter som plötsligt fick se oanade sidor av denna vän av ordning. Mycket kaffe spilldes på mattan.

Hon sa att både hon och kunden klickade förtvivlat på datorn, men lyckades inte stänga av klippet och svetten pärlade i pannan när deltagaren till slut kastade sig ner på golvet och drog ut sladden. Han tittade sedan besvärat ut i luften förbi min kollega och sa pressat. Hur hamnade hon där? (i fiskebiblioteket, eller?). Sen kom en lång utläggning om hur läskigt det var med mejl som bara hamnade på datorn av sig själva, spam. Min kollega nickade instämmande och mumlade att hon hört något likande nån gång.

Hon hade uppnått en rätt mörkröd nyans i ansiktet när hon avslutade sin fikarastsbikt för oss med frågan. »Visst är det väl vanligt att såna saker bara hamnar på folks datorer? Det har väl med spam att göra?« Vi var också röda i ansiktet, av skratt och nu kunde vi inte hålla oss längre. Den rasten blev lite längre än andra dagar.

Vi kanske måste acceptera att precis som varenda konversation rent muntligt inte alltid strikt handlar om arbete, så kommer nog alltid en del utväxling som inte enbart tillhör affärsverksamheten förekomma.

Det finns en avgörande skillnad, när vi tar en kopp kaffe eller står i korridoren och hör det här skämtet så kan vi välja att gå. Med sms eller e-post så tar det både tekniskt utrymme och bandbredd samt kräver en insats från vår sida att hantera trots att vi inte valt att få det. Det är ovanligt (läs; omöjligt) att det dyker in och lägger sig själv i en mapp, om du inte skapat en specifik regel.

Något som är sunt är väl att markera prioritet låg för att visa att det inte är arbetsrelaterat. Ni kanske redan använder FYI  (for  your information) eller FYA  (for your action) och här kanske vi skulle skriva FYE (for your entertainment). Då gäller det bara att chefen skriver rätt när han skickar veckobrev. De svenska språkpoliserna skriver FDI (för din information) och då skulle det bli FDU( för din underhållning) eller varför inte skriva, UFO, vilket hade passat i Fiskemappsfallet.

Tänk om det gick att installera ett historiefilter i sitt e-postprogram. Liknande? Ingen reklam, tack?. Jag vill helst bara få företagsnyttig information, utom på fredagar efter 15 eller när jag är på humör (ja,  fredagar efter 15 )

Min största upplevelse förknippad med första april skedde för 13 år sedan. Jag minns det som igår. När jag ringde och berättade för mina vänner var det ingen som trodde mig. Nu ska vi ha födelsedagskalas för min »lilla« dotter, 13 år idag. Hon är inget skämt, men hon skänker mig mycket glädje.  

Önskar dig en fin vårhelg!

Petra Brask

»Humor är intelligens som roar sig.«Albert Einstein (1879-1955)

10:32 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

25 mars, 13:41

Får du mer gjort med Rut och Rot?

»Har jag förstått det här rätt?« Den paranta kvinnan tittade på mig som om hon var beredd på att jag skulle säga emot. »Du är alltså något slags effektivitetskonsult?« Klockan var åtta på fredagskvällen - en tidpunkt som borde ha inneburit en mysig kväll i TV-soffan framför »På Spåret« så där som det brukar vara när jag inte behövde vara på middag med vilt främmande människor.

»Jaha, själv har jag städhjälp hemma, men jag är inte nöjd alls! Jag får gå och efterputsa och det är så vansinnigt irriterande. Där har du en bransch som skulle behöva effektiviseras!« 

Jag var trött redan under taxifärden in till stan. Nu var jag inte alls nöjd med min bordsplacering och mitt impulsiva beslut att tacka ja till bjudningen. Jag kände att min kärlek betraktade mig från andra sidan rummet. Hans sällskap såg mycket gladare ut.

Det är svårt att låta bli och reflektera över att den nya snackisen är de olika tjänster man har köpt in till sitt hushåll.

Oavsett om det är målning med rotavdrag eller städning med rutavdrag, så tenderar man att ha väldiga synpunkter på kvalitén. Det är väl ingen tvekan om att idén med rut och rot är att på ett kostnadseffektivt sätt få hjälp med det du själv inte hinner med eller vill lägga din dyrbara fritid på. Men ibland kan jag undra om vi verkligen är mogna för det här?

Hur duktiga är vi på att lämna över ansvaret till någon annan? Är det tillräckligt för oss att få jobbet gjort eller måste det vara gjort på ett visst sätt? Har vi svårt att släppa in någon i vårt hem, i vår borg?

En anledning att jag och många med mig tar lite hjälp med städningen är väl kanske inte att det egentligen tar så enormt mycket tid och kraft. Men för mig är det inte bara en tidsmässig vinst utan också en mental avlastning.

Trots det var det längesen jag hörde ett område där det finns så mycket missnöje och synpunkter.

På tunnelbanan och fikarasterna hör jag hur det diskuteras om hur trött man är på recepten i de hemkörda matkassarna, på målaren som spillt färg och på städerskan som glömmer att torka av spisen och dricker kaffe på betald arbetstid. Vem gör inte det?

Något jag har noterat är att man inte tar upp dessa synpunkter med personen ifråga, utan hellre ältar det med vänner och kollegor. Varför kan vi inte säga ifrån direkt till källan? Är vi för snälla? Eller har vi svårt att ha synpunkter på någon när vi får all denna lyxiga hjälp? Där står människan som är fem år äldre än jag och tjänar mindre än vad jag gör och så ska jag ha synpunkter?

Det är klart att det kan upplevas känsligt att säga ifrån, för då ska man ha någon som går och ångar och är sur över det varenda vecka. Tänk om städaren i hemlighet doppar min tandborste i toaletten i ren protest?

Jämför med hur du känner när din partner eller dina barn städar hemma. Har du tidigare haft synpunkter på när din man ska göra rent badrummet, så är du kanske inte mogen för att låta en vilt främmande människa göra det (eller kanske gör vem som helst det bättre än din respektive?)

Förr när det fanns hemhjälp i form av tjänstehjon, var det här med extrahjälp hemma något förunnat en väldigt priviligierad och liten del av samhället. Tanken slog mig när jag besökte en gammal vän, som bor mitt i stan. Där kunde jag fortfarande ana var pigkammaren varit och det fanns bjällror kvar i hallen för att kalla på hemhjälpen. Hade människor en annan tillit då? För att Rut som gjorde jobbet var en del av familjen?

»Nej, jag ska vara helt ärlig mot dig, Pernilla« den välklädda kvinnan som för länge sedan glömt mitt namn, men ändå landade hyfsat nära, hade nu uppnått ett tonläge på rösten som skulle kunna orsaka tinnitus. »Det här med vår städerska hemma har blivit ett rent helvete och Jag hade gjort den där städningen mycket bättre själv!« Jag har inte lagt vartenda ord hon sagt på minnet, men känner ändå att jag har så mycket på tungan som jag skulle vilja svara henne.

-          Lägg inte pengar och energi på något som bara tar mental kraft av dig och som du irriterar dig på! Se istället på det du får och byt hemhjälp eller acceptera att de gör 80 procent av jobbet och du bara behöver göra 20 procent. Med rätt inställning kan du frigöra både tid och energi och framförallt slippa klaga en hel fredagskväll.

Men jag är precis lika svensk som många andra. Jag tänker orden inom mig och så säger jag det med eftertryck till min man i taxin på vägen hem istället. Han lyssnar diplomatiskt och tålmodigt och påpekar att oaktat politiskt läge med rut och rot så är nog det här med hushållsnära tjänster här för att stanna. Vi får sakta en acceptans för att släppa in någon annan i vårt liv och i vårt hus.

Jag tycker det låter hoppfullt med tanke på att han och jag ska flytta ihop här under våren och han ska släppa in mig och barnen i sitt hem, på heltid. Vi får hoppas att han gör det med ren glädje.

Önskar dig en helg med mycket sinnesro,

Petra Brask, i ur och skur

»Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete*.«

*Helvete - Ordet helvete är inlånat av ett annat germanskt språk. Hel betyder dödsrike och vite står för straff. Med andra ord betyder helvete »ett straff i dödsriket«.

13:41 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

18 mars, 14:53

Hur mycket ställtid har du?

»Det känns som om jag aldrig kommer till de viktiga uppgifterna! När veckan har gått har jag svårt att sätta fingret på vad jag har gjort, om jag egentligen har uppnått något av värde. Ibland önskar jag att jag var husbyggare och fick njuta frukterna av mitt arbete.« Den mörkhårige mannen visar prov på sin simultankapacitet när han mumsar på ett äpple samtidigt som han inleder dagen med att berätta om varför han anmält sig till vår effektivitetsutbildning.

Vi lever i en tidsålder fylld av ständiga avbrott och intryck. Är det inte ironiskt då att din framtid hänger på din förmåga att fokusera på det som är här och nu?

Hur ofta blir du avbruten? Vad menas med ställtid egentligen?

Bodil Jönsson är en mycket klok forskare och författare som redan för många år sedan beskrev begreppet ställtid i sin bok: Tio tankar om tid. Ställtid är den tid det tar att ställa i ordning dig själv och ditt arbetsmaterial innan du kommer igång med arbetet. Ju svårare uppgiften är ju längre blir ställtiden. I miljöer där tiden fragmenteras blir det svårt att hinna med annat än dagsrutinen och det långsiktiga utvecklingsarbetet blir lidande.

Våra deltagare uppskattar att de blir avbrutna i genomsnitt var 8:e minut under en arbetsdag och enligt Bodils forskning så tar det sju minuter för hjärnan att ställa om varje gång. Det är en ekvation som inte går ihop.

Vilka avbrott har du under en arbetsdag?

Hos våra deltagare är mail, telefon, kollegor och kunder (!?) det vanligaste svaret. De flesta inser att det är trevligt att bli avbruten av kunder, det är liksom det verksamheten bygger på. Men om du ständigt har en telefon som ringer, mail-aviseringar som poppar upp i tid och otid eller kollegor som ofta ropar ditt namn i kontorslandskapet, så förstår jag att dagen blir väldigt sönderhackad.

Det räcker inte med att bli klar över vad du ska prioritera och göra, men också var och hur du ska arbeta, för att få koncentrationstid någon gång under arbetsdagen (gärna på morgonen, när hjärnan fortfarande är pigg).

Nu har jag förstått att det inte alltid är yttre faktorer som påverkar oss. Hur är det med dina inre tankar?

Ibland är vi så upptagna med att fundera på det som har hänt eller oroa oss för vad som kanske ska hända, att vi har svårt att fokusera på det som är här och nu.

Hur gör du själv? Dricker du kaffet och tänker »Det här smakar sämre än det jag drack i morse.« eller tar en kaka och tänker »Jaha, typiskt mig, nu får jag inte ta någon mer kaka den här veckan, då går jag upp i vikt.« Kan du ibland vara så fången i gårdagen och morgondagen att du inte hinner uppleva den här dagen?

En hel industri har växt upp kring begreppet mindfulness, som trots alla avbrott ska hjälpa dig att vara här och nu. Det är spännande med lyckoforskning som säger att när vi tar några minuter varje dag att aktivt njuta av något, som vi tidigare skyndade oss förbi, en lunch, en kopp te, en promenad till tåget, så börjar vi uppleva mer lycka och positiva känslor. Jag lovar att återkomma till ämnet i en egen blogg.

Att ha ställtid i sig är något positivt, något nödvändigt för att vi ska må bra. När jag har varit ute och rest, brukar jag säga att flyget tar ett par timmar, men min själ behöver mer tid för att landa hemma hos mig igen. Att ha något härligt att se fram emot ger mig ställtid i form av glädje och tillför värde både före, under och efter själva upplevelsen. Klämkäcka  SMHI spår en del avbrott i form av snö till helgen, och visst skulle jag kunna oroa mig för det, men till vilken nytta? Tids nog blir det nog vår ändå. Que sera sera.

En helg i godan ro önskar jag dig,

Petra

»I am an old man and have known a great many troubles, but most of them never happened.«

Mark Twain (1835-1910)

14:53 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

11 mars, 10:38

Sveriges 125 mäktigaste kvinnor 2011 - ännu mäktigare

I år hamnade jag på plats nummer 13, och det är 13:e året i rad som Veckans Affärer håller galan för Sveriges mäktigaste kvinnor. Jag rös av vällust men också av olust, eftersom jag är lite skrockfull.  Hoppfull bestämde jag mig för att glaset är halvfullt och 13 är ett turnummer.

På stolplats nummer 12 och 11 skulle Carola Häggkvist sitta, stod det på lappen reserverat bredvid mig, en bred artist kan man tycka. Men hon var blond och hennes sällskap mörkhårig. Undrar hur det är att heta så och inte vara den där Betlehem-Carola som alla förväntar sig? Jag frågade inte. Jag var inte där för henne, jag var där för en väldig massa andra kvinnor och den spännande prisutdelningen.

Sveriges mäktigaste kvinna skulle koras, måndagen den 7 mars, 2011 ? dagen före kvinnodagen.

Kvällens tillställning hölls på Stockholm Waterfront,  det nya, flådiga kongress centret mitt i stan, som retat gallfeber på många estetiska själar. En kaskad av stålpinnar i ultramodern arkitektur utgör en mörk skugga över Stadshuset. Var är prins Charles när man behöver honom? Hade det gällt Londons arkitektur skulle prinsen ha tagit fram ett rött utvisningskort.

Inifrån var det i alla fall imponerande och jag njöt av att gå runt och smaska på snygga hors d?oeuvres och läppja på ett glas vin, som jag unnade mig trots att det var måndag. Till mitt sällskap hade jag min underbara bekant i förlagsbranschen, som skickligt levererade namnen på alla kändisar, Treschkow, Bonde, Tarras-Wahlberg m fl som också gick där och läppjade.

Förra året var färgen cerise på de mäktiga damernas kavajer, i år var den röd, klarröd. Det är nästan så jag undrar hur det går till? Om de ringer varandra innan? Men nej, är man så där mäktig, så är nog rött ett säkert kort.

Till och med vackra, vita, Sara Varga från Melodifestivalen var på plats och sjöng i röd klänning. Jag kände mig rätt beige i min ljusa kavaj.

Nå, är vi kvinnor mäktigare i år än tidigare år?

Ja, det är vi enligt Anders-index. I år hade det hänt rafflande saker på listan, berättade den proffsiga konferenciern, Camilla Wagner. Hon hade helt skippat rött och kavaj och var istället klädd i en härlig grön klänning.  Camilla berättade att Johan har gått om Anders som vanligaste VD-namn. Vi har 255 börsnoterade företag i Sverige och Johan ligger på topp, strax före Per och Anders, som nu är 3:a, därefter kommer en hel rad med manliga namn och till sist 8 kvinnor.

Det är 4 fler kvinnor än förra året. En fördubbling och fantastiskt bra, men hade det varit en enda kvinna till så hade det varit 25% bättre och det är tragiskt i sig. När ska vi få ett Malin-index?

Kvinnorna som ändå tog hem priserna

Först presenterades en ny kategori :

Årets Utlandssvensk, Clara Bodin, imponerade. Blond, tuff och stilfull med ett gnistrande silverhalsband (också en trend, noterade jag) berättade att hon ibland bar en fejkad vigselring på affärsmötena. Varför? För att slippa de alltför skamfulla förslagen. När hon intervjuades i soffan, tappade någon nåt ömtåligt i golvet bakom scenen, ett stort klirr hördes, men Clara rörde inte en min utan pratade fokuserat vidare. Lite glas i kras är vardagsmat för någon som blev gisslan i kontorshuset i Ukraina. Clara är VD för egna rekryteringsfirman Clarus Eastern Europe i Kiev, som rekryterar personal till västföretag i regionen, Ikea, Sandvik och Shell bland annat.

Årets ögonöppnare, Petra Eliasson, var själv en ögonöppnare med långt platinablont hår och en klänning i rosa och orange, som smög sig tätt runt figuren. Petra har skrivit boken Regnbågschefen och är delägare i bemanningsföretaget Brainpeople. Hon sprider kunskap om HBT-frågor på arbetsplatser och utmanar oss alla att vara bättre ledare för HBT-personer. Att framgångsrika personer känner att de bör dölja sin sexuella läggning i rädsla för att inte bli befordrade eller accepterade gör henne upprörd. Och vem blir inte upprörd av det?

Årets nykomling, Ann Carlsson, gick direkt in på 9:e platsen som VD för Apoteket. Hon kommer från ICA och kunde inte tacka nej till utmaningen att driva Apoteket i den förändringsprocess det innebär när vi släppt monopolet fritt. Hon gjorde själv Apotekets hälsokoll och tänkte att nu är sanningens minut inne. Men konstaterade att om hon minskade midjemåttet en aning och svettades lite oftare, så hade hon förutsättningar att leva ett långt och friskt liv.

Årets ryggrad, Catharina Lagerstam, styrelseproffs, var inte lika frisk och kunde därför varken ta emot sitt pris eller höra den varma applåd hon fick. Det är spännande att se att VA instiftat ett pris som tar upp både mod och civilkurage. Det är ett kontroversiellt ämne och intressant, för samtidigt som företagslojalitet är viktigt, så är det inget företag som tjänar på att ingen säger ifrån när det börjar gå åt pipan, då är ett bättre att ha en Whistle blower. Catharina blåste i pipan när hon varnade för att tradingportföljen i HQ var övervärderad med motsvarande 1,2 miljarder kronor. Det startade en viktig debatt om styrelseledamöters ansvar.

Årets gubbe mot strömmen, Åke Svensson, VD för Teknikföretagen, tidigare VD för Saab, hade en hel hejarklack med sig. En stor SAAB-banderoll höjdes och medarbetare ropade i kör »Åke, Åke, Åke!« »Det känns fantastiskt. Jag känner mig så hedrad.« sa han ödmjukt till prisutdelaren Camilla Wagner. Camilla tyckte att han inte borde vara förvånad, hon har använt exempel  från hans jämställdhetsarbete på SAAB på många av sina föreläsningar. Nu fortsätter han arbetet på Teknikföretagen.  Åke har suttit i SAABs ledningsgrupp tillsammans med Lena Olving, förra årets mäktigaste kvinna, som nu kom upp på scenen för att lämna över sin drottningkrona. Om du missade när Lena sommarpratade, så har du en länk här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=3713764

Lena började sitt sommarprogram med att sjunga »Lilla snigel, akta dig.« Det sjunger hon tyst för sig själv på alla ledningsmöten för att vänta in sina manliga kollegor. Det är den tid det tar för männen att ha sin process innan de är mottagliga för några förslag på lösningar. När Lena kom tillbaka efter sommaren hade Åke frågat på första ledningsmötet. »Nå, Lena, har du sjungit än?« »Nej.« ljög Lena då.

Och så var det nu dags för Lena att lämna över till

Årets mäktigaste kvinna 2011, vem skulle det bli? En bebis började gråta i en kvinnas famn. Hon skyndade snabbt ut och jag funderade för mig själv. Om det hade varit ett möte för Sveriges mäktigaste män, hade vi hört en bebis skrika då?

Upp på scenen kom först en konstnärinna med en liten barbie-docka i högsta hugg. Den gav hon till Camilla och sa stolt att hennes söner hade lekt med den.  Catrine Näsmark, med en färgsprakande utstrålning hade målat en vacker tavla av Årets mäktigaste kvinna och den hängde nu förtäckt (inte betäckt? som Camilla sa) och dolde Hemligheten.  Catrine målar även kungligheter och hade i samband med det fått förfrågan av drottning Silvia, inte bara om att måla, utan också om att få åka på bönpallen på Catrines hoj. Nu saknade Silvia hjälm, så det blev bara en tavla. En stor trumvirvel ljöd i lokalen när Camilla lyckades hejda Catrines kungliga utläggning och så avtäcktes tavlan och scenen äntrades av:

Malin Frenning, TeliaSonera, etta på listan. Bredbands-bossen som gjort kometkarriär och älskar ledarskap. Att sätta upp flaggan på en topp och ta sig dit tillsammans är det roligaste som finns, tycker Malin, samtidigt som hon hurtfriskt deklarerade att hon är en basketmamma. Med 40 miljarder kronor i omsättning har årets etta ett av Sveriges tuffaste jobb med uppdrag att rädda telebjässen. Jag är mest imponerad över att hon får ihop jobb, barn och basket samtidigt som hon bor på en ö utanför Trosa. Bra bredband kanske?

Under kvällen fick jag lära mig två nya trendiga ord av de tidningsmänniskor som jag nu frotterade mig med. Minglandes och kramandes hörde jag dem säga »Den eller det är så PK.« Jag fick veta att det betyder  »politiskt korrekt« Vad nu det ska betyda?  Och, tajja. Som enligt den som sa det betyder »Spela på.« Men där gick åsikterna isär. Någon mumlade »Jag trodde tajja betydde något helt annat?« Och där ska jag nog sluta min rapportering av kvällen.

Lycklig över att ha fått vara på plats ännu ett år och andats in detta lava-centrum, denna heta kittlande massa av mäktighet, gick jag mot utgången och ut i Stockholmskvällen för att ta mitt enkla lilla pendeltåg hem till min stuga, långt bort från glitter och glamour. Borta bra men,  stolplats 13 bäst!

En solig och mäktig helg önskar jag dig,

Petra Brask

»En mäktig flamma kommer av en liten gnista.«
Dante Alighieri (1265-1321)

Eller några andra kloka ord

»Et ipsa scientia potestas est.«
Sir Francis Bacon (1561-1626)

10:38 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)

25 februari, 08:31

Regler för e-post

»Allo Petra, ?ör du vem det är?« Jadå, försäkrar jag den franske marknadschefen som bryter på en härligt rungande sydländsk accent. Jag hör vem det är. »Jaha, vad bra. Jag är mycket upprörd, förstår du! Den här CC-regeln du hjälpte mig göra, den fungerar inte alls. Jag får inte ett enda CC-mail! De är borta! Pyts väck!«

Det närmar sig sportlov för mig och familjen och jag måste erkänna att jag mentalt redan har ställt mig i liftkön. Hjärnan vill liksom inte mer, den vill bara åka skidor. Hela kroppen förbereder sig på den där sköna känslan när snön knarrar under pjäxorna och stora ångmoln ryker ur munnen, när jag på lätta steg tar mig mot backen i soluppgången (Ok, är det långt så kan stegen vara ganska tunga, men det vill jag inte tänka på nu.)

På jobbet har jag förberett min elektroniska post att hantera min inkorg med hjälp av regler, så att jag slipper sortera in i det oändliga när jag kommer tillbaka nästa måndag. Vår genomsnittlige deltagare får 54 mail per person och dag och cheferna ligger betydligt högre, på nästan det dubbla. Är du borta en vecka kan det innebära att mejlskörden snittar på 250-500 mail och frågan är om du har tid att gå igenom det manuellt när du är tillbaka efter en veckas sportlov? Är det värt din tid att sortera i en veckas historia?

Jag mötte en VD i korridoren på ett stort svenskt företag den här veckan, som levde efter filosofin att han flyttade in alla mail i ett stort arkiv när han hade varit ledig. »Om det är viktigt får folk mejla igen.« sa han krasst. En del av mig är lättad över att företaget har en VD med rätt fokus och som vägrar fastna i mejlhantering. Jag var ändå glad att kunna tipsa hans assistent om regler och hantering, så att han kan få rätt avlastning.

Intresset för smidig mejlhantering är stort hos de flesta och självklart skiftar smidigheten beroende på vilket mailprogram du har, men om vi tar Outlook som exempel och tänker att du t ex vill styra in dina CC-mail i en egen mapp, så har vi lagt in en enkel guideline till det längst ner i veckans krönika.

 »Du var ju så nöjd med CC-regeln när jag hjälpte dig för några veckor sedan. Vad är det som har hänt nu då?« undrade jag bekymrat till den franske chefen. »Jamen, jag vaknade en morgon och tänkte att jag nog inte skulle ha den där regeln, för jag var rädd att glömma bort och titta i den där mappen. Och då tog jag helt enkelt bort CC-mappen. Men nu får jag inga CC-mail alls.«

»OK, sa jag lättat, då förstår jag vad som har hänt. Kommer du ihåg att vi sa på kursen att du inte får ta bort mappen utan att ta bort regeln. Gå in under »Verktyg« och välj »Regler och aviseringar« igen. Där kan du klicka bort regeln istället. Nu har du bara tagit bort mappen och då går alla dina CC-mail rakt ut i cyberrymden och du ser dem inte mer.

Det är i och för sig ett bra sätt att minska din Inbox, men kanske inte vad du tänkt dig?«

Det enda jag önskar nu var att min privata brevlåda kunde vara lika effektiv och lägga räkningarna i en mapp, reklamen direkt i papperskorgen och tidningen i tidningsstället. Jag har visserligen en underbar manuell tjänst i form av grannar, som pysslar om både mitt hus och min brevlåda när jag är bortrest. Som tack brukar jag köpa en present i flytande form samt ha ett enormt överseende med att deras hund hoppar över staketet in i min trädgård och uträttar diverse saker. Tack och lov är det mer ett undantag än en regel.

Passar på att önska en trevlig helg och ett underbart sportlov till dig som har det. Bloggen är tillbaka igen fredagen den 11 mars. Lofsdalen, here I come!

Petra Brask snart på skidor

«Det man gärna gör, gör man i regel bra.«
Japanskt ordspråk

Guideline för att flytta CC-mail till en egen mapp (i Outlook):

1. Börja med att skapa mappen under din Inbox. Skriv gärna »1. CC-mail« så hamnar den direkt under inboxen och du kan ha lite extra koll på den. Alternativt högerklicka på mappen och lägg till den i dina favoritmappar. Då hamnar den överst i menyraden och du ser lätt om det kommer in några olästa CC-mail i den.

2. Se till att du står på »Inkorgen« och klicka sedan på »Verktyg« och välj »Regler och aviseringar«

3. Välj knappen »Ny regel«

4. Välj »Nästa«

5. Klicka i rutan »När mitt namn finns med i rutan Kopia«.

6. Klicka sedan på namn i dialogrutan »..flytta till mappen med namn« och klicka på plustecknet vid din Inbox och välj mappen »1. CC-mail« som du skapat.

7. Fortsätt sedan att trycka på »nästa« tills du kommer till sista rutan där det står »slutför«, välj då att kryssa i »Kör denna regel nu på meddelanden som redan finns i Inkorgen«

8. klicka sedan på »slutför«.

08:31 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(2) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (2)

18 februari, 10:00

Tidsoptimist – Hur lång tid tar det egentligen?

»Titta här!« Den finska chefen visar mig sin excel-fil där hon jämför sin uppskattade planering med vad den blev i verkligheten.  »Power Point-mallen hade gamla logon, jag spenderade tjugo minuter bara med att söka efter en liknande presentation, som en kollega gjorde förra året. Det gick en kvart för att försöka få den där jäkla rubriken att liksom flyga in över bilden. Och då var jag inte ens klar med texten!« De fräcka röda pumpsen stampar otåligt under skrivbordet samtidigt som orden lämnar hennes mun i en strid ström av konsonanter och små salivstänk. »Jag gissade att presentationen skulle ta en kvart att göra!«

Förmågan att tidsuppskatta hur lång tid något tar har en tendens att locka fram din optimistiska sida och tanke om att allt sker »i den bästa av världar.«

När gick allt enligt planerna senast? Har du ibland för lite (eller inga) marginaler? Varför kan det vara så svårt att tidsuppskatta en uppgift realistiskt?

Att vara tidsoptimist är mycket vanligt och något som drabbar oss alla, enligt forskarna. Vi vill hinna med mycket och ignorerar helt eller delvis alla delarna i det vi ska göra. Att tänka tillbaka på hur lång tid det tog senast du gjorde något liknande, ger hjärnan en större chans att plocka fram en mer realistisk tidsuppskattning åt dig.

Det minskar risken för en »5 i 12«-kultur som baseras på en »allt-tar-15-minuter« optimism. Den typen av kultur leder inte alltför sällan till stress och dålig framförhållning i organisationer som skenar.

När våra deltagare uppmanas att fokusera på all relevant information för att tidsuppskatta sina uppgifter, märker de snabbt att deras planering blir mer exakt.

»Nu har jag reviderat min att göra-lista och kommit fram till ett enkelt sätt att räkna ut den exakta tidsåtgången.«

Jag är tillbaka i Sverige på ett av mina favoritföretag och lyssnar med värme på den erfarne teknikern. Han var mycket berest i sitt jobb och med ett charmigt vitt skägg och sina många historier hade han helt klart stått för underhållningen vid lunchen. Jag ler när jag tänker på hans berättelse om hur kollegorna i alla år insisterat på att man minsann ska köpa en flaska whisky på varje flygplats och hur han hade hela vinden full med flaskor. Han hade inte haft hjärta att berätta för kollegorna att han inte gillar whisky.

I somras hade han varit mycket bekymrad när det var så varmt. Tänk om whiskyn skulle ta eld där uppe? Och så hade det blivit ett väldigt projekt för honom och frugan att bära ner alla flaskor i källaren istället. Med tårar av skratt i ögonen var det några i kursgruppen som undrade om det inte hade varit enklare att berätta för kollegorna att han inte drack whisky..? Någon föreslog att källaren kunde vara en tänkbar plats för nästa kick-off.

Några år före pension hade han nu, efter en veckas tidsstudier kommit till en djup insikt om sin tidsuppfattning. »Först gissade jag hur lång tid jag trodde att uppgifterna i veckan skulle ta och sedan skrev jag ner och mätte hur lång tid de faktiskt tog och nu har jag lärt mig att om jag multiplicerar min »gissnings«-lista med pi (3,14) så får jag fram den tid det tar egentligen.«

Om du är tidsoptimist (om du andas och lever på jorden, är det rätt troligt att du är det) och ska uppskatta hur lång tid dina uppgifter tar, se till att:

1) överväga hur lång tid det tagit dig tidigare
2) ha utrymme för marginaler - om allt inte går som på räls (tågen gör ju det, men inte ens det hjälper)
3) gå igenom alla steg du behöver ta för att få det gjort.

När jag växte upp bodde vi bland annat flera år på Sri Lanka (nej, mina föräldrar var inte missionärer). När vi någon gång skulle besöka en restaurang lärde vi oss snabbt att vi måste beställa maten minst två timmar innan vi blev hungriga. Då slapp vi äta oss mätta på bröd.

Åren utomlands gav mig en insikt om att marginaler är nödvändigt för att livet ska gå ihop. Trots det kan jag ibland bli för tidsoptimistisk i Sverige, för här fungerar ju allt så fantastiskt bra - när det inte är vinter.

Tack alla som har hört av sig denna vecka och varit oroliga för min hälsa. Vilken omtanke! Jag är fullt friskförklarad utan några magiska kurer. Den njursten som pockade på min uppmärksamhet, kom ut på naturlig väg.

Önskar dig en riktigt avkopplande helg med gott om marginaler!

Petra Brask utan tofflor

»TTT ? Ting Tar Tid
att ingenting planera tar ännu mera tid«

10:00 Skrivet av Petra Brask

Den externa bloggaren ansvarar själv för allt material och innehåll i bloggen. Bloggaren representerar enbart sig själv och har ingen koppling till Tidningen Chef eller Chef.se. De åsikter som framförs i bloggen är respektive bloggares, och delas inte nödvändigtvis av Chef.

(0) Kommentera • Permalink • Visa kommentarer (0)